Skrivet av: brittakarolina | 19 april 2018

Fälla träd


Fälla träd
Att bävrar fäller träd har väl knappast undgått någon och inte bara smala och slankiga träd utan till och med riktigt omfångsrika. De går rakt på och gnager stora stycken av veden runtom trädet, som sen går tvärs av. De använder sen veden både att bygga av och att äta löven.
Rådjuren fäller också träd kan man väl säga men bara så länge de ännu är unga och barken fortfarande är smaklig, de ringbarkar träden så de torkar och dör. De faller inte första året men efter ett par vintrar finns inga spår efter dem.
Men vem kan tro att kaniner, de vilda rabbisarna som är så söta och skuttiga, att de skulle fälla träd också. Men det är vad de gör hos oss som bor på en sandåker där det finns urgamla jättetallar och oxlar och enar och som överlevt från före min tid.
De små rabbisarna förökar sig med rekordfart men decimeras varje sensommar och höst av flera pester, men medan de lever äter de det gröna ovan jord  och de gräver också hål i marken och äter rötter. De bor i komplicerade gångsystem djupt under våra fötter och på sommaren är det ibland svårt att se om ett hål leder vidare till ett kaninvåning eller om det bara är grunda matställen, om man alls ser hålen innan man snubblar ner i dem.

När djuren blir jättemånga och sommaren är torr och grönskan är sparsam blir behovet av rötter akut. En morgon kan man upptäcka fem hål under en enbuske, i en ring runt busken, inte längre ut än buskens omkrets. Får de sen hålla på så blir hålen fler och busken blir brun och faller till slut omkull. I början fyllde jag igen hålen när jag såg att de varit igång under natten och plattade till men det håller inte de hungriga borta, man kan ju inte vakta på natten och alla vintermånader o.s.v. så buskarna faller en efter en. Enträd med tjocka stammar, som funnits i mer än 50 år är nu på väg att bli de gulliga rabbisarnas nästa offer. Inte bara enarna går åt, allt med ytliga rötter  ger de sig på. Om de får tid på sig så blir det nog öken här.

Skrivet av: brittakarolina | 16 april 2018

Värme och värme

Solceller
En skillnad från förra sommaren är (tycker jag) att många fler gotländska hustak är klädda med solceller. Ofta en liten bod en bit från huvudbyggnaden eller ett tak på en längre lagårdsbyggnad. Det förändrar bilden av det avlövade landskapet när de röda taken av tegel eller målad plåt plötsligt lyser i något rutigt i svart och glasfärgat. Jag har inte hängt med i priser och vinst ur uppvärmningssynpunkt eller bidragsmöjligheter men förvandlingen ser plötslig ut, den kan ha  pågått en tid, kanske har grönskan på sommaren gjort att det inte varit så tydligt som nu. Då jag kom hem och skruvade upp radion hörde jag just att det ska bli mer bidrag för att sätta upp solceller.

Ved

När solen går ner som ett eldklot mellan träden i västra talldungen och det skymmer, kommer snart det mörker utanför som gör att jag stänger dörrarna och drar ner gardinerna. Då infinner sig ett primitivt behov av en eld som värmer och knastrar lite och det gäller att ha ved inne, som är torr och att jag hittar tändstickorna någonstans. Sen börjar den andra sköna delen av att vara här, då är det elden, radion, och jag. Tomrummet efter Lasse är stort och gång på gång behöver jag hans bekräftelse på något jag ser, gör eller tänker.
Förra året handlade jag ved hos Granngården, fyra stentunga säckar björkved till extrapris och det räckte precis det året och till en första rejäl brasa i år. I förgår for jag till Hemse för att upprepa förra årets vedköp, men veden var slut. Vem mer i trakten säljer ved säckvis? Inte bensinstationen, järnaffären, ingenstans fanns ved. Åkte hem och lyfte fram sågen och började stycka tallgrenar från tallen som föll för två år sedan. Så klart att det gick bra, men jag har blivit bortskämd de sista åren med att inte behöva greja ved själv.

