Skrivet av: brittakarolina | 01 december 2021

Det fryser på

Det blev plötsligt december, den illa förtalade novembermånaden slank förbi så fort att jag inte hann stanna upp inför alla anledningar som förr fanns att fira. De var flera, bröllopsdagen, Allhelgona, Fars dag och första Advent.

Bröllopsdagen brukade både Lasse och jag glömma när vi hade som mest omkring oss men då vi blev ensamma kom vi ihåg den bättre och den sista, den 67:nde överraskade Lasse mig med en blomma skickad från blomsteraffären.

Till Allhelgona skulle vissa avlidna bli ihågkomna med en vinterkrans, det var min mamma noga med.

Fars dag (och Mors) sa vi att vi inte behövde fira, de var bara ett påhitt för att få lite omsättning i affärerna, men Lasse blev ändå väldigt glad om barnen kom ihåg sin far och ringde honom den dagen.

Första advent firas av kyrksamma människor men det var jag aldrig med om som barn. Jag kan tänka mig att efter att ha varit i kyrkan på kyrkoårets första dag, åt man en stilla middag med sina närmaste. Det var lite ”fint” att bli inviterad till sådan middag senare i livet. Första advent skulle julstjärnan vara upphängd och en ljusstake med ett tänt ljus av fyra inledde de fyra veckorna före jul.

Alla dessa före detta ”måsten” har omvandlats till att jag åker till kyrkogården och tänder ett ljus hos Lasse .

I dag fick jag den tredje covidsprutan och en i andra armen mot influensa. Man får vara där det går och vi fick vaccinet serverat från en ljusgrå flygel sittande på en pianopall bland exotiska träd och buskar.i servicehuset vid Runby torg.

Det är dags för julkorten, att hitta på vilka som ska få vara årets statister. Min dockfamilj har varit med några gånger. Det trogna småfolket har inte varit ur sina tomtekläder sedan förra året, så det blev en rejäl avdamning på balkongen. Lasse och jag både skrev och fick många julkort genom åren, men vartefter vännerna och släktingarna lämnade jordelivet, blev korten färre. Sen har man ju snabbare kontakt på internet och papperskort känns urmodiga, fast några ska jag ändå få till..

Kunde jag bara få dockorna lite mer samarbetsvilliga så skulle det gå bättre.

Skrivet av: brittakarolina | 24 november 2021

Ny julstjärna ?

Bilden av julstjärnan ovan är lånad från Plantagens reklam

Julstjärnan (Euphorbia pulcherrima), som är det mest julröda man kan se, har sitt ursprung i Mexiko. Den täta röda färgen på bladen kring blommorna blev väl efter ett antal jular lite tjatig och för några år sedan fanns plötsligt vita julstjärnor och ganska snart därefter rosa stjärnor och även flammiga. De kunde som förr ha en rak stam men det kom nya former med många stammar som små buskar och varierande i storlek.

Häromdagen fick jag något jag inte sett förut, en lite omvandlad julstjärna, där de röda stjärnorna var mångdubbla och liknade nästan rosor. Någon sa att de här fanns redan förra året.

Nu kom julens färg lite närmare och vintern verkar vara här på allvar, det är dags att leta fram broddarna för det fryser om nätterna.

Skrivet av: brittakarolina | 21 november 2021

Mitt fönster

Om någon undrar varför jag är så fixerad vid det nybyggda höghuset Drabanten i Upplands Väsby så beror det nog mest på att det har blivit min ständiga följeslagare utanför fönstret tillsammans med det blå kommunalhuset med sin tydliga klocka. Jag följer timmarnas gång genom att kolla vilka band i tornets gyllene ytterskal som just då återkastar solljuset och bländar oss med ljusgnistor. Inte bara väggplattorna ger liv åt byggnaden, även fönsterrutorna är föränderliga och återger himlens olika färger från vitt till mörkaste blåsvart.

I utsikten från fönstret skymd av mittstaget, råkar en grupp folk ingå som brukar ha svårt att hitta en lugn plats att träffas på och som blir bortfösta var de än hittar en bänk där de kan samlas. Jag önskar att kommunen ville lyssna och göra något positivt och inte bara plocka bort soffor, det drabbar oss alla och inte bara den grupp som vi tror inte finns om de bara hindras från att visa sig.

När jag inte tittar ut genom fönstret sätter jag mig vid vävstolen och då glömmer jag det jag ändå inte kan förändra och lägger in trådar som jag tror kan bli bra. Just nu är det ett ”sommarbrev” som ramlade fram ur en pappershög när jag flyttade på den. Det är brevet från Karin och barnen när de var små och var på Gotland. Jag såg hur fint det var och ville väva det.

