Skrivet av: brittakarolina | 20 februari 2017

Honom har jag inte hört talas om

Ett ärende tog mej in till stan, dvs Stockholm och då måste jag passa på att se utställningen på Kulturhuset av den finske formgivaren Eerio Aarnio och samtidigt träffa Alexandra och Alfred med sin mamma. Jag brukar säja att stan är min och ingen ska kunna villa bort mej men i lördags var det nog snudd på. Kring Sergels torg finns ingen som helst ordning, det är en enda stor grävplats och stora mängder av folk som forsar fram kring kanterna och sen en demonstration nere på plattan med förstorade ljud på ett språk man inte förstår.1-dscn9576

Vi tog oss in i Kulturhuset och 4 trappor upp för en smörgås och sen en trappa till för Åskbollen.  Eero Aarnio är född 1932 och hans stolar var moderna för 50 år sedan, han lever än och här finns en genomgång av hans formgivning. För provsittning  fanns en Åskboll som det tog en stund att köa till.

1-dscn9577

1-dscn9583Äntligen ledig1-dscn9584Sådär. Måttligt kul.1-dscn9586

1-dscn9590Kan man återkalla formgivningens storhetstid? Honom har jag inte hört talas om, sa Alexandra. Är de många som man inte längre hör talas om ? Minst två nya generationer, nästan tre har sett dagens ljus sedan 60-talet.

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2017

Alla hjärtans dag

Idag fick jag äntligen ett datum för begravningen och annonsen kan gå ut. Gick ner till biblioteket, solen sken och luften var mild och jag kände den stora saknaden efter Lasse vid min sida, jag brukade ju dessutom använda mej av hans rullator med ena handen för att gå stadigare, men nu får jag ha en gåstav i stället.  Bloggen har fått vila, kanske var det för Lasse jag skrev och för att få lite applåder av honom eller varför ??

Söndag den 12 februari skrev Ingrid i Klintehamn (Livet efter 70) om den nya förening som nu finns i Visby,  Amici dell´Italia –  Italiens vänner Gotland. En liten kartstump visade Apulien längst ner på stöveln och just där var Lasse och jag den här årstiden för 20 år sedan och det var oförglömligt. Ett minne från vår tid som nyblivna pensionärer, båda hungriga på att lära oss något nytt.

Vi hade räknat ut att golf skulle hjälpa oss att komma ut och röra på oss, man skrev en del positivt om den före detta snobbsporten och  vi var inte rädda för att pröva. Vi började i tältet vid Storängsbotten för en spelare som hade svenskt rekord i ”hole in one”. Sen fortsatte  vi sakta och kände att vi klarade mer och mer och stod till slut med varsitt grönt kort. För att få intensiv träning och bli lite snabbare på banan fick vi rådet att åka på kurs utomlands, det var då ganska billigt och brukade ge bra resultat. Första utlandsresan gick till Apulien i Italien och Riva dei Tessali.  Sista dagarna i januari 1997 for vi och hoppades få lite italiensk värme på lederna och mer fart på gången och svingen.

Stockholm-Milano-Brindisi, därefter bussresa till kusten ett par mil väster om Taranto. Vi for in genom en portvaktsskyddad port och in på inhägnat tallskogsområde med höga nät kring och landade till slut vid en hotellanläggning. Det jag minns från första kvällen var kylan och fukten i sängkläderna och mögeldoften, det fanns ingen värme att koppla på och vi frös hemskt. Hotellet intill golfbanan hade för första gången nappat på att hålla öppet för skandinaver som ville spela golf även på vintern och det hade stått stängt i ett par månader innan vi kom.

Marken bestod av sand och lite känsla av Gotland fick man av tallarna och deras doft

1-dscn9560

men sen blommade ett lager av ljusblålila krokus över hela området

 

1-dscn9562Solen sken men det var kallt, vi fick cykla till första hålet på golfbanan och vi hade inga vantar med oss och när vi var ute bland hålen låg det is på vattenpölarna så det krasade när vi gick. Men på banan höll vi oss varma och vi slog och slog och ibland gick bollen dit den skulle men ofta fick vi leta länge efter den.1-dscn9568

Även om sovrummet var kallt så var hotellet intrikat byggt och man hade inte fällt träden som fanns på platsen utan sparat dem och byggt kring dem så att de gick genom golv och tak.

1-dscn9564

1-dscn9563

1-dscn9565Eftersom vi var en sorts försöksgrupp och man gärna ville att satsningen skulle lyckas, fick vi världens godaste mat, varje kväll blev en höjdare och kocken visade sej gärna och förklarade.1-dscn9554Vi blev bjudna på utflykt till diverse hantverkare där vi kunde tänkas spendera pengar, men ingen var intresserad av vad som bjöds ut, alla ville bara spela golf så omsättningen i Apulien ökade inte under veckan vi var där.1-dscn9556

Krukmakeri

1-dscn9555och han som gör krukorna

Vi letade oss ner till stranden så ofta vi kunde, där fanns omklädningshytter för badande, allt var tillstängt och stilla, lite varmt kunde det bli att sitta på sanden när solen gassade. 1-dscn9548

1-dscn9547

1-dscn9551

1-dscn9552

1-dscn9553

1-dscn9571

Hemresan gick i dagsljus och då vi såg omgivningarna bättre och de var inte så gröna och talldoftande.1-dscn9545

1-dscn9546

Men helst minns jag att vi gjorde en del framsteg på den sköna golfbanan i lugn och ro utan trängsel och tidspress.

