Skrivet av: brittakarolina | 16 oktober 2020

Löv som faller

Suseboparkens rännil slutar i en rund damm innan vattnet rinner vidare. Här visar parkens löv upp sig en sista gång och blir som allra vackrast.

Höstens förvandling av träden är minst lika häftig som vårens och färgerna innan löven faller, flammar ibland  i färger som inte kan beskrivas. I år har många träd fortfarande löven kvar, frosten har dröjt men tillräckligt många faller ändå och gör drivor så att doften av höst når oss. 

 

Mest blad från lönn och fågelbärsträd

 

Skrivet av: brittakarolina | 12 oktober 2020

Rönnarna på Hugo Sabels torg

Ullungrönnarna som planterades för mer än sju år sedan på Hugo Sabels torg ökar lite i omfång för varje år. De har nästan inga bär i år och frosten har ännu inte färgat löven blodröda, men de börjar få färg. Blomstertältet säljer just nu ljung i olika former och färger, sen är planteringssäsongen över och de packar ihop.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 06 oktober 2020

Väsby f.d.industrier

Optimus, här tränger fotogendoft ut genom instängslat område, jag har återvänt till barnaktiviteterna jag råkade få syn på för ett par dagar sedan. 

Området invigdes 2018 och tillsammans med den guppiga cykelbanan är de grannar med simhallen. Lördag med regndis i luften, ser jag barn överallt med pappor, någon enstaka mamma men mest pappor. Barnen flyttar sig fort in och ut ur husen och även ovanpå, men eftersom det kan vara känsligt att lägga ut bilder på barn, ger platsen intryck av att vara öde.. 

Konsumbutiken syns med sin skylt även utanför nätet.

Den har både ingång för kunder och för personalen och en rejäl kassaapparat. 

Mjölkaffär?, förr sålde man mjölk, kött och charkuterier var för sig, så man hade ofta ärende i tre butiker när man handlade mat.

Här trampar barnen karusell, kring en modell av Optimuslampa och intill ligger Konsumbutiken.

 

Folkskola

Bondfamiljens hus, vad menar man? 

Lagård, stall och dass.

Ko och kalv

Volvo-verkstad, cykelbanan skymtar mellan husen

Det var full fart på cykelbanan

Brandstation

Väsby verkstäder 

Hasselbladskamera som man själv kan gå in i.

Fotogenlampa, känd modell, vad händer där? En pappa arbetar ihärdigt med att göra upp eld av ett lager med kol, därav den rysliga fotogendoften, här är alltså en grillplats för medhavd korv.

Sen kunde jag inte låta bli att gå över till cykelbanan och av alla lyckliga åkare var två så tilldragande att jag bad att få ta en bild, inte bara stjäla i smyg. 

 

En mormor med sitt tvååriga barnbarn.

Skrivet av: brittakarolina | 01 oktober 2020

Höst hos Rappne

Lite dystert väder idag utomhus, en tavla av mogna äpplen omgivna av vajande ax och blad med färg möter när man passerat utomhuskassorna.

Rödrosa äpplen i korgar säger, nu är det oktober. Ingen trängsel ute kring plantborden,

växthusdörrarna var vidöppna och det var inte svårt att välja mellan att vara ute eller gå in. Här var det skördetid (gallring) för flera stora citrusträd med olika frukter.

Citroner

Bland tusen krukor och dekorationsförslag står här och där små blommande plantor som är svåra att motstå och som man måste stanna upp och glädja sig åt.

Växthuset man passerar innan caféet var idag fyllt med cyklamen, storblomiga och småblommiga

och i alla tänkbara färger, alltid någon som hör hit och som städar bort vissna stjälkar.

Det är något luftigt och flygande över cyklamen.

En stor råtta att ha i rabatten?

Dekoration med blad, bladmålning

Två sovande betongkatter

Måste kolla rosorna bland plantorna utanför, där var blomningen nästan över, men Rosa Eglantyne höjde sig ensam högt över det gröna.

Skrivet av: brittakarolina | 27 september 2020

Vilundaåsen – Hammarby skog

Några sköna dagar i september, milda vindfläktar och jag siktade på att äntligen leta upp de märkliga stenformationerna som Lasse och jag råkade se på åsen i Apoteksskogen, då vi gick hem från Ingegerd i Skälby en gång för 13 år sedan.

