Skrivet av: brittakarolina | 21 juni 2018

Midsommarblomster

Midsommar närmar sig, den ljusaste tiden är nu och sommaren har redan varit här, gräsmattorna är bruna och på Gotland har korna inget att äta. I dag regnar det i alla fall och om en liten tid har vi glömt hur fint det var i maj.

Min granne ringde på dörren i morse och jag fick en bukett luktpioner med himmelsk doft, den fyller hela rummet.

Sen for jag till det vanliga diket på väg mot Runsa, där brukar det finnas material till en midsommarkrans. Det var ont om blomster och jag fick nöja mig med en bukett att sätta i vas. Det är första gången på många år utan krans.

En liten bit från diket fanns blåbärsris – med blå bär på !

Och på övre dikeskanten lyste något rött – färdiga smultron !

I stället för krans och sen önskar jag alla som kollar bloggen en Trevlig Midsommar !

Skrivet av: brittakarolina | 12 juni 2018

Skandinavisk rygg – klippträdgård

Botanisk hage har öppet till klockan 21 och kvällen är ljus och solig, hinner jag dit och gå runt innan grindarna stängs?  Följde staketet kring parken och hittade till slut en ingång, området är stort 15 hektar. Här finns mycket att se men klippträdgården  lockade som nummer ett.

DSCN9703 (3)

 

Hela trädgården höjer sig över omgivningen och på en brant sluttning mot söder(?) finns delen där fjällväxter just nu frodas och blommar bland stenar och grus. Det jag först såg var de vit-rosa orchideerna i flera utbredda bestånd, de var bedårande.

 

Jag kunde knappt se mig mätt på dem och jag får behålla dem på näthinnan för kameran ville inte återge dem och deras konturer, färg och nyanser uteblev.

Stensamling som påminner om Bergianskas ”sköldpaddor” i fjällandskapet

Ett sten-och klipplandskap hade skapats i den branta sluttningen med rinnande vatten och små gölar här och där och avslutades med ett brusande fall över en klippkant ner i en damm med näckrosor. Åh det var jättefint !

 

 

När jag sett den fantastiska anläggningen undrar jag förstås, vem har lagt upp formerna och hur har det gått till. En skylt visar och jag kan bara säga AHA, det är så det måste gå till.

och längst ner , ett modernt insektshotell.

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 juni 2018

Äntligen i Oslo

DSCN9600 (2)Utsikt från 9:de våningen

I många år gladde vi oss åt en resa till Oslo som Lasse och jag skulle göra, han hade en kusin där som han tyckte om och gärna träffade och jag hade mitt ärende att återse en rad vävnader som vävts i opstadgogn (hängande varp) och som jag inte tog bilder av för 43 år sedan. Vi kom aldrig iväg.  Flera anledningar fick mig att börja leta efter en billigare transport än för mig ensam och bilen. Det blev buss fram och åter för mindre summa än jag ger för för 22 liter bensin. Uppehället i Oslo däremot begränsade vistelsen, det är dyrt att sova där, om man ens får tag på ett rum.

Oslo är nu en helt annan stad jag än den jag har i huvudet från förr, då var inte Norge ett oljeland och allt var mycket sparsamt. Nu har stadens silhuett förändrats, höghus, det ena flottare än det andra möter den som kommer från havet och ett sjudande liv gör staden till en myrstack. Bilar stannar för gående vid övergångsställen innan man ens hinner fram, mängder av taxi väntar på taxiställen, när man inte orkar gå längre och spårvagnar får göra sina djupa spår i asfalten på både smala och breda gator. Solen sken och maj hade skapat även Norge till en blommande trädgård och allt tillsammans gjorde att jag skulle vilja stanna kvar åtminstone tills jag tröttnar på att folk är artiga och vänliga, inte viker undan, kan man tröttna på det?Utsikt från det allra innersta rummet i Nasjonalbibloteket, bakom flera glasdörrar och avklädd alla lösa föremål utom kamera och blyertspenna. I detta tillstånd av tystnad och isolering hade jag glömt telefonen i bakfickan, den skulle vara avstängd men den ringde förstås. Jag förstod av ansiktena bakom glaset hur fel det var trots att det inte fanns någon mer besökare.På vägen ut sent omsider kom jag på att ta fler bilder av besöket, här entrédisken.                                                                                                                                                               De stora väggmålningarna som skymtar ovanför trappan glömde jag att läsa av namnet på 

           men de tillkom nog för mer än 100 år sedan, då huset byggdes år 1914 . de är inte så muntra och pekar på händelser i förfluten tid  som ingår i det ärvda minnet.DSCN9664 (2)Biblioteket ligger på Henrik Ibsens gate och en vanlig butiksingång längre ner på gatan leder till Henrik Ibsens Muséum. I trottoaren utmed flera kvarter ligger citat som alla kan utantill och vi har väl gjort likadant med Strindberg på Drottninggatan ?