Annie på väg att gräva upp förrymda krokusar som ska få åka på utflykt till myren.

Helmer


Fick en inbjudan från Annie på facebook, hon och Helmer bor nära stranden och jag var nyfiken på Annies trädgård, hur den klarat vintern. Trollhassel och krokusar blommade och i skogen runtomkring var ramslöken på väg upp i grön-gröna mattor. Efter gott kaffe med bullar och vaniljhjärta sa jag att jag skulle hem och såga. Vad ska du såga? Ved? Det kan du få av oss sa både Helmer och Annie och plötsligt fick jag ved i  kassar som jag inte ens orkade lyfta. Då tog Helmer fram sin lilla lastbil, satte kassarna på flaket och körde med hem till myren och satte kassarna på trappan !! En stor varm överraskning, som på en en födelsedag. Och vilken ved sen och en knippa törestickor !

Skrivet av: brittakarolina | 13 april 2018

Att vara nära

Nära vad? Det finns mycket att välja på men om man är på Gotland så kommer nog marken närmast men även annat som man vill se bättre. Lasse och jag kom inte till Gotland i april de sista åren trots att vi båda ville vara med när sipporna bredde ut sina mattor om våren, det fanns alltid något annat som måste gå före.

Men nu är jag här och utan bredband igen, så jag  stannade upp i Visby och gick till Telia för att få hjälp.  Sist jag var här var förra sommaren och butiken på Adelsgatan var då knökfull av folk, det blev en lång, lång väntan, igår var bara en före och jag trodde det skulle gå i ett nafs men det tog precis lika lång tid med en före och en expedit som för 30 före och fyra expediter. Men jag fick min hjälp och det funkar.

Spännande att komma till stugan och se om vaktbolagets lappar på fönsterrutor och dörrar har haft effekt och för första gången på sju år hade ingen tagit sig in i huset utan nyckel eller lämnat dörrar eller fönster vidöppna. Det var skönt.

Marken är ännu gråbrun men snön har i vinter lagt ner gräs och fröställningar så marken ser slät ut som om någon gått över den med dammsugare. Det är klart att man blir lycklig av allt som blommar och grönskar men det här är också fint, man ser genom trädkronorna och husen kommer fram som stått gömda bakom syrener på sommaren.

Rabbisarna  visar sig inte men de har gjort sina utgrävningar och det är ingen konst att komma ännu närmare marken om man inte ser sej för.

En nedfallen tallgren har inte en gnutta bark kvar, är det rabbisar eller rådjur som fått lite omväxling i dieten?

Skål ! Våra jätteröksvampar växer i en stor ring med mer än 100 meters diameter, de har varit med på bild många gånger men det kommer nya hela tiden.

Enarna är avätna nerifrån på rabbishöjd, på får och hästbeten är gnaget av får eller hästhöjd

Stugan fick ny panel och oljefärgsmålning för två år sedan, så den ser fortfarande ren ut.

och på hela gården trängs vildtulpanerna

De blommar inte förrän om ett par veckor men när deras tid kommer finns inget vackrare.

Skrivet av: brittakarolina | 31 mars 2018

Glad Påsk !

Vintergäck trotsar nattkylan och blommar där marken är bar.

Och här ett sprött och sirligt blommande påskris som jag aldrig sett förr, Karin har plockat pors och det är ett porsris.

Ha en Glad Påsk alla som kan och som tittar in på bloggen. Två dagar kvar.

