Skrivet av: brittakarolina | 22 februari 2018

Vilar under snön

DSCN8451 (2)

Februarisolen värmde och jag tog mig upp till högsta punkten i trädgården igen, jag har inte släppt trappspaningen än, det är lagom lite snö för att se vad som är under.

Överallt sticker det upp små vita skyltar, när det blommar om tre eller fyra månader får man genast svar om man undrar.

Här uppe finns flera utsiktsplatser

med bänkar och fri sikt åt olika väderstreck.

Här måste vara högsta punkten. Sommareftermiddag med kaffekorg vore inte så dumt.

En samling fetbladsväxter i en stenkrans, har den legat just här sedan 100 år?

DSCN8476 (2)

En person och ett eller ett par rådjur hade lämnat sina fotspår före mig.

Behöver inte gissa vart trappan går.

Men den här är fortfarande en gåta.

Skrivet av: brittakarolina | 18 februari 2018

Kentaur?

Kortblogg.Det blir fina spår efter skor med reliefsulor en sådan här dag. Man vänjer sig vid  olika mönster och ibland urskiljer man något man inte sett på ett tag. De här ser ut som spåren efter de små hästarnas plåtskor, som man grävt fram i Eketorps borg på Öland. 

Skrivet av: brittakarolina | 16 februari 2018

Inte somna inte glömma

Plötsligt kommer räkningar från Comhem, vi är kollektivt anslutna i huset och avgiften ingår i månadsavgiften för lägenheten. Jag läser på fakturan,   Trygg surf 49:-och pappersfaktura 45:- , det blir 94:- varje månad, men varför?

Ringer kundtjänst och får veta att man skickat ett mail i oktober och erbjudit trygg surf gratis i tre månader och om jag efter denna tid inte vill ha tjänsten, måste jag säga nej och det har jag inte gjort. Här  kan jag inte skylla på postNord och att de trollat bort kuverten. De lär ha skickat ett mail och jag har kanske tagit det för reklam och struntat i det. Med det mailet har de har lyckats göra mej själv ansvarig för något jag aldrig beställt. Det är väl smart. Där sov jag –

Går till biblioteket, de blanka månadsmagasinen har glesnat och vartannat lådfack är tomt, de är inte stulna, inte ens namnen sitter kvar, nåja tre av dem jag en gång själv fick i brevlådan är kvar och då får jag väl inte klaga.

Går en runda neråt ån efteråt för att kolla om där är något liv. Vattnet strömmar och något rör sig i ena kanten som ger  cirklar på vattnet, väntar en stund om något ska visa sig. Pinnen dras ner under vattnet då och då men roligare än så blir det inte.

Björkhängena sover ett par månader till

Det börjar skymma men för ett ögonblick lyser solen upp Brobackens äldreboende.

Så här prydligt blev huset med ungdomsbostäder som vi såg när de staplade rumsmoduler till i februari 2014.

Just nu är det fri sikt mellan de två husen men det kommer att växa upp ett helt kvarter på området mellan dem.

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2018

Grattis Valentin !

Lite rosor till namnsdagsbarnet och till alla som kollar bloggen.

Skrivet av: brittakarolina | 13 februari 2018

En valp är en valp är en valp

Fick en semla med het mjölk, en hetvägg och gott kaffe idag hos Karin och Glenn och träffade också valpen Tora.  

Hon är inte stilla ett ögonblick och det blir mest suddiga bilder

 

Det är lite mer än en månad sen vi sågs senast och Tora har hunnit växa i sitt veckade skinn lite mer.  Tänderna är som spikstämplar.  

 

Skrivet av: brittakarolina | 11 februari 2018

Tulpansöndag hos Rappne

Februari och kallt, vaktar på valnötsplantan på balkongen så det inte fryser i krukan. Längtar efter färg och har inte varit hos Rappne på ett tag. Kornsnö på marken och mer i luften.  Packat på parkeringen vid Ulriksdals slottsträdgård och flera rader med bilar ända ut på fältet före svängen in till växthusen. Fler än jag längtar efter blommor.

Det är tulpantid och jag möter många med tulpaner från självplocket.  

Här presenterar sig tulpanerna med namn

och här plockar man

En mindre uppsättning

och en större

och den största

Papegojtulpanerna finns fortfarande

Allt det andra finns också på hyllorna men det är kallt i rummet för blommornas skull, så man blir inte kvar onödigt länge och flyr in till krukväxterna eller caféet.

Åh alla fröpåsar.

Och så här ser det ut när man går ut genom dörren. Tänk så fint det var i somras när allt blommade utanför.

Härligt så länge vi kan gå innanför dörrarna till det som blommar.

Skrivet av: brittakarolina | 10 februari 2018

En sväng till Sigtuna

Sigtuna ligger 20 minuters körväg från Upplands Väsby, hur kan jag glömma att Sigtuna finns så nära med en rad egna affärer och väldigt få synliga kedjebutiker. För mig har Sigtuna varit Stadshotellet, Vandrarhemmet, Muséet , Lotta Rahmes garveri och Golfbanan. Vartefter de olika anledningarna till besök blivit avklarade har det saknats anledning att återvända, trots att jag vet om de innehållsrika affärerna.