1-dscn9570

och vi var fortfarande rörliga och till och med cyklade.

1-dscn9559

Bilderna är blanka och inklistrade i ett album och svåra att i en hast få bra, minns nog inte heller vilken kamera vi hade då.

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 februari 2017

Sitta på bänken

Lasse, min bästa vän har slutat att andas. I vår ålder är det inte ovanligt men det är ändå väldigt svårt att mista den man delat allt med. Så sent som i november på vår bröllopsdag ringde det på dörren och ett blomsterbud räckte fram något och då jag öppnade paketet var det en vit brudorkide med två blommande stänglar. Ett kort med hjärta och text från Lasse.

1-dscn9471

 

1-dscn9470

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var en överraskning, han hade varit nere i Centrum och klippt sej och passat på att handla kort och blommor till den här dagen.

Orkideer är för mej så svåra att fotografera och särskilt vita, så det blev ingen bild den gången, men den blommade länge och den allra sista  blomman föll till golvet, då jag kom hem från Lasse i måndags.

Barnen stöttar mej nu och Gösta är hemma från Tokyo ett par dagar till.  Bland Lasses uttalade önskemål finns att vi i stället för blommor ska ge pengar till en parkbänk i Bergianska trädgården, där vi så ofta tog oss en runda. I Kew Gardens i England är det vanligt och jag tror det finns några små skyltar även i DBV:s trädgård i Visby.

Jag fick ett positivt förhandsbesked från Bergianskas Vänner och idag åkte Gösta och jag på en tur till trädgården, för Gösta var det nog första gången. Vi tyckte båda att vi hade Lasse med oss och jag tänkte vi skulle gå vår vanliga runda men första delen ligger i norr, så stigen var isig och broddarna var kvar hemma. Vi fick gå andra vägar, men Japanska dammen måste vi se. Den lilla bron ut till ön i dammen var nermonterad  och låg i en trave på strandgruset.

 

1-dscn9472

Ute på ön blommade en buske klargult, vad är det? På vägen utmed dammen passerade vi ett litet träd med mistel i ögonhöjd.

1-dscn9475Uppsatsen i föreningsbladet av Nils Erik Landell om mistlarna och sidensvansarnas betydelse var fin.

1-dscn9480Det gulblommande trädet på ön var Kinesisk trollhassel.

1-dscn9481

Vi kollade parkbänkar innanför granhäcken, här brukar Vännerna hålla till tillsammans med flera blomsterföreningar mot slutet av sommaren, vi har fortfarande suttit kvar på Gotland då men några gånger har vi varit med.

1-dscn9489-001

Härifrån ser man Gamla Orangeriet, för tillfället stängt för renovering.

1-dscn9486-001

Nu måste vi få kaffe och en smörgås hos Edvard Andersson. Då vi kom in i värmen stod ett litet mandelträd och blommade, jag har nog inte varit där förrän lite senare på vintern och då har mandelträden varit nästan överblommade.

1-dscn9494-001

1-dscn9496

Doften bland Medelhavsväxterna är det som gör att man blir lite glad härinne, det är klart att färgerna på det som blommar, lyfter och gör sitt, men doften……

1-dscn9500Granatäpple

1-dscn9504-001

1-dscn9505

Jag har levt ett långt liv och inte vetat hur och varifrån man fick suckat. Trodde det var från en pumpa.

1-dscn9506Kaffe och smörgås, mörkt bröd, nästan lite dansk känsla, rekommenderas.

 

Skrivet av: brittakarolina | 30 januari 2017

Ett halvsekel senare

Gösta är på besök från Japan nu när Lasse är dålig. Han har haft kontakt med barndomsvännen Roger som vi bodde närmast intill då vi flyttade in i ”Ägget” 1962.   Jag har letat förgäves efter bilder på våra närmaste grannar och deras barn och de enda jag hittat är från sandlådan, vi hann nog inte dokumentera så mycket då, det var fullt ös hela tiden.1-dscn9464

Karin 1 år, Roger 2 år och Gösta 3 år

1-dscn9467Det har snart gått 55 år sedan bilderna togs och sedan jag sist såg Roger minns jag inte hur lång tid som gått, men nu var det roligt att få se honom igen. Ansiktet och blicken var densamma och han hade växt om Gösta ett par centimeter. Kul med gemensamma minnen från uppväxttiden, alla namn är bekanta och allt gammalt blir nytt.

Roger

Roger

1-dscn9456            Gösta

1-dscn9462Pojkarna som genomströvat skogarna runt Väsby gick ofta ut på rådjursspaning och det mesta vi såg av dem var när de stod i hallen och var