Skrivet av: brittakarolina | 04 mars 2021

Guldhusen i Väsby Centrum

Det högsta huset som byggs intill Väsby Centrum har nått sin slutliga höjd och  kranarna är nerplockade.      Jag hängde med några våningar från mitt fönster, när de svetsade ihop väggar, golv och tak. Någon sorts guldfeber måtte ha drabbat arkitekterna, det ena huset efter det andra får guldfasader. Men det är nog mässingsplåtar i olika modeller.  Är det kanske ännu ett Messingen man anspelar på eller är det glänsande guld tankarna ska kretsa kring?

Solen i väster återkastas bländande en bra lång stund på eftermiddagen av den här väggen.

Och här är plåtarna mindre och liknar mer kottefjäll, inte lika besvärande reflexer i de små ytorna.

Skrivet av: brittakarolina | 01 mars 2021

Barockparken 28/2 2021

Det är söndag, solen är framme och värmer, gatan utanför är torr, visserligen väldigt sandig men ljus och löftesrik. Vart går jag idag? Det blir nog Barockparken, den rundan har inga backar och tänk om en tussilago slagit ut på den soliga slänten upp mot järnvägsbanken. De sista åren har de brukat visa sig kring den 20 mars.

Jag parkerar vid rensdammarna, de ändrar form för varje år, tillväxten är häftig’ nu breder ett brett vassbälte ut sig i vattnet, vipporna är ulliga och fröna flyger.

Kaveldunet löser upp cigarrerna till dun och de får också flyga.

På håll ser man lindarna i parken, kronorna lyser mörkt rödviolett av de unga grenarna.

Isen ligger på alla tre dammarna, gropig av alla gamla löv som smälter ut små vattenhål kring sig.

Såg bilder av skridskoåkare på dammen tidigare då vintern slog till.

Slottet är synligt när löven saknas. Den breda trappan slutar vid järnvägen.

Åt andra hållet Runby och husen med böjda ryggåsar.

Rundar det stora fältet och går utmed Väsbyån tillbaks, delen som slingrar. Såg ingen tussilago, marken sover ännu.

Skrivet av: brittakarolina | 27 februari 2021

”Apollonia”

Det företag Lasse arbetade för största delen av sitt  liv hette Dentalbolaget. Det var i från början ägt kooperativt av tandläkare och det skulle ledas av en tandläkare. Så var det också under många år och dentalmaterial hade en egen bransch. En chef på 50-talet, Olle Hamberg, återkom från en resa till Italien och hade där äntligen hittat en bra bild av Sankta Apollonia, tandläkarnas skyddshelgon och den skulle sitta fint på väggen i hans rum på firman. Det var en kopia av ett antikt bronshuvud i något material som liknade ärgad brons men avtrycket bestod egentligen av skickligt färgad plast. Vem eller hur Hamberg fått idén att avtrycket var en bild av just Apollonia från en annan tidsålder, vet ingen idag. Men Hamberg var så glad för sin Apollonia och glädjen varade tills en besökare kände igen kopian som Hygiea, hälsans gudinna i grekisk myt och sa det högt  Man fnissade och det spred sig snabbt över hela firman. Det hjälpte inte att hon var vacker, hon togs ner från väggen och stod en tid på golvet lutad mot väggen och sedan bar det av till ett förråd.  Åren gick, företaget förändrades chefer dog, nya kom och gick och chefen behövde inte längre vara tandläkare. Vid en storstädning var Hambergs ”Apollonia” på väg till soptunnan. Lasse visste att jag tyckte hon var fin och frågade om jag ville rädda henne. Javisst och så kom den hem till oss och upp på väggen i ett arbetsrum. Jag ser den som en hon och hon är lite lik min småländska mamma men jag vet ändå inte vem hon lånat sin form från.

 

Apollonia var en jungfru, diakonissa och martyr i Alexandria som vägrade att avsäga sig sin kristna tro och brändes därför på bål  (c:a 249) men först efter att man dragit ut hennes tänder. Hon vördas som helgon i Romersk-katolska kyrkan, är tandläkarnas skyddshelgon och hennes attribut är därför en tång. (Wikipedia)

Sankta Apollonia, målning av Francisco Zurbarán cirka 1631, bild lånad från Wikipedia                                                                                                                 Sankta Apollonia

Skrivet av: brittakarolina | 24 februari 2021

Det här är också en årstid

För en vecka sedan var det vinter men vad är det nu? Det är inte vår, isen är kvar på Mälaren.