Sätt en örn i bur och den kommer att bita i stängerna antngen de så är av järn eller guld

 

 

 

 

DSCN9669 (2)En tvärgata var avstängd för trafik med gulvästade vakter och något stod upp ur gatan som spärr. Sen kom en bil som skulle släppas förbi och hindret sjönk ner i gatan styrt av den gulvästade.

Det tyckte jag var fiffigt men det finns kanske redan på många ställen hos oss men för mig var det nytt.De som sköter parkerna lyser starkt i rött och gult och syns på långt håll.Här kommer man upp från underjorden till gatulivet och paradgatan Karl JohannDen börjar med en fontän som en gnistrande påfågel och här fortsätter sedan en enorm marknadsplats bland parkens behagligt skuggande lindar medan  tusen kaféer utmed gatan bjuder på solgass.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 juni 2018

Värmebölja

Kortaste bloggen?  Idag är det faktiskt svårt att få in en blogg, den bara flyttar sig och jag får leta efter bokstäverna.

Det blev en helt fantastisk maj och nu har vi hunnit om föregående års vårar med alla vårväxter som redan slagit ut och hunnit blomma över flera veckor före midsommar. Värmen bara fortsätter och nu stannar jag gärna inne och öppnar fönster till tvärdrag.

Ett besök av Göstas familj gör att jag får använda rösten lite och krama Missy.

 

 

 

 

 

 

 

Så här ser Gösta ut när det är åska på gång.

Visst skulle en urladdning sitta bra med ett rejält regn efteråt

.

 

 

 

 

 

 

 

Selina, Yoko och Missy, de har varit med på bild förr men är ändå lite sällsynta.

Skrivet av: brittakarolina | 01 juni 2018

Skottarna

Taklöken på balkongen blommar

Vi emigrerade till Skottland på 50-talet under förra århundradet. Lasse var efterfrågad och vi hade inga barn när han skrev kontrakt med en företagare med god ekonomi och som behövde någon med kunskap. Då Lasse återvände efter att ha kommit överens med skottarna möttes han av beskedet att jag var gravid. Vad gör vi nu? Räknar över vad vi har att leva på om vi blir kvar i Sverige och jämför med vad den lockande uppgiften i Skottland ger.  Vi flyttade.

Vi blev kvar i tre år och fick vänner för livet som vi hållit kontakt med, återsett och som vi delade minnen med från just den här tiden. Det var fortfarande någon sorts dåtid, inte så långt efter kriget och klasskillnaderna i samhället var inget man smög med, de var väl uttalade och verkade oöverstigliga.

De allra sista av min generation som jag ännu har kontakt med är Frederic och Margaret Swanson, vi skickar mail till varandra en gång i månaden med resuméer om väder och hur skottarna mår fysiskt och politiskt och vad våra barn hittar på.  I en  blogg april 2013 Swansons har jag redan beskrivit vad jag hittade om familjens öden före Skottland.

Berättelsen om Freds farfars väg till Skottland ger ett hjärtskärande snitt ur svensk historia som den kunde erfaras i Småland och på Öland under 1800-talets svåraste år.  Den har kommit berörande nära med Inger Adrianssons redogörelse för uppdelningen och försäljningen av Österskog på Öland.

Crawford

Freds yngsta barn Crawford och hustrun Shona kom denna förunderligt vackra maj till Stockholm för att andas svensk luft och pröva ett par dagars liv i landet där deras efternamn uppstått. Vi fick några timmars prat tillsammans med två av våra ganska jämnåriga barn. Vi hamnade på balkongen, den var svalare än inomhus, koltrastarna flöjtade från alla väderstreck och det ekade mot husväggarna. Hör ni hur tyst det är, sa Crawford. Det var märkligt tyst förutom fågelsången. Vad det berodde på går kanske att förklara med arbeten på Arlanda som gör att man inte flyger över oss just nu. 

