Skrivet av: brittakarolina | 01 juni 2023

Hammarby källa

Hammarby källa hör till de sevärdheter i Väsby som nämns ibland, den har kallats trefaldighetskälla i äldre tider för att den rinner norrut. Källor var viktiga platser i förkristen tid och kyrkan övertog tillfällena då folk samlades för att fira eller offra och gjorde dem till sina, man gav dem ett helgons namn och man kunde fortsätta att fira, fast med kyrkans bifall. Alla källor rinner inte norrut men de få som gör det ansågs ha en läkande kraft. Sjukdomar och skavanker sköljdes bort med vattnet som rann norrut där allt ont hörde hemma. Aftonen före Helga Trefaldighets dag som infaller en vecka efter Pingst, skulle man uppsöka en trefaldighetskälla för att dricka och tvätta sig i vattnet, då var källan som verksammast. Det var en av sommarens viktigaste fester och det ordnades gärna dans i någon gård nära källan..

Jag hade svårt att hitta källan för vägvisaren vid kyrkan pekar inte ut i vilken riktning den ska sökas och inte ens att den finns. Vid pilarna finns också denna skylt, jag trodde förstås att den upplyste om källans plats och ringde numret som skylten uppmanar till. En röst svarade på ett fullständigt obegripligt främmande språk och samtalet bröts. Kollar inte kommunen att telefonnumren funkar? Så jag gick hem och letade upp Hammarby källa på kartan.

Där fanns den och om man tar ut riktningen åt nordväst från kyrkan, passerar några hemlighetsfulla avspärrningar (brunnsöverbyggnader) och ett pumphus, kommer man till ett risigt urskogsträsk med en öppen vattenyta bland nedfallna träd, och man är man framme vid källan. Är det verkligen här?

Här finns bänkar av trä för gruppbesök och bänkar av sten och en sten med en utborrad grop som kan innehålla dopvatten. Ja det måste vara här. En stor skylt upplyser om Ingegerdsleden som går här förbi och läser man noga så finns ett stycke om en trefaldighetskälla som ska finnas nära Hammarby kyrka – inte att det är just där man står.

Men så det ser ut ! Stökigt och skräpigt och var börjar källan och är hela träsket en källa? Vad är källa och vad är träsk?

Jag måste åka hem och läsa på mer om den här platsen. Och då visar det sig att källan är det synliga delen av Stockholmsåsens vattenmagasin och som haft stor betydelse för att Upplands Väsby skulle få vatten i sina kranar.

Jag hittade några artiklar och uppsatser som gav svar på frågor jag inte haft tidigare :

Inventering av källor i Upplands Väsby kommun av Patrik Hultstrand. Examensarbete i Miljöskydd och hälsoskydd 2003.

Grundvattenmagasinet Stockholmsåsen- Upplands Väsby av Anders Eriksson. SGU

Grundvatten – Upplands Väsby kommun

Guide till Källakademins höstutflykt till Hammarby källa 2019- 09-14

I uppsatsen om källor i Upplands Väsby finns Hammarby källa med som en bland fem som Patrik Hultstrand anser värd att iordningställa och sköta för det rörliga friluftslivet. Hammarby källa fick sitt lyft år 2011 och gavs då sitt nuvarande utseende och invigdes med en högmässa i september samma år. Han nämner också att miljön runt källan måste förbättras.

Hultstrand återger några några forskares definitioner på källa som t.ex., vid markytan förekommande naturligt utlopp av grundvatten, grundvatten som gått i dagen, samlad utdrivning av vatten ur marken, han nämner också att ett kärr kan till viss del bestå av en källa, vilken kan vara svår att skilja från resten av kärret. De säger egentligen alla att genom om ett hål i jordskorpan tränger grundvatten upp.

Källa till källan

När jag läser SGU:s artikel om Stockholmsåsen i Upplands Väsby vaknar minnet av det hårda vatten vi mötte i vattenkranen, då vi flyttat till Upplands Väsby 1962, det vattnet krävde extra tvättmedel eller avhärdning och det kom från åsen. När Väsby några år senare i stället hämtade sitt vatten ur Mälaren, fick vi ett mjukare vatten och åsen fick bli en reservvattentäckt.

