Skrivet av: brittakarolina | 25 maj 2018

En sommarvecka i maj

Ett upprop på facebook samlade 11 personer i biblioteket en tisdagkväll för att bilda en grupp som med handarbete som gemensam prat-ingång ge invandrare möjlighet att möta och använda svenska språket. De som har små barn har få möjligheter att komma ut och de får inte många svenska kontakter. Ta barnen med och kom !  Biblioteket upplåter lokal. Vi fick presentera oss och berätta vad vi hade att komma med och jag glömde faktiskt att säga vad som lockat mig väl så mycket som att prata kring maskor på en sticka, var utsikten att kanske få lära mig något själv som jag inte visste förut. Jag vet hur vi på 70-talet när alla textiltekniker var glömda och bortstädade, jagade farmödrar och mostrar att berätta hur de gjorde med tekniker som är nästan omöjliga att lära sig av teckningar, någon måste handgripligen visa. Men det är inte 70-tal längre, jag ser i alla fall fram emot nya möten.

Gräsplanteringar utmed Centralvägen.

Årets vår-blomster-grytor ger associationer till nedbrunnen brasa med glöd kvar

Rönnarna på Hugo Sabels torg har ökat i omfång.

Tulpanernas tid är ute och nu ropar växterna på vatten.

Gåsen av Thomas Qvarsebo i Dalens sjukhusträdgård

En annan dag fick jag vara med på en konsert i Dalens sjukhusträdgård.  Strålande sol och i doft av syren var trädgården fylld av patienter och personal. En gång i veckan bjuds levande musik och olika varje gång. Kan man vara ute är det fint men annars har man en lokal inomhus för kyligare tider. Musiken gick direkt in, Taube, Dan Andersson och  gamla visor som den åldriga publiken hade i blodomloppet. Det var otroligt fint och tårarna gick inte att hejda, de bara rann. Ingen fotografering tillåten, men vilka ögonblick !

Hasse Larsson kontrabas,

Musikstunden är slut, alla har rullat in igen och inte ett spår syns efter den förtätade timmen, var det en dröm?

Och idag har jag tvättat bilen, dammsugit den och skurat golvmattorna så det ser ut som om jag är en ordentligt person, när jag bli granskad av mina skottar.  De får inte tveka om de blir bjudna på skjuts. När jag körde ur garaget ringde videvisan av Zacharias Topelius i huvudet när jag tittade upp på träden. Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står och här blommar rönnarna så mycket de orkar och det är redan sommar.

Visserligen en Koreansk variant – men ändå rönn.

Skrivet av: brittakarolina | 20 maj 2018

Estelles fjäll

DSCN9387 (2)

Yoko, Missy och jag har varit i Uppsala botaniska trädgård, jag ville se hur fjällplanteringen hade klarat vintern, vill gärna veta hur fjällplanteringar skapas och fortlever på en annan (vår) breddgrad än där de har sitt rätta dygn och klimat i verkligheten. Uppsala botaniska trädgård har anlagt en plantering med en namngiven formgivare Mats Lindegren och donerat den som dopgåva till tronföljaren Estelle, den invigdes år 2014 och hur kan nu alla ditförda plantor ha klarat sig och lever någon ännu i denna sommarvarma maj 2018 ?

Trollius, smörbollar lever och värmer stenarna och ser dessutom ut att trivas. Storstenar på 55 ton styck (den tyngsta) har burits hit och placerats utan trumpetfanfarer, varför sker sådana här byggen i tysthet? Finns transporten dokumenterad? Har stenarna sin ursprungliga form, de flesta ytorna ser gamla ut. De har hämtats i Uppland efter samråd med geologer på SGU och var fanns de?

Det grönskar överallt i gruset och mellan stenarna

De lockande flata stenytorna bör inte beträdas.

Här har ett par björkskott hittat en spricka att gro i, får de vara kvar?

 

På väg till fjällen kunde vi inte undgå att kolla de stora krukorna med pomeranser, apelsiner, oliver och Linnés lagerträd som fått komma ut ur orangeriet som frisläppta kossor från vinterförvaringen.

och sen lite kaffe, te och våfflor på café Viktoria under blommande äppelträd och doftande syrener. Det var en skön Pingstdag..

Vännen Missy

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2018

Måste hinna se

Efter ett tandläkarbesök hos Bergianskas granne i Armfeltska stugan måste jag kolla vad som hänt i trädgården, alla träd har haft bråttom och blommat över på ett par dagar. Grönskan har klätt över och mildrat de hårda stenmassorna i fjällpartierna och jag glömmer vinterns promenader, där alla linjer på träd och stenar varit synliga.

