Skrivet av: brittakarolina | 17 juli 2018

Het sommar vid Långmyren

Det är en annorlunda sommar och det är svårt att hitta något som går att glädja sig åt, när marken har torkat och det är jobbigt att dra andan i värmen. Men när solen börjar dala blir det flera grader svalare, jag kvicknar till lite och går ett varv runt huset. Här är det alltid torrt så de växter som överlevt tidigare har hittat långt ner i marken med sina rötter och även om det knastrar under fötterna  så står körsbärsbuskar och ölandstok, oxlar och tallar ännu gröna. Ekarna av ekollon från Djurgården  som fått gro i glas för att planteras här har satt fart och ser ut som om de har allt de behöver. 

Marken är brunbränd och runt fötterna har de en uppvaktning av salmbärsrosetter.  Så här börjar de och om vi inte gör oss av med dem så har de till nästa år tillverkat en heltäckande matta av sågvassa revor som vi inte kan ta oss igenom,  de skyddar jorden från att blåsa bort och gör sitt jobb även om vi tycker att de är ett otyg att få innanför trädgårdsstaketet.

Havtornsbuskarna som vi väntat på och som börjat ge oss ge oss de orangeröda bären igen, har i år haft en lyckad blomning och pollinering så nu trängs bärkarten.

Vid knuten med stuprännan står Winchester Cathedral och blommar till synes obesvärad av torkan och hoppas det beror på att den har hittat ner till vatten och vill vara kvar.

Och så här ser det ut på den knastrande marken då ett par rabbisar letat efter något att äta.

Vad gör man med hålen utan slut som någon skapat under huset, sedan vi var här i maj  Ett på framsidan och ett

på baksidan, ner vid och under plintarna

Det blev lite uppgivet mot slutet men rosen får ta oss förbi den dystra torkan.

 

Skrivet av: brittakarolina | 15 juli 2018

Hamradagen

Jag borde tittat på allt fint man dukat upp för att fira just Hamra men solen gassade och jag såg ingen skugga någonstans på det stora gräsfältet bakom bygdegården, så jag ställde bilen utanför kyrkan och efter att ha hälsat på Annas och Svantes sten gick jag in i det svalkande kyrkorummet.  Vi har varit här inne många gånger men då har kyrkan varit full av folk som lyssnar på konsert och och jag har aldrig varit ensam  och tittat noga på allt som finns på väggar och golv.

Det jag minns från förra besöket var att Lasse inte kom in av egen kraft, först ett högt trappsteg och sen en enorm stentröskel, men innan jag hann börja tänka hade två starka karlar lyft in honom och rollatorn.  Hamra kyrka är inte den enda med en 40 cm tröskel.

Alldeles till vänster när man kommer in så hänger på väggen tre skulpturer som ser mycket gamla ut. Jag trodde kameran skulle kunna se hur fina de var men det var för mörkt.

Bredvid finns två kalkhällar också på väggen, den ena med latinsk text och den andra med runor i korset.  Att runstenar har kors är vanligt men hur vanligt är det att korset har runor?

Dopfunten är kyrkans äldsta föremål, den tillskrivs anonymmästaren Semibyzantios enligt den lilla handledningen som finns vid entrén. Färgrester på reliefen vet ingen säkert när de tillkommit, en del tror att de varit med från början, andra att de tillkommit under 1700-talet.

 

Triumfkrucifixet är skuret i ek och har varit färglagt.

En liten St Göran och draken

Åtta skulpturer, rester av ett altarskåp visar Marie kröning och sex apostlar

När vi för många år sedan gick in i så många Gotländska kyrkor vi orkade vill jag minnas att Hamra kyrka hade få skulpturer men Historiska Muséet hade desto fler. Har de skett en återlämning av av klenoder till de kyrkor skulpturerna varit avsedda för? Eller minns jag alldeles fel?

 

Ovanför altaret är en blå rundel med G III. Något har skett på G III :s tid, en renovering. Fönster och dörrar har inramats med draperingar som jag associerar till koppartälten.

Dörren till sakristian har fått tygsjok för prästen att passera när han byter om.

Ännu en skulptur, Smärtomannen, från 1400-talet.

 Hamras senaste inventarium, en minnestavla över 11 Hamrabor som omkom 1829 när de försökte rädda besättningen från den engelska briggen Alfhilde som strandat utanför Hamra.

Jag glömde att ta en bild på själva kyrkan. Uppgifterna har jag hämtat från Torsten Gislestams vägledning.