Grundvattenmagasinet i åsen är c:a 7 km långt och 200-700 meter brett. Grundvattenströmmen går från söder mot norr och avrinningen sker till sjön Fysingen, utläckningen sker längs stranden, där åsen bildar strand, innan den går ner under Fysingen. Omkring 250 meter norr om Hammarby kyrka finns ett koncentrerat utflöde av åsens grundvatten (källvatten) 10-15 liter/sekund och det är Hammarby källa. Vattnet i källan är hårt och kloridhalten hög och det beror på många års vintersaltning av E4. Numera får man inte salta en viss vägsträcka där den passerar magasinet i åsen.

Grundvattnet kommer alltså med fart och någon har liknat det vid att det kokar i källan. När jag var där skakade hela ytan och skrynklade vattnet trots att luften var helt stilla.

Källakademins guide till höstutflykten 2019 är läsvärd och innehåller mer än de geologiska termerna, andra aspekter på källan betraktas. Fynd som framkommit vid grävningar i närheten. Källan fanns före kyrkan och är det så att kyrkor byggdes med närhet till en äldre offerkälla? Det onda som kommer från norr trodde ju även kyrkan på, är det något som kyrkan tagit över från äldre tro samtidigt med kristnandet eller är det kvarlämnade spår från den katolska tiden?. Ett religionshistoriskt begrepp som diskuterades under 1900-talet är kultkontinuitet men inget har kunnat bevisas. Källakademin bekräftar dock det vi verkligen kan se, att källan går ut i Fysingen genom ett träsk och sumpigheten i sin tur beror på vilket vattenstånd Fysingen just har.

Nu sjunger näktergalarna för fullt runt Hammarby källa och på lördag är det Trefaldighetsafton och fullmåne, då hälsade man förr sommaren välkommen och drack sju klunkar vatten ur Trefaldighetskällan, finns det någon som ännu gör det? När jag växte upp i Stockholm på 40- och 50-talet hade tidningarna varje år ett reportage om firandet från Ugglevikskällan i Lilljansskogen och om köerna till att dricka vatten ur källan på Trefaldighetsnatten, en del stök blev det visst också.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 27 maj 2023

Gräsanden

Änderna är påhittiga när de väljer plats för sina bon. Ofta läser man om andmammor som har långt att gå till vattnet med sin radda med små ungar eller hur en har valt att kläcka äggen på en balkong högt uppe utan chans att få ner ungarna levande eller något annat galet ställe.

Vid ett besök på Eds kyrkogård skymtade jag något pälsartat på en grav som inte var så vårstädad. Jag såg men såg ändå inte att det var en and som gjort sitt bo på den enda graven i raden där ingen varit och gjort vårfint ännu. Det är en gräsand fast man frestas kanske att kalla henne en gravand.

Efter ett par dagar måste jag se om anden låg kvar eller blivit bortmotad och tog en sväng förbi gravarna. I stället för anden låg ett högt bolster av dun där hon legat sist jag såg henne. Råkade möta kyrkogårdsskötarna och de lovade att inte jaga bort henne, nu var hon nere och åt. De hade aldrig varit med om att en and boade på en grav. Edssjön är nära så hon behöver inte gå över någon landsväg eller annat knepigt med de små, när det blir dags.

Det här ser anden då hon reser sig från sin plats. Det finns gångvägar ner till vattnet, så hon behöver inte tränga sig genom det gula.

I dag hade hon vänt huvudet in mot stenen.

6 kommentarer

Publicerat i Fåglar, Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 22 maj 2023

Skånela slott

Skånela ligger på andra sidan av Fysingen och är vår nära granne i Sigtuna kommun.

Här finns ett slott av måttlig storlek men med flera våningar som brukar annonsera att de har öppet om somrarna och även har ett omtyckt café. Det har aldrig blivit av med ett besök där, jag tror att tanken på husets höjd utan hissar kan ha bromsat oss.

Kristi Himmelfärdsdag, klar himmel, alla träd nyutslaget ljusgröna, det var dagen vi ändå kom att ta oss an det vi försummat under alla år. Slottet byggdes på 1600-talet vid Fysingens nordöstra strand och på den tiden hade Fysingen kontakt med Mälaren och vattnen förenade slottet med Stockholm. Man kunde ha sin verksamhet i staden och sjövägen fara (ro?) ut till landet till sitt lantslott.