Snön smälter och man halkar inte längre på vägar och trottoarer, väg till Sättra badplats.

men stigar där många har gått på snön tar lång tid att bli halkfria. Det är vårvinter

Utsikt från Sättra mot Munkholmen och lilla holmen, isen ligger kvar men men lockar inte att gå ut på

Utsikt från badplatsen åt söder.

Stenblock i den före detta almskogen

Skrivet av: brittakarolina | 21 februari 2021

Nu smälter snön

Igår regnade det och snön sjönk snabbt ihop och idag visar termometern 11 plusgrader

Trottoarerna blev snöfria och fåglarna säger vitsipp vitsipp vitsipp, jag ser dem inte, är det sparvar eller talgoxar som säger så?

Att elda för kråkorna har varit dåligt ur ekonomisk synpunkt har jag fått lära mig, det ska man inte göra men att elda för daggmaskarna går bra. Fjärrvärmeledning utmed Mälarvägen?

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2021

Snö

Det är ALLA HJÄRTANS DAG  i dag och här kommer rosor till er som tittar in på bloggen. Ha en skön söndag !

Det har kommit snö och den har legat kvar i flera dagar. Marken ljusnar och när  solen visar sig blir det lättare att andas.

Gatans rabatter har fått ett fint täcke och i går tog jag en sväng ner på byn för att posta paket. Jag frågade Gösta vad han ville ha på sin födelsedag. Lakritsbåtar, sa han. Lakrits finns inte i Japan. Karin skickade förra året men de gick vilse och kom tillbaka efter ett halvår och var då torra och hårda som småsten. Hoppas på bättre tur den här gången.

Det var jobbigt att förflytta sig .till fots på gatorna  genom snömos och hala knölar  men  jag ville ändå ta mig till ån och se hur snön möblerat om kring vattnet.

Pojken som balanserar på en smal bräda över ån vid det gamla brofästet hade fått en ryggsäck av snö.

Snön låg orörd och bländande blåvit.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 09 februari 2021

Befria den inlåsta Strutsen !

 

Till och med 20 februari visar Galleri Andersson /Sandström på Hudiksvallsgatan 6, Torsten Renqvists skulpturer. 

Joanna Persman skriver en varm inkännande anmälan av utställningen och avslutar med meningen, ”En karta guidar oss till de platser där Renqvists skulpturer lever sitt offentliga liv. En ynnest för dem som dagligen kan umgås med dem.

Då måste jag gå och hälsa på Strutsen, det var ett bra tag sedan jag sökte upp den. Konstigt att ingen skrivit något om den eller lagt ut bilder.

Torsten Renqvists skulptur Strutsen, inköptes som konsnärlig utsmyckning till Väsbys första gymnasium på 70-talet. Gymnasiet låg då ungefär där Blå Parkens dammar nu väntar på att tätas.   Det första Gymnasiet revs och ett nytt byggdes 2011 nära järnvägen, byggnaden heter Messingen till åminnelse av den metallindustri som tidigare låg där. Messingen rymmer också Väsby bibliotek.

När alla flyttat in i det nybyggda och vi börjat besöka biblioteket kom frågan, var har dom gjort  av Strutsen? Den fanns inte i den stora entrén eller någonstans där den kunde fått plats, jag frågade i biblioteket och de pekade tyst runt hörnet. Den stod i ett smalt utrymme utan möjlighet att se på avstånd, den hade tydigen varit obekväm för den nya gymnasieledningen, stegen var bortplockad, var den kanske för inbjudande för barn. Någon frågade varför den stod så undanskymd och då sa man att den syntes från tåget. Den syns inte alls från tåget, det ligger skymmande hus emellan.

I går lämnade jag tillbaks  böcker jag lånat och när jag rundat de många hörnen för att komma till strutsen såg jag att den fattades. En bibliotekarie  satt ensam och jag frågade  när strutsen försvann. Åh, den har flyttat upp en våning, Kan man se den? Neej där är det låst och jag har inga nycklar, men fråga nere i entrén. I entrén förstod de inte frågan men det kan ju ha berott på munskyddet, neej den står inställd i ett låst förråd som ingen får gå in i. Det låter ju inte som en upphöjelse precis. Det är alltså inte strutsen som gömt sig, den har fått hjälp av en okänslig gymnasieledning, den har inte förstått. Och plats finns det med högt i tak i entrén.

