Skrivet av: brittakarolina | 18 oktober 2021

Mona tog mig till Edsberg

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 00007883-2-640x509-1.jpg

Mona har en längre tid föreslagit att få visa mig Edsbergs slottspark och konsten där. Edsbergs slott finns i vår grannkommun Sollentuna. Vi har läst om deras konstutställningar och musikevenemang under våra många år i Väsby, men Lasse och jag kom aldrig iväg. I lördags blev det äntligen av.

Högt på Stallbacken med utsikt över Edsviken står skulpturen som består av två linjer av järn i luften, obegripliga var och en på nära håll men på lite avstånd visar sig ett ansikte mellan linjerna, ”När vi blundar” heter den och skulptören är Tomas Lacke, Åkersberga.

Baksidan av ”Logen” med anor från 1700-talet, där en del av Edsviks konsthall var inrymd.

Just nu visar man kommunens egen konst i stället för att ha stängt efter konshallens konkurs.

Edsbergs slott, ”Sollentunas kulturhistoriska hjärta” och slottet används i dag som ”navet för folklivet i Edsvik”. Sedan 1955 äger Sollentuna kommun slottet och parken och här inryms bl.a. Kungliga Musikhögskolans undervisning i kammarmusik. Man har öppet för visningar, teaterföreställningar och operaftnar och det finns ett rum för borgerliga vigslar.

Här väntar några på ett nyvigt par vid huvudingången, vi dröjde en stund för att få se brudparet, men inte tillräckligt länge…

Fönster bredvid ingången.

Två Riksäpplen i granit möter slottet nere vid stranden, de har en gång suttit på riksdagshusets tak.

Härliga promenadvägar i parken, uråldriga träd, det uppges att allén till slottet planterades redan i början av 1600-talet, lindar som är 400 år, det är nog de äldsta och mest omfångsrika jag sett.

Det finns så mycket mer att se

Vilken fin lördagsutflykt det blev Mona, mycket sol och utsikt över vatten, vackra hus, lagom mycket konst och du själv som berättade att du tillbringat rasterna från Rudbecksskolan bland lindarna i slottsallén. Tack Mona !

Skrivet av: brittakarolina | 08 oktober 2021

Daggstänkta berg

Det har regnat i natt och marken är genomfuktad, tänk om jag äntligen skulle gå till Smedbyskogen, en barrskog med höga äldre träd. Vi gick där några gånger, när Lasse fanns, vi hade vant oss vid Runbysidans olika skogspartier och vi kände oss lite små i Smedbyskogen. Sen var sträckan hemifrån och fram till skogsranden lite trist att gå. så vi undvek att styra ditåt.

Tallar och granar med höga och grova stammar, en skog med äldre träd än de som står på rationellt skötta ”trädåkrar”. Där får de aldrig det här omfånget.

Smedbyskogen beskrivs som ”ett större omväxlande skogsområde, dominerat av barr-, äldre gran- och hällmarkstallskog”. Här finns alltså flera höjder, många och stora stenblock och en del sänkor.

Efter regnet är hela skogen grön, mossorna sväller och lyser och har ”lånat av smaragderna sin färg”, Olof Thunmans gånglåt dyker upp ur minnet, när hörde jag eller gick efter den senast, minst 75 år sedan.

Några aspar och björkar andas ut sin höstparfym av trädoft och en asp breder ut en ljus matta av guldpengar på stigen.

Inte bara stenarna är gröna.

Inte bara isen har transporterat stenblock, människan har också flyttat på ganska stora stenar och möblerat med dem för både livet och döden.

Örnbräken är ormbunken som tidigast visar att sommaren är slut.

Skrivet av: brittakarolina | 04 oktober 2021

Oktoberlöv

Hugo Sabels torg, det blåser häftigt och löven faller, rönnarna har fått färg men bara raden närmast huset.

Kommunens blomkrukor har börjat slockna men några sena blålila ögon följer oss och låter sig inte påverkas av regn och blåst.

Kring avloppet för Suseboparkens rännil har äpplena nu bytts mot löv

Lövträngsel där bäckfåran vidgar sig.

Mest löv från körsbärsträdet intill.

Trevligt så länge vattnet får rinna.

Det till och med brusar lite.

