Skrivet av: brittakarolina | 25 januari 2023

Söndag med rimfrost

Söndag eftermiddag, klockan är snart tre och då kommer skymningen, ska jag hinna upp till kyrkogården innan det är mörkt?

Svänger upp på övre parkeringen och ser att solen är på väg ner och kastar sina sista strålar över en sagolik skog på andra sidan Edssjön.

Dagen var grådisig och rimfrosten växte på träden. Såg utmed vägen att de vita isnålarna verkade växa till på trädgrenar och annat medan jag körde, allt fick ispäls. Just kring kyrkan var det inte så tydligt men när jag tittade ut över Edssjön såg jag att skogen var helt vitklädd.

Gångvägen utmed sjön.

De som vilar på Eds kyrkogård har en fin sovplats

Det händer ibland att allt i Väsby är vackert. Har man tur får man syn på det men det är bråttom, några timmar senare är det borta.

Skrivet av: brittakarolina | 19 januari 2023

När vi inte är där

Bilder från en vecka i januari Niklas Tyrefors

Gotland, sommardrömmen där vi kan vara under några sommarlovs-eller semesterveckor och sedan inte mer. Vår lilla ruta är en dröm även övriga årstider och det är då öns synliga och osynliga krafter arbetar med att återta marken och de spår vi lämnat på den.

De synliga krafterna är vildkaninernas och de underminerar vår stuga . Den står på plintar och marken är helt ihålig kring den och alla de grävda kaningångarna leder in under huset. Där har de ständigt skydd mot vädret och fiender från luften. För att skydda växtligheten vi ville ha kvar satte vi nät av kaninhöjd runt och det funkade innan rådjuren spridit sig över hela ön, de nådde allt och åt allt ända ner till marken, syrener, havtorn, unga träd och är de tre eller fyra i sällskap så är det rengnagt på nolltid. Synliga är också kajorna, de intar stugan uppifrån. De har hittat skorstenen och sätter in pinnar på tvären i rökgången, som inte går att rubba och det bo de bygger fyller hela skorstenen och vi rensar bort och fäster nät för öppningen som de bänder isär och gör nytt bo.

Det går att räkna upp mycket mer men vi längtar hit och gör vad vi kan för att hindra påhälsningar av de vilda krafter, vi tycker är onödiga.

Stora diket genom Långmyren, det är djupt och svårt att ta sig över även då det bara har en liten slurk vatten i botten på sommaren.

Badstranden innanför Heligholmen

Strandbodarna vid Holmhällar. Så här grön är inte marken ens på sommaren.

Skrivet av: brittakarolina | 13 januari 2023

Ån är full av vatten

Väsbyån lever ett anonymt liv. Den hamnade nog fel då man drog järnvägen så nära intill och ån har aldrig planerats att utgöra ett skönhetsvärde för Väsbyborna. Ett avloppsdike för kringliggande hus och industrier. Och där är den nu, giftigast i norra Europa, motvilligt omskött och utan offentliggjorda planer för hur den ska tas omhand.

Efter många dagars regn har ån växt till en spegel för omgivningen och även under den allra mörkaste årstiden när solen vilar, återkastar den strändernas växtlighet från en blank spegel eller ständigt föränderliga krusningar

Vattnet når nu upp och fyller hela åfåran.

och speglingen av stängslet kring järnvägsrälsen följer med så länge ån och tågen går riktigt nära varandra. När de sedan skiljs åt och gångvägen följer ån, är tågen ändå nära och man både ser och hör när de dånar förbi tätare än var tionde minut.

Pegel – vattenståndsmätare i Väsbyån.

I Märsta (Sigtuna kommun) har man givit sitt slingrande vattenflöde en vacker och städad inramning på sin väg ner mot Steningeviken och i förgår (11/1) beskrev Eva på Seniorvinklat hur Ekerö (Ekerö kommun) planerar sin nya strandpromenad utmed Tappströmskanalen, ett belyst strandstråk, välkomnande alla årstider och med soffor och hammockar, ängsytor med träd och buskar och blommor. Vad är det som bromsar Upplands Väsby att göra något fint av ån?

Eller tycker man att den duger bra som den är?