Skrivet av: brittakarolina | 27 mars 2018

Pasha

Årets påskris, blåbärsris har slagit ut och blommarPåsk, vad förväntas av mig den här påsken? Så länge vi hade hus och trädgård och små barn först och barnbarn sedan, har det handlat om ägg, måla ägg och gömma ägg, om inte utomhus så i nödfall inomhus. Jag har hittat på och hittat på, lagt saker i äggen, enkronor med silverhalt, trisslotter, små speldos-maskiner och små grunkor från tekniska muséet,  jag minns inte allt. Det var roligt och jag kände mej påhittig och ingen anade något i förväg. Så skulle jag nog ha velat uppleva påsken själv som barn. Hitta ägg med något otroligt i. Min barndoms påsk var annars just så långtråkig som äldre människor minns och särskilt om man tvingats sitta och höra predikan i timmar. Det slapp jag men radion var på hela dagarna så psalmsång och predikan nådde mig ändå. Man fick inte gå ut och hoppa hage eller tjoa och föra oväsen och allt var stängt. Det slapp våra barn men vad blev påsk för dem? Det måste jag fråga dem.

Riktigt påskfirande var jag med om i Grekland på 50-talet, det var så annorlunda och på något sätt var man överens om firandet, såg fram emot det och diskuterade sitt fastande före och var man skulle vara och vilka man träffade efteråt. Påsken var viktig för dem.

När Yoko från Japan i början av sin tid i Sverige frågade, varför firar ni påsk, blev jag förvånad, trodde väl att alla på hela jorden visste vad påsk var. Jag drog ett långt andetag och kände hur oändligt mycket ordet påsk rymde och hur skulle jag börja, personligt eller neutralt, vad vi tror och inte tror och medan jag tänkte hur jag för första gången skulle beskriva vad påsk var, kom något annat emellan och frågan seglade iväg. Det blev ännu ett uppvaknande, det finns miljoner som inte har en aning om påsk och jul och pingst och de helger som följer med svenska kyrkoåret. Sen har vi dessutom krängt av oss den kyrkliga tvångströjan och nästa generation vet inte vad den förra krängt av sig och känner ingen befrielse, man måste ha haft den på sig för att känna befrielsen.

Nu är det snart påsk igen, alla barnbarnen har växt om mig, nu skippar vi äggletningen och  kommer till rubrikens påskgodis.

Återvänder till skoltiden, till Birgitta som var min bästis i hela hennes liv. Hennes pappa  var invalidiserad av diabetes, han såg  knappt något, hade glasögon som liknade flaskbottnar och han skrämdes ofta med sitt dåliga humör. Han hade i sin ungdom studerat i St.Petersburg i Ryssland och var affärsman. Någon skickade till honom inför varje påsk ett paket med ryskt påskgodis. Skollunch fanns inte på den tiden, så vi åkte hem på lunchrasten och åt och skyndade tillbaks till skolan och Birgitta fick alltid med sig ett litet paket som rymdes i jackfickan med något ur skafferiet som kunde pigga upp på eftermiddagen, ett par plommon, en bit kaka eller en munsbit av något. När påskpaketet kommit fick hon med en bit pasha och den kunde hon inte vänta med utan vi satte oss i en trappa längre ner och hon vecklade upp servetten med kakan i. Den ramlade ut i småbitar och jag fick smaka, Birgitta delade alltid med sig och exakt lika mycket åt oss båda. Det var noga med hur det uttalades pas – ha och fyra gånger (år) fick jag smaka och det var jättegott, det känns som om det var fyrtio gånger.

På 70-talet fanns ett recept i ICA-kuriren på kaka med just det vi satt och kalasade på i trappan på Fleminggatan och jag bakade. Det blev succé

Nu slog jag upp pasha på nätet och hittade recept på rysk påskkaka, den gör jag och tar med på lördag att  gratta Alfred med, han har just fyllt år, men tänk om han säger blä?

Massan innehåller kvarg, äggulor, socker och vilka fyllningar man har råd att ösa i, nötter, mandel, korinter, citronskal, vanilj, suckat och smetana, i stort sett detsamma  som man lägger i en engelsk fruktkaka till jul, ett lyxigt överdåd alltså.  Sen ska allt ner i ett durkslag och stå över natten och rinna av, då blir massan fast. Mitt durkslag är för litet så jag skurade ur ett par blomkrukor och lät massan rinna av genom en servett.

Nu vilar de i kylskåpet till i morgon.

Sen gömmer nog haren några små ägg ändå, spännande att se om någon hittar dem.