Skrivet av: brittakarolina | 27 september 2021

Äppelträdet vid dödens brunn

Den lilla rännilen som letar sig ner mellan stenblocken i Suseboparken har av stadsträdgårdsmästaren i Väsby liknats vi livets lopp, den bromsas av en del svårigheter och tar sig till slut ner till dödens brunn. Kring brunnen står en del träd och ett av dem är ett gammalt äppelträd med ihålig stam. Det är frestande att låta äppelträdet tala men verkligheten för frukterna är inte så sagolik.

Ett fint fruktår i år, musterierna har högsäsong men här får äpplena falla till marken och ligga och ruttna.

eller de faller i dödens brunn.

. där de lyser en tid med sina färger men är ändå svårplockade.

Några meter härifrån står en lönn i brinnande färger

Den speglar sig i Väsbyskolans fönster strax innan solen lämnar parken.

Skrivet av: brittakarolina | 22 september 2021

Höstdagjämning 2021

I dag passerar solskivan gränsen mellan norra och södra himmelsekvatorn och i morgon blir natten längre än dagen. Just nu är det lite svalare och en frostnatt har givit en del löv höstfärger. Lite vemodigt är det att sommaren är förbi för den här gången men det är rätt lugnt när naturen mognar och jakten på vårtecken är över.

Rosenkvitten

Rabatterna utmed gatan har flera buskar med rosenkvitten, de ger en god marmelad.

De är lättplockade

Clematis vitalba – skogsclematis ?

Tidlösan slår ut kring 18 september

När solen vid fyratiden har börjat dala ger plåtarna överst på Drabanthuser bländande reflexer.

Skrivet av: brittakarolina | 15 september 2021

Något nytt?

Det händer att humöret står på 0 men vädret är fint och då ska man gå ut. Vart går jag idag? Fötterna går själva ner mot ån, jag följer med och förväntar mig inga sensationer för sensommaren är inte åns vackraste tid.

På gångvägen bredvid ån har något redskap kört. Har inte sett sådana spår förut.

Det har också gått i gräset närmare vattnet.

Natten till idag har det regnat så det står pölar kvar. Maskinen har ganska nyss kört här och jag ser vad den har gjort. Den har lyft upp en del av det gröna kring åns kanter. I så många år har jag efterlyst städning av ån och den här tiden på året ser den mest bedrövlig ut. Och nu sker det !

Utmed hela gångvägen ligger det som maskinen lyft upp, Det gröna täcket på ån har brutits på flera ställen men inte överallt och så värst städat ser det inte ut. Undrar hur man tänkt.

Raden av hästkastanjer har alla något angrepp på bladen som blivit bruna och deformerade, men fröna är blanka och fina.

Och där ute i det höga gräset bakom Marabous lager vilar maskinen som gjort de tydliga spåren. Det var i alla fall roligt att få se att något sker med ån. Den här delen är ju inte heller lika förgiftad som sträckan norr om stationen. Högsta halten av PCB i Europa och det bara fortsätter all läcka ut. Vad gör kommunen?

En del av vägen hem. Den blå fasaden piggar upp invid de röda. Har något börjat hända på ytan bakom plastreklamen?

Skrivet av: brittakarolina | 09 september 2021

Spår av första frosten

Går över Mälarvägsbron från Runby till Väsby. I diket lyser nyponen blanka och röda, en del buskar är flera meter höga. Passerar raden av små industrier och när jag går ensam trängs alla minnen från det händelserika livet i Upplands Väsby. Här ligger Dental, huset står sig fint, Lasse planerade bygget och Gullstedt byggde. Han var rejäl att jobba med, höll allt han lovat och Lasse hade bara gott att säga om Gullstedt. Det är nästan 60 år sedan. Så mycket har hänt i Väsby och så mycket har förändrats.

Det började med att Dental AB i Stockholm även ville ha en liten egen fabrikation och här fanns en ledig tomt för en tilltänkt hantverksby.

När jag tittar ut över broräcket ser jag att det är städat på asfalten nedanför, här har alltid varit stökigt och nu är allt bortstädat. Ska marken säljas för ett nytt bygge eller….? En lönn lyser röd på Zamoras kulle, första frosten har varit här.

Vid brofästet mot Väsby flammar ett par lönngrenar upp som eldslågor ur det gröna.

Skrivet av: brittakarolina | 06 september 2021

Ginkgoträd i Upplands Väsby

Ginkgo (Ginkgo biloba) kallas världens äldsta träd. Det är en överlevare från Perm-tiden för 270 miljoner år sedan. Ginkgon kallas också tempelträd, den har planteras vid tempel i Kina, Korea och Japan och i Kina sägs den kunna bli mer än 1500 år.