Skrivet av: brittakarolina | 02 januari 2023

Sent på dagen

Man har ju hört om gamla människor att de tassar omkring på nätterna, när de inte kan sova och nu är jag där. Efter ett par timmars sömn på morgonkvisten går jag upp sent och hoppas att ingen ska ringa på dörren och få se mig i morgonrock. Ordspråket, ju senare på dagen dess vackrare folk, tröstar mig inte. När jag ordnat till mig med flingor och kaffe, fått på mig kläder och ska gå ut, börjar det redan skymma. Ingen ide att ta med kameran — eller? Det har blivit enstaka bilder i mörkret.

En dag passerade jag Suseboparken när mörkret börjat lägga sig över oss och det såg ut som om någon släppt sina hundar lösa och de såg stora ut, newfoundland eller något sådant. Jag såg lite luddigt och var nyfiken så jag närmade mig, men det var något helt annat.

Det var Britta Norrvis tapirer som stod i den smältande snön, kanske var jag inte helt vaken.

Igår, nyårsdagen måste Lasse få lite ljus och vid halv fyra for jag till Eds kyrkogård. Det hade hunnit bli helmörkt, ingen bil på parkeringen, små ljuslågor fladdrade på gravarna och träden utmed stora vägen var upplysta, det var ståtligt.

I dag kunde jag hämta ett fjärrlån på biblioteket, det var Giftomans samtycke av Ingrid Hesslander, den fanns i Umeå och skrevs 1952. Det är romanen som har Gustafva Schartau som modellför sin huvudperson och vad som hände henne. Från biblioteket kunde jag se det upplysta trädet på andra sidan järnvägen men bara övre delen, så jag gick gångtunneln till Runbysidan för att se hela.

Det regnade ute och var milt i luften, handlaren halvvägs hem hade ställt ut fruktlådorna och jag kunde inte motstå clementinerna med skaft och grönt blad, de är väl de färskaste som når oss?

Hemma i köket har orkidén från i somras som Karin satte i mitt fönster skickat ut en ny rad med knoppar som började öppna sig på julafton och var tredje dag slår en ny knopp ut. Roligt när en orkidé vill blomma om i vår torra luft. Jag ser det som en första god fortsättning.

Skrivet av: brittakarolina | 31 december 2022

Nya Året

Snön har regnat bort och just nu halkar man inte på trottoarerna, det är flera plusgrader och gräsmattorna är grönskimrande. Solen var framme en stund och det har varit ovanligt tyst, få oväntade och strödda smällar ända till klockan sex, då var det pang i det nya kvarteret men därefter tyst igen.

Jag har inte varit ute så mycket de senaste veckorna, så vinterbilderna fattas och då får småbjörnarna komma fram och jobba i stället. De säger: Britta önskar er alla som ser oss,

Gott Nytt År 2023 !

Skrivet av: brittakarolina | 24 december 2022

God Jul !

Hej alla som kollar bloggen, hoppas ni får precis den jul ni önskat er och att det blir

En God Jul !

Skrivet av: brittakarolina | 19 december 2022

Landtmannen och vem var Gustafva Schartau

I dessa tider när besparingsråden regnar över oss som nyheter är det inte första gången vi får råd om sparsamhet, kriser av olika slag har även förr krävt att vi använder våra resurser på bästa sätt.

Jag fick en liten bok av Glenn och Karin, tryckt i frakturstil år 1833 på Ecksteinska boktryckeriet i Stockholm. Den ger samlade råd till en lantman att ta vara på de resurser vi har kring oss och att bruka dem till sista smulan, att inte kasta rester även om de kan ses som sopor. Gustafva Schartau är bokens författare, hon har insamlat råden och hennes namn var okänt för mig, inga citat från hennes skrifter verkar ha blivit odödliga trots att hon skrivit om matlagning, textilberedning, råd för lantmannen och ekonomi mm.

När jag googlade på namnet fann jag att libris räknar upp 20 boktitlar av Gustafva Schartau, de finns att läsa på några bibliotek, främst Kungliga biblioteket förstås. Umeå universitet har digitaliserat två av dem och de kan läsas på nätet. Titlarna anger vad Gustafva Schartau ansåg viktigt att sprida kunskap om. Hon hämtade uppgifter ur både svenska och utländska källor och översatte även från franska.

