Skrivet av: brittakarolina | 19 januari 2020

Alarna vid Edssjön

Det har blivit ett uppehåll i bloggandet.

Men i dag sken solen och det var dags att gå en runda med öppna ögon dvs rundan var bara från kyrkan och en bit ner utmed Edssjön där de häftiga alarna står i vattnet. För några år sedan sågade man ner den täta raden av gamla knotiga träd som gav en hänförande utsiktsbild mot sjön från Runbyskogen, men omgivningarna är nu helt förändrade, så det blir nya utsikter. 
Det är mycket vatten igen kring stränderna, en del år har vattnet gått ända upp på promenadvägen medan andra år har det varit torrare.

Stigen utmed sjön är intensivt trafikerad åt båda hållen.

Vassen är hög och tät

Till och med torrt, visset gräs drar till sig blicken.

På samma plats alla år samlas kråkorna här, ibland på en fläck på åkern intill eller just i de här gamla alarna. De brukar kraxa och föra ett hiskligt oväsen, men ännu har inte hela släkten kommit

På somrarna betas marken av härdiga kreatur

Skrivet av: brittakarolina | 06 januari 2020

Stenby en gång till

Stenby återbesökt

För tio år sedan nästan på dagen, skrev jag en blogg som handlade om en plats i Uppland  jag upplevde som barn och vars människor kom att ge mig en uppfattning av världen på landet (i Uppland) och som var väldigt annorlunda den jag fått genom att bo i städer som Uppsala och Stockholm..

 

I natt har jag drömt om Stenby, det har nog inte hänt förut. Jag var tillbaks på tomten vi lyckades köpa och jag höll på med att rensa undan buskar som lyckats ta sig upp medan jag tänkt på annat i många år. Jag minns att jag älskade tomten, den var ett stycke natur som blivit över då byns bebyggelse kom till. Den hade en lind, en ek och en hassel med stor omkrets  och två vildaplar. Blå och vita sippor täckte marken på våren och liljekonvaljer fyllde en tredjedel av ytan lite senare. Jag gjorde en karta och skrev in alla växter jag kunde läsa mig till att vi hade och jag noterade allt.  Grannen hade också en lind och en remsa med liknande lundvegetation och mellan lindarna fanns vårärt på våren och två präktiga stånd av spansk körvel senare. Jag rensade och gladde mig på förhand åt att det skulle blomma så mycket bättre nu när skräp-buskarna kom bort, jag såg inte huset som vår köpare hade byggt sedan vi sålt. Trallbanan som vilade på krossad kalksten från gruvan ett par kilometer upp i skogen var vår andra gräns och jag kunde höra tippvagnarna skramla när de kom rullande från skogen och det lite högre ljudet när de gick ut på träbron över landsvägen.  Tänk att bilder kan ligga kvar i  minnet i detalj och dyka upp utan synbar anledning i drömmen efter 80 år.

I morse när jag vaknade var jag kvar i Stenby och försökte komma på vad de olika människorna hette som bodde där. Bonden och hans fru som vi handlade mjölk av hette Ekholm, Elis och Lisa?,de hade något barn ungefär i min ålder och fick ett litet sladdbarn som döptes till Björn, ett mycket älskat barn. Pappan Elis målade när han fick tid, det var mycket ovanligt med en tavelmålande bonde. Jag till och med kollade om det fanns någon i Vattholma som ännu hette Ekholm – jaha – en Björn med fru.

Nu kommer det märkvärdiga. Då jag tittade på mobilen vid lunchtid såg jag att någon svarat på en mycket gammal blogg. Någon från Vattholma vill ha lov att skriva i sitt blad om mina minnen från Stenby.  Men oj, jag har ju precis kommit hem därifrån !

 

Skrivet av: brittakarolina | 01 januari 2020

First foot

Nyår med Murrays, vår ”first foot”

Om någon känner igen det här, beror det på att jag  berättat det en eller flera gånger förut, men det hör lite ihop med dagen.