Ett träd norr om fjällen jag inte sett förut  blommar maximalt, det har två skyltar, Manchuriskt bärapel

och Vårdträd Lena Gårder

 

det fäller sina blomblad i en stenkantad källa (?)

ett par meter från stammarna

nära Japanska dammen blommar stora treblad

fjällen lockar med sina trappor

här kommer snart den lilla vattenströmmen till dammen och daggkåporna har inte gömt alla stenarna än

städning och rensning pågår

ön i dammen

till vänster om stigen blommar tandrot, javisst, den har jag fått lagad idag

här rullar ormbunkarna ut sina blad i stenkrukor från trädgårdens första tid

 

 

 

Nästan alla tulpaner i tulpantrappan var överblommade utom franstulpanerna. 17 maj 2018

Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2018

Solig måndag

 

En vanlig måndag men ovanlig för att solen värmer och träden har slagit ut. Jag nappade på ett extraerbjudande om tidning så nu nu har jag en morgontidning igen, den sitter i en klämma utanför dörren redan klocka 4 på morgonen. Jag klarade mig i nästan ett år utan nyheter till morgonkaffet, men det kändes tomt.

Idag har Per Wästberg skrivit en krönika i Svd och den är så välgörande att läsa, den handlar om minnet och den går att läsa flera gånger, jag får inte glömma den. En mening om skrivandet som man kan ta fram när man frågar sig varför man sitter och skriver. Han säger, jag skriver för att minska vårt förråd av glömska………Läs den !

Körsbärsträdet på gården har sträckt sig ännu en meter uppåt och är nu utanför balkongräcket och kan nästan se ut som om det stod i min trädgård. Om jag får vara med något år till så kanske det går att nå grenarna om jag sträcker ut handen.

Skrivet av: brittakarolina | 12 maj 2018

Selina och Jonathan

Idag har vi fått besök av Selina och Jonathan. Selina, vårt lilla barnbarn är numera ett vuxet barnbarn och hur kunde det gå så fort? Hon har hittat en livskamrat som ser ut som Lasses pappa Calle i unga år. Han är alltså redan ett bekant ansikte och han väcker många minnen, tänk att historien kan upprepa sig så.

Jonathan ville lära sig sticka och det lärde han sig rekordfort, Selina som hade kvar aviga maskor att lära sig (trodde jag) hade snappat upp det och visste precis.

I den sköna sommarkvällen for vi efter middagen till Eds kyrkogård och presenterade Jonathan för Lasse.

 

Jonathan, Selina, Alfred, Karin och Tora.  Det var en fantastisk kväll.

Skrivet av: brittakarolina | 07 maj 2018

Till stan och köpa trå

I versen om den Engelska vagnen av Anna Maria Lenngren beskrivs hur ett trådköp kunde gå till på 1700-talet. Det händer väl ibland att själva transporten kan bli väl omfattande i förhållande till själva köpet.

Behövde åka in till stan, vi har inte längre någon garnaffär i Väsby och förutom att hitta köpegarn hade jag tänkt skaffa stickor inför en sticklektion på lördag. Tog tåget för att slippa alla utgifter för bilen och hamnade i ett tåg som fort svischade förbi Rotebro, men oj vad det gick undan, sen skymtade Häggviks perrong och Norrvvikens, det kändes som i en sån där dröm när en hiss går bara ner och ner utan att stanna och destinationen är en annan än den  man väntat sig. Var skulle tåget äntligen stanna? I Sollentuna stannade det och sen var det inte lika bråttom. Jag har ju läst om det här med att inte stanna vid alla stationer, men blev ändå överraskad.

Det var sommar i stan, kläderna hade hade åkt av och många gick utan strumpor, jag skulle bara till Mäster Samuelsgatan och hade snart klarat av mitt ärende och ville tillbaks så fort som möjligt.

Det är något visst med ingången till Klara kyrka från Klarabergsgatan, jag fastnar ofta där. Jag såg de nya kastanjebladen, de var ljusgröna och helt färdiga men ändå i väldigt litet format och det var dem jag ville fånga när de silade ljuset genom det nya lövtaket.

Åter i Väsby, man har planterat träd som blommar i rosa överallt, i stationsparken, utanför konditoriet (nu stängt) och i nya Suseboparken.

Det lyser och man veknar av det rosa molnet

och just nu är nog Väsby som vackrast, när alla körsbärsträden blommar och lönnar och annat grönskar i olika grönt.

 

Utanför konditoriet har träden redan hunnit blomma över, det går rasande fort,

och Centralvägen får färg på marken.

I gaturabatterna trängs lökväxterna, plötsligt blommar allihop

mycket i vitt

sippor från varmare trakter fyller rabatten under idegranar utanför vårt hus på Dragonvägen.

Skrivet av: brittakarolina | 05 maj 2018

Barockparken 2018

Sommarvärme idag, allt slår ut, gaturabatterna är plötsligt fulla med  höga påskliljor och tulpaner. Jag längtar ut, släpper garnerna, måste förresten spinna mer, väven växer mycket långsamt men en del färger tar ändå slut.

Körsbärsträden, de rosa utanför konditoriet blommar praktfullt och förr satt folk under ett par av träden och fikade, nu är konditoriet uppsagt, huset ska rivas, men som vid flera tillfällen i Väsby går det lång tid mellan tömning av hus och rivning, ibland så där 6 år eller mer.