Bland titlarna finns:

Wälmenta råd i miszvext-år, eller underrättelse om inhemska, till större delen wilda wexter och andra naturprodukter, tjenliga till bröd och födoämne, medel att av skadad säd bereda godt och helsosamt bröd, jemte anvisning till beredande av några födande soppor, gryn, mm. Bok tryckt 1831. Digitaliserad

Fullständig underrättelse om smör-och ostberedning samt mjölkhushållning; efter de bästa inhemska och utländska methoder. Bok tryckt 1844. Digitaliserad

Franska kocken, eller Kok-konsten i sin fullkomlighet. Sammandrag av de nyaste och bäst kända författare. Andra upplagan tillökt och förbättrad; med ett tillägg av moderna franska glaszer och andra för ett hushåll nyttiga rön. Översättning från franskan af Gustafva Schartau. Bok tryckt 1825.

Färgning med inhemska wexter, på ylle, bomull och linne jämte underrättelse om beredningen av några till hushållsfärgning tjenliga blåkypar, samt sättet att färga turkiskt rött och äkta violett på bomull och linne. Bok tryckt 1842.

Den fullständige konditorn; eller handbok wid beredningen af alla slags Konfektyrer, Bakwerk, Konserver och Drycker; enligt bepröfwade rön samt bästa utländska källor. Bok tryckt 1847

Ekonomisk handbok del 1 och del 2. Böcker tryckta 1830 -1832

Anvisning till jordbrukets förbättring. Sammandrag av de mest godkända rön i denna kunskapsgren, uppställdt i systematisk ordning/sammanställt av Gustafva Schartau böcker 2 delar tryckta 1840-41

Och boken som Glenn hittat: Landtmannen,

Medel för landtmannen att bespara utgifter och förskaffa sig ökad arbetsförtjenst. 1:o Nyttan af vilda träd och växter. 2:o Obetydliga ämnens begagnande. 3:o Nyttiga rön och upptäckter. Bok tryckt 1843.

Uppgift på de arbeten som härvid blivit begagnade.

Sen kommer helt underbar läsning men det går sakta, då vanan att läsa frakturstil legat i träda.

Men vem var då denna Gustafva Schartau som ingen av mina likasinnade hört talas om?

Hon föddes som Gustafva Voigtlender år 1783 och föräldrarna var Jakob Voigtlender och Hedvig Charlotta von Krassow.

Gustafva gifte sig mot sin fars vilja med Axel Lagercrantz och hon kringgick hans motstånd genom att enleveras. Det gjorde äktenskapet lite olagligt för att det inte lysts i kyrkan före och det barn som kom att födas år 1808 blev därför inte inskrivet i riddarhuset. Första äktenskapet blev inte långvarigt och hon gifte sig en andra gång med Ivar Eilert Barfoth Schartau och fick med honom 6 barn mellan 1817 och 1823. Ex-maken anmälde prästen för att han vigt paret till äktensksp nr 2 trots att Gustafva inte mottagit nattvarden på 7 år !

Två namn Holger Wichman och Niklas Åkerlund har skrivit något om Gustafva på internet och hennes recept för cider finns med i Ciderhistoria. Åkerlund berättar bl.annat att Gustafvas liv delvis blivit ämne för en roman av Ingrid Hesslander från 1952 , Giftomans samtycke.

Pärmbild

I tidigare romaner har Ingrid Hesslander skildrat vår tids vuxna ungdom, deras yttre och inre problem i umgänget med den äldre generationen.
I Giftomans samtycke går författarinnan tillbaka i tiden och ger i romanens form nytt liv åt den ödesdigra kärlekshistorien mellan fröken Gustafva Voigtländer och den häftige, nyckfulle kapten Lagercrantz. Romanens huvudperson och händelseförloppet har en verklighetsgrund klarlagd genom samtida brev och rättegångshandlingar.

