Skrivet av: brittakarolina | 14 mars 2019

Mossornas dag i Bergianska

 

Bloggen har blivit lite gammal, vädret skiftar snabbt i mars och det har hunnit både snöa, regna och frysa till flera gånger sedan bilderna kom till.

För en vecka sedan sånär som på en dag ville jag se de blöta stenarna på Bergianska fjället, det regnade på morgonen, snön var nästan helt borta, inga lövmassor skymde sikten, trädgården höll andan och väntade i sina knoppar.

Trappor och stenhyllor visar sig tydligt och här kan man gena upp mot stora fjället

Ännu en väg uppåt, en lite knölig brygga mot höjden

De vita små skyltarna säger att något är planterat, de lyser mot oss från marken åt vilket håll vi än vänder oss. Många buskar har funnits med länge och har hunnit bli höga och fått trädstammar.

Mossorna är som grönast idag, på breda stigens kantstenar.

Även träden är mossiga, Pyrus pashia fam. Rosaceae, fr.Himalaya

En lite elegantare trappa åt nordväst.

Trädet som tävlar i att blomma mest och bli det vitaste i maj. Manchurisk bärapel. På marken under

blommade vintergäck men i det mulna vädret öppnade de sig inte.

Isen ligger ännu på Brunnsviken men ögat i källan bredvid trädet är öppet.

Trollhasseln har redan blommat länge men lyser fortfarande på ön i Japanska dammen.

Här och där ligger minnen av terrasser från Wittrocks tid. Dammen som skulle rymma sötvattensalger, men som blev hem åt den röda näckrosen.

Vita, rosa och röda blommar de små dvärgcyklamen och har nog gjort det redan under snön. För ett år sedan visste jag inte att de fanns, vare sig som form eller så nära, men vid en rundvandring med Stina visade hon mig underverken.

De här ger samma glädje-kick som tussilago eller blåsippor men de är ännu tidigare.

Växter som skyddas mot solbränna

Rhododendron som laddar för blomning med vitrosa klockor.

 

Just då jag skulle lägga in bloggen, petade jag till ett glas bredvid datorn och allt i glaset rann ut över tangentbordet. Då blev det inget inlagt den kvällen. Vanligen knuffar jag ut kaffe över tidningar och böcker men nu var det sockerhaltig dryck, ett helt glas. Datorn ville inte längre och väntan till måndagen blev lång då jag kunde lämna in den för försök till upplivning.

Vad gör man utan dator? Nu får du tid att väva sa Birgitta, ja så blev det. Nu kan du byta till Mac, sa Karin. Byta dator – och bilderna då? Vad kan det här kosta? Sen kom en kallelse till tandläkaren och nästa dag en räkning för bilförsäkring. Hilmas väggklocka stannade, den kan bara lagas i Borensberg. Nu måste jag nog ringa Gösta, han flyger i USA i mars, men man ska kunna nå honom på Japan-numret. Han svarar inte. Nu är det vi som ligger timmar före i tid, annars är det Japan som har morgon före oss. Han såg att jag ringt och hörde av sig. Jag går på flygskola, sa Gösta, flyger in mig på ett plan som tar tio passagerare. Jag har fem japaner med mig, de tycker om det här planet.                          I dag kom ett meddelande att datorn fick hämtas. Tangentbordet gick inte att rädda, det tillverkas inte längre och finns inte som reservdel, annars var allt ok. Det blev inte den dyraste räkningen och jag fick ett löst tangentbord att knappa med, det ligger hyggligt ovanpå det gamla .

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 mars 2019

Antikvariatmässa

Solig lördag och torra trottoarer i Stockholm, gatorna var fulla med folk och många svängde även in på Fredsgatan och klättrade uppför trapporna till gamla Konstkakademins hus. Efter att ha passerat de romerska skönheterna och hängt av ytterkläderna kunde man glömma dag och tid och glädja sig åt allt vad de 31 antikvariaten, bokbindarna och några förlag visar upp.

Lördag

Eftersom Antikvariat Morris varit ingången till den här världen för oss, letar jag förstås upp Glenns bord.

Bengt, Karin och Glenn

Bengt har sålt något, det hamnar i plastpåse.

Från gästande norska antikvariatet

Karin och Niklas

Bokbindare Johanna RöjgårdKarin, Niklas, Tora och Camilla

 

Slarvig som vanligt, glömde läsa av namnen på antikvariaten

Själv köpte jag en bok som var tryckt 2015, alltså inte antikvarisk, Grisens historia av Martin Ragnar, den handlar om grisar från äldre tid

Här har Bengt fått Tora i knäet, det här är hennes första bokutställning.