Ljusrosa puts gör att slottet ser mindre allvarstyngt ut, men guiden berättar att det tidigare varit tegelklätt och den rosa putsen har tillkommit så sent som vid en renovering 1979 ledd av arkitekten Ove Hidemark, professor i äldre byggteknik.

I den norra flygelbyggnaden finns muséibutik och café, slottsvisning varje timme betalas här och man får bara gå i grupp med guide, fotografering är förbjuden och inget mer än ledstång underlättar vid förflyttning mellan våningsplanen.

Finns fyra flyglar, två högre och två lägre, de tillkom på 1700-talet efter ritningar av Jean Erik Rehn..

Tilläggsplats för båt. Fysingens yta har varit större och då stod sjön i förbindelse med Mälaren. Platsens historia går långt bakåt i tiden, den ägdes på 1200-talet av Magnus Ladulås och såldes 1276 till Skokloster (finns köpekontrakt). Det drogs in vid Gustav Vasas reduktion och såldes 1641 till hovrättspresident Andreas Gyldenklou och han lät år 1643 bygga det slott vi nu kan se i tysk-nederländsk nyrenässansstil.

Slottet har sedan haft få ägare genom tiderna men genomgått flera renoveringar och sjön har utsatts för flera sänkningar, så sjöförbindelsen med Stockholm försvann och landvägen blev enda färdvägen. Den siste private ägaren från år 1929 var författare och folklivsforskare Herbert Rettig, han var samlare av möbler och föremål från äldre tider och bodde med sin hustru i en vindsvåning på slottet. 1962 donerade paret Rettig slottet med sina samlingar till Vitterhetsakademien och änkan bodde kvar till 1985.

Slottets inre är sevärt, rummens format har mänskliga mått och man har valt möbler som kan ha förekommit hos tidigare ägare. Interiörer finns om man googlar på Skånelaholms slott, interiörer bilder

Långa alléer till och från slottet leder oss på hemvägen till Skånela kyrka. Kanske är den öppen en Kristi Himmelfärdsdag men nej. Man kan ändå gå in och se sig omkring med hjälp av rörliga bilder om man googlar på Skånela kyrka, svenska kyrkan eller stillbilder på Skånela kyrka Vikipedia..

Skånela kyrka beskrivs som en av Upplands fyra östtornskyrkor, de övriga är Norrsunda, HusbyÄrlinghundra och Färentuna kyrkor. När vi rundar byggnaderna säger vi båda att det känns lite som Italien. Kyrkan är från 1160-talet och arkitekten tros vara en tysk från byggnadshyttan vid Lunds domkyrka, den har tillbyggts i olika omgångar, brunnit och vitkalkats och kalken avlägsnats så att kalkmålningar åter kan ses.

Kyrkogårdsmur

3 kommentarer

Publicerat i Arkitektur, Historia, Kultur, Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2023

Den varma våren

Till skillnad från den kalla våren låter den varma även gröna löv och allt annat ovan jord slå ut och ge barmhärtig skugga, om värmen blir för påträngande.

Lönnen nära stationen blommar, det går fort, man märker det knappt förrän allt ligger i guldgröna drivor på marken.

Träden vid ån lever farligt särskilt om de är björk, sälg eller asp, det är bäverns favoriter. Här har en präktig sälg fått påhälsning. Bäverns tänder växer hela tiden och ibland gnager den inte nödvändigtvis för att säkra vinterförrådet av lövruskor under isen utan för att hålla tänderna lagom korta.

Matningsplatsen för änder utmed ån är tom så när som ett par överblivna and-ynglingar som inte hittat någon partner än. Här brukar mängden av änder flockas kring den som har en prasslande påse med brödkanter. Sen kom någon på Fb som vet bättre och varnade oss för hur dåligt det var för änder att fylla sina magar med just bröd. Sedan dess har jag slutat att strimla rostbrödets ändar för att ge fåglarna.

Tre skrattmåsar var de enda som rörde sig på vattnet i ån.

Snart försvinner misteln in i grönskan. Den sätter sig gärna i en lönn eller ett äppelträd men aldrig i en ek eller ett barrträd.

Lite svår att få grepp om.

Igår kom det efterlängtade regnet och allt växande drack. I år svävar en sky av rosa förgätmigej över penséerna i kommunens blomkrukor, det är läckert.

Nu är det de vita körsbärsblommornas tur, de är många och de ger oss en drömlik vit slöja över gator och torg och trädgårdar. Suseboparken har stora träd som haft många år på sig att bli omfångsrika.