Shona

Vi glömde smaka på godiset från Goodfellow & Steven i Broughty Ferry som de hade med sig som hälsning från Fred. Jag har sagt efteråt, jag äter det inte ensam utan bara i sällskap där jag kan göra lite reklam för ett bageri i Broughty Ferry som var lite anikt redan på 50-talet men som lever än och nu finns på flera platser i trakterna kring.

Deras gingerbread, som stora sprickiga pepparkakor med smak av cedroolja har jag aldrig lyckats återskapa.

 

 

 

 

 

 

Niklas                                                                                                                    Gösta

Niklas är född i Skottland på ett allmänt BB, något skottarna som vi hade kontakt med, avrådde från, jag kunde då inte förstå varför och framhärdade i min önskan, så förskräckligt kunde det väl inte vara. Men det var det, Niklas överlevde men upplevelsen blev en av orsakerna till att Lasse glatt nappade på ett erbjudande om jobb i Sverige efter tre år och vi bytte födelseland för Gösta.

Hur mår skottarna nu när England går ur EU. På en köksnivå kan man väl säga att de är både kluvna och uppgivna och sitter i en rävsax.

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 30 maj 2018

Fjällvandring

Efter ett besök hos Caroline, firade jag i dag med att vandra lite i Bergianska fjällen för att se om några buskpioner ännu blommade.

Fjällen i Bergianska trädgården är en spännande samling sten, en klippformation som inte har så väldigt många besökare.

Som vid en vanlig fjällvandring får man anstränga sig en del för att nå dit man vill, antingen det gäller att bestiga en fjälltopp eller att leta sig fram med karta och kompass. De Bergianska fjällen har flera gångvägar som även en lätt rörelsehindrad person kan ta sig runt på och den som är mer rörlig hittar  även  trappor och gångar som leder uppåt eller runt till något den inte väntat sig.

Fjällen har en historia som jag hoppar över, nu ligger de här och förutom att de är en huvudvärk att sköta om, är de en tillgång för alla som vill göra en spännande växtvandring, har man tur hittar man växter med namnskyltar , de är inte bortglömda även om de är väl gömda.

Stensamling som kanske föreställer den lägsta fjälltoppen

mittemot den ligger den här sammanhållna stenformationen som jag liknat vid en sköldpadda.

 

Buskpion , en buske av många men de övriga var redan överblommade. Doften syns inte.

Vid fjällets fot

En ny väg jag hittade att gå runt stora fjället

som tog mig fram till ett par stora rosbuskar

och Clematis som klädde stora ytor.

gullregnet stod nedanför berget

och turkisk pion i nedre partiet.

Skrivet av: brittakarolina | 25 maj 2018

En sommarvecka i maj

Ett upprop på facebook samlade 11 personer i biblioteket en tisdagkväll för att bilda en grupp som med handarbete som gemensam prat-ingång ge invandrare möjlighet att möta och använda svenska språket. De som har små barn har få möjligheter att komma ut och de får inte många svenska kontakter. Ta barnen med och kom !  Biblioteket upplåter lokal. Vi fick presentera oss och berätta vad vi hade att komma med och jag glömde faktiskt att säga vad som lockat mig väl så mycket som att prata kring maskor på en sticka, var utsikten att kanske få lära mig något själv som jag inte visste förut. Jag vet hur vi på 70-talet när alla textiltekniker var glömda och bortstädade, jagade farmödrar och mostrar att berätta hur de gjorde med tekniker som är nästan omöjliga att lära sig av teckningar, någon måste handgripligen visa. Men det är inte 70-tal längre, jag ser i alla fall fram emot nya möten.

Gräsplanteringar utmed Centralvägen.

Årets vår-blomster-grytor ger associationer till nedbrunnen brasa med glöd kvar

Rönnarna på Hugo Sabels torg har ökat i omfång.

Tulpanernas tid är ute och nu ropar växterna på vatten.

Gåsen av Thomas Qvarsebo i Dalens sjukhusträdgård

En annan dag fick jag vara med på en konsert i Dalens sjukhusträdgård.  Strålande sol och i doft av syren var trädgården fylld av patienter och personal. En gång i veckan bjuds levande musik och olika varje gång. Kan man vara ute är det fint men annars har man en lokal inomhus för kyligare tider. Musiken gick direkt in, Taube, Dan Andersson och  gamla visor som den åldriga publiken hade i blodomloppet. Det var otroligt fint och tårarna gick inte att hejda, de bara rann. Ingen fotografering tillåten, men vilka ögonblick !