Skrivet av: brittakarolina | 26 februari 2019

Måste inte gå ut

Fortfarande februari men milt som en vårdag. Ska det vara så här eller inte? De snabbt ihopskottade snöhögarna är ännu kvar men annars är marken bar. Jag tittar ut genom köksfönstret mot västra Centrumentrén, en rad spretiga lönnar står i rad vid parkeringen. Efter senaste stormen hade en svart sopsäck av plast flugit upp i ett träd på andra sidan gatan och ingen har känt sig manad att ta ner. Men sitter det inte något i en av lönnarna också? En grön tofs. En grön tofs i ett träd som är grått och helt utan löv, kan det vara något annat än  – en mistel? Det är för långt bort för att se. Kameran får titta.

Jaa det är mistel.  De enda mistlar jag sett växa är alla i Bergianska trädgården, det här är den första i Väsby. De finns säkert på många ställen här också, men om sommaren döljer värdträdets blad sin hyresgäst. De här lönnarnas grenar är ibland fullsatta av sidensvansar och mistelbär behöver passera en sidensvans för att gro.

Det sa pling från ytterdörren, jag väntar ingen, jag hörde kanske fel men nyfikenheten segrade och jag öppnade.

Det var Maire som är min närmaste granne. Jag måste få visa mitt senaste barnbarn Sigge sa Maire, som fått låna sitt barnbarn ett par timmar och var på väg ut för en promenad.

I vagnen låg det rosigaste och rundaste äpplet Sigge. Jag gjorde mig så smörsöt jag någonsin kunde och två gånger flög ett sekundsnabbt leende mot mig men han återtog snabbt tänkandet.
Framåt sextiden överraskade solnedgången. Det här var i fredags,

 

Skrivet av: brittakarolina | 22 februari 2019

Tid för fröer

Efter några dagars innetillvaro blev längtan efter färg mig övermäktig och jag for till Ulriksdal och Rappne.

Det brukar alltid finnas något läckert arrangerat redan i entrérummet och så även idag.

Ormbunkarna välkomnar

Fröer

De stora blomsterbuketternas växthus, här i gult

En ny citrusform jag inte sett förut, den heter  Citrus floridana  Limequat

Namn på de olika tulpaner man kan plocka

och ta med hem, kanske med en kvist Acacia som doftar.

Jättebukett i rosa

och blommor i rost.

Fröer, fröer

Kungsängsliljor

Skrivet av: brittakarolina | 16 februari 2019

Valnöt igen

I november 2015 var vi Visby och plockade då upp en handfull valnötter från stenläggningen på St. Clemens gård.  Huvudanledningen till resan var svägerskan Gunnis begravning och vi råkade också fira 65-årig bröllopsdag men inte med stort ståhej utan nära och rart med Karin och Glenn. Höstbesöket i DBV.s trädgård som vi bodde alldeles intill, var sagolikt.

Valnötterna från St. Clemens blev liggande på ett fat i fönstret och torkade, jag knäckte några och de var goda.      Sen läste jag på hur jag skulle få dem att gro och stoppade ner några i en kruka med jord och in i kylskåpet.                Det resulterade i tre fina plantor, det var sensation och jag kunde inte nog älska dessa underverk som jag måste få att överleva. De växte till häftigt och för att de inte skulle bottenfrysa nästa vinter på balkongen, sågade jag till en frigolitlåda, ledde in lite värme, de överlevde och nästa sommar blev de små träd. Jag vågade inte plantera ut dem och de fick en vinter till i lådan och hade klarat sig fint men skickade tidigt ut de nya bladen och sen kom natten till påskafton, den var rekordkall och allt som var tidigt i trädgårdsväg frös. Frigolitlådan stod inte emot kylan och alla tre träden dog. Den sorgen gick inte att dela med någon, Lasse var borta, vem beklagar att ett par växter dör och när så många hade sorg över sina magnolior som frusit och annat de sett fram emot blomningen av.                                              Jag slängde och städade undan resterna och insåg att balkong passar för sådant man inte övervintrar.

Tills i höstas. I väntan på båten i Visby fick DBV ett besök, på gräset under valnötsträdet låg några små nötter, handen bestämde själv att gripa efter dem och de fick plats i fickan och var bara fem. Jag tänkte inte, det bara blev så, ska det nu börja igen?

Ja det har börjat igen, en nöt grodde i kylskåpet och har nu visat två riktiga blad. Hur långt får jag följa den?

 

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2019

Valentins dag

Hej min Valentin och alla som råkar läsa bloggen, hoppas det blir en fin dag. Längtans träd samlar sig till att blomma  om några veckor (c:a 10).

