Skrivet av: brittakarolina | 24 maj 2017

Rosa hägg och annat rosa

Då jag for ifrån Bergianska häromdagen såg jag att längst bort vid vändplanen på parkeringen fanns en hägg med röda blomklasar. Hade inte tid att stanna då men kom förbi ett par dagar senare och måste gå av och titta en gång till.Ett träd med tjocka stammar som måste stått här väldigt länge.

Jag kunde ju inte nöja mej med bara den rosa häggen, måste ta en liten sväng in  mot Edvards Anderssons växthus och där fanns det fler rosa buskar i blom.

Dvärgmandeloch röd Magnoliaoch hos tandläkaren som håller till i  Armfeltska stugan hade den ihåliga eken utanför dörren brett ut sina gyllengröna  blad mot den knallblå himlen.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 20 maj 2017

Runt knuten

Det blev blommande vår en gång till även i Väsby och i gaturabatterna har en del växter förökat sej och andra har minskat och kräver påfyllning för att få oss att stanna upp och beundra.De här färgerna minns jag inte från förra åretoch de här vita har har blivit många fler i år men nu är deras tid över.

Det doftar när jag hämtar bilen och till och med inne i garaget känner jag något, javisst ja det är Mahonian, gårdens allt överflödande Mahoniahäck hade jag glömt, har önskat många gånger att en liten del av den blivit utbytt mot ett par Rhododendron, men när den blommar kan man inte störa den med sådana önskningar.

Som en explosion slog körsbärsträdet ut, De här mångdubbla otroliga blommorna kommer varje år högre och högre och snart är de kanske alldeles utanför balkongen.

 

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2017

Lasses bänk

Det har gått snart fyra månader sedan Lasse lämnade oss och hans sista önskan att få en trädgårdsbänk i Bergianska trädgården håller på att förverkligas. Det har tagit tid, alla kontakter och ställningstaganden var oprövade och nu har sista biten, den graverade plåten färdigställts .  Då jag lämnade den idag hade jag en svag förhoppning om att få se den fastskruvad, men bänken som levererats var ännu inte ihopskruvad. Har vi tur så kanske vi får se den innanför granhäcken på lördag. Då arrangeras växtmarknad av Trädgårdsamatörernas Stockholmskrets och där kan man fynda ovanliga växter och prata med trädgårdssinnade men också ta sig en runda i Trädgården och se vad som just nu blommar.Idag började jag vid våtmarken som omväxling och där lyste kabbelekornaSothönan håller koll på sitt ägg i dammen nedanför växthusenoch lämnar det inte någon längre stundGullvivorna finns överallt i gräset både nära vattnet och uppe på höjdernaLöktrav ser man i många moderna recept numera, förr hittade man den gärna nära soptippar, här kantar den strandremsanFröställning utan namnskylt, kardborresläkting? vid stranden intill båtbryggan.

I Rhododendrondalen är två tidiga Azaleor de som gjort mest intryck med sina svävande lätta blommor, en del år har jag missat  blomningen men idag var de helt betagande.Koreansk AzaleaKejsarazaleaDe flesta rhododendronbuskagen har inte börjat blomma änAmerikansk presidentsippa JättetrebladPäronblom och mycket mer finns just nu att förundras över, gullpudran blommar,  Adonisen och flera treblad både vita och röda.

 

Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2017

Källan

Ganska blandat men källan till den här utflykten har varit ”Källan”s behov av kantning.

Bloggarna återanvänds lite då och då genom att Facebook har tillgång till dem och de dyker upp som minnen på dagen efter olika antal år. Det är lite spännande att då läsa en gång till vad jag velat komma ihåg.

Igår dök ”Källan vid Berga” upp, det var en ledsam upptäckt som jag beskrev för ett år sedan. Så klart jag vet att samhället växer och att man måste bygga någonstans för att en växande folkmängd ska kunna bo och att mark för detta måste omvandlas från natur till döda ytor utan egen andning. Men det är svårt att bli vittne till att det sker, att se och känna saknaden av marken som innehållit naturupplevelser.