Skrivet av: brittakarolina | 25 mars 2018

Blomstertältet är här !

Vårtecken och vårtecken, det känns som om vi fått vänta längre än förr på att marken ska låta växtligheten vakna, men idag blommade gula krokusar och något blått utmed Mälarvägen på slänten mot Folkparksområdet. På kyrkogården var snön borta från gravarna i Lasses rad Då är det dags att tänka på plantering, vad trivs här och vad får vara ifred för de vilda djuren?

Jag har suckat ibland över att de flesta av våra grannar ligger under marken eller strödda som aska här på Eds kyrkogård, namnen är många och det är numera få levande jag möter i Centrum längre – men – jag möter vithåriga barn som varit klasskamrater till våra. Många bor i andra landsändar men ganska många finns kvar som vuxna. Idag mötte jag en silverhårig Erik på väg att titta till Elsie och Valfrid, de ligger lite närmare sjön. Jag läser honom på Fb varje dag, han är alert och rolig och han bevakar hela horisonten. Elsie som var textillärare och jag gjorde en biltur till Provence för att väva gobeläng och upprepade min första resa som finns utlagd i bloggen. Vi råkade ut för att bilens koppling slutade att fungera i Lyon och utan att tala franska lyckades vi få bilen bärgad och lagad, men det var en pärs. I Lyon blev vi därför kvar ett par dagar och hemmastadda och vad vi inte visste om siden när vi for vidare var inte värt att veta.

Ser på vägen hem att blomstertältet är uppriggat på Hugo Sabels torg. Åh men det är väl ett tecken! Nu finns det nog småpenséer, de brukar vara de första. Jaa !!

Går några turer längs hyllorna och låter hjärtat rusa, väljer fyra plantor till balkonglådan att börja med och hoppas det inte är för tidigt.’

Gatorna har fått påskris och i stället för fjädrar är tofsarna av tyll.

Hoppas det inte blir kallt igen.

 

Skrivet av: brittakarolina | 23 mars 2018

En fredag i den långa månaden mars

Isen på trottoarerna smälte bort igår, solen tog sig igenom ända ner till betongplattorna, det kanske inte tar så lång tid tills vi har våren här, när solen väl får gassa ett par dagar. Jag tog fram bilen för att åka ner och kolla om isen smält undan på gångvägen utmed ån men den låg kvar, så det blev ingen å-vandring. Bilen såg hemsk ut, alldeles nersmord med  smältsmörjan från gatorna de sista veckorna och när man inte ser ut genom sidofönstren, skäms jag lite och åker till tvätten.

Mälarvägen går till och från E4 och har de senaste åren varit en grön tunnel av förväxta buskar som dolt bebyggelsen på båda sidor om vägen. Vi har sett det positiva i att den före detta häcken stått där och och med sin lövrikedom har fångat upp alla partiklar och avgaser från gatan och renat luften åt husen bakom. Nu ska bebyggelsen förtätas och här ska flera husrader byggas och för någon vecka sedan hade bilden av Mälarvägen förändrats. Buskträden på ena sidan var borta och i förgår hade man börjat kapa även på andra sidan. Jag tog aldrig någon bild på den enorma gröna lövtunneln när den var som tätast och tänk om jag nu dessutom missat nedsågningen av alltihop.  När jag kom förbi idag , var en maskin igång med att klämma av de sista 50 metrarna av en mer än 40-årig häck som tillåtits växa fritt på höjden.

Bilen svängde alldeles själv av och in på gatan bakom så det gick att ställa den och se bättre. Maskinen sågade inte utan klämde sönder grenar och stammar och bar iväg dem. Här kom svaret på en fråga som Lasse och jag ställt oss, hur gör de när det här ska bort en dag?

 

Allt går på nolltid, medan jag stod och tittade på fällningen, var lastningen av det fällda redan igång och fraktades vidare.

Biltvätten ligger bara 2 minuters väg därifrån och jag har tagit bilder av det en gång förut men kanske blir det något annorlunda idag.