Det finns också ganska nyplanterade träd där, två silverpäron blommar nu som två skummande fontäner kring sandlådorna och blir sakta yppigare för varje år.

1 kommentar

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 12 maj 2023

Bönhalm – kan det bli väv ?

Den som fångats av tekniken att spinna garn, prövar gärna olika fibrer för att skapa något sammanhållet i trådväg. Ull, lin, silke, hampa, bomull och nässla är väl de vanligaste materialen vi kan komma över och de har använts till vävnader, rep och nät. Flera fibrer såsom humle, tulkört och olika baster brukar räknas upp som möjliga att spinna garn av och bland Gustava Schartaus råd till lantmannen kommer också bönhalm.

Vi är fortfarande i hennes bok och delen för obetydliga ämnens tillvaratagande.

”Avfall av bondbönor, dess begagnande.

Bönhalmen innehåller en söt, mustig saft, och ger ett förträffligt dricka; den är även god till föda åt kreaturen. I Bohuslän skäres bönhalm till hackelse åt hästar. Kor öka mjölken synbart efter några dagars sörpfoder av kokad bönhalm, given med spadet och en kanna påstrött bönmjöl till tre kannor sörpe. Den bönhalm som erhållits efter jämnsådda bönor, vilka avtagits gröna, anses för får och hästar lika med hö; men äro bönorna senare avskurna och bladen avfallit, så äro stjälkarna träaktiga och utgöra då ett sämre foder. Då bönstjälkarna äro svarta och helt och hållet berövade allt födande ämne, är bäst att använda dem till gödsel, eller lägga dem i små högar nära varandra och bränna dem på själva fältet. Dylika avbränningar hava en förundrandsvärd verkan, emedan därigenom förstöres alla insekter och skadliga plantors frön; varjämte denna aska är ganska nyttig för jorden.

Torkad, kan bönhalmen även användas till bränsle och ger en till glasberedning förträfflig aska. Bönskidorna sönderskurna, kunna användas till föda åt ankor och annan hemfågel.

Bönhalm, att därav bereda hamptågor

Alla slags bönstjälkar innehålla, i proportion av deras storlek, tågor, vilka i allmänhet äro minst så starka som av någon annan hittills upptäckt växt. Mängden och dugligheten är lika med hampa. Tyget av böntågor blir ganska fast, och man kan även använda dessa tågor till papper. Hr Hall har för denna uppfinning erhållit en medalj av Uppmuntringssällskapet i London.

Det bästa sätt att erhålla tågor av bönhalm är att utbreda stjälkarna på gräset, i ej för tjocka bredor, och under två till tre månader och utsätta dem för väderlekens inflytelse. Tågorna skilja sig då av sig själva till en del av stjälkarna, och om de sedan bråkas, går operationen utan svårighet för sig.. Likväl inträffar härvid ofta en olägenhet, som är, att om jäsning förevarit i halmen skadas tågorna. De äro då mindre tjänliga till vävnad, men duga till stoppning och innehava all nödig egenskap för att därav bereda ett gott papper.

I allmänhet kan denna växt ligga året om i vatten, eller lika lång tid i torka och tågorna bibehålla sig likväl goda, men ombyte av väta och torka gör dem sköra och odugliga till annat än drev i fartyg.

Blötes stjälkarna i vatten 10-12 dygn skiljes tågen lätt därifrån genom klappning eller gnuggning. Tågen bör sedan sköljas, och därefter behandlas på lika sätt som hampa, såväl vid bråkning som häckling.”

Bilderna lånade på nätet efter att ha googlat på bondböna

2 kommentarer

Publicerat i Hantverk, Textil, Uncategorized, Växter | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 07 maj 2023

Den vanliga rundan

Första majrundan blev lite förkortad av regn och när solen lyste så lockande igår gjorde jag om promenaden i långsammare takt.

Kring Östra ingången till Väsby Centrum finns många rabatter och jag har gnällt på att man stympar växter till former som växterna inte själva gillar. Nu har det hänt att en nyplantering har fått buskar som ännu inte drabbats av saxen och de visar upp sin finaste blomning. En Stjärnmagnolia och en Forsythia och mellan dem en knoppande Rosenkvitten. Nätterna är kalla och Magnolian har fått topparna brunfrysta.

