Skrivet av: brittakarolina | 24 september 2017

Sent möte

Stengolv utanför vandrarhemmet

Jag skulle hälsa på Maj-Berit i Holsbybrunn – äntligen. Dels hade solen börjat dala och dels har vi känt till varandra sedan 1945, då min mamma Ida ville visa mig sitt Småland och vi uppsökte släktingar. Från den gången har jag ett starkt minne av att Maj-Berit som var född samma år som jag, rodde ut med mej i en eka på Emån som rinner genom samhället och en liten vik av den gick in till tomten, där hon bodde. Allt var blankt och stilla och överraskande och bilden av oss ute på det mörka vattnet har återkommit många gånger och varje gång har jag nog lagt till något.

Jag hittade adressen, Maj-Berit hade varit på bokcirkel och det hade blivit eftermiddag när hon svängde upp med en lika liten bil som min på tomten. Efter en liten backe upp till ingången, spejade jag ut i det gröna bakom huset och där låg Emåns vattenspegel, minnet var inte överdrivet.

När de stora malarna (fisk) ibland kommer på tal, vet jag precis var de finns, de simmar i det mörka djupet utanför där Maj-Berit bor i Holsbybrunn. Det var på 1800-talet de största fiskarnas fångades och i Emån fick man då upp en som vägde 138 kg.

Bilden har jag lånat från ett Fiskemagasin på nätet, den visar fångsten i en malfisketävling i Spanien.

Före resan hade jag hade berättat för Birgitta M. Johansson, som disputerat på mollusker dvs blötdjur, vart jag var på väg och hon som har koll på flodpärlmusslornas tillstånd i Sverige, reagerade när jag sa Emån. Förorenat vatten har gjort att flodpärlmusslan har minskat kraftigt i våra vatten, men i Emån har man förhoppningar om att den ska  återkomma. Man har grusat bottnar och rensat så att både öring och mussla ska trivas igen eftersom de behöver varandra.

Jag frågade Maj-Berit om musslorna och hon sken upp och sa : min pappa fiskade mycket pärlmusslor och fick många pärlor och han sålde. Jag har fortfarande en kaffekopp med pärlor efter honom.  Pärlorna på bilden är inte från Emån men ändå äkta.

Maj-Berit gjorde oss ett gott kaffe och jag blev extra upplivad av att vi hade samma kaffekoppar. Vi fick en riktig pratstund som vi inte haft på alla år och i vår ålder har vi nu fått ett perspektiv på att leva ett kvinnoliv innan bibelns föreskrifter bleknat och utbildningsvägarna för alla öppnades. Lydde man inte de bud som då gällde, bestraffades man. Så är det väl inte längre — eller ?

Ett så härligt möte Maj-Berit ! Kopp Maj-Berit !

 

 

 

 

E

Skrivet av: brittakarolina | 23 september 2017

Besök i tidsbrunnen

Söndag eftermiddag är jag i Vetlanda och ställer bilen på vanliga stället, det har hunnit gå tre år sedan man fann Lennart och ett nytt äventyr väntade oss. Sedan den hösten har vi och jag varit i Vetlanda flera gånger och rensat gravstenen från lav och tänt ljus.  Kyrkogårdsförvaltningen planterar blommor och håller fint på den gamla kyrkogården men jag har ändå fått en sorts ansvar för graven eftersom jag var den som placerade Lennart där och var den enda som visste vem han var och varifrån han kom.
De röda Begoniorna lyste från många av de gamla gravarna, det såg fint och omtänksamt ut.Vad jag inte visste var att det var sista dagen att se de röda blommorna, nästa gång jag var där, tisdag morgon var alla blommor borta och en svart jordruta låg framför stenarna.

Från kyrkogården kunde man förr se platsen där min mamma Ida växte upp och peka ut var färgeriet låg utmed ån, där min morfar Oscar var färgare. Backstugan Lundholmen där Lina födde 9 barn, fanns ännu kvar och var bebodd på 40-talet men på 60-talet fanns bara grundstenar kvar och nu hindrar ny växtlighet sikten.Den här gången bodde jag på Kvarndammens vandrarhem, här rinner Vetlandabäcken förbi, kanalen som försåg en rad hantverkare med fart på sina vattenhjul och som var viktigt i början av 1800-talet för upphovet av den blivande tätorten Vetlanda.

Bäcken kommer från Kvarndammen och rinner till Emån

Kvarndammen

Här fanns kraften, omkring 1840 anlades dammen och kring bäcken kom att ligga garveri, färgeri, bryggeri, kopparslageri och bokbinderi bland annat.