Senaste tiden har jag försökt slutföra en del påbörjade arbeten som blivit liggande och just väven med Källan har jag försökt göra lite stadigare i upphängningen och nederkanten. Banden för detta finns inte längre att köpa i Upplands Väsby, sedan Kerstin lade ner sin sybutik i Centrum och jag fick en anledning att ta tåget in till stan för att köpa band.

Tåget ger frihet, inga parkeringsbekymmer eller vägtullar och jag kan passa på att kolla grönskan genom tågfönstret. Just nu sväller de ljusgröna kurvorna på alla träd och buskar och de har nog sin allra vackraste tid, de är ännu i tillväxt och larver eller torka har inte börjat bromsa linjerna. Bollpilar vid Rotebro

Jag raskade den vanliga vägen från Centralen, Ohlsons på Sveavägen var målet och jag passerade Drottninggatan och Hötorget. Så mycket folk som de senaste gångerna jag varit ensam inne på stan, har jag aldrig upplevt förr och de rör sig i slow motion. Vid hörnet av Sveavägen tutade en polisbil och där stod folk och spejade norrut, har det hänt något? Såg att de kantade gatan en bra bit och ett minne kom smygande. Det var från 2008 och Selina bodde då i andra änden av Sveavägen. Vi var av någon anledning ensamma och överraskades en lördag av Quarnevalen som utgick från KTH och rundade hennes hörn vid Stadsbiblioteket med alla sina galna ekipage. Vi tittade på så mycket vi orkade men fick till slut ge upp, vårt ärende var att köpa tyg och vi hade siktet inställt på Ohlssons. (Skulle kanske frågat Selina först om det stämde)

Ohlssons har allt för den som syr, det finns andra affärer med rikligt sortiment, men här har jag fastnat och kunnat återkomma år efter år och varje gång hittat just det jag letar efter. I går gick jag igen den välbekanta spiraltrappan ner till våningen under och gladde mig åt att allt såg ut som förr och där på en hylla i knähöjd fanns de breda, grova banden i rätt nyans

Väl uppe på gatan igen började anledningen till folksamlingen visa sig, det var just KTH-studenternas Quarneval som råkade korsa min väg än en gång och precis som då på väg till Ohlssons.

Man fortsatte in på Kungsgatan

En regnbågsflaggad U-båt

Jag hängde efter en bit ner på Kungsgatan men min nyfikenhet mättades fortare än förr och jag passade i stället på att slinka in på Saga som visade den topprankade filmen ”Vad döljer du for mig”. Den var bra även om det tog en stund innan jag fångades av berättelsen. Här fick mobilen bära nyckeln till våra mångdubbla och hemliga liv .

När filmen var slut sken solen fortfarande, gatan var befriad från fantasifulla åkdon men men på trottoarerna var det ännu trångt. Efter Hötorget föll jag in i strömmen mot Centralen och efter en knapp halvtimmes tågfärd mötte jag ännu en farkost, nu på bron över Väsbyån. Det skeppet var lastat med penséer och avsett för annat än färd på vatten.Fint med de påkostade blomkrukorna med anknytning till vatten de inte kan fara på. När ska vi få en å som meandrar, som är giftfri och som hålls farbar?  I onsdags visade mig Mona hur vår södra grannkommun gjort ett fantastiskt landskap av sin tidigare spikrakt dragna å.

Åter till ”Källan”, jag gick hem och påbörjade kantningen av min bild av källan som fanns i Runby, jag vet att flera har den i sitt minne, någon har hunnit bli 60 år och lite till, men den källan syns inte på någon karta.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 02 maj 2017

Våren

I dag kom den, våren med grönskimrande träd och mild luft, det har varit en lång vinter.

