Gamla bilder
När jag växte upp hade inte alla en kamera. Den första kamera jag såg på nära håll var Hilmas bälgkamera. Hilma var mammas äldre syster, ensamstående och sjuksköterska. Hon bestämde själv över sina tillgångar och behövde inte fråga någon om hon ville köpa något och hade hon just då inte råd, så sparade hon en tid och köpte det önskade när kassan tillät. Jag upplevde aldrig när kameran blev hennes, den fanns alltid hos henne, från det att vi blev närmare bekanta.
Det har med åren samlats många bilder hos mig, Alla som gått före och som jag skulle kunnat fråga något om bilderna, finns inte längre. Min mamma försökte dela upp bilderna i högar efter familjens olika personer och klistrade in dem i album men det blev många hon inte hittade plats för och och sen har det tillkommit flera kuvert med återlämnade bilder från brevväxlande vänner som sista hälsning. Det är nu ett minnesäventyr att bläddra i högen av oklistrade bilder, nästan alla odaterade och ingen upplysning om plats på baksidan. Det gäller att komma ihåg och försöka dra sig till minnes.
Där ligger många bilder från Hilmas fjällvandringar, de är från 20-talet, några lite äldre och många lite yngre men mest från fjälltrakterna. Svenska turistföreningen STF bildades 1884 och de hade rösat leder och byggt raststugor på många ställen och gjort reklam för landskapens sevärdheter i hela landet och deras årsskrift kom ut årligen i bokform med många bilder och berättelser. Hilma efterlämnade föreningens årsskrifter från år 1912 till 1953. Jag tror man kan räkna hennes årliga fjällvandringar från år 1912. När numera barn utrustas med papper och kritor för att sitta tysta och rita när vuxna pratar, fick jag i stället gå till Hilmas bokhylla och bläddra i årsskrifterna.. Där var fina, beskrivande bilder från hela landet och berättelser om vandringar till platser med namn, men det var mest bilderna jag upplevde något av, de befolkade en sorts inre Sverigekarta för mig.
Hilma på väg över ett vatten någonstans i fjällvärlden, inget årtal och det är bilden som trots sin otydlighet dyker upp för mig då jag tänker på min moster Hilma.
Vandrare med kläder för vandring, Hilma med vad som var vanligt på 20-talet och som mest liknar ridbyxor, stora påsar till nedanför knäet och sedan smala utmed benet. Jackan, en kort rock med skärp och stora fickor. kängor och ryggsäck. Mannen i det här sällskapet har kostym med skjorta och slips och vit näsduk i bröstfickan och ryggsäck. Pojken har kläder som inte säger något om tidsålder eller mode, även han har ryggsäck.
Rast eller övernattning i någon av STF:s hyttor i fjällen. Hilma gick ofta i sällskap med ett par andra sjuksköterskor.
Här har det blivit 30-tal, Lennart min bror 16 år, har tillkommit som vandringssällskap. Hon har övergivit ridbyxorna men jackan ser ut att vara densamma som förr. Toppstuga någonstans i fjällen. När jag blev 14 år var det min tur att få pröva på att vandra med Hilma men då hade det blivit 40-tal och vi blev påminda om kriget som pågick nära, genom att vi fick dela slafarna i raststugorna med militärer. Det var ännu före myggstiftens tid och vi smorde in oss med bergamottolja mot myggen.
I ett annat kuvert med återlämnade bilder låg familjen. Jag tror bilden togs på Söder och året kan ha varit 42 eller 43. Då stod ofta en fotograf vid populära gångstråk i stan och knäppte folk i farten och stack till dem ett nummer med adress de kunde beställa bilden från. Det är min enda bild som visar mig tillsammans med båda föräldrarna.
Lasse 1950, vi var ännu inte gifta. Men vi har varsin egen kamera och det kom att bli många olika märken och eftersträvansvärda objektiv. På mitt arbete fanns ett mörkrum i källaren och Lasse hade ett på sitt jobb också.
Tre år bodde vi i Skottland och många kom och hälsade på, här är vi med Anna Müller på utflykt till St.Andrews 1959.
Semester på ön Arran utanför Glasgow 1959. Lasse och Niklas.
KAJSA, Shetland sheepdog, född i Skottland, vår första hund.
Vi återvände till Sverige och här är det sommar och äppelskörd vid lilla stugan i Vattholma 1960, ett litet vilt äppelträd hade ympats med Tranparente Blanche och gav nu tidiga, lättuggade äpplen. Mormor Ida och Niklas.
På trappan till lilla stugan sitter min pappa Olof Edvard, bland sina syskon var han Edvard men min mamma hade gift sig med Olof.
En före detta färgbild som åldrats dåligt, vi pausar utmed en vägkant i Tyskland på en resa med Lasse. Barnen Karin, Gösta och Niklas är 6, 8 och 10 år, tror jag. Kan ha varit 1967.
Om jag som amatör ska säga något klokt om bilder och fotografering så får jag hålla mig till det jag säkert vet och det är att det är roligt med bilder både att se och skapa, att fånga motiv man gillar och man blir glad av bilder som berättar något. Man kan hjälpa bilderna att berätta genom att skriva på baksidan när och var bilden togs och vilka som syns på bilden och ett årtal.
Brittakarolina's Blog 