En familj med orädda sparvar yrde runt i buskarna.

Suseboparkens stora rosa träd är helt utslaget, hade hoppats få se vatten i den lilla rännilen utmed gångvägen, men den var ännu torr. En dam jag mötte berättade att dagen innan hade en stor del av parken varit översvämmad, någon läcka hade uppstått i den påkopplade vattenströmmen med en sjö som följd.

I en lind på Centralvägen satt en liten tofs av kvistar och just när jag passerat såg jag nog något runt som toppade rissamlingen, gick tillbaka och ja där låg en fågel och kanske värmde ett par ägg. Inget tak över boet som skydd.

Ännu ett varv runt Medborgarhuset, nu har alla blommor öppnat sig och

Här satt man förr under rosa skyar och lite senare på sommaren under lätt skuggande grönska och fikade på nya konditoriet.

På gymnasiets baksida har flera rosa träd planterats, här har blommorna rynkade och flerdubbla kjolar. Från höghusets fönster ser man helt nya kvarter med grönklädda kullar, många rosa träd och hus i flera färger.

De stora glasväggarna fördubblar allt.

Vinden kyler fortfarande men våren har ändå kommit igång och allt som slår ut är välkommet.

Och utanför vår dörr har tulpanerna trängt upp mellan fjolårets löv i gatuplanteringen, de är många och svagt gulaktiga.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 04 maj 2023

Rosa moln 1:a maj

Träd som gläder oss med rosa skyar av blommor tidigt på våren har blivit vanligare i parker och nyplanteringar. Jag gick ut första maj för att kolla om några slagit ut och tog vägen om Elisparken, där kanske den ensamma Magnolian slagit ut. Den hade fortfarande helt slutna knoppar och raden av rosa träd utanför f.d. Medborgarhuset såg bleka ut, ett par av dem är döende och den blomning de brukat bjuda på är inte lika häftig som förr. Det började regna.

Ett par större träd med mörkare rosa blomning än raden framför Medborgarhuset, står runt hörnet med många outslagna knoppar. Medborgarhuset är en sorglig del av Centralvägen, så övergivet och saknat av många Väsbybor. Vi hade bl.a.en bio. När bestämmer man sig för dess framtid?

Gick ner mot stationen, hade inget regnplagg och vattnet började tränga igenom. De rosa träden i järnvägsparken såg inte ut att ha slagit ut och jag vände men tittade på baksidan av gymnasiet, lite rosa skymtade bland de nyanlagda kullarna längre ner. Björken i båten eller stocken framför glasväggen var ännu kal och det blir spännande att se vad som planerats att växa kring träföremålet. De nybyggda husen på motsatt sida av gatan gör sig fint speglade.

Äntligen utslagna körsbärsblommor. Runt hörnet på ett hus på Genvägen fanns de.

Regnet fortsatte att strila så jag raskade hem.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 01 maj 2023

Gustafvas råd

Den 19 december skrev jag att jag just fått Gustafva Schartaus bok med råd till Landtmannen. Vem var Gustafva Schartau? Sedan dess har jag läst Ingrid Hesslanders roman Giftomans samtycke, där Gustafvas olyckliga ungdomskärlek fått vara modell för en roman med omskakande handling. Rättegångsprotokollen från händelserna Gustafva genomlevde innehåller stoff till en verkligt gripande berättelse och därtill en tidsbild från 1800-talets början..

Gustafva har delat upp sina råd med tre rubriker 1:o Nyttan av vilda träd och växter

2:o Obetydliga ämnens begagnande

3:o Nyttiga rön och upptäckter

Bilden av humle – Humulus lupulus har jag lånat ur Mossberg-Stenbergs Floran

Texten från Schartaus bok i fraktur och med äldre stavning har jag ”översatt” något och gjort stavningen nutida, så den flyter lättare men meningarna har fått bli kvar, de är fina.

De obetydliga ämnena inleds med: Humlerevor, att därav bereda ett slags hampa.

Att humletågor giva ett starkt ämne till grova vävnader, såsom säckar, buldansväv, hästtäcken m.m. är redan nämnt i Kungl.Vet.Akad. handlingar och av flerfaldig erfarenhet bestyrkt. I Tyskland och Frankrike har man gjort åtskilligsa försök och funnit denna vävnad vara mycket starkare än av lin och hampa. Till finare lärfter skulle dessa tågor även kunna användas men den låter ej väl bleka sig, utan bibehåller vanligen en rödaktig färg.Till tömmar, rep och fisknät är humletågan förträfflig. Varje omtänksam lantman bör därför ej bortvräka detta ämne, som så nyttigt kan användas. Dess blader ätas såväl gröna som torkade av kor och får.

