Skrivet av: brittakarolina | 19 maj 2019

Sex veckor

Just när våren tänkte öppna alla knoppar och hela naturen stod på tröskeln till den efterlängtade våren, fick jag uppleva ett avbrott i uppvaknandet. Jag fick sex veckors förbud att köra bil och blev fast mellan husblocken och det blev tydligt hur lätt jag förut förflyttat mig mellan platser och upplevelser. En bil tillför mycket. Man kan få råd inför alla avvänjanden men hur är det till exempel när man ska sluta köra bil? Hur och var köper man biljetter till bussar, spårvagnar och tåg? Biljettluckor finns ju inte.

Ännu håller jag mig ganska nära huset när jag själv förflyttar mig men märkligt nog har jag träffat flera vänner både gamla och nya de senaste två veckorna än jag mött under hela vintern. Jätteroligt !

Häggmispel igen, den var nyligen med, men här klär ett yngre ex väggen till vårt soprum.

Går man runt hörnet på huset kommer man ut till gatuplanteringarna och ibland slår allt ut på en gång och lyser upp. Östra sidan av Dragonvägen.

Västra sidan av samma gata i blåsten .

Rhododendron som kämpat sig upp på gårdssidan ur lera och nu har den sin rikligaste blomning. Den har visat att den kan växa även i annat än torv.

Mahonia är växten som aldrig förtröttas och den finns det mest av på vår gård.

När jag trodde alla körsbärsträd blommat över stod plötsligt ett rosa träd på Centralvägen i full blom.

Och i dag fick jag besök av Yoko, en riktig söndagshändelse.

Skrivet av: brittakarolina | 16 maj 2019

Tage Andersen år 2001

Kommer någon ihåg utställningen år 2001 i Uppsala botaniska trädgårds orangeri? Tage Andersons annorlunda arrangemang av växter och kantiga metallföremål blev då kända för en större allmänhet och hans kamelior visades samma år i Bergianska trädgården.

Skrivet av: brittakarolina | 13 maj 2019

Nut House

Mona försöker då och då locka med mig på en stimulerande utflykt, det kan t.ex. vara bäverspaning utmed Edsån, en Albertus Pictorspaning i Täby eller som nu senast en trädgårdscafé-spaning vid Torsåker.

Vi åker till Lisa = Nut House sa Mona, ett okonvetionellt trädgårdsfik, där man förutom hembakta kakor till fikat kan äta vegetarisk buffé till lunch.

Här finns flera ingångar, en bod innehåller trädgårdsdekorationer, krukor och allt tänkbart och utvalt som man inte ser överallt. I ett fristående växthus hittar man plantor och knubbiga kryddväxter och just nu hade ett gäng betongskulptörer lämnat spår efter sitt skapande. Körsbärsträden blommade, solen sken och fikat intog vi i ännu ett växthus, det som har kontakt med caféet.

Rostade trädgårdsmobiler med evigt snurr

Det var en trevlig eftermiddag Mona.

Skrivet av: brittakarolina | 11 maj 2019

Det jag inte vill glömma

Bloggen bytte efter några år riktning från att ha berättat en del om min uppväxt till att beskriva händelser ur det vanliga livet som jag inte vill glömma. Det funkar emellertid så att det jag skrivit ner glömmer jag och vid läsning av gamla bloggar kan jag få trevliga påminnelser.

Väsby konsthall, södra delen
Väsby konsthall, norra delen

Akvarellsalong , sista utställningsdag 12/5 2019. På paradplats rakt fram hängde de eftersökta verken som vi råkade gå förbi efter att ha tittat på precis alla de övriga.

Bilder från Beirut av Gunilla Sundin Blomgren

Så många andra var också tilldragande men i torsdags var det Stinas inspirationskälla som var den eftersökta.

Och många, många fler

Skrivet av: brittakarolina | 08 maj 2019

Söndag när våren är lite kall

För fem år sedan följde jag ett par duvor i deras familjebildning, de hade byggt bo på ett svåråtkomligt ställe skyddat av det utskjutande taket på vårt hus. Det vet väl alla att duvor inte är önskvärda alltför nära människoboningar och jag minns min egen mammas ilska, när det låg duvägg på skafferihyllan och en eller två duvor hade tänkt att dela mat och husrum med oss. På den tiden tiden hade lägenheterna skafferier med en lliten ventil ut och på vintern blev utrymmet kallt, det moderna kylskåpet kom inte förrän på 40-talet och då först kom de in i de flesta lägenheter.

De här duvorna var stadsduvor och olika mönstrade. Man får inte bråka med fåglar som lagt sig på ägg säger man på Gotland och bostadsrättsföreningens män lät Väsbyduvorna föda upp sina ungar tills de kunde flyga själva men då — då tog de sig upp och spikade ståltrådsnät för alla tilltänkta boplatser under takfallet. Duvorna försvann och det blev tomt i luften och i björkarna kring husen.