Solen gassade idag och gick horisontellt in i ögonen och det var svårt att se något på Långa gatan, sikten genom tvärgatorna åt öster och väster blev räddningen. Här ligger en Elsa Beskow-stad med vackra hus och staket i färg och man slår inte upp galna byggnader i stadskärnan utan tänker sig noga för. Elfel och vattenläckor där spaden behöver sättas i marken,  föranleder omedelbart en arkeologisk utgrävning och varje grävning tillför stadens historia något nytt.

Tant Bruns fik, här är kö om sommaren, packat med gäster i trädgården men svårt med trappsteg och knölig stenläggning är vad jag minns.    Nästa tvärgata, Mälaren ligger vit, en bana för skridskoåkare är plogad inte så långt från stranden och där ute rör sig också en ström av människor.

Tänk att bo så här och på en plats som var ett av målen i Mälaren för internationell sjöfart för 1000 år sedan. Undrar om Väsby var en hållplats på den vägen. I klart väder ser vi Sigtuna från Runsaborgen.

I andra änden av Långa gatan vänder jag mig om och kan se affärerna men jag tar mig ner till isen och strandpromenaden, passerar Muséet och baksidan av museigården.

Nere vid en brygga i hamnen finns ett hål i isen där änderna trängs

Solen har varit sällsynt i vinter och nu ger den skuggor. Jag var där.

Skridskoåkare som kan och som njuter av farten och

de som ännu inte kan

Hundmöte på isen, små hundar går att bära i en väska

Innan jag hämtar bilen handlar jag i världens märkvärdigaste ICA-affär, den ser ut som ett hål i väggen men visar sig gå över flera bottenvåningar och innehåller allt det senaste.

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 februari 2018

Lavarnas tid

I måndags var jag ute när det ännu var barmark, det var skumt hela dagen och duggregnade. Lavarna levde, det var deras dag,  mest vanlig stenlav men den lyste och ropade högt, här är vi. 

Stenarna vid och kring Japanska dammen och

Andarnas hus

Löv på isen är en variant när löv på vatten och löv på gatan blivit vanliga

Här har nog laven varit först oh sen har mossan fått fäste

Skrivet av: brittakarolina | 31 januari 2018

Japanska släkten

När Gösta eller någon ur Yokos familj kommit till Sverige har det hänt då och då att de haft med sig något konstnärligt av textil. Några väskor har jag haft med på bloggen och då jag frågat vem som tillverkat dem har Gösta haft svårt att förklara och sagt att det är en väninna till mormor Tokie. Sen dog en väninna till mormor och jag trodde det var hon men efter det fortsatte väskor att komma. Då jag förstod att hon ännu lever, har jag bett att få veta, hur hon som gör saker vi beundrar är länkad till mormor Tokie och nu vet jag. Hon är svärmor till Yoshie.

Här står den Japanska släkten som numera även är Göstas, från höger: Gösta, Yoko Göstas fru, Yokos mor Tokie, Yoshie Yokos syster, Suzuka dotter till Yoshie och därefter står konstnären Chiyoko Iwasaki och som är mor till Tomoaki, som är  mannen längst till vänster och som är pappa till Suzuka och gift med Yoshie. Många familjemedlemmar fattas, de var inte med ute och julhandlade.

Den här gången hade Gösta med sig ett band av samma slag som Yoshies svärmor bär på ryggen, det består av ikatvävda tygbitar hon fogat samman efter gamla kimonoer. Ikat är väv där varp och inslag färgats i förväg på sådant sätt att ett planerat mönster (förhoppningsvis) uppstår och när jag letar på internet ser jag att det lär vara ”inne” just nu..

Yoshies svärmor Chiyoko Iwasaki

Och en liten vacker väska 10 x 15 cm, lagom för nycklar och det minsta man vill ha med  om man inte behöver dra med sig hela säcken.  I väskan av ikatvävt tyg som buktar sig lite, ligger en längre rem så man kan hänga den över axeln och det ser jag fram emot.

Del av bandet och om man går nära ser man att mönstret som ser så fast ut på håll, går över sina gränser och det ger bilden liv.

 

 


Bilderna med människor på är från Göstas mobil, övriga från min Nikon coolpix.

Skrivet av: brittakarolina | 27 januari 2018

Garn och färg

Annika Ekdahl

Den 6 november skrev jag i bloggen Allhelgona att jag sett Annika Ekdahls utställning av vävnader på Valdemarsudde. Då satt jag fortfarande och väntade på varpgarnet som var på väg till min gamla vävstol.

Vad jag såg på väggarna i den stora hallen på översta våningen var överväldigande, vävnader i kolossalformat vävda av en person. Något jag inte tänkte på när jag var där var, hur har hon grejat baksidan? Det finns inte en kvadratdecimeter i samma färg, alla färgbyten måste ha skapat behov av att fästa trådar. 

Parkteatern   300 x 300  Värmlands Muséum 

Darlings   100 x 300  Falkenbergs kommunFollow me – Shine   205 x 300   Placerad  vid Högskolen i Oslo och Akershus

Utställningen har kort tid kvar, gå och se den, katalogen är fin, den har bra bilder och många är från själva tillkomsten av bilderna. Vi har inte kunnat se så värst många gobelänger utställda under senare år, är det här starten på en ny trend, har glömskan återigen begravt tillräckligt mycket och lagom länge för att nya generationer ska upptäcka vad garn och färg kan ge.

Older Posts »

Kategorier