 

Skrivet av: brittakarolina | 13 juli 2018

Nästan allt är som vanligt

Värmen är väl ovanlig men annars känner jag igen det mesta. I går visade sig en regnbåge, inte den färggrannaste men ändå en båge. Några droppar regn blötte ner trägolvet utanför huset men det dunstade rätt fort.

Tyckte jag såg en räv med höga bakben som jagade en rabbis i går kväll bland enarna neråt myren.  Rabbisarna lever trots torkan och har nu  samma brungrå färg som marken, de är svåra att få syn på genom att de sitter väldigt stilla.

I de täta snåren där en gång ett aldrig så litet hus ståttt med några bärbuskar kring, har hallon och vinbär, röda och vita spritt sig och tillsammans med hallon, salmbär och nässlor bildar de ogenomtränglig grönska. Vår tomt var en gång överväxt av sådant och vissa delar är fortfarande ”vilda”. Det har hänt att några vinbär mognat men vi har inte hunnit smaka på dem för småfåglarna har varit före. I år är markerna med snår röda av vinbär, bären sitter kvar överallt, har bärätande fåglar flytt värmen eller dött?

Snåret hos oss kommer ibland med överraskningar, åkertistel med rötter djupare ner än fem spaddjup har vi vant oss vid men i år blommar tre granna vägtistlar plötsligt och de har rabbisarna sparat.

I går passerade jag ett lilablommande fält och jag hann se att det inte var klöver. Läste på kvällen, jag tror det var Henriette som fick svar på frågan, det var honungsfacelia. Odlas som bimat men används som gröngödsling. Måste stanna upp idag och titta en gång till

Det fanns inga bin bland blomsterbesökarna, enbart humlor av olika storlekar och en del vita fjärilar.

På andra sidan vägen låg korna och vilade, betet såg avgnagt ut.

Och när det svalnar framåt kvällen sveper jag om mej lite gotlandsrosor från Gimbrings stickeri.

Skrivet av: brittakarolina | 12 juli 2018

Kvarndammens vandrarhem vid långa vägen till Gotland.

Bilen bärgades och jag fick beskedet att verkstaden behövde minst två dagar för att åtgärda den. Köpte en billig biljett hem, avbeställde båtbiljetten och tog mig upp på tåget med två blytunga väskor. Tyngd och antal väskor har aldrig besvärat när man kör själv. Fick ett meddelande att bilen blev färdig och kunde hämtas redan nästa dag, men jag satt redan på tåget. Det blev ett oplanerat besök i den städade lägenheten och jag som vinkat av alla gick nu och spökade och undrade hur krukväxterna skulle klara sig i bilen i flera dagar.

Att boka om en färjebiljett till Gotland just den här veckan visade sig svårt och inte lättare från Oskarshamn och först på onsdag fanns en möjlighet att komma över. Letade på nätet efter tåg och den här gången fick det gå fort, så det blev snabbtåg och första klass. Har aldrig prövat någondera och det vore kul att få uppleva det, innan den stora resan är slut. Det var som att åka i en stor mjuk toffel och jag fick också pröva att stå på linjen och vänta ett par gånger men det blev bara en halvtimme extra.

Hittade bilverkstaden och lyckades ta mig ur Göteborg på en enda tutning, Jag kör aldrig mer bil i Göteborg, ett ganska lätt löfte att hålla.

Sen var det bara att köra väg 40 till Jönköping med supervackra kurvor och backar och vidare mot Oskarshamn, också en fin väg. Alla vägarbeten som pågått de senaste åren var som bortblåsta och bilen gick som om den var ny.

Stannade i Vetlanda på Kvarndammens vandrarhem en natt, det blev en repris från förra årets septemberbesök i tidsbrunnen. Den här gången räckte inte vattnet i dammen till för att ge det fina vattenfallet i kanalen och omvägen för fiskar som inte kunde ta trappan upp var helt torrlagd.

Fallet från Kvarndammen

Den torrlagda omvägen för dem som inte kan hoppa uppför fallet

Spegling i Kvarndammen

Dammkanten

Den gamla stenbron över kanalen

Gick till gamla kyrkogården och där var de gamla gravarna planterade med röda begonior

Efter antilavbehandlingen lyser färgaren Hultquists sten som alldeles ny

Sen var det bara ca tio mil kvar till Oskarshamn och jag tyckte jag hade god tid men kom ändå som näst sist innanför grindarna som benhårt stängs 20 minuter före avgång.