Ringduva

Två duvor har i vår börjat flyga omkring husen och visar upp sig överst på lyktstolparna, ser man den ena så är den andra inte långt borta. Men de är ringduvor, en lite större art med rosa bröst och en vit halsfläck. Svårt att få den skarp på lyktstolpen, ett fönster är emellan.

Lönnblom

Jag går ut en sväng för att låta mig överraskas av vårvädret men det är kallt och dragigt. De gyllengulgröna lönnarna har redan blommat i flera dagar

Jag drar mig upp mot Suseboparken. De tre helgonen ser bedrövliga ut, den svarta färgen man drog över dem förra året är borttvättad i år och St.Olof står där i bara kalsongerna.

Silverpäron

Silverpäronet har börjat bli yvigt och blommar lite yppigare i år.

Sen beundrar jag stjärnregnet som häggmispeln skapar

Kommunens blomkrukor med penseer på Centralvägen.

Väsbyån korsar järnvägen

Utmed ån syntes inga änder och bara en människa. Änderna ligger på ägg bland grästuvorna och hittar sin mat själva. En dam med påse försökte få två ensamma anddrakar att ta emot brödsmulor. Följde ån tills den forsade in under järnvägen.

En knallgul Forsythia på gården till ett knallgult hus, där vände jag och rundade det nybyggda kvarteret utmed ån.

På väg hem mötte jag ringduvorna – om det nu är desamma som jag ser från min balkong. Skönt att vara hemma igen och komma in i värmen.

Skrivet av: brittakarolina | 30 april 2019

Ögonblickets färger

Blir snabbt helgrön

Varje dag en ny utsikt, den första försiktiga slöjan över björkarna blir på ett par dagar helgrön och sen kommer lönnar och körsbärsträd och allt är igång.

Från köksfönstret

Såg när Karin skjutsade mig att Suseboparken var full av blommande träd som jag måste se men det dröjde ett par dagar innan jag kom iväg.

Blomsteroasen på Hugo Sabels torg

Idag sneddade jag över torget, vilken glädje att se krukor med färg som väller över alla kanter. Men var är de olika röda träden i parken som blommade för någon dag sedan? Överblommade?

Här seglar körsbärsblommen från de röda träden iväg på ”livets flod”mot nedre dammen
Litet Magnoliaträd som fäller sina kronblad
Magnolia, lönnblom och körsbär som haft sina ögonblick av färg seglar i nedre dammen
Kejsarkronor gatuplantering utanför vårt hus
Hemma igen på balkongen
Skrivet av: brittakarolina | 24 april 2019

Väsbyvår

Jag har sett våren från sovrumsfönstret, björkarnas gröna slöja var plötsligt där och och igår blommade det rosa trädet på gården härintill. .

Jag prövade att gå ut en liten sväng och vid soptunnehuset lyste de vita Balkansipporna.

Stärkt av gårdagens promenad utmed huset, gick jag idag lite längre, rustade mig med Lasses gamla rollator, som fått vila i klädkammaren för just det här tillfället och rundade Centrum på utsidan. Nyplanterade roddbåtar med penséer i rosa och gult, allt fortfarande med mycket färg.

Påskliljor i olika modeller lyser i gatuplanteringarna och norr om Centrum är luften fylld av de stora balsampopplarnas himmelska doft.

 

Skrivet av: brittakarolina | 20 april 2019

Svarta höns

För många år sedan besökte vi Julita gård, vi hade hört att där skulle finnas helsvarta höns. Vi, det var Göstas familj, Lasse och jag. Vi letade länge, området är stort och till slut hittade vi fåglarna. Det regnade och det blev pölar överallt på gångarna och framför nätburen med de svarta hönsen hade bildats en sjö. Vi småsprang, åskan mullrade och ingen mer än jag ville stanna upp och kolla de svarta hönsen och bilderna jag längtat efter blev verkligen inget att spara.

Lasse och Göstas familj år 2000

När jag nu vill hitta tillbaks till minnet för att skriva en påskhälsning med bild på lite ovanliga höns, är de svåra att återfinna.

Bohuslän-Dals svarthöna

Det finns en helsvart lantras, Bohuslän-Dals svarthöna och man tror att den ursprungligen följt med någon sjöman till Bohuslän för flera hundra år sedan. Julita är beskyddare av svenska lantraser och jag tror att det kan ha varit sådana höns vi såg.

Sedan några år finns en svart hönsras i Sverige med ursprung i Indonesien, Ayman Cemani. Den är också helsvart och dessutom ståtlig och dyr.