Den här slingan i gräset är en liten vattenled som går vid sidan om fallet, antar att den är till för vattenlevande varelser som inte orkar hoppa uppför trapporna men som ändå vill komma vidare.

Hank och stör = gräns

Gammal stenbro över bäcken

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 22 september 2017

Jerseykalv

Brittakarolina's Blog

Det går många kalvar i hagarna i våra trakter, mittemot raden av brevlådor där vår låda finns, går en flock med svartvita  och rödvita djur men där går också två Jerseykalvar. De har färg som något vilt, hjort eller rådjur med ljusbruna nyanser och med vitt runt mulen och vitt ovanför ögonen, de är väldigt vackra. Nu tycker jag nog att alla kalvar är vackra, men de här  kan man titta länge på.

Jersey kanske kr

Den här kalven verkade förstå att jag ville fotografera den, de andra brydde sej inte ett dugg om att ställa upp sej.

Jerseykalv kr

View original post

Skrivet av: brittakarolina | 21 september 2017

Lämnar ön

Lämnar ön för den här gången, det är vemodigt, så mycket har förändrats och mina minnen skramlar runt och får ingen bekräftelse. När jag packat in sista sista påsen och kollat att alla dörrar är låsta, börjar de stora dropparna falla och ett ösregn är igång på fyra sekunder. Vi brukade säja, Gotland gråter när vi far, men för det mesta har solen lyst och då har vi sagt, Gotland visar sej från sin vackraste sida och vill att vi ska längta tillbaks.

(Bilderna är lite lurviga, allt som var enkelt under en period är nu helt omöjligt i och med att Picasa stängde ner.)

Jag åker ifrån svamparna, det nyklippta gräset,

den framröjda gamla stenvasten och

den omedelbara guldgröna återväxten på vallarna som klipptes, paketerades och plockades hem på tre dagar.

passerar ICA, som inte längre har köer vid kassorna och

bensinstationen och

Gimbri, vår fina affär i Burgsvik för allt användbart och vackert som gör att vi inte behöver åka långt för att leta upp något minnesvärt att ta med oss från ön.

Det sista jag ser av Gotland genom den blöta rutan på färjan till Oskarshamn, uppradade skarvar på en stenpir.

och det första av Oskarshamn genom samma ruta.

 

Skrivet av: brittakarolina | 21 september 2017

Väsbyån – kanotled ?

Brittakarolina's Blog

Väsbyån när sommaren tar slut b kr

Samma vattendrag som speglar himlen och omgivningen så oväntat vackert på våren, då  fyllt till brädden med vårvatten och som på en del ställen strömmar så starkt att änderna har svårt att bromsa, det har smalnat och man kan se å-fåran bara om man vet var den är. Andmat och blad från gul näckros har skapat ett grönt täcke, få ytor är öppna för speglingar och förslaget från önskedrömmen om en kanotled verkar helt överflödigt i den här sörjan.

Väsbyån vid brofundamentet kr

Då man går utmed ån söderut från stationen ser det ut som om någon varit där och ansat det gröna på kanten närmast gångvägen, sidan som vetter åt järnvägsspåret är svårare att nå med maskiner och där frodas det gröna i godan ro.

Väsbyån i när sommaren tar slut kr

Några enstaka blomster har dröjt sej kvar men de flesta har sin inre klocka och ger upp i god tid före frosten.

Svalting i Väsbyån kr

Svalting (Alisma plantago aquatica) 

Skärvinda på åkanten kr

Skärvinda

View original post 32 fler ord

Skrivet av: brittakarolina | 18 september 2017

Blåst och regn

Det blir många bilder från regniga dagar, en dag när blåsten slet upp dörrarna och tömde huvudet på sammanhängande tankar for jag ner till Vändburg och Hammarshagahällarna för att se om vattnet rörde sig extra mycket.

Lite skummade det nära land men inte så mycket som jag hade trott. Med den starka blåsten borde vågorna varit som hus, men det tror jag för att jag vet för lite om havet. 

Alla mina släktingar har växt upp i inlandet och är mer förtrogna med åar och en annan sorts vattenkraft. Jag är rädd för havet och att vara i en båt som gungar hit och dit gör mej panikslagen, antingen det är en stor eller liten båt.

Sista raukarna på Hammarhaga, sen kommer Skvalpviken och nästa raukfält vid Holmhällar.