Skrivet av: brittakarolina | 11 november 2021

Äntligen !

Gick ut idag trots att det regnade och hamnade utmed ån. Något var förändrat, nedanför kommunens förråd under Mälarvägsbron, där ån svänger och nästan bildar en sjö, hade man huggit ner allt sly på kullen under bron. Det låg visserligen kvar, men kanske man även tänker ta undan skräpet.

Här var det förut höga snår med buskar mellan träden som gjorde ån osynlig.

Mycket vatten i ån gör den till en farled, åh vad fint att man äntligen rensar kanterna och gör ån till något att glädja sig åt.

Den modiga simhopparen har tappat balansen vid å-städningen och behöver hjälp att ta sig upp på svikten igen.

Närmare stationen såg det ut som om man inte rensat färdigt än, jag såg bara sträckan mellan Mälarvägsbron och Bankes bro men bara det gjorde mig glad, tänk att jag fick uppleva en rejäl å-städning som jag längtat så efter. Kan man sedan ta itu med det giftiga vattnet från bussplanen och norrut, så att de alarmerande skyltarna om fiskeförbud kan skrotas. När den nya stadsdelen kring stationen byggs kanske massorna under bussplanen kan bli tillgängliga för sanering.

Skrivet av: brittakarolina | 06 november 2021

Hamlade lindar

Så här såg lindarna på Eds kyrkogård ut i april 2020 innan de nya löven spruckit ut, de hade stått och sett spökloka ut hela vintern innan, Sen glömde jag att kolla hur mycket löv de fick första året efter den häftiga klippningen.

Men så här yppig blev lindarnas lövmassa andra året 14/10 21, dvs i år strax innan löven föll.

Och så här ser de ut nu 5/11 21, när löven fallit och med alla sina nya kvistar,

Skrivet av: brittakarolina | 31 oktober 2021

Jag tänker på Claude Monet

Claude Monet var en målare i Paris på 1800-talet, impressionist (han med näckrosorna) och han målade bland annat serier av objekt i varierande väderlek och olika tider på dygnet. Den serie jag tänker på och som jag såg för mycket länge sedan var bilder av katedralen i Rouen vid olika tidpunkter. Samma motiv men med helt olika färger.

Nu har jag fått ett motiv utanför fönstret som förändrar sig med väderlek och tid. Så är det med det mesta som står utomhus men ytorna på tornet gör att det blir så mycket tydligare.

Hittills har solnedgångarna fått ”min sida” av tornet att flamma i guld, men snart kanske inte solen orkar så långt åt väster att strålarna når fram.

Det blir också tydligt hur svårt kameran har att uppfatta och återge det som ögat ser som metallglans.

Skrivet av: brittakarolina | 22 oktober 2021

Höst i trädgården

Mer än halva oktober har gått, marken börjar täckas med löv men många sitter ännu kvar på träd och buskar. Jag hade en tid hos Carolin, tandläkaren i Armfeltska stugan och efter det besöket ville jag förstås kolla läget i Bergianska trädgården som är Carolins närmaste granne.

Först måste jag beundra färgerna på växterna kring Carolins soptunna. Jag gissar att det är rönnsumak som bildat en liten exotisk småskog.

Bergianska trädgården har bäddats för den mörka årstiden men några senfärdiga blomster lyste ändå upp lite varstans, här några gula vallmo i en rabatt vid fjällfoten.

Japanska dammen är tömd på vatten, ormbunkarna vid brofästet vissnade och hur klarar sig vattensalamandrarna både de stora och de små om vattnet är borta?

Kinesisk kärleksört blommar troget när det mesta lagt av.

Trädgården har åtminstone tre Ginkgoträd, två av dem är stora och jag har glömt att se efter när de planterades. de två äldsta står lite inåt mellan tulpantrappan och bleket.

Den äldsta planterades år 1914 och den yngre av de två år 1951

De kan bli tusen år, Får de stå kvar så länge?

I gräset på marken under Ginkgoträden blommade Höstcyklamen, ljusskära och rödlila. Har inte sett dem där förut, fint att de står så att alla kan komma åt att se dem, Vårcyklamen är svåra att se i sin skogsbacke om man har rullator eller går med barnvagn.

Här bakom Viktorahuset stod nyligen Dahliorna och spred maximal färg-och formglädje.

Jag gick mot Wittrocks torn för att hitta en bättre väg till Vännernas kvällprogram i Naturens hus, som jag hoppas kommer igång igen efter det långa uppehållet. Jag hittade en bra väg.