Ayman Cemani

Ayman-kyckling

Bilderna av fåglarna har jag lånat på nätet. WordPress har kastat ut mig från det invanda programmet, så om det blir konstigheter beror det på att jag inte lyckats ta till mig nyheterna. Jag är sen med påskhälsningarna men den verkliga påskglädjen med pussar uppstår egentligen inte förrän i natt och det är ännu tid att önska alla som tittar in på bloggen och letar efter något nyskrivet EN RIKTIGT GLAD PÅSK !!

Skrivet av: brittakarolina | 02 april 2019

Rån i Upplands Väsby

Händelse eller ickehändelse? Blogg utan bild.

Det har varit många rån i Väsby Centrum under åren. Handelsbanken nära östra utgången fick påhälsning flera gånger och till slut flyttade de över till västra sidan och där konstruerade de en sluss för besökare att passera. Det funkade bra i flera år och under tiden slutade banken att hantera mynt. När de nu flyttat ut ur Centrum har de skippat slussen och folk går ut och in utan att granskas och alla vet att det finns inga pengar att hämta. Affärerna tar kort och uppmuntrar till kortbetalning, så rån ger antagligen inte tillräckligt för att löna en ansträngning.

Dock har vi på senare tid fått ett växlingskontor i centret trots att den ena affären efter den andra har slagit igen och stora bilder klistrats över varannan affärsentré.

Jag bor vid västra ingången och ser allt som sker kring den, särskilt nu innan träden fått löv. Idag for en ensam polisbil fram och tillbaks med larmljus påslaget från ena ingången till den andra och till slut drog den vidare. Jaha, något är på gång men tydligen inte  på den här sidan.

När jag senare gick ner för att tömma brevlådan mötte jag ett grannpar som berättade att växlingskontoret i Centrum rånats, en bil hade kört igenom södra entrén till Centrum, rånat växlingskontoret och åkt samma väg ut igen och var borta. Vi räddade oss in på Guldfynd sa frun. Bilen hade tydligen inte kört över någon inne i centret.

Posten hade kommit och en räkning till Gösta som står på min adress ville bli betald. Ska jag eller ska jag inte betala den och det måste jag fråga honom. Ringde Gösta på andra sidan jorden, han var hemma igen efter en månads flygande på en helt annan sida av jorden. När räkningen avhandlats och inget särskilt nytt hänt sa jag, det har varit rån här. Ja jag såg det, sa Gösta. Det visste han i Japan redan någon timme efter att det skett.

Framemot eftermiddagen ville jag nog se hur det såg ut nere i Centrum och gick ner. Växlingskontorets järnridå var nerdragen och det som syntes var spår efter bildäcken på det ljusa golvet, annars fanns inget som visade att här hände något dramatiskt i förmiddags.

Lokaltidningen och andra blad frågar folk numera: är du rädd att gå ut? och de får olika svar, många säger nej men flera andra svarar JAA.

Här kan jag sitta bakom mitt treglasfönster och de brott som begås ganska nära hinner jag inte uppfatta eller bevittna och rädslan infinner sig inte.  Rädsla kan uppstå av så många andra orsaker.

Skrivet av: brittakarolina | 01 april 2019

Entréer till Nationalstadsparken

För ett par dagar sedan kom en länk som meddelade att en entré till Tivoli, en del av Nationalstadsparken ska invigas den 28 april.  En innehållsrik tid för mer än 20 år sedan steg då fram och bad att få bli lite synlig.

Nationalstadsparken bildades 1995 och 1998 var Stockholm världshuvudstad och då ville man inviga tre entréer till parken.  En arktitekttävling utlystes för att skapa tre entréer och en hittills okänd arkitekt vann med sitt förslag. Hon fick genomföra förslaget dvs tre olika monument, deras placeringar övervägdes noga med beställarna och de invigdes en i taget med  tal och stor publik.

De tre monumenten består av olika stora granitblock med text på alla de vertikala sidorna av meningsbärande ledord som kan knytas till området. På blocket vilar en skulptur av vit kalksten i någon grundform som kan associeras till något man vill skydda i parken. Vid Haga Norra ett fågelägg eller ett frö, vid Stallmästargården en lilja eller växt och vid Universitetet en fisk.

Vad hände sedan med entréerna?

Efter 20 år utan skötsel (tvätt) täcks kalkstensägget av lav och även övre delen av graniten och hundar tillåts lyfta på benet och blöta stenen runtom nertill.

Kalkstenen har bitvis kvar sin vithet och lyser på avstånd men en soptunna står upptryckt och täcker texten på en sida. Ett lågt staket skulle kunna hindra många hundar från att blöta stenen.

Vid Universitetet har stenen i år tvättats för första gången sedan 1998.

Ingenting utomhus klarar sig utan skötsel och förhoppningsvis går entrén vid Tivoli ett bättre öde till mötes.

 

Older Posts »

Kategorier