Här brukar vi gå ner genom strandrågen och en sanddyn för att bada i Skvalpviken

Skvalpviken

Sen blev kameran blöt av regnet och jag kröp in i bilen och vevade ner fönstret men då kom regnet in den vägen också.

 

Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2017

Regn och blåst

Det har regnat mycket och blåst, åkern vi bor på är full med svamp. De flesta har jag inga namn på och de jag känner igen hamnar i stekpannan. Skogen söder om huset har planterats under vår tid, hage efter hage har vi sett tömmas på greniga gamla tallar, hål har grävts i marken och små tallruskor planterats i botten av hålen. Sen tar det några år medan de nya växer, man har ingen sikt åt något håll och en dag hör man yxhugg eka. 

Då är någon ute och rensar och kvistar av så tallarna får luft kring stammarna och sen efter ännu några år ser man ljuset mellan stammarna och man går genom en helt annan skog.

1-DSCN7031

Här har korna själva trampat upp sin stig. Var är korna? Tur att jag inte har hund med mej och särskilt inte de rödgula med yviga svansar som vi hade en gång, då kommer korna rusande alla på en gång med sänkta huvuden.

Den här sandtäkten syns bara på google earth och jag vet var den är, ett sår i marken där man inte förväntar sig.Rötter i luften

Om det ser trist ut med bilderna från skogen, så stämmer det. En annan dag jag tar bilen och åker över till andra sidan, till Kvarne. Det kan finnas några simfåglar i viken.

Allt ser bommat ut på långt håll.

Solen lyser upp ett tag. Tänk att solnedgångarna kunde vara så märkvärdiga, idag ser jag ingenting av det.

Strandbod

Inte en fågel, inte ett knyst hörs, här råkade vi en gång komma mitt i ett bröllopskalas med hela planen full av folk och mat och musik. Ja roligare än så här blir det inte idag.

 

Skrivet av: brittakarolina | 11 september 2017

Amiralsbesök

Solen har återvänt efter en veckas frånvaro, nya svampar kommer upp överallt i gräset och det är vilsamt tyst så när som kraxet från två korpar som passerar. Något stort löv fladdrar i luften hit och dit och stannar på den gula Ruccolan som står kvarbliven och blommar i en kruka utanför tvättstugan. Det var inte ett löv, det var en AMIRAL. Ja något stort var det och inte den vanligaste fjärilen.

Den sägs komma med vindarna från Italien och landar hos oss. Här kan den para sig och lägga ägg på nässlor och nya fjärilar kläcks men de har svårt att övervintra, så vi får vänta på de rätta vindarna för att få besök igen.

Den ser lite sliten ut på ena sidans vingar och det är lång väg att blåsa.

Den andra glömda växten är koriander.

Skrivet av: brittakarolina | 09 september 2017

Hamnen

Det ösregnar, duggregnar  eller håller uppe en liten stund och när det ser ut att vara torrt i gräset tar jag fram batteriet som startar gräsklipparen och öppnar dörren för en klipprunda, då ser jag att bron är prickig av regn igen.

Jag får åka och skaffa svarta soppåsar i stället.

Stiger ur bilen på vägen genom skogen och tar en bild av den vackra, rentvättade, nyklippta och blomsterlösa vägkanten, för ett ögonblick ser jag försommarens orkidéer i olika röda skiftningar, men det här är också fint. Inte en bil i sikte eller motorljud på väg.

Då jag handlat plastsäckar, lite mat och en tidning vill jag se vatten och siktar på en udde söderut, men innan dess måste jag svänga ner till hamnen, Burgsviks hamn och se om något förändrats. På parkeringen står en husbil, annars inget synligt liv. Jo mängder av fåglar. Ruccolan blommar, den skrev jag om för ett par år sedan, nu är den om möjligt ännu mer spridd än då.

Tar fram dagstidningen och pratar lite med Lasse, vi brukade åka ner hit, veva ner rutorna och sitta en stund och läsa varsin tidning med horisonten som bakgrund.

En ensam sädesärla trippar kring på piren, har den tappat sitt resesällskap eller väntar den ännu på någon?

Hela stora bukten är full av små svarta fåglar och några står på stenarna längst ut på piren. Sothöns ! De brukar ju mest visa sej två och två men när jag försöker räkna kommer jag till 78, hur många som då var under vattnet vet jag inte. Jag visste inte att sothönsen hade samlingsplatser.

Bland de svarta fanns ett par grå lite rufsiga fåglar som försökte mingla

Är det storskrakar eller skäggdoppingar?