Åsen är de sparade resterna av Stockholmsåsen, en lång rullstensås som sträcker sig från Östuna i norr till Jordbro i söder och när den går genom Stockholm kallas den Brunkebergsåsen, just här i Väsby heter vår del  Vilundaåsen. Den är numera ganska urholkad genom att dess innehåll av grus, varit så användbart, en stor tillgång och spåren det efterlämnat är enorma grusgropar, där man tömt åsen på sand ibland ända ner till urberget (och där optimistiska arkeologer sökt dinosaurieben i skrevorna under sanden).

Jag går vägen från Väsby C mot sportanläggningarna och därifrån leder en väg upp på åsen och norrut in i Hammarbyskogen eller Apoteksskogen.

Då jag sneglar mot simhallen ser jag att det har tillkommit nya attraktioner bland idrottsfälten , barn av blandade storlekar åker med cyklar och sparkcyklar på banor med gupp och när jag försöker fånga dem med kameran fastnar de inte, det går för fort och de är för små.

Intill banan ligger en liten kåkstad i barnformat med Väsby industrier som tema.

Sen går jag brant uppåt, gångvägen är asfalterad, klarar jag den stigningen så går nog resten också. De nya ytor som uppstått genom att man naggat av gruset blir så småningom beväxta och här med björk.

Första höjningen är från 19 m till 29 m ö.h., det ger en fin utsikt österut och över E4 som går utmed åsen.

Här uppe delar sig gångvägen, den till vänster leder ner igen och ut ur skogen, att gå uppför grusbranten mellan de två asfalterade vägarna kändes motigt, så jag prövade den högra vägen. Den visade sig gå genom skog men på måttlig höjd och gav ljudkontakt med E4 som följer åsen och jag kunde se mellan träden att åsen höjde sig kraftigt till vänster om mig, jag skulle nog valt att ta grusvägen mellan de två, men det rullade bra på asfalten så jag fortsatte.

Jag var inte ensam ute, joggare och folk med hundar mötte och gick om. På båda sidor om vägen lyste nyponen röda och det måste varit vackert här i juni när alla nyponsnår blommade.

En larv gick tillräckligt långsamt för att jag skulle hinna fånga den. Vägen ledde till slut neråt och gick under motorvägen till Skälbyområdet och en gren gick brant uppåt och jag kom in på den väg jag letat efter. Nu blev det vandring söderut igen och med häftig stigning.

I åsens slänt mot norr låg stenarna, stora stenar och ordnade stenar, i ring och i  stor halvcirkel, block i mängder, när jag äntligen återsåg platsen, var jag så trött att jag inte orkade ta in allt.

Solen började skymmas av träden och skuggorna blev långa. Jag har inte hittat någon text som beskriver de här stensamlingarna. Är det möjligen den Hammare som givit namn åt platsen? Ungefär som de stora blocken vid Linnés Hammarby? Stenarna ser ut som om de ordnats i äldre järnålder. Då var åsen fortfarande en lång ö som stack upp över vattenytan. När man beskriver landskap från forntiden är det ofta den odlade, bebyggda och inhägnade marken man ägnar sig åt men stenamlingar i skogen nämns inte i det sammanhanget. Grusåsar har hyst många gravar från äldre tid och och jag undrar om inte den här anhopningen av sten har räddat den här delen av åsen från att urholkas.

Vägen stiger och stiger och vi når som högst 57 meter ö.h.

Och högst uppe i blåbärsriset finns ett vattentorn !  Hittar inte en rad om det bland sevärdheter i Väsby. Skånska vattentornsällskapet  som fotograferat vattentorn i -Sverige har en bild men säger inte när det byggdes eller togs ur bruk. Kan tro att det är från tiden då vatten hämtades i åsen, då vi kom till Väsby på 60-talet togs vatten ur åsen, det var mycket hårt och krävde extra tvättmedel. Nu får vi Mälarvatten och det är annorlunda.

 

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 19 september 2020

I och nära vassen

Något pågår nere mellan de gamla brofästena vid ån. någon balanserar på en smal bräda högt över ån som just nu står stilla

Jag är inte den första som ser det här men, det är först nu jag ser den vådliga promenaden över ån.

En bit därifrån lyser de första röda lönnlöven,

Vassen har blommat och flaggar nu med vitluddiga tofsar så långt man kan se.utmed ådiket.

Aroniabär mognar i prydnadsbuskarna kring industrikvarteret utmed ån. Förr lockade de inte till att smaka eller plocka men de är visst användbara, så här skriver Henrik Mattson på Receptfavoriter: Plocka svarta aroniabär som mognar i slutet av sommaren. Aroniabär är nyttiga och kan användas till sylt, juice, te, marmelad, saft, likör, snaps eller torkas och ha i müsli.