Nära E. Andersons växthus blommade fortfarande trädgårdens rödaste ros

och ännu närmare låg något taggigt på stenläggningen intill kastanjeträden, något man inte ska ta i utan handskar,

Jag vände den taggiga bollen med tån, en äkta kastanj.

Skrivet av: brittakarolina | 18 oktober 2021

Mona tog mig till Edsberg

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 00007883-2-640x509-1.jpg

Mona har en längre tid föreslagit att få visa mig Edsbergs slottspark och konsten där. Edsbergs slott finns i vår grannkommun Sollentuna. Vi har läst om deras konstutställningar och musikevenemang under våra många år i Väsby, men Lasse och jag kom aldrig iväg. I lördags blev det äntligen av.

Högt på Stallbacken med utsikt över Edsviken står skulpturen som består av två linjer av järn i luften, obegripliga var och en på nära håll men på lite avstånd visar sig ett ansikte mellan linjerna, ”När vi blundar” heter den och skulptören är Tomas Lacke, Åkersberga.

Baksidan av ”Logen” med anor från 1700-talet, där en del av Edsviks konsthall var inrymd.

Just nu visar man kommunens egen konst i stället för att ha stängt efter konshallens konkurs.

Edsbergs slott, ”Sollentunas kulturhistoriska hjärta” och slottet används i dag som ”navet för folklivet i Edsvik”. Sedan 1955 äger Sollentuna kommun slottet och parken och här inryms bl.a. Kungliga Musikhögskolans undervisning i kammarmusik. Man har öppet för visningar, teaterföreställningar och operaftnar och det finns ett rum för borgerliga vigslar.

Här väntar några på ett nyvigt par vid huvudingången, vi dröjde en stund för att få se brudparet, men inte tillräckligt länge…

Fönster bredvid ingången.

Två Riksäpplen i granit möter slottet nere vid stranden, de har en gång suttit på riksdagshusets tak.

Härliga promenadvägar i parken, uråldriga träd, det uppges att allén till slottet planterades redan i början av 1600-talet, lindar som är 400 år, det är nog de äldsta och mest omfångsrika jag sett.

Det finns så mycket mer att se

Vilken fin lördagsutflykt det blev Mona, mycket sol och utsikt över vatten, vackra hus, lagom mycket konst och du själv som berättade att du tillbringat rasterna från Rudbecksskolan bland lindarna i slottsallén. Tack Mona !

Skrivet av: brittakarolina | 08 oktober 2021

Daggstänkta berg

Det har regnat i natt och marken är genomfuktad, tänk om jag äntligen skulle gå till Smedbyskogen, en barrskog med höga äldre träd. Vi gick där några gånger, när Lasse fanns, vi hade vant oss vid Runbysidans olika skogspartier och vi kände oss lite små i Smedbyskogen. Sen var sträckan hemifrån och fram till skogsranden lite trist att gå. så vi undvek att styra ditåt.

Tallar och granar med höga och grova stammar, en skog med äldre träd än de som står på rationellt skötta ”trädåkrar”. Där får de aldrig det här omfånget.

Smedbyskogen beskrivs som ”ett större omväxlande skogsområde, dominerat av barr-, äldre gran- och hällmarkstallskog”. Här finns alltså flera höjder, många och stora stenblock och en del sänkor.

Efter regnet är hela skogen grön, mossorna sväller och lyser och har ”lånat av smaragderna sin färg”, Olof Thunmans gånglåt dyker upp ur minnet, när hörde jag eller gick efter den senast, minst 75 år sedan.

Några aspar och björkar andas ut sin höstparfym av trädoft och en asp breder ut en ljus matta av guldpengar på stigen.

Inte bara stenarna är gröna.

Inte bara isen har transporterat stenblock, människan har också flyttat på ganska stora stenar och möblerat med dem för både livet och döden.

Örnbräken är ormbunken som tidigast visar att sommaren är slut.

Skrivet av: brittakarolina | 04 oktober 2021

Oktoberlöv

Hugo Sabels torg, det blåser häftigt och löven faller, rönnarna har fått färg men bara raden närmast huset.

Kommunens blomkrukor har börjat slockna men några sena blålila ögon följer oss och låter sig inte påverkas av regn och blåst.

Kring avloppet för Suseboparkens rännil har äpplena nu bytts mot löv

Lövträngsel där bäckfåran vidgar sig.

Mest löv från körsbärsträdet intill.

Trevligt så länge vattnet får rinna.

Det till och med brusar lite.

Older Posts »

Kategorier