Den kraftiga björken innanför kyrkogårdsgrinden ser ut att vara en Ornäsbjörk, om den är äkta eller falsk finns ingen skylt som berättar om men bladen ser djupflikiga ut.

Jag ville kolla hur födelsedagsblommorna till Lasse klarat sig. Både rådjur och harar finns i skogen och på fälten häromkring och nu gäller det att hitta blommor som de undviker.

Här vilar Lasse

Medan jag åker hem och fyra nyköpta pelargoner i läckra färger på balkongen försöker trösta mej.

Skrivet av: brittakarolina | 30 april 2017

Volleyboll

Tiden när vi satt och tittade på barnens prestationer i tävlingar av någon sort, har jag nästan glömt. De gånger vi skjutsade till något evenemang fick vi vänta tills det var över och det jag mest minns var att vi frös, på idrottsplaner eller i ridhus där hästarna frustade vit dimma.  Vi hade aldrig själva tävlat i någon sport utanför skoltid och ingen av oss hade så kallad vinnarskalle, så visst var det kul om barnen vann eller fick en rosett eller så men vi fick inga utbrott om vinsten uteblev.  Sen blev Gösta den som vann det mesta han prövade på men han behövde sällan skjuts, den fixade han själv.

Den som sedan skulle tycka om att tävla blev Selina. Hon spelade mycket och framgångsrik volleyboll under sin skoltid i Japan men det gjorde oss ändå inte bekanta med spelet och skjutsandet blev för oss osynligt. Nya bollsporter har fått komma utan att vi bekymrat oss om att ta reda på något om dem. Och nu har volleybollen genom Alexandra kommit lite närmare, hon spelar, tävlar och lever med volleybollen stor del av sitt liv. Och Karin skjutsar.

Igår var det Stockholm Volley Cup tävling i Tellushallen i Vallentuna och Karin hade en hel dag att se fram emot som supporter och lovade kaffe med nybakade bullar om jag kom dit.  Man kommer in i en enorm idrottshall, på golvet pågår spel på fyra planer samtidigt och läktarna är fullsatta av väntande spelare, klädbylten, termoskannor och matdosor.  Spelare från Södertälje, Uppsala, Sollentuna, Lidingö, och 10 ställen till, särskiljbara med olika tröjfärg, tränare för alla lagen smala, gråhåriga män 62+, ett fåtal supportrar men tillsammans gav de ett brus värre än en fjällfors vid islossning.

Åt vilket håll ska man titta? Det går så fort, de står ju aldrig still.

Lite stilla ett tag.

Södertälje är gröna,  kolla, snart ska de spela mot Sollentuna. Uppvärmning. Svårt att vinna mot Sollentuna, vi har nog aldrig vunnit mot dom.

Jag som hör lite dåligt undrade vad de sa för det lät så manligt ”åt helvete med dom”, nej det sa dom INTE det var något med Södertälje.

Trots att tre av  Södertäljes bästa var hemma och sjuka var de ändå Sollentuna i hälarna hela tiden, just den här matchen vann de inte men…sedan jag gått hem hade de flera matcher kvar och en av dem vann de mot Sollentuna och det var ordentligt stärkande.

 

Alexandra för tillfället domare i matchen mellan två andra lag.

 

Skrivet av: brittakarolina | 18 april 2017

Sveavägen

Råkade komma förbi Stadsbiblioteket på Sveavägen i dag och såg att pilarna hade börjat slå ut, ännu inte lika mycket som för två år sedan och i stället för ösregn kom det idag spridda snöflingor. Området kring dammen och kullen med kentauren håller på att omvandlas eller renoveras, så det var en inhägnad arbetsplats med mycket bråte

Men Stadsbiblioteket från 1928 låg där pampigare än någonsin, till synes oberörd av alla spekulationer kring om-och tillbyggnader. Kentauren av Sigrid Fridman uppe på Observatoriekullen kom 1939 efter flera års häftig debatt.Här är ingången till barn och ungdomsavdelningen som hade en färgstark föreståndarinna 1940-1945, någon från den tiden måste ha beskrivit henne någonstans, kan tänka mej att hon finns i väggarna därinne. Vad hette hon och hur länge fanns hon?