Vi bodde i Skottland i ett småhusområde för mer än 60 år sedan och när det blev jul, hände ingenting, cementblandare och tyngre arbeten i området upphörde inte att låta och ingen var ledig, man jäktade inte med kakbak vare sig före eller under juldagarna. Man firade inte jul i Skottland men jo, den katolska familjen gick till midnattsmässan, och det märktes ju inte på dagtid. Däremot såg man fram emot att fira Hogmanay dvs Nyårsafton och Nytt år, det var verkligen något att fira.
Familjen Murray hade tagit som sin uppgift att göra oss hemmastadda och smälta in i det skotska livet, så de bjöd in oss på nyårsafton för att fira årsskiftet
Jag minns inte längre vad vi åt men vi drack hembryggt fläderbärsvin. Och det var inte bär från äkta fläder utan från den röda druvflädern, den man ska undvika och det smakade som druvfläderbusken luktar, det vill säga lite vämjeligt..
När klockan närmade sig 12 rörde sig några enstaka personer utanför på Ferndale Drive och de styrde mot äldsta parets hus i raden och ett par andra ställen. De var säkra ”first foot”, utskickade av vänner eller någon som ville att de inte skulle missa att få en ”first foot”.
När nya året börjat får man inte lämna huset förrän man fått en första besökare, en ”first foot”   och     den ger då välgång åt huset och bör ha med sig något symboliskt, som ett stycke kol, en fisk eller något av silver, men det går också med något annat livsnödvändigt som huset inte ska lida brist på under det kommande året. Kol var bränslet den här tiden, alla brasor eldades med kol, fisken var Arbroath Smokies dvs varmrökt haddock (kolja), vi var nära Arbroath på östra kusten och som silver passade en slant.

Strax efter klockan 12 hade grannen längre ner på gatan tydligen kommit loss och knackade på hos Murrays, han var journalist och hade med sig en bok till Jimmy Murray och fick som tack ett glas whiskey. Nu hade whiskyn kommit fram. Vädret ute var milt, ungefär som här nu, ingen snö på marken och de små gräsplättarna framför husen skimrade i grönt. Efter en stund vimlade folk utanför, herrarna utan kavaj och flera bar på en whiskey flaska och man gick från dörr till dörr och fick och bjöd varandra på en dram och önskade Gott Nytt År och såg till att alla kunde komma ut ur sina hus och man var ”first foots” åt varandra.
Murrays följde oss sedan över gatan hem och blev därmed vår räddning och vi fick en stor kolklamp.   Att inte få en ”first foot” var ett dåligt tecken och man kunde höra senare i speceriaffären hur man konverserade med kunderna och frågade artigt om man haft någon first foot och då gällde det att kunna svara ja.

Tänk om jag skulle skaffa något drickbart och gå ner till min granne Barbro vid 12 och sen går vi båda ut och ringer på hos de andra grannarna i huset och skålar. Jag prövade min idé på Karin. Men du måste väl först ta reda på om Barbro är vaken så dags, jag tror inte att någon gillar att öppna i pyjamas. Nej det kanske inte är självklart att det vore så lyckat. Ja nu blev det inte så, annat kom i vägen. Pratade med dottern om de fantastiska nyåren på Ferndale Drive och hon sa, ja, ja jag vet, jag har ju fått höra det där under hela min uppväxt. Jasså, ja då är det väl bra att ha en blogg. God Fortsättning på Nya Året!

Skrivet av: brittakarolina | 30 december 2019

Årets sista dagar

Överlevde julen men hann inte skriva julkort, det är annars ett måste, jag har inget emot julkortskontakter, de ger mig en känsla av att vänskap kan bestå år efter år och bekräftas enbart genom ett litet julkort. Och nu när åren blivit så korta kommer de ju ganska tätt.