Jag åker till rensdammarna norr om Ladbrostenen, det blir  lagom att runda den stora leråkern framför Barockparken.  Senast jag gick här var i november förra året, så lite tjatigt är det nog och en del bilder kommer igen.

Något har hänt i parken, alla gamlingarna är nyrakade och grenarna ligger på marken. Något är det väl bra för men vad?  Är det de många nyplanterade som ska få mer ljus och växa till bättre eller ska gamlingarna ta i och skicka ut ännu lite mer grenar.

På flera ställen sitter familjer i det gröna och man kan röra sig över hela området, dammarna är ännu rena och det är vårlökarnas dag.

Här möter man ofta en eller ett par ryttare

Väsbyån med rekord i giftighet, men den är fin när vattnet når högt upp på sidorna.

När rundan är fullbordad står tre stendöda sälgar nära gångbron över ån. En är nyligen gnagd, men skjuter oberörd vårens skott. Bävern eller bävrarna har gjort vad de kan. Jag tror att ingen sörjer sälgarna, de var ganska skräpiga.

Läste just i ett pensionärsblad att de lockar medlemmarna med bäversafari till Edssjön.

Skrivet av: brittakarolina | 03 maj 2018

I väntan på …

Tre särskilda träd väntar jag på att de ska blomma och våren är långsam. Medan jag väntar på dem hinner mycket annat slå ut och alla gräsmattor är fulla av sippor, nunneört och vivor, violer och pärlhyacinter och vårlök förstås och jag vet inte allt och som har spritt sig under många år så de fyller stora ytor.

En gullvivesläkting fyller gräsmattan ovanför Rhododendrondalen

och en tidig rosa Rhododendron lyser lång väg

Jag går närmare och närmare

Stora rosa klockor och bakom buskarna en liten glänta med en bänk att sitta ner och förundras.

 

Jag tar fram min smörgås och tänker äta och så fort det prasslar sitter en talgoxe på bänkens ryggstöd och väntar.

Rågbröd med smör och ost, jag delar med mej en bit och jag är inte längre ensam. Det börjar regna och händerna blir iskalla för jag tog inga vantar med mig. Nu blir det svårt, paraply, stav, kamera och handväska, jag behöver ett par händer till.

Den ljust blågröna färgen på de nya bladen som skjuter upp ur vattnet i Japanska dammen är nästan mer blå än gröna

Grön bulle med inbakade stenar, också i Japanska dammen.

Här rensas fjällen, de växter man kan se utan att klättra alltför högt.

Skrivet av: brittakarolina | 30 april 2018

Backsippor 2018

Backsipporna i Calmare hage vid Fysingen, har blivit en tradition att hälsa på när våren kommit en bit på väg och kolla om de fått vara ifred och står kvar.De är många och har skaft, någon sorts grävning har skett längre ner i backen, förstår inte om det är djur eller människa som rört om i jorden så grässvålen är sprucken och omrörd.

Ljusare och mörkare rosa blommor skiljer ut sig men jag har aldrig sett några vita.

De är pälsklädda

och har lite olika former

och solen var inte framme så de höll sig lite reserverade

men de finns ännu.

Tuvor på åkern man passerar för att nå sipporna.

 

Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2018

Utflykter före säsong

Rester från Gotlandsturen.

På Lasses födelsedag åkte vi till Norebodarna och jag hade honom med mig i bilen, han tyckte om de gånger då vi åkte dit, det var liksom längst bort och bara hav utanför. Senaste gången då vi svängde ut vid fiskebodarna skyndade herr och fru gravand ut i vattnet med ett tiotal små efter sig i en rad. Gravanden känns som den skyggaste eller känsligaste fågeln och vi störde den. Vattnet var guppigt och de små blev kastade hit och dit och vi blev inte kvar så länge för de behövde nog komma iland.

Precis som då skyndade ett gravandpar ut i vattnet, då jag svängde upp med bilen framför bodarna men de hade ingen rad med ungar än. Jag hade tid och satte mej vid några stora stenar och höll mej stilla, kanske skulle de vända och komma tillbaks. De vände så småningom och gick upp men på ett annat ställe och flera gravänder kom flygande och gick ner på vattnet men till slut frös jag och fick sluta att försöka kika i nyckelhålet till var gravänderna  hade sitt bo.

Vintern med snö hade brutit ner vassen.

och Norebodarna sov.

En dag fick jag för mig att åka till Stockviken, där finns ett fågelskådartorn. På Faludden är ännu grusvägar och den här årstiden är man lite ensam ute och far.

Ett hårt tuktat träd utmed vägen till Stockviken

 

Men säg den som ger sig.

Vid grinden till stigen mot fågeltornet satt en stor alarmerande skylt som sa att det var förbjudet att beträda området, dvs gå ut till tornet. Tolkade jag skylten fel eller….var det så ?

 

Older Posts »

Kategorier