En man med hund väntar på någonpå lunchsällskapetPilarna är ännu gulgröna och det snöar av och till.

Vem kan ana att de här husen har två hela våningar ner under gatan som minne från tiden innan Sveavägen fylldes upp till den höjd den nu har.

Skrivet av: brittakarolina | 15 april 2017

Askan på plats

Alexandra har tagit alla bilder utom två, där Niklas är upphovet.

Lasses aska fick ett datum i påskveckan för gravsättning, det råkade bara bli så. Vi, Karins och Niklas familjer träffades utanför Eds kyrka i tisdags, det var en blåsig och kall dag.  Vi  fick hämta urnan i kyrkan där vaktmästaren hade placerat den framme vid altaret.

Den hade en alldeles särskild tyngd och medan kyrkklockorna ringde bar vi ut den, en bit var till gravplatsen där man grävt ett djupt runt hål.

Vi blev tre som sänkte urnan och sen var det meningen att de som sköter kyrkogården gör resten. Det kändes fel att bara gå därifrån så vaktmästaren bad en ung man med traktor och skopa att komma med sand och jord så vi fick fylla igen graven.

Den första planteringen.                                     foto:Niklas

Vi klädde på graven en mössa av småblommiga penséer (violer ?) och mannen med traktorn lovade att fixa till om jorden sjönk ihop mycket. Jag tror vi hade med oss Lasses samtycke om det mesta även om vi gjort ett litet avsteg från hans önskan.

Efteråt for vi till Rappnes oas för kaffe och en tårtbit, det tror vi också att Lasse skulle ha gillat.Alfred i växthuset

Lite orolig är jag väl att bloggen ska lägga sordin på glad påskstämning. Men det är ju inte förrän i natt den verkliga glädjeyran med påskpussar ska börja. Så jag hoppas att alla ändå ska få uppleva, den Glada Påsken!

 

foto:Niklas

Skrivet av: brittakarolina | 14 april 2017

Blomsterhav

Gårdagens tidning hade en liten bild på körsbärsblom i Kungsträdgården. Det är något visst med de rosa träden och jag vill se dem igen. Blommar de verkligen eller är det bara ett par grenar som slagit ut i värmen från restaurangen intill?  Bilen eller tåget in till stan? Numera blir det tåget. Det var lite småkallt och mulet men det ger inga skarpa skuggor att gå runt om man vill ta en bild.

Klarabergsgatan från stationen och rakt fram, direkt till Kungsträdgården var planen. Nej jag går in på Åhlens och kollar lite skor – väskor – dofter och ut i andra änden. Och allt jag läst sista veckan om händelserna på Drottninggatan kom emot mej som om det hänt igår. Gatan var fullpackad av folk och blomsterhav sträckte sig åt alla håll.

En vägg full med meddelanden

En märklig stillsamhet var det kring jättedrivan av blomster mitt på gatan och väggen med lappar.

Trappan vid Sergels torg hade fått ta emot stora mängder av blommor när de blev ohanterliga kring Åhlens.

  Vidare mot nästa blomhav i Kungsträdgården.Körsbärsträden blommade verkligen, inte riktigt alla men de slår nog ut helt de närmaste dagarna.

Även här var det mycket folk och visst hade det suttit bra med lite varmare luft kring de rosa skyarna.

Sen hade jag  ett ärende till i stan, jag skulle gå på bio och se en film jag förväntade mej mycket av, Sameblod. Den gick på Saga, en bio som funnits ända sedan 1937 och hela mitt liv i Stockholm. Filmen var bra och belyste en sida av sameliv som vi inte fått beskrivet förut.

