Brittakarolina's Blog

Utflykterna till Eds kyrkogård för att hålla snyggt på den lilla rutan av jord framför Lasses sten, kan innehålla överraskningar. Med Edssjöns fågel-och växtliv så nära blir årstidernas växlingar tydliga och nu när det gröna på marken redan bleknat av torkan och ropar efter regn, är strandängarna ändå saftigt gröna.

Ur det fuktiga gröna sticker Irisar upp som klargula eldsflammor både nära och så långt man kan se.

och stora otrampade smörblomsfält breder ut sig från gångvägen ända ner mot vattnet.

I den smala vattenremsan före vassen rör sig fåglar och en riktigt stor grå, en häger klev sakta mellan olika ingångar i vassen.

Innanför stigluckan i kyrkogårdsmuren väntar den mörka tunnel som bildas av lindarna som för ett par vintrar sedan stod nakna, kalklippta och spretade kusligt med några få grova grenar mot skyn. Så här täta och fulla med löv blev de efter något år.

En oväntad händelse i år var att en andhona valt att bygga sitt rede vid en gravsten. Skulle hon få vara kvar och vara ifred ända tills hon kläckt sina ägg? En dag när jag vattnade Lasses ruta hade anden lämnat boet och täckt över det med en hög kudde av dun. De som sköter kyrkogården sa, hon är bara ute och äter men kommer tillbaka. Någon vecka senare låg hon där och såg ut som vissna kvistar, skyddsfärgen var total, bara ögat blänkte lite och följde mig på grusgången.

Någon hade senare skärmat av hetaste solen för andhonan på ägg. Vad som sen hände vet jag inte mer än att hon för någon vecka sedan lämnat boet med fyra okläckta ägg utan dunkudde över och ett var eventuellt kläckt. Nu är alla spår av anden bortstädade och nya blommor planterade på graven.

Eftermiddagsljus på stenskivorna.

Till Lasses ruta har jag försökt hämta några växter från Gotland, här blommar Akvilejor och de vita stjärnorna är Morgonstjärnor som fanns gömda i marken på Gotlandstomten tillsammans med Vildtulpaner.

Karin satte en ros från Annie på gravrutan, den tog tid på sig att rota sig men skickade ut ett rotskott till ett bättre läge, där den just slagit ut. (Rose de Rescht)

Stigluckan med en inmurad kopia av Oxfordstenen,

Oxfordsstenen. År 1687 tillät Karl XI att en runsten som satt inmurad i bogårdsmuren till Eds kyrka, skänktes till kungen av England. Den finns numera uppställd i Ashmolean Muséum, som är Oxfords universitetsmuséum. Stenen är en så kallad Greklandssten och texten översatt till nusvenska: Torsten lät göra minnesmärket efter Sven sin fader och efter Tore sin broder de voro uti Grekland och efter Ingetora sin moder. Öpir ristade. Öpir är om man frågar mig, den skickligaste runristaren och jag vill tro att jag hittat hans stenbrott i Runbyskogen.

Utanför muren blommar ett kraftigt bestånd av Malva (Myskmalva ?)

Och vid sjön flaggar en ung Salix-släkting med vitulliga hängen. Den enda Salix med ulliga hängen jag känner till är Jolster, men det kanske finns flera.

Idag är det vår gamla midsommarafton, men enligt almanackan kommer den på fredag, inget hindrar väl att man firar båda och till alla som följt med ända hit önskar jag en skön Midsommar!