Hasse Larsson kontrabas,

Musikstunden är slut, alla har rullat in igen och inte ett spår syns efter den förtätade timmen, var det en dröm?

Och idag har jag tvättat bilen, dammsugit den och skurat golvmattorna så det ser ut som om jag är en ordentligt person, när jag bli granskad av mina skottar.  De får inte tveka om de blir bjudna på skjuts. När jag körde ur garaget ringde videvisan av Zacharias Topelius i huvudet när jag tittade upp på träden. Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står och här blommar rönnarna så mycket de orkar och det är redan sommar.

Visserligen en Koreansk variant – men ändå rönn.

Skrivet av: brittakarolina | 20 maj 2018

Estelles fjäll

DSCN9387 (2)

Yoko, Missy och jag har varit i Uppsala botaniska trädgård, jag ville se hur fjällplanteringen hade klarat vintern, vill gärna veta hur fjällplanteringar skapas och fortlever på en annan (vår) breddgrad än där de har sitt rätta dygn och klimat i verkligheten. Uppsala botaniska trädgård har anlagt en plantering med en namngiven formgivare Mats Lindegren och donerat den som dopgåva till tronföljaren Estelle, den invigdes år 2014 och hur kan nu alla ditförda plantor ha klarat sig och lever någon ännu i denna sommarvarma maj 2018 ?

Trollius, smörbollar lever och värmer stenarna och ser dessutom ut att trivas. Storstenar på 55 ton styck (den tyngsta) har burits hit och placerats utan trumpetfanfarer, varför sker sådana här byggen i tysthet? Finns transporten dokumenterad? Har stenarna sin ursprungliga form, de flesta ytorna ser gamla ut. De har hämtats i Uppland efter samråd med geologer på SGU och var fanns de?

Det grönskar överallt i gruset och mellan stenarna

De lockande flata stenytorna bör inte beträdas.

Här har ett par björkskott hittat en spricka att gro i, får de vara kvar?

 

På väg till fjällen kunde vi inte undgå att kolla de stora krukorna med pomeranser, apelsiner, oliver och Linnés lagerträd som fått komma ut ur orangeriet som frisläppta kossor från vinterförvaringen.

och sen lite kaffe, te och våfflor på café Viktoria under blommande äppelträd och doftande syrener. Det var en skön Pingstdag..

Vännen Missy

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2018

Måste hinna se

Efter ett tandläkarbesök hos Bergianskas granne i Armfeltska stugan måste jag kolla vad som hänt i trädgården, alla träd har haft bråttom och blommat över på ett par dagar. Grönskan har klätt över och mildrat de hårda stenmassorna i fjällpartierna och jag glömmer vinterns promenader, där alla linjer på träd och stenar varit synliga.

Ett träd norr om fjällen jag inte sett förut  blommar maximalt, det har två skyltar, Manchuriskt bärapel

och Vårdträd Lena Gårder

 

det fäller sina blomblad i en stenkantad källa (?)

ett par meter från stammarna

nära Japanska dammen blommar stora treblad

fjällen lockar med sina trappor

här kommer snart den lilla vattenströmmen till dammen och daggkåporna har inte gömt alla stenarna än

städning och rensning pågår

ön i dammen

till vänster om stigen blommar tandrot, javisst, den har jag fått lagad idag

här rullar ormbunkarna ut sina blad i stenkrukor från trädgårdens första tid

 

 

 

Nästan alla tulpaner i tulpantrappan var överblommade utom franstulpanerna. 17 maj 2018

Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2018

Solig måndag

 

En vanlig måndag men ovanlig för att solen värmer och träden har slagit ut. Jag nappade på ett extraerbjudande om tidning så nu nu har jag en morgontidning igen, den sitter i en klämma utanför dörren redan klocka 4 på morgonen. Jag klarade mig i nästan ett år utan nyheter till morgonkaffet, men det kändes tomt.

Idag har Per Wästberg skrivit en krönika i Svd och den är så välgörande att läsa, den handlar om minnet och den går att läsa flera gånger, jag får inte glömma den. En mening om skrivandet som man kan ta fram när man frågar sig varför man sitter och skriver. Han säger, jag skriver för att minska vårt förråd av glömska………Läs den !

Körsbärsträdet på gården har sträckt sig ännu en meter uppåt och är nu utanför balkongräcket och kan nästan se ut som om det stod i min trädgård. Om jag får vara med något år till så kanske det går att nå grenarna om jag sträcker ut handen.

Older Posts »

Kategorier