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 11 februari 2019

Är vintern slut nu?

Det är tvära kast i februarivädret, den vita snön för ett par dagar sedan är nästan borta. Det blev ett kort skottningskaos innan regnet kom och gjorde färdigt jobbet, men många hann ändå reta sig på snöhögarna som växte upp på ställen som aldrig förr hyst några.

Att ta sig ur garaget blev ett äventyr

och hur kan man komma på att tömma snön över en plantering?

I går var snön inte helt borta, men trappstegen visade sig,

och kvistarna jag fick av Karin för en vecka sedan har slagit ut.

Skrivet av: brittakarolina | 06 februari 2019

Vit snö och blå

Solen lyser upp allt det vita utanför och man hör hur det pågår snöskottning i närheten, det låter som om man hackar undan en del is också. Idag måste jag nog se hur all snön lagt sig kring ån, om den ännu rinner eller har frusit.  

Det finns två spår efter något åkdon eller redskap, dock inte en snöplog,  man kan gå i något av spåren men det blir lite vingligt och staven behövs.

På broräcket kommer snön riktigt nära och solen värmer.

Ekarnas grenverk är lite kantigt, de försöker inte ens se behagliga ut.

men starka

Vattnet rör sig lite, så allt är inte fruset

Det blev jobbigt att gå i den smala rännan, så jag vände

Axel Nordells plastskulptur piggnade till med lite snö.

Värmeverkets skorsten.

Men något har hänt, kanske har vi svängt runt det mörkaste hörnet.

Skrivet av: brittakarolina | 02 februari 2019

Köpa garn

Februari, det är grått och luften är full av snö som blir ett såphalt mos på gatorna. Längtar bort och börjar fundera lite på Göstas förslag att se körsbärsblommorna slå ut i Japan, nej det är fortfarande för lång resa, Venedig en sista gång då? eller någon Kanarieö? Nej det blir en sväng in till stan till Handarbetets vänner, dels har de fler böcker med textil anknytning än någon annan och i galleiet har de utställning av alumn-arbeten och mitt verkliga ärende är garn.

Bilen halkar hit och dit i det nysnöade spåret efter Djurgårdsbron, jag passerar Liljewalchs vårsalong och parkerar i en driva i parken mittemot Skansens ingång.

En svärm av fåglar flyger upp, de blev lite störda på sin lunchplats men är snabbt tillbaks igen och fortsätter att plocka sina frön.

Handarbetets vänner, här finns alla redskap man kan behöva till vilken som helst textil gren man än ägnar sig åt – möjligen saknas en tung järngaffel att slå till inslaget i vertikal vävstol. Den ingår inte i vår vävtradition och om jag frågat, hade de kanske dragit ut en låda med sådana i flera storlekar också.

Idag är jag ute efter ett särskilt garn och passar på att se utställningen av ett antal alumner = tidigare studenter vid HV, de har fått sin examen och är nu ute i verksamhet.

_00000484 (4)

_00000484 (3)

Jag hade inte tumstocken med och formaten uteblir, hela den svartvita är stor, mer än en meter bred och hade en intressant text om alla stygnen och tid. Genom att jag missade hennes namn och text blir den oförglömlig.

Tillägg 4/2 19  Arne som hittar i datorvärlden har tagit fram namnet jag skulle haft med tillsammans med bilden. Ida Brattmo  har skapat  Timepiece (1 245 700 sek).

_00000492 (2)

_00000489 (2)

De här broderierna är högst 30 cm i fyrkant.

_00000497 (2)

HV har vår högsta textila utbildning och förutom hantverksskicklighet lägger man vikt vid den konstnärliga utformningen.

Sparvar utan riktig kontur kurar i busken och längtar efter lite sol och värme, är det så det känns när februarikänslan  slår till?

Skrivet av: brittakarolina | 02 februari 2019

Två år

30 januari 2019 har Lasse varit borta i två år. Det är ännu för kort tid för att få ett perspektiv på det liv vi levde tillsammans.

I går kom ett brev från Frank, vår gamla granne som är gift med norska Inger och som nu vårdas på ett hem för dementa och har glömt allt efter 67 år tillsammans. Det är ett långt brev om deras liv och som Inger skulle blivit glad av att läsa och han ber mig till slut att berätta om Lasse, vi talade aldrig om våra äktenskap. Vi har mest pratat om barnen och om våra resor, Inger och Frank var senast på Orkney och fotvandrade runt alla märkligheter på öarna.

Jag ska försöka skriva och berätta för Frank, det blir på engelska och kanske perspektivet infinner sig.

Older Posts »

Kategorier