Passerade Hötorget och på västra sidan fanns också ett blomsterhav men i hinkar och strax före stängningsdags reades nu rosor och tulpaner. Inte lika kul att ta upp kameran när man blir anfallen av försäljare, jag har inte lärt mej hur man hanterar det. Tog före detta smågator ner till Centralen och när jag korsade Drottninggatan låg det blommor i flera hörn än kring själva slutet av den hemska bilfärden.

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 12 april 2017

Vårveckor

Strödda händelser utan annat sammanhang än att de är från några tidiga vårveckor.

Påskveckan har börjat, våren har gjort framsteg, påskliljor blommar i rabatterna utmed Centralvägen och jag är kluven i flera delar. En del av mej har plockat med papper i veckor och jag har sakta lärt mej rubrikerna för elräkningar, försäkringar, skatteverket, lånen osv. när jag samlat uppgifter för bouppteckningen och jag har tagit emot besök av nya ansikten som har  värderat lägenheten jag bor i, minst två olika ska det vara. Pappersarbetet uteslöt nästan allt övrigt tänkande och det var alltid något som behövde förklaras, men det är över nu, allt är lämnat vidare till skatteverket. Samtidigt har jag handlat mat och lagat till och pratat med folk jag mött, bytt till sommardäck på bilen och jag har märkt att livet går vidare, det struntar i att vi inte är två längre.

En dag hörde jag hur något ljud låg på men förstod inte varifrån det kom, jag letade i alla rum om det var någon apparat som råkat sättas på, som den gången rakapparaten låg och surrade i badrummet och jag ringde på hos Barbro för att fråga om hon också hörde något. Det kunde jag inte göra en gång till så jag tittade ut och det borde jag förstås gjort tidigare, det var lövblåsaren. Han blåste bort löven som trängt ner bland buskarna i gatuplanteringen och jord, löv och småsten for omkring i luften.Att göra plats för den nya grönskan var ett välkommet vårtecken.. Den här gången hade blåsaren både hörselskydd och något för näsan.

Den vackraste lördagen i mars fyllde Alfred år och han hade önskat att få gå till Vasamuséet, jag var medbjuden. Den dagen ringlade en kö ut över hela gårdsplanen framför muséet, jag har aldrig stått i en sådan förut. Det är åratal sedan jag var där senast och nu med två barn över 13 år var det roligt att själv titta på allt, barnen gick sin egen väg, läste på skyltarna och vi behövde inte vara bäst.

De måste haft rätt kul med alla undersökningar de fått göra, alla modeller och experiment Vasa givit upphov till.

En söndag hade antikvariatsbokhandlarna utställning i Konstakademien och där kan man fastna vid många bord. Alla visar upp sina specialiteter, dyrgripar och annat. Jag såg en engelsk bok om all världens pilbågar från en handlare i Manchester och gick ett varv till men när jag kom tillbaks var boken borta. Ett antikvariat från Färila hade två små blomsterböcker jag inte kunde släppa, svenska översättningar av Cicely Mary Barkers blomsterälvor, tryckta 1956.

 

En annan dag fick jag följa med Maire till hennes koloniland. Området kom till på Bo 85:s tid i Runby  och en sumpig våröversvämmad stenhård leråker valdes att hysa en modern koloni. Men oj, sa vi som bodde nära och ofta hade våra vägar förbi, hur ska de få något att växa där? Sen byggdes kolonistugorna och de var inga enkla redskapsförråd utan präktiga sommarstugor och priserna därefter. Området är nu 30 år äldre och det växer så det knakar i rabatterna, mycket jord och gödsel har förts på och ingenting är längre som förut. Maire har en odlingslott, alltså inget hus och redskapen förvaras i en låst jättekista.

 

Det var fortfarande lite kallt i skuggan, marken var inte mjuk överallt men krokusarna hade öppnat sig mot solen och flera grannar var ute och kollade hur vintern farit fram i planteringarna.

Sen en kopp kaffe i solskenet innan vårbruket börjar på riktigt. Det var en fin dag.

 

 

 

Older Posts »

Kategorier