Alexandra frågade om det fanns någon pepparkaksdeg kvar. Javisst, det blir alltid en bit över som jag inte orkar kavla ut och den blir liggande till någon gång på nya året. En ganska hård bit lyckades hon mjuka upp och göra tunna kakor av och sen fixade hon glasyr och

målade alla kakorna. De vackraste pepparkakor jag sett.

Ljuset är väl på väg tillbaka nu men dagarna är fortfarande väldigt mörka. Inomhusväxterna har det knepigt med den torra luften och så länge det är plusgrader ute får en del av dem komma ut ut på balkongen och in på kvällen. Ett fikonträd som jag fick av Yoko i augusti har jag oroat mig för, den fällde sina löv som andra träd i november och jag var rädd att den skulle torka inomhus. En liten grön skiftning i knoppspetsarna visade sig för ett par dagar sedan och idag ser den redan ut så här.

Fikon

Den fina lilla buxbomen får komma ut om dagarna och se på utsikten. Nu har jag lärt mig för gott att ingenting som fryser i sin kruka överlever (här hos mig), rötterna måste ha åtminstone lite kontakt med ofrusen jord, det har de i rabatter men inte i krukor.

En stensöta har börjat växa i en mossburk och rullar här ut sitt nya blad. Härligt när något växer !

Nu återstår bara att önska mina bloggtittare ETT GOTT NYTT ÅR !

Skrivet av: brittakarolina | 27 december 2019

Julafton på Sveavägen

En något nedbantad skara av ättlingar till Lasse och mig träffades hemma hos Gösta och Selina på Julafton. Alla bidrog med något som vi inte ville undvara, så det blev sillsallad, kräftsill, gravad lax, rullsylta, grönkålssallad, Jansson, vegetariska köttbullar och två mörka sorters bröd..

till kaffet saffransbullar, pepparkakor och hemkokta kolor.

Det är så roligt att Selina är tillbaks i Stockholm och att Yoko och Gösta har lägenheten kvar, det har hunnit gå 10 år sedan de bodde här sist.

Selina och Gösta , lägenheten var nyrenoverad när de lämnade den och den är fortfarande lika fin.

Tomten som Gösta gjorde i träslöjden på RunbyskolanSelina, Karin och Tora

Alfred och Niklas

Niklas och Glenn

En förutsättning att få Alfred med oss var

att han fick se Kalle Anka. Jag tittade också den här gången. Vi fick en skön julafton.

 

Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2019

Dan före dan

Småtomtarna har fått gröten utbytt mot mossa och annat grönt

och när de tittar ner i mossan sitter ännu mindre varelser där. En småbjörn har tagit på sig osynlighetsmantel av harens garn.

Nu önskar vi allihop en God Jul till er som tittat in på bloggen.

Skrivet av: brittakarolina | 17 december 2019

Vinter före snön

En snabbvisit i trädgården för att hinna före snön, när den lägger sitt täcke över börjar markens hemliga liv.  
Japanska dammen, med hela ytan synlig
ogräsbekämpning pågår
det nylagade stenkaret har vita lappar

mattlummer, revlummer och Selaginella bigelovii


stensöta
och mossa på sten
Skrivet av: brittakarolina | 07 december 2019

Måsmannen

 

Om ni såg TV-programmet i torsdags, Arvinge okänd, om Eugenius Lukaszuk som bodde i en koja i skogen, så var han inte helt okänd för skogsvandrare i Runbyskogen och kring Bergaplan i Upplands Väsby. Han till och med fick en fin artikel i lokalbladet med beskrivning av sin härkomst och hur han levde och jag vill minnas att det framgick att han hade någon konstnärlig ambition om det var att skriva eller vad, minns jag inte. Jag sparade sidan i bladet länge för att visa Selina, hon var med en gång när vi mötte honom och vi pratade länge om natur och gifter och vårt förskräckliga sätt att leva på, visst var han ovanlig och något vi inte riktigt kände igen men samtidigt var han ett stycke levande poesi.  Jag var förstås nyfiken på hur han överlevde och frågade hur han höll sig varm och hur han ordnade sin mat. Han hade svar på allt och i handen hade han ett knippe med mossiga grenstumpar och sa att han hade en liten spis och för att elda samlade han nedfallna trädgrenar. Jag har letat efter den sparade tidningssidan men den är försvunnen. Selina var nog bara sex eller sju år den gången så det är minst 14 år sedan.  Väsbytidningens artikel kom något år senare.