Motsättningen och misstänksamheten mellan far och dotter, första häftiga förälskelsen, enleveringens spänning, flyktens strapatser, skillnaden mellan manligt och kvinnligt psyke med äventyrslust och kort tålamod hos ena parten, verklighetssinne och seg tåga hos andra skildras med säkra berättartag av en författarinna som har stor människokunskap.
Giftomans samtycke har de förtjänster och den tjusning som man vill finna hos en levande tidsbild på verklighetsgrund och hos – en riktig roman.

Glenn hittade boken och Karin visste vem som kunde bli glad att få den.

Karin och Glenn Sjökvist

Skrivet av: brittakarolina | 06 december 2022

Bakdag

Andra advent, Selina är här för att baka saffransbullar och pepparkakor. Min roll är bara att slå upp receptet för Luciapepparkakor i kokboken, saffransbullarna har Selina eget recept på.

Veckorna rusar, redan två ljus på väg ner.

Selinas hund Missy är en stor liten glädjespridare och snart följer hon med Selina till Japan. Då ska de ha pepparkakor med sig så de kan fira jul och nyår hos mormor, moster och kusiner.

Båda degarna satte Selina i går, saffransdegen skulle jäsa över natt i kylskåpet, något jag aldrig förr hört talas om, men den jäste. Pepparkaksdegen behövde bli lite stelare, också den i kylskåpet,

Bullarna väntar på att smöras och sockras.

Karin tittade in en stund för att lämna något till Selinas tomtesäck.

Missy har tagit på sig vinterpälsen och här väntar hon på mat.

Skrivet av: brittakarolina | 26 november 2022

En småsak

Då Karin och jag var i Venedig för många år sedan köpte vi varsin ring i en av de många affärer som sålde ringar med exotiska stenar. Karins ring hade en vitskimrande inläggning av pärlemor och min en mörkgrå gråstensliknande sten, som när man lyfte och vred lite på den, visade ett lysande havsblått ljus och djup. Själva ringen var av silver, ganska lätt och ihålig, jag minns inte priset men det var inte i lyxklass. Av alla ringar jag haft, tappat, blivit av med på märkliga sätt eller själv blivit för för tjock för att kunna bära, är det nu den enda ring som fortfarande går att trä på ett finger. Den har blivit sliten, bucklad och mattare mörkgrå, men jag behöver bara vrida den lite så att ljuset når fram till den och jag kan dyka eller flyga i det blå skimrande.

Stenen heter Labradorit och namnet härleder sig från att man funnit stora fyndigheter i östra Labrador men den kan också förekomma på Grönland, i Norge och Sverige. En variant upptäcktes i Finland på 40-talet, den har större färgrikedom och kallas Spektrolit och man bryter stenen i gruvor intill ryska gränsen i Ylämaa.

När ringen blev min hade jag inte en aning om stenens ursprung eller vad den var känd för men namnet Labradorit hade den redan och det var spännande att följa hur den skiftade från osynlig till lysande. När jag nu efter mer än 20 år googlar på den lysande kan jag se att jag burit en sten på fingret utan att veta att den har ………magisk kraft, den lyser upp vår andliga väg till personlig upplysning, den driver bort mörkret, en bra sten för den som är lite blyg eller inte alltid vågar ta för sig, den stärker intuitionen och min kontakt med universum osv osv. Men jag kan också läsa hur ljuset uppstår och studsar mellan skikten i stenen eller de ingående kemiska föreningarnas rätta namn och det är inte mindre magiskt.

Skrivet av: brittakarolina | 22 november 2022

Tvärt slut på indiansommaren

Ny årstid, och jag har inte bytt till vinterdäck, man ber folk att stanna hemma och inte ge sig ut på slitna sommardäck. Jag stannar inne och och ser när gator, träd och hustak förvandlas till vintervita ytor och allt är plötsligt så nytt och betagande vackert.

De första stora snöflingorna ritade om den gråa marken till något man ser för första gången.

Utsikt från köksfönstret vid åttatiden igår, inte mycket trafik.

En ny dag, Det blev mycket snö, jag hör det skrapar utanför på gårdssidan. Där skottar Bettan och

Lasse och

på balkongen sitter min katt som inte springer bort och hoppas att allt det vita snart ska ha smält bort.

Myskmadran har fått en mössa.

Older Posts »

Kategorier