I Jämtland och Medelpad kastas de från bladen renplockade revorna på taken, där de lämnas orörda över vintern, och när revorna om våren börja skilja sig från bastet, läggas de på logen eller marken att tröskas, varefter tågorna skäktas och häcklas, samt användas sedan till grov vävnad, i synnerhet till bolstervar. I Norrland och Österbotten beredes även grov väv av humlerevor, som där rötas i sjöar eller åar. Bättre är att efter humleskörden skära revorna i tre alnars långa stycken, låta dem ligga några nätter i daggen och sedan i rinnande vatten, varefter de torkas i luften, tröskas, bråkas och behandlas i övrigt som lin.

Enligt Hr Holmberger, böra de tjocka och smala revorna åtskiljas var för sig. Och, emedan dessa revor äro krokigt böjda, bör de med en träklubba varsamt bultas, i synnerhet i lederna, samt sedan utbredas på marken att rötas, där de lämnas orubbade under snön över vintern. När revorna se gulaktiga ut, och stjälkarna skilja sig väl från bastet, upptagas de, emedan om de ligga längre, bliva de väl vitare men förlora i styrka. Slutligen torkas de antingen i luften eller i ugn, tröskas, bråkas och hanteras på vanligt sätt. När dessa tågor äro väl rötta (rötade), bliva de lika så fina som den bästa hampa, och äro tjänliga till samma behov.

För att bereda humlerevor till spånad, har man även uppgivit följande sätt: När humlan är avplockad,, renas revorna från alla kvistar och blad, sammanböjas till sex kvarters längd och bindas tillsammans var för sig,, med ändan av revan mitt på. Dessa små knippor sänkas sedan i en fyra till fem alnars djup brunn, att rötas i sex veckors tid; vartefter de torkas, först på gärdesgård, sedan i badstuga (bastu), samt beredas för övrigt som vanlig hampa. Sedan dessa humletågor blivit grovhäcklade, bindas de i knippor och kokas en god timma i stark lut, vari ett skålpund talg, eller vad bättre är, tran eller linolja tillägges. Då allt blivit kallt i kitteln, avskummas det feta och knipporna upptagas, samt hängas i varmt rum tills de endast kännas lite dävna; varefter de manglas väl släta, upphängas åter att fullkomligen torka, samt grov-och finhäcklas på vanligt sätt.

För övrigt anmärkes, att humlerevorna äro tjänligast till beredning av hampa när humlen blivit ymnig och väl mogen.

foto:Emma Fredriksson Nordiska Muséet

Har man verkligen spunnit garn av humletågor?

Det verkar så, i Nordiska muséets digitala muséum visas en så kallad överdelssärk där garnet består av hampa i överdelen och hampa och humle i underdelen. Den kommer från Jämtland och man kan läsa utdrag ur huvudliggaren: ”Kvinnosärk bestående av över- och underdel, överdelen är av hampa och nederdelen av hamptry (stry?) och humletågor. Humlen har i denna trakt haft åtskillig användning på detta och liknande sätt. Användes ibland enbart. Nyttjades också till rep och snören. När en särk som denna användes först var den så vass och hård, att det var vanligt att bärarinnan blev blodig på kroppen. Särken har burits av den c:a 65 år varande givarinnans mor. Huset hade i behåll ännu en dylik. Gåva av Fru Brita Eriksson och hennes son Olof Mattson, Borgvattnets kyrkby Jämtland”

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 23 april 2023

Tomatträd

Just nu är det mycket med tomater. Efter ett långt uppehåll med tomatodling har jag sått frön till två sorter som ska gå att ha i krukor på balkongen. Fröna i en av påsarna var som i alla frön i Storbritannien, räknade. Ingen ska tro att den kan starta en storproduktion och det händer att fröna är färre än 20. Alla frön grodde, den ena påsens 18 st och den andra påsens 44 st. Har planterat om dem till större krukor men de är redan för små, jag bär ut dem till solen på balkongen när morgonsolen försvunnit från köksfönstret vid 12-tiden och in på kvällen efter kvällsmaten. Mycket ut och in. Jag har sabbat flera odlingar under åren med balkong genom att glömma kvar plantor ute över natt när det har råkat frysa bland de saftfyllda småttingarna.