Nytt husblock med färg som gränsar till nya gymnasiet, det går långsamt att bebygga området som rensades på minnen från industritiden.

Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2020

Det blommar än

Gick en runda i trädgården sedan jag hälsat på Bergianskas Ornäsbjörk. Den ser yngre och friskare ut än de två gamlingarna utanför ”gröna villan” på universitetsområdet, den har inget planteringsår på sin lilla skylt.

Försöker med hjälp av spridda uppgifter få en bild av ”Riksträdets” historia.

I dammen ligger röda och vita näckrosor, bladen är lite slitna mot slutet av säsongen men blommorna lyser .

Bakom Viktoriahuset blommar dahliorna i olika former, den här är Näckrosdahlia och den blickar  över gräsmattan mot  näckrosorna i dammen.

Stjärndahlia

Strandråg nedanför alvarmarken ner mot vattnet, den ljusblågröna färgen är strandrågsblå

och på vattnet utanför pågår tävling.

Tidlösorna trivs och breder ut sig , här samlade i gräsmattan före tulpantrappan. De blir ljuslila vad man än tror sig ha grävt ner. Eller också är det bara den varianten  som överlever.

Hösttkrokusarna  är tunnare och bildar inte familjer på samma sätt.

Ormbunkarna än en gång

Hösten närmar sig men det mesta är ännu grönt.

Skrivet av: brittakarolina | 13 september 2020

Att vika ihop en kran

Luften kring byggena är full av kranar, den ena inte helt lik den andra och nya hus får höjd och form på nolltid jämfört med byggtekniken för 100 år sedan.

En dag när jag gick genom Blå Parken såg jag att den vänstra av de två kranarna  på förra bilden rörde sig, men det var inte för att flytta något till bygget utan den långa armen började vika sig.

Den var på väg att fälla ihop sig själv. Sakta sakta vek den ihop sig

Det blåste och var kallt men jag måste se hur det slutade. När den långa armen vecklats ihop, kröp själva mittpelaren in i sig själv och allt kom ner till marken.

Bakom ett plank och genom ett galler kunde jag se att alltihop samlades på ett lasbilstflak och efter en kafferast rensade man undan bråte kring hjulen och gjorde ekipaget färdigt för avfärd.

Det blåste och var riktigt kallt, nedmonteringen tog mer än en timme och jag frös. Kranvärlden är stor men tillfällig och när man vill tala om en kran, kan man inte ens säga vad de olika delarna heter.

Skrivet av: brittakarolina | 10 september 2020

Just nu – kring den Blå Parken

Just nu växer bebyggelsen söder om Väsby Centrum ut. Det blir höga husblock kring den Blå Parken och konturerna ändrar sig för varje dag.

Dammen är delad i flera bassänger med varsin stege ner till vattnet, det ser inbjudande ut att ta sig ett dopp, ska det verkligen vara möjligt?

Nej så var det inte.

Men vattnet är klart och man ser bottnen

De omplanterade träden är lite tveksamma

Nävor

Skrivet av: brittakarolina | 08 september 2020

Äpple från Stenbrohult

'Linnés äpple' är en sort som bevaras i klonarkivet på Linnés Hammarby. Foto på en kvist med blommor, taget av Jesper Kårehed, Uppsala universitet.

Äpple från Stenbrohult, bild av blomning lånad från Uppsala linneanska trädgårdar

Frukten är medelstor, rund eller valsformig, skafthåla med grön eller brun utstrålande rost. Huden är gröngul till gulvit med rödbrun täckfärg som löser upp sig i band och punkter. Kött grönvitt, löst, saftigt, syrligt med någon arom. Mognar i oktober.

och så här presenteras äpplet i Wikipedia:

Linnés äpple är en medelstor äppelsort vars aningen feta och glänsande skal är av en gul och rödaktig färg. Köttet på detta äpple som är gulvitt, är i konsistensen fast, och i smaken sött och syrligt. Aromen är enligt de flesta fin. Äpplet plockas omkring oktobers månad, och håller sig därefter i gott skick endast under en kortare period, någon månad ungefär. Blomningen på detta äpple är medeltidig. Linnés äpple passar både som ätäpple som i köket.

Det här trädet ger skugga åt cafégäster i äppellunden vid Linnés Hammarby och dess närmaste äppelträdsgranne har klart helröd frukt och heter Bergiusäpple.

 

Older Posts »

Kategorier