Påfösare med osynliga piskor i händerna

Ombord – längst ner längst bak.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 06 juli 2018

Kvällsljud runt kasernen

DSCN0272Ett par kvällar kan avsätta starka intryck. Två ljumma sommarkvällar utan blåst, fönstren utåt vattnet vidöppna och trutar som skriker hjärtskärande med olika röster. Örnen av plast struntade de antagligen i och sina ägg hade de lagt på taken ändå, det stod SMHI på grannhuset. Nu var äggen  kläckta och raggiga brungrå ungar stolpade kring till synes ensamma på gräsplättarna runt husen. Och de stora cirklade runt som ett tak ovanför och skrek. Sång var det inte men ljudet kändes angeläget på något vis. Det blev starkare när solen dalade men prick klockan elva var det tyst. Då lyste något bakom träden och rörde sig, sen kom ett ihåligt bröl som fyllde luften och en bra bit upp, en stor båt och ett stort ljud. Den och någon annan båt tutade sen flera gånger och jag som är landkrabba tycker det var häftigt, hur bildas det enorma ljudet? Ånga kan det väl inte vara för ångbåtar är väl utdöda (nästan)?

Två spanareInnanför bryggorna

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 juli 2018

Göteborgs Botaniska

Efter den här resan, vet jag precis hur man ska göra, det visste jag inte när jag hoppade iväg och trodde att det gick att vara spontan , man ska ha plan b och c och d. Efter att ha kört omkring med den nya iphonens kommando ropande i knäet, blev bilen trött, kopplingen sa nej och jag började oroa mig. Det fick till resultat att bilen nu bogserats till en verkstad, jag har bokat ännu en natt på hotellet och sen får vi se vad som händer.

Två rara bärgare sa att de inte ville släppa iväg mig med den dåliga kopplingen så det var bara att gilla läget och se den åka på egen utflykt.

.Besöket i Botaniska trädgården var fint, anledningen till att jag är här och en bättre dag hade aldrig kunnat uppstå. Alla växter hade maximal storlek både perenner, träd och ja allt det planterade och överallt fanns något som lyste och lockade. Klippträdgården som jag nog var mest nyfiken på var ett stort äventyr med forsar och lång stentunnel under forsen, många trappor och många rum och utsökt planterat .

Här presenteras trädgårdens vänförening ganska nära ingången

 

Man har gjort ett program av den vilda delen i trädgården.

 

Jättelika Rhododendronbuskage i Rhododendrondalen och rum med bänkar inne i buskarna

en grottgång i klippträdgården

En kopp kaffe hör till ett trädgårdsbesök och när jag satte mig ute med koppen och en sockerkaksskiva blev jag genast inringad av två ekorrar, två kajor och en talgoxe. Ekorrar är jag förtjust i men de här var riktigt fräcka. Först slogs de inbördes om smulorna, sen hoppade de upp och hämtade på tallriken när man tittade åt annat håll. Det slutade med att vi drog båda i sockerkakan och sen var den inte kul att äta. Kajorna väntade tålmodigt och talgoxen likaså och verkade vänta på att någon sa varsågod.

 

Här är det ejdrar som stoppar trafiken.

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 juli 2018

Ett annat vatten

Göteborg ligger vid ett annat vatten än det jag vant mig vid, vattnen har olika salthalt och Västerhavet är större.          Nu gör jag resan som Lasse och jag talade om de sista åren men som inte blev av. Vi skulle se Botaniska trädgården, för att när vi var här för ett stort antal år sedan, blev vi fast i Trädgårddsföreningen och deras rosarium så Botaniska fick stå över. 

Att köra är enkelt jämfört med att hitta boende ett par nätter och när jag hittat boende var nog den svåraste nöten att hitta själva boendet. Jag körde fel på ett ställe och använde sedan flera timmar att komma rätt. Dockyard Hotel låter lite som i en visa av Evert Taube och det ligger i stadsdelen Nya varvet som är en före detta örlogshamn och ett fängelse.

De billiga rummen ligger i fängelset och en rad kaserner, jag slapp flytta in i fängelset

men däremot blev det en kasern, rummen ligger i rad i en korridor men de är fint omvandlade med vackra färger och jag har både sänglampa, toalett och dusch. Måsar eller trutar låter väldigt mycket utanför fönstret och man vill kanske inte att de ska bo på taken.

och låter en plastörn skrämmas

Efter dagens mödor

 

Solen är på väg ner och jag går till kasernen .

 

Skrivet av: brittakarolina | 27 juni 2018

Grannsocken – Täby

Grannsocken – Täby

Täby är en av våra närmaste grannar och Albertus Pictor känner jag sedan länge men jag har aldrig varit i Täby kyrka och sett hans målningarna där förrän i förrgår.