När jag letade efter ett papper i mina anteckningar i morse låg ett jag inte kände igen och utan datum, det måtte vara rätt gammalt, jag måste läsa vad det handlar om.

Tomatträd Vi bodde i ett parhus och delade gräsmatta på framsidan med en granne och det var Gun Norrman. Hon hade ett litet träd på sin gräsmattestump och det hade fått frukter. Jag gick ut och tittade på dem och det var fina stora runda tomater och då sträckte jag fram min arm och plockade tre stycken. Kände att det var fel men det gick inte att låta bli. Sneglade in mot grannens fönster om någon sett mig och gick sedan in för att hitta något att lägga tomaterna i. Men vänta –jag måste nog ta ett par till, gick tillbaks ut och plockade två till och kom på att det skulle bli svårt att förklara vad jag gjort och behövde förutom en påse att bära över dem till grannen, papper och penna för att be om ursäkt på. För jag skulle nog inte kunna säga det direkt men kanske skriva det.
Nu ville jag hämta en snygg påse till tomaterna, så det såg lite lyxigt ut, en med rak botten, kanske en japansk svart som låg sparad bland kassarna. Den var lite för hög, måste skära av den och hittade en kniv att göra det med, för påsen hade plötsligt en sida av kartong.
När jag var färdig att gå in med tomaterna till grannen behövde jag se vad klockan var och när jag sträckte mig mot klockan och öppnade ögonen, kom den grå verkligheten utan tomater smygande och efter ett återbesök vid drömmens tomatträd kom sen befrielsen. Jag hade inte stulit några tomater.

Gun Norrman var vår rara granne i många år, hon finns inte längre. Tomatträd finns – Tamarillo och kommer ursprungligen från de tropiska bergsområdena i Peru. De övervintrar inte hos oss, behöver värme och är släkt med tomatfamiljen.

9 kommentarer

Publicerat i Botanik, Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 21 april 2023

Nästan samma datum varje år.

Måsarna brukar komma i en skränande flock, de gör en sväng runt Centrum och det känns som en uråldrig runda kring en havsvik eller en ö där de ska gå ner och lägga sina ägg på berghällen och sedan låta de nykläckta springa omkring, de kan ju inte komma bort, vattnet begränsar utflykterna.

Det här taket skjuter ut från Väsby Centrum och någonstans på betongen kläckte en mås förra året två ägg och fick med sig de lurviga ungarna ner på marken, där de sedan sprang bland bilar och folk i värsta trafiken. Är måsen som nu landat just här, en som kläckts på taket och som återvänt till barndomshemmet, är det en mås som kommer varje år och nu ska lägga årets två ägg eller är det en alldeles ny mås som kollar lägenheten?

Vår sida av gatan är rensopad, det är verkligen skönt att slippa gå på det vassa krossgruset.

Gatuplanteringarna börjar leva, vita Scillor lyser som stjärnor bland de vissna löven. Den här sidans trottoarer ännu inte sopade.

Vid Hugo Sabels torg har kommunen fyll blompottorna med penséer och förgätmigej.

Rosa förgätmigej.

Går en runda bland alla plantorna hos torghandlaren och behöver tänka över priset på en länge önskad balkongväxt och sätter mig i den sköna eftermiddagssolen på en bänk i Suseboparken. Ser att man fällt ännu ett av de gamla träden, såg också att de rysliga ”helgonen” börja ruttna nerifrån”, ja Nemesis vakar även i Suseboparken.

En flicka med cykel passerar, inga stänkskärmar och ingen pakethållare, så många varianter det finns av det som förr var bara en cykel. Då cyklade man inte i skogen. Jag känner mig plötsligt gammal.

Går hem till mina tomatplantor och pelargonen Stadt Bern som jag köpte i Bergianska för några veckor sedan och som börjat blomma. Den finns som markplantering i Andersons växthus nära den lilla dammen.

Tomaterna växer fortare än jag hinner byta till större krukor. Får inte glömma dem kvar på balkongen över natten, då kan det vara slut på tillväxtäventyret.

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Older Posts »

Kategorier