Man  mötte honom då och då i skogen, han rörde sig tyst som en skugga, men om man själv höll låg hastighet så fick man oftast en pratstund. Flera av motionärerna i Runby var lite oroade och undvek vissa stigar där de kunde stöta ihop med den främmande mannen.

Åren gick, Selina flyttade till Japan och vi till centrala Väsby och jag glömde skogsmannen. Tills en dag för sju år sedan då jag började se honom gå till och från Väsby Centrum, han rörde sig med samma gångart som i skogen, långsamt och osynligt. När han gick från Centret bar han ett par kassar med skivat bröd som stack upp ur påsarna. En dag satte han sig på en av Dragonvägens bänkar och innan han hunnit öppna sina påsar var en flock måsar runt om honom, de visste vad han kunde bjuda på.r

r

 

Bilderna är från  15 juli 2012

 

Programmet: Arvinge okänd finns på SVT-play, det visades den 5/12  på TV1 och heter Mannen i kojan.

Skrivet av: brittakarolina | 04 december 2019

Vi ses hos Rappne klockan 11

Vi ses hos Rappne klockan 11 och välkomnas redan i förrummet av stora buketter med amaryllis.

Det är en vanlig tisdag i december, ingen helg i nära sikte men folk rör sig överallt bland de utsökta blomster-, moss- och barr-arrangemangen, runt alla hörn finns något man inte förut skådat och det är fullsatt i kaféets alla rum.

Vi börjar med fikat och prövar kakor och smörgåsar med färg.

Den som varit i Tanzania vet vad den blå blomman på kakan heter.

och här en djupt rödviolett ostmacka.

Sen tar vi oss runt i den överdådiga mångfalden av sköna växter och föremål som kan locka fram den (min) ständiga känslan av  otillräcklighet och som gör att man (jag) måste köpa något att fullkomna tillvaron med. Men det är inte längre riktigt sant för efter många år vet jag att det är just här glädjen är som störst och den förlängs inte av ett inköp, man kan njuta av Rappnes generösa fyrverkerier utan utlägg.

Knubbiga julrosor, hur får man dem att växa sig så fina inga svarta eller intorkade bladrester eller mjuknande och mögliga stjälkar?

Vinterns grönska ser ut att bestå mer än vanligt av ormbunkar i skiftande former och storlekar.


Amaryllis i varierande färger bland snittblommorna, här läckert rosa

Färgkaskader

Anemoner, de mörkt violettröda drar blickarna till sig

I de stora odlingarna får krukorna ett gulare ljus och just nu är det julstjärnor som lyser i färger mellan rött och vitt och allt däremellan.

Låt oss ändå försöka förlänga färg-och blomsterglädjen en smula.

Skrivet av: brittakarolina | 26 november 2019

I dag kom sidensvansarna

Ett av de lägsta matställena för sidensvansarna, mistel i ögonhöjd, finns i en bärapel vid Japanska dammen.

Gråväder och lätt regn, det blev aldrig ljust idag. Storstenarna som håller jorden kvar i alla planteringsbassänger, trappor och fjällpartier har sin vackraste tid i det här vädret. 

 

Och Hurra ! stenkrukorna för ormbunkar är lagade

Vilken skillnad det gör med hela stenkar.

Vanlig stensöta som den växer i våra skogar i bergsprickor

Dansk stensöta 

Nu ska väl de röda bären gå åt.

Older Posts »

Kategorier