Bäst att ha fönstren uppvevade. Nu åker vi. Glädjens biltvätt.

Bandmaskarnas dans

Hemma igen.

Skrivet av: brittakarolina | 17 mars 2018

Ett vårtecken

Solen skiner, jag bär ner soporna. Gruset på gången har värmt sej ner genom isen. Känns som ett vårtecken.

Men på taket till sophuset ligger snön ännu kvar och täcker nästan alla fetknopparna, fast solen tar på den snön också.

Går och handlar lite mat men kan inte köpa rosor idag igen, de från i förgår är jättefina, tänk att man kan handla rosor 10 stycken för 69 kronor i livsmedelsaffären. Och de slår ut och står minst en vecka. Hur klarar sej blomsterhandeln? En etikett talar om att rosorna odlats i Kenya. Man har då och då avslöjat att de som hanterar rosorna i Afrika får utslag av alla medel som rosorna sprutas med och sen bidrar flygtransporten till klimatförändringen, men något förbud för införsel av dem har det inte resulterat i. Ska jag låta dem vara? Nej det klarar jag inte, en ros är en ros är en ros och den blommar för den som ser den och mitt inre bollplank tillåter mig att bli glad av rosor 

även i mars.

Skrivet av: brittakarolina | 11 mars 2018

Alarna vid Edssjön

På den sumpiga norra stranden av Edssjön växte i det blöta en skog av alar. De stod tidvis och speglade sig i vatten och att då gå nära förbi dem var exotiskt och på håll från skogskanten längre upp var alarnas kronor rörande vackra att se. Sen av någon anledning sågades alarna ner och hela bilden förändrades. Man släppte in betande djur på marken närmast sjön, anspråkslösa raser som överlever på minimal omsorg och dåligt bete, de var också trevliga att se, men det täta albeståndet var borta. Jag har inga årtal för när det här skedde, men det har hänt under de senaste 20 åren.

Man sparade några stora äldre träd och idag när jag i den skumma eftermiddagen gick vägen utmed sjön , såg jag att hela området nu är fullt av alskott som sprutar upp ur marken i stora knippor antagligen från alla de avverkade träden.

Här syns spåren efter de senaste brunsvarta kornas betande, de har inte haft glädje av hela grästofsarna, bara  de sprödaste delarna.

Ett tillflöde till sjön, det rinner upp flera pölar i åkern norr om sjön.

 

Vägtistel

Man får ta i lite extra för att glädja sig åt skönheten i de utblommade växterna.

Skrivet av: brittakarolina | 09 mars 2018

Lyft för Upplands Väsby?

Plusgrader ute och mycket snö att smälta ner. En daglig promenad är ju så bra men vart går man och åt vilket håll riktar man blicken i det här väglaget och med alla byggarbetsplatser runt hörnet. Många ställen där man trodde att det inte fanns plats för flera hus är på väg att rymma hela nya stadsdelar och vi glömmer fort hur det såg ut innan grävskoporna möblerade om. Arbetsområdena är avstängda men man kan ändå se att något rör sig där och det är kranarna som bär iväg med olika last. När man kollar vem som kör kranen ser man ingen, jo en liten gubbe med en ask på magen inte större än en reseradio, det är kranens husse som med fingrarna får kranen att gå dit han vill. Så nytt är det väl inte med fjärrstyrning, men jag har inte riktigt vant mej eller är fortfarande imponerad av att det går.

Nu ska det förtätas.

Förarbetet med ledningar och rör har hållit Dragonvägen avstängd i ett år och nu är husen på gång.

Tyst kommer de tunga elementen nedsvävande från ovan.

Inget spring med skottkärror eller annat tungt

Samma kran fast från andra sidan

Och här ett annat lyft och en annan kran. Att se den här fälla ut sig och sen till slut veckla ihop sig är att beskåda ett tekniskt underverk.  Här skickas en kille upp för att göra något med en inglasad balkong i vårt hus. All styrning  fixas av personen med styrlådan.

Older Posts »

Kategorier