Mona tog mig med, vi var lite tidiga och gick först runt på kyrkogården som kantades på alla sidor av urgamla lindar, alla av ungefär samma tjocklek, säkert flerhundraåriga. Monas ögon hittade stenar utöver de vanliga

En minnessten över Estonias offer.

Sten till minne av Täby Dragoner och Båtsmän. Ytan är mönstrad med bilder och text som tar tid att tolka.

Täby har nära till vatten och sjöfart och havets faror har varit närvarande. På kyrkans yttervägg sitter något litet brunt som när kameran fått titta visar sig vara en vältande båt full av människor – eller – vad är det?.

Väl inne i kyrkan hade vår guide tänt lampor som belyste målningarna och de färger som fanns kvar var klara och tydliga, rött har åldrats till svart och ansiktsfärg är borta men röda kinder har nu en sotfläck. Kläderna på bibelns folk är 1500-talets och daterande men ansiktena kunde ha hämtats i Väsby Centrum i förrgår.

Hela kyrkorummet är fullmålat – och vilka bilder. Det är långt upp till taket och kameran skakar, nackspärren kopplas och man är tacksam för att det finns bilderböcker och översättning av de latinska texterna som följer bilderna.       Vår guide gjorde en fin framställning och beskrev ett antal målningar, lite i släkt med själva motiven. Varje ord gick fram.

Bröstbild av en profet

Kung Salomo avgör vem som är barnets mor och föreslår de tvistande att dela barnet i två bitar.

Jona och valfisken, här kastar man Jona överbord

Ett votivskepp även inuti kyrkan

Kyrkan har brant tak, någon eller några har lagt spånen på taket.

 

Tack för den kloka idén att ta ut mig Mona !

Skrivet av: brittakarolina | 23 juni 2018

När lindarna blommar

Fick besök av Gösta som mellanlandade här på väg till Tokyo, han rör sej snabbt mellan städer i Europa och Tokyo och den här gången hade han hyrt en elbil utan nödhjälpsmotor. Den måste jag följa med ut och prova på en liten runda. Vi for samma väg som jag körde dagen innan för att hitta midsommarblommor. Det hade blåst väldigt och en del av ett ett träd i resterna av en gammal allé nära Runsa hade brutits av och hamnat över vägen men någon hade snabbt sågat av och dragit bitarna åt sidan. Man kan ju tänka tanken att det var skönt att inte hamna under när grenen föll.

Elbilen ger också fullt upp med tankar, vilken revolution när alla har råd med en elbil. Fram och back, ingen växling, ingen olja, bensin eller krångel med motorn, inga tändstift, inga bensinångor eller avgaser, verkstäder hur går det för dom? Osv. Osv.

Måste berätta för Gösta vad jag håller på med och han blev så tagen när jag läser upp en offert från 1913 om bergsprängning i Bergianska trädgården att han tog en bild med nya kameran.

Nu kan jag sitta så länge jag vill vid datorn, behöver inte gå ut och hoppa groda eller känna mig utanför allt firande, jag har firat färdigt, längtar fortfarande efter Lasse det verkar inte gå över. När jag gick ner och handlade mjölk och yoghurt i dag möttes jag av att lindarna börjat blomma, doften, sommarens allra skönaste följde med mej runt hela kvarteret.

I Suseboparken hängde röda fägelbär färdiga i träden

och på gården var de större bären också röda

Midsommar kan avnjutas på flera sätt och de ljusa veckorna är de man längtar till i vinter.

Skrivet av: brittakarolina | 21 juni 2018

Midsommarblomster

Midsommar närmar sig, den ljusaste tiden är nu och sommaren har redan varit här, gräsmattorna är bruna och på Gotland har korna inget att äta. I dag regnar det i alla fall och om en liten tid har vi glömt hur fint det var i maj.

Min granne ringde på dörren i morse och jag fick en bukett luktpioner med himmelsk doft, den fyller hela rummet.

Sen for jag till det vanliga diket på väg mot Runsa, där brukar det finnas material till en midsommarkrans. Det var ont om blomster och jag fick nöja mig med en bukett att sätta i vas. Det är första gången på många år utan krans.

En liten bit från diket fanns blåbärsris – med blå bär på !

Och på övre dikeskanten lyste något rött – färdiga smultron !

I stället för krans och sen önskar jag alla som kollar bloggen en Trevlig Midsommar !

Older Posts »

Kategorier