Havsbastun som jag tycker är fin har fått flistak och fina rosa stenar vid ingången.

Om man går riktigt nära

1-1-DSCN6995

 

I bukten på en flytande brygga sitter svarta sorgfåglar alldeles stilla, skarvar. En gång fridlysta och nu vet man inte hur man ska minska antalet  Öja kyrka i bakgrunden.

Nu droppar regnet på kameran, det blir inget åka söderut den här gången.

 

Skrivet av: brittakarolina | 08 september 2017

Till Visby

Jag måste åka tlll Visby och äntligen få ordning på det här med datorn. Åt en rejäl frukost med havtornsbär på yoghurten och flingorna, så jag skulle orka. Jag var ganska länge ensam på vägen, de förföriskt vackra vägkanterna från förra månaden har gått i frö och dessutom blivit bruna och ser vissna ut. Det är 9 mil till Visby men jag hade bilradion på och då gick milen ganska fort.

Två adresser skulle klaras av,  en på Öster och sedan en på Adelsgatan, efter det var jag fri att göra det jag mest längtade efter.

Efter Adelsgatan knagglade jag mej ner till Akantus, jag tror nog jag kan säga att jag älskar Akantus och det i sin tur beror på att innehavaren ser det vackra och det är längst inne i butiken det finns samlat, gamla möbler, gammalt glas, redskap, böcker om Gotland. allt från Gotländska auktioner. Akantus i Visby är en tillgång för alla skönhetstörstande och jag önskar Erik ett långt liv

1-DSCN6920Erik1-DSCN6921Ulla

Akantus ligger ute på nätet men där syns inte det som jag tycker väger tyngst, möbleroch bruksting från de Gotländska hemmen för 95 år sedan och idag såg jag att vackra möbler från 50-talet också fått komma med.

De badande vännernas trädgård, botaniska trädgården, det är önskeplatsen nr 2 i Visby, under hela växtsäsongen är det alltid något som överraskar. Träd som bär blommor vi inte möter varsomhelst, andra har nötter, bär eller näsdukar.

En ganska ful gubbe som ska vara en hyllning till Linné när man firade 300-årsminnet av hans födelse, han var född 1707 och han gjorde också en känd resa till Gotland. Konstnären är Kaj Engström och materialet är en 200-årig alm från Stenbrohult Småland. Gubben är tjärad och doftar och har fått kopparplåtar spikade på skulten och en bit ner på näsan och som jag antar ska bromsa påbörjade rötangrepp.

Gräsmattorna är knallgröna och det finns fortfarande nyutslagna blommor i rabatterna.

Det rör sej något i gräset – en liten igelkott, den första igelkott jag någonsin fotograferat.

På håll lyser en vit buske, vad kan det vara?

Det var inte en buske utan höstanemoner av något slag med stora kritvita blommor.

Och där ligger katten som alltid satt på en särskild soffa längre upp i parken, det måste vara en senare katt men den har samma färg som den jag minns.

Går in under ett paraply av grenar med röda och rosa bär – mullbär. Alla är inte helt mogna än.

En hisklig trappa leder upp till övre planet med stengolv och klosterkänsla. Växterna är så yppiga, inte halvdana som det händer att de blir av måttligt intresse.

Vita solhattar

De röda tar priset i längd, mer än två meter höga. Såg dem första gången i Enköping och nu är de med på många ställen till och med i Väsby tror jag.

Då jag åker hem har något hänt. Alla gräskanter utmed vägen är klippta, tittar noga hur långt klipparen nått, ända till Hemse är det nyklippt men det fortsätter. Jag går av vid parkeringsplatsen på den gamla järnvägsbanken i Fide för att se ut över den exotiska viken, men det blev sent och det har mulnat.

Utsikt från järnvägsbanken mot snurrorna vid Näs.

Vägkanterna var klippta ända ner förbi Burgsvik och till och med på vår tvärväg genom skogen. Lika glad som man blir av de blommande vägkanterna under sommarens första del blir åtminstone jag när de vissna resterna tas bort. Ett ljusgrönt band breder nu ut sig längs vägkanten och ökar sikten, så man ser smådjur bättre.

Väl tillbaka i stugan, stekte jag en nyfiskad flundra från fiskaffären i Hemse, den var fin och till slut kollade jag om Visbyresan givit resultat. Det hade den, nu kan jag sitta kvar i stugan och använda datorn.

 

Older Posts »

Kategorier