Bladen är en sorts omvandlade barr och man säger att trädet är ett lövfällande barrträd. Innan löven faller på hösten blir de gyllengula. Träden är tåliga och klarar luftföroreningar bra och mest kända i våra trakter är väl träden som planterats utmed nästan hela Hornsgatan i Stockholm. Om man googlar på Ginkgo ser man att planteringsplatserna i Sverige är räknade.

Igår, söndag, tog jag en runda kring de nya och nära kvarteren. Framför huset som byggts ”mitt i ” Drsgonvägen fick jag syn på två träd med näringspåsar. Jag tittar gärna på nyplanterade träd vad de har för blad och såg att här stod två Ginkgoträd !! Oaw !

Stora präktiga ”löv”, de verkar ha stått ett bra tag jag har bara inte gått här förut.

När jag fortsatte in mellan de blå husen såg jag en lång ny rabatt mellan de blå längorna och där stod fyra ginkgoträd till i en rad . De var lite tunnare och bladen hade inte växt ut till samma storlek som på de första två.

Träden växer långsamt så det kan dröja några år innan de fyller utrymmet mellan husen med sitt höstliga lysande guld.

Ginkgoträden är tvåbyggare dvs hanträd och honträd. Frukten som liknar små plommon innehåller smörsyra och luktar illa. Det gör att man planterar hanträd på offentliga platser.

Den nya trädraden leder till och blickar ut över vårt nya guldcentrum. Jag har hört att ett ginkgoblad i plånboken ska dra guld till innehavaren. Tror någon på skrock?

Rudbeckia i rabatten mot Dragonvägen.

Skrivet av: brittakarolina | 03 september 2021

Käringtand

I en lång smal jordremsa parallellt med Väsbyån har Upplands Väsby kommun försökt skapa en blomsteräng till glädje för fjärilar och pollinerare av olika slag. Det framgår inte vilka blomsterfrön man besått marken med men i år syntes förutom klätt väldigt många ängsnejlikor. Nu när det ser visset och överblommat ut lyser ändå något gult tätt invid marken. Det är käringtand (Lotus corniculatus) en flerårig ärtväxt som väl ingår i ängsfröblandningen. Man uppger juni-juli som dess blomningstid men vi har hunnit in i september, så den kanske kom igång sent.

De breder ut sig som små gröna tallrikar och

I Linnés flora står att växten kallas kattklor i Bohuslän, björnklor i Dalsland, göksmör i Västergötland och gulhane i Jämtland.

Skrivet av: brittakarolina | 30 augusti 2021

Växthuscafé

Där den biotopskyddade lindallén vid Torsåker slutar, svänger man ner till Torsåkers före detta trädgårdsmästeri om man vill fika eller äta lunch hos Nuthouse under de ljusa (varma) månaderna. Caféer i orangerier, gamla växthus, lagårdar och lokaler vars ursprungliga funktion upphört, har blivit kreativa andningshål. för både besökare och cafeskapare. Genom att man kan inta sin förtäring inom- eller utomhus och växthus är något mittemellan, får man ha hund med sig, kopplad förstås, men friheten känns ändå påtaglig.

Här händer alltid något, en utställning av konst, möten med veteranbilar, försäljning av diverse udda föremål man tror sig inte behöva och plantor till trädgården med mera. Jag hoppades kunna hitta en ask i form av en bok som jag såg förra sommaren, den fanns förstås inte däremot en ny variant.

Föremål att köpa eller avstå från, ögonen behöver också motion.

Grodprinsar väntar på sin chans, finns i olika storlekar, Bröderna Grimm har tecknat ner en folksaga, där förvandlingen från groda till prins går till på annat sätt än det vi alla numera vet ska ske med en kyss.

Rödrostiga ljushållare för trädgården.

Boden med varierat innehåll, här inne hittade jag en Målarbok ! Under många år har det varit lite fel att förse barn med målarböcker där förritade konturer ska fyllas med färger, det var att hejda barnens egen fantasi och en rad dåliga saker. Men något har hänt, målarbok är inte längre förkastligt, det lugnar stökiga barn och anses vara bra även för vuxna.

Konstnären Jan Padover har ritat tolv bilder från sin vistelse här i trädgården som kan färgläggas fritt, bara omslagsbilden har färgförslag.

Man kan också gå en liten runda ner till vattnet och vid en öppning i Fysingens vassbälte kan man slå sig ner och kika ut över vattnet.

.

Older Posts »

Kategorier