Skrivet av: brittakarolina | 22 september 2021

Höstdagjämning 2021

I dag passerar solskivan gränsen mellan norra och södra himmelsekvatorn och i morgon blir natten längre än dagen. Just nu är det lite svalare och en frostnatt har givit en del löv höstfärger. Lite vemodigt är det att sommaren är förbi för den här gången men det är rätt lugnt när naturen mognar och jakten på vårtecken är över.

Rosenkvitten

Rabatterna utmed gatan har flera buskar med rosenkvitten, de ger en god marmelad.

De är lättplockade

Clematis vitalba – skogsclematis ?

Tidlösan slår ut kring 18 september

När solen vid fyratiden har börjat dala ger plåtarna överst på Drabanthuser bländande reflexer.

Skrivet av: brittakarolina | 15 september 2021

Något nytt?

Det händer att humöret står på 0 men vädret är fint och då ska man gå ut. Vart går jag idag? Fötterna går själva ner mot ån, jag följer med och förväntar mig inga sensationer för sensommaren är inte åns vackraste tid.

På gångvägen bredvid ån har något redskap kört. Har inte sett sådana spår förut.

Det har också gått i gräset närmare vattnet.

Natten till idag har det regnat så det står pölar kvar. Maskinen har ganska nyss kört här och jag ser vad den har gjort. Den har lyft upp en del av det gröna kring åns kanter. I så många år har jag efterlyst städning av ån och den här tiden på året ser den mest bedrövlig ut. Och nu sker det !

Utmed hela gångvägen ligger det som maskinen lyft upp, Det gröna täcket på ån har brutits på flera ställen men inte överallt och så värst städat ser det inte ut. Undrar hur man tänkt.

Raden av hästkastanjer har alla något angrepp på bladen som blivit bruna och deformerade, men fröna är blanka och fina.

Och där ute i det höga gräset bakom Marabous lager vilar maskinen som gjort de tydliga spåren. Det var i alla fall roligt att få se att något sker med ån. Den här delen är ju inte heller lika förgiftad som sträckan norr om stationen. Högsta halten av PCB i Europa och det bara fortsätter all läcka ut. Vad gör kommunen?

En del av vägen hem. Den blå fasaden piggar upp invid de röda. Har något börjat hända på ytan bakom plastreklamen?

Skrivet av: brittakarolina | 09 september 2021

Spår av första frosten

Går över Mälarvägsbron från Runby till Väsby. I diket lyser nyponen blanka och röda, en del buskar är flera meter höga. Passerar raden av små industrier och när jag går ensam trängs alla minnen från det händelserika livet i Upplands Väsby. Här ligger Dental, huset står sig fint, Lasse planerade bygget och Gullstedt byggde. Han var rejäl att jobba med, höll allt han lovat och Lasse hade bara gott att säga om Gullstedt. Det är nästan 60 år sedan. Så mycket har hänt i Väsby och så mycket har förändrats.

Det började med att Dental AB i Stockholm även ville ha en liten egen fabrikation och här fanns en ledig tomt för en tilltänkt hantverksby.

När jag tittar ut över broräcket ser jag att det är städat på asfalten nedanför, här har alltid varit stökigt och nu är allt bortstädat. Ska marken säljas för ett nytt bygge eller….? En lönn lyser röd på Zamoras kulle, första frosten har varit här.

Vid brofästet mot Väsby flammar ett par lönngrenar upp som eldslågor ur det gröna.

Skrivet av: brittakarolina | 06 september 2021

Ginkgoträd i Upplands Väsby

Ginkgo (Ginkgo biloba) kallas världens äldsta träd. Det är en överlevare från Perm-tiden för 270 miljoner år sedan. Ginkgon kallas också tempelträd, den har planteras vid tempel i Kina, Korea och Japan och i Kina sägs den kunna bli mer än 1500 år.

Bladen är en sorts omvandlade barr och man säger att trädet är ett lövfällande barrträd. Innan löven faller på hösten blir de gyllengula. Träden är tåliga och klarar luftföroreningar bra och mest kända i våra trakter är väl träden som planterats utmed nästan hela Hornsgatan i Stockholm. Om man googlar på Ginkgo ser man att planteringsplatserna i Sverige är räknade.

Igår, söndag, tog jag en runda kring de nya och nära kvarteren. Framför huset som byggts ”mitt i ” Drsgonvägen fick jag syn på två träd med näringspåsar. Jag tittar gärna på nyplanterade träd vad de har för blad och såg att här stod två Ginkgoträd !! Oaw !

Stora präktiga ”löv”, de verkar ha stått ett bra tag jag har bara inte gått här förut.

När jag fortsatte in mellan de blå husen såg jag en lång ny rabatt mellan de blå längorna och där stod fyra ginkgoträd till i en rad . De var lite tunnare och bladen hade inte växt ut till samma storlek som på de första två.

Träden växer långsamt så det kan dröja några år innan de fyller utrymmet mellan husen med sitt höstliga lysande guld.

Ginkgoträden är tvåbyggare dvs hanträd och honträd. Frukten som liknar små plommon innehåller smörsyra och luktar illa. Det gör att man planterar hanträd på offentliga platser.