 

Jag hittar inga bilder av Strutsens första placering där man kan se hur den står i rummet, den gick att se från flera håll och man såg den genast när man steg in i gymnasiets förhall. Niklas tog bilder med några konstinriktade kompisar på 70-talet. 

Foto Niklas Tyrefors

Magnus Wallin på Strutsen och Kent Tankred nedanför

och här syns stegen som hör till skulpturen.

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 05 februari 2021

Källvatten

Det finns Källvatten, Källvänner och en Källakademi.

Det började med vårt goda vatten på Gotland och berättelsen om hälsobrunnen på andra sidan vägen.

Vi började ta med oss vatten då vi for därifrån, Gösta skaffade stora plastdunkar hos Norrbys och Niklas omvandlade vinkartonger, Karins dunkar var något mindre, jag orkade knappt lyfta de större. Det var en tillgång att få använda det järnhaltiga vattnet till kaffe och te och tro att det höll kvar krafterna vi druckit oss till under sommaren.

Brunnskar på glasmuséets gård. Murano

Fast nu kommer jag på – det finns en till början,  det var år 2000 när Karin och jag fick en vecka tillsammans i Venedig. Karin var då stenhuggare och hon blev förtjust i alla brunnskar av sten som stod på torg och öppna  platser. Att hämta vatten från brunn är något man gör på landet om man lever lite primitivt men bor man i stan, vrider man numera på en kran. De flesta städer har sparat ett par brunnsöverbyggnader, som minner om tiden innan alla hade kommunalt vatten och avlopp. 

Karin har fortsatt med brunnstanken och letar efter de gamla brunnarna i Södertälje. En  period 1849-1945 var Södertälje en brunnsort med hälsobrunn, kall-och varmbadhus och vattnet kom från Tore källa.  Ett minnesmärke finns nedanför Torekällberget men ur flödet kommer vanligt kranvatten. Källorna sinar för man har rört om för mycket under mark, bland annat fördjupat kanalen till Mälaren. Läs gärna: på jakt efter badortsepoken i Södertälje av Vintagemannen.

När Gotlandsvattnet är urdrucket för året har Karin hittat andra källor. Den allra klaraste är Drottningkällan vid Tullgarn men Marskällan i Enhörna har också ett mycket gott vatten. Jag har varit lite ynklig några veckor under mörkaste årstiden och då har Karin hämtat källvatten för att pigga upp mig.

.

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 07 januari 2021

Mellandag

Jag läser om vårt bekväma liv som vi behöver överge för att  kommande generationer ska slippa oroa sig för att jordens tillgångar ska sina och jag går ut ett varv för att ge hjärnan lite syre i det ymniga snöfallet.

En av Axel Nordells lekskulpturer har hamnat mellan de blå husen på Dragonvägen. Jag tyckte länge att hans figurer  var rysliga att se på men med åren har min syn förändrats, och när barn av rätt format  leker i dem, är de fina. 

Gråväder varje dag i veckor, Hur har det varit förr om åren? När jag bläddrar bakåt ser jag att det inte är naturen som lockat mig att skriva en blogg i början av jamuari. Två år har jag åkt till Rappne för att få  se lite färg och jag var nästan på väg att åka dit idag också men fortsätter det att snöa som nu kan man lätt bli insnöad och då är det bra att ha nära hem.,

Det är blötande flingor som faller och kameran hakar upp sig.

Mot södra Centrumingången, ovanligt stilla idag

Ett par barn i fartyget

De omplanterade träden i sina kättar

Container för ris och grenar i Blå parken.

Jag trodde tankarna skulle klarna under promenaden men det känns ingen skillnad.  Genomblöt raskar jag hemåt till den kruttorra lägenheten där en ny liten julklapp under fikusträdet sprider fukt och lindblomsdoft.

Skrivet av: brittakarolina | 31 december 2020

Årets sista dag 2020

 

Där någonstans är den – SOLEN !

Den har inte visat sig på en vecka, det har varit så mörkt men i eftermiddags sprack molnen upp en smula och DÄR när solen just var på väg att gå ner. kom ett guldsken fram nedanförr molnmössan.

Tänk om det blir en fin dag i morgon!

Ett Gott Nytt År 2021 !  önskar jag alla som läser bloggen /Britta

Older Posts »

Kategorier