Den nya trädraden leder till och blickar ut över vårt nya guldcentrum. Jag har hört att ett ginkgoblad i plånboken ska dra guld till innehavaren. Tror någon på skrock?

Rudbeckia i rabatten mot Dragonvägen.

Skrivet av: brittakarolina | 03 september 2021

Käringtand

I en lång smal jordremsa parallellt med Väsbyån har Upplands Väsby kommun försökt skapa en blomsteräng till glädje för fjärilar och pollinerare av olika slag. Det framgår inte vilka blomsterfrön man besått marken med men i år syntes förutom klätt väldigt många ängsnejlikor. Nu när det ser visset och överblommat ut lyser ändå något gult tätt invid marken. Det är käringtand (Lotus corniculatus) en flerårig ärtväxt som väl ingår i ängsfröblandningen. Man uppger juni-juli som dess blomningstid men vi har hunnit in i september, så den kanske kom igång sent.

De breder ut sig som små gröna tallrikar och

I Linnés flora står att växten kallas kattklor i Bohuslän, björnklor i Dalsland, göksmör i Västergötland och gulhane i Jämtland.

Skrivet av: brittakarolina | 30 augusti 2021

Växthuscafé

Där den biotopskyddade lindallén vid Torsåker slutar, svänger man ner till Torsåkers före detta trädgårdsmästeri om man vill fika eller äta lunch hos Nuthouse under de ljusa (varma) månaderna. Caféer i orangerier, gamla växthus, lagårdar och lokaler vars ursprungliga funktion upphört, har blivit kreativa andningshål. för både besökare och cafeskapare. Genom att man kan inta sin förtäring inom- eller utomhus och växthus är något mittemellan, får man ha hund med sig, kopplad förstås, men friheten känns ändå påtaglig.

Här händer alltid något, en utställning av konst, möten med veteranbilar, försäljning av diverse udda föremål man tror sig inte behöva och plantor till trädgården med mera. Jag hoppades kunna hitta en ask i form av en bok som jag såg förra sommaren, den fanns förstås inte däremot en ny variant.

Föremål att köpa eller avstå från, ögonen behöver också motion.

Grodprinsar väntar på sin chans, finns i olika storlekar, Bröderna Grimm har tecknat ner en folksaga, där förvandlingen från groda till prins går till på annat sätt än det vi alla numera vet ska ske med en kyss.

Rödrostiga ljushållare för trädgården.

Boden med varierat innehåll, här inne hittade jag en Målarbok ! Under många år har det varit lite fel att förse barn med målarböcker där förritade konturer ska fyllas med färger, det var att hejda barnens egen fantasi och en rad dåliga saker. Men något har hänt, målarbok är inte längre förkastligt, det lugnar stökiga barn och anses vara bra även för vuxna.

Konstnären Jan Padover har ritat tolv bilder från sin vistelse här i trädgården som kan färgläggas fritt, bara omslagsbilden har färgförslag.

Man kan också gå en liten runda ner till vattnet och vid en öppning i Fysingens vassbälte kan man slå sig ner och kika ut över vattnet.

.

Skrivet av: brittakarolina | 24 augusti 2021

Uppsala botaniska

Ett par år har gått sedan jag senast besökte Botaniska trädgården i Uppsala. Den innehåller så mycket och jag måste bestämma mig för vad jag undrar över och sen får överraskningarna ta vid.

Orangeriet Linneanum såg jag i december 2017, den stora ytan med jättestora träkaggar i rader med alla träd som behöver skydd mot kylan. Den gången skördade man apelsiner och pomeranser. Var är träden nu ?

Finns ännu de blöta hålen, cementrör fyllda med vatten, där vi kan komma närmare de växter man annars behöver sjöstövlar eller båt för att se på nära håll.

Hur har fjällväxterna på Estelles skandinaviska fjäll spridit sig mellan och över över sten blocken?

Linneanums huskroppar bildar en innergård där man ställt ut de stora krukorna med träd och växter som på vintern får skydd inne i orangeriet. Flera av dem är hundra år och mer.

Växterna runt väggarna på gården och på utsidan av södra flygeln är en botanisk utflykt i sig med hälsningar från olika världsdelar, tider och berömda växt-män.

Här står ett av Linnés fyra lagerträd som överlevt i kruka i 250 år.

Orangeriets södra sida med möjlighet att rulla ut (och in) de tunga tunnorna med träd från (och till) sina vinterplatser.

Cementrören med vatten har en egen liten inhägnad och finns kvar ! De gör det möjligt att se växterna på nära håll som vi annars behöver sjöstövlar eller båt för att komma nära.

Skavfräken

Från vattenväxterna är det inte långt till Estelles skandinaviska fjäll. Man ansåg på sin tid att Wittrock var fel ute då han tänkte plantera fjällväxter på de skapade fjällens breddgrad i Bergianska trädgården. Här visar man att det går visst.

De imponerande stora stenblocken har ofta en flat ovansida och det ger den mäktiga stensamlingen ett lugnt intryck.

Receptet för att lyckas med planteringen av de känsliga växterna innefattar stenen, jordmånen och vattningen.

Sommaren är kortare i fjällen och dvärgbjörken har redan börjat förbereda hösten med gulnande löv.

Trots att blomningstiden passerat fyller gröna växter upp de magra men skyddade prången

och breder gärna ut sig över stenblocken.

Allt överraskade egentligen och inte minst den enormt generösa sensommarblomningen som pågick i andra delar av trädgården och som ögonen till slut inte förmådde ta in.

Skrivet av: brittakarolina | 20 augusti 2021

Sensommar

Sensommaren den lugna och avslappade är här, åtminstone idag. Ingen blåst, inga skränande måsar men inte heller några tornseglare är kvar, det är alldeles tyst i luften och solen lyser utan att bränna. Gräsmattor och rabatter är genomvattnade och har inte spolats bort av översvämning. Grannfrun har fått mängder av plommon från trädet på kolonilotten och som hon delat med sig av, små klotrunda blålila och precis lagom söta.

Jag har fått en födelsedagsbukett av Selina med solros, gullris, miscanthusgräs och daggkåpa

och nu mognar de söta goda nyponen

medan nya blommor ännu slår ut.

Härligt doftande

Skrivet av: brittakarolina | 09 augusti 2021

Drabanthuset

Högsta huset i Upplands Väsby är nästan färdigt. Jag ser det från köksfönstret och jag har följt med under byggtiden och låtit kameran se hur väggar och dörrhål har dinglat i luften och kranarna bytts ut vartefter våningarna blivit fler och hur byggjobbarna utan höjdskräck rört sig över alla ytorna och svetsat ihop det inre skelettet.

”Guldplattorna” på utsidan reflekterar ljuset och beroende på varifrån det kommer, förändras utseendet på huset, så det ser inte likadant ut någon lång stund.

Idag fick jag se något svart på väggen utanför elfte (?) våningen. Tyckte att det rörde sig och kameran fick titta och såg

att någon höll på med de små glasrutorna ovanför fönstren.

Ett tag såg det ut som om de var två men den andre är skuggan på den blanka väggen.

Men här är de faktiskt två

Skrivet av: brittakarolina | 05 augusti 2021

Tisdag 3 augusti

Det är en avsvalnad tisdag, ingen trafik, få människor syns till, semesterveckorna är inte helt slut och många är bortresta. Vart går jag?

I Facebook-gruppen Väsbybilder lägger en person ut tema-förslag för veckan och senaste förslaget var, Gamla hus De gamla husen i Upplands Väsby finns, men är inte så väldigt många om man bortser från slotten, herrgårdarna och kyrkorna.

Jag har länge kollat ett gammalt (ut-) hus man flyttat från en tomt i Folkparksområdet till kommunens soptipp under Mälarvägsbron. Det står bland överblivet material på samma ställe som jag för några år sedan upptäckte att skulpturen Afrodites födelse av Amundin, låg i småbitar.

Från början hade man lagt plast över taket, för att skydda mot regn och snö men åren har gått och för varje år har plasten blivit mindre täckande och nu ser man bara spår av den. Brädor lossnar och nu är det fritt fram för mer nedbrytning. Har kommunen någon plan eller avsikt med huset, det lär vara det äldsta huset i kommunen (bortsett från godsen) och har varit hönshus? avträde? förråd?

Jag fortsätter och går utmed ån, den är nu ett grönt dike täckt av gula näckrosor som trängs och veckar sig på ytan. Marken är torr, det har regnat mindre här än på andra håll och den sköna blomningstiden är över.

Gräset är klippt på fältet där man kan släppa sina hundar lösa och även någon meter utanför gångvägen. De 11 hästkastanjerna som planterats mellan gångvägen och ån har överlevt sin ungdomstid och har nu fått påhälsning av arborist som rensat de yviga träden så man kan skönja stam och krona. Träden följer Marabous långa husbyggnad, vet inte när de planterades men möjligen i samband med att Marabou etablerades i Väsby, alltstå på 70-talet. Kan tänka att man planterat många fler träd, då det är stora gluggar mellan en del, hästkastanjer kan vara kinkiga och vill inte alltid stå där de blivit satta..

Spår av arborist

Afrodites födelse ut havets skum av Bengt Amundin (1915-2011) har jag skrivit om förut och skulpturen som tillkommit utan kommunalt beslut har fått åldras som den kan.

Skulpturer av glasfiberarmerad plast behöver underhållas, ibland lagas lite och färgen bättras.

Utmed gångvägen där ån fått bilda lite fors för asp-lek har något grävts ner och sand lagts över. I sanden har man antagligen blandat frön till ”sommaräng”, så nu blommar där kornvallmo och käringtand och det har blommat klätt som lämnat små fina frökapslar på torra stjälkar.

Den här delen av ån är minkens och man ser sällan änder här. Då jag satte mig på soffan där ån går in under järnvägen, kom en andmamma upp ur ån med åtta nästan vuxna ungar. Någon går ända hit för att mata änder, så de förväntade sig något av mig också men mina fickor var tomma. När jag lyfte kameran för att ta en bild var batteriet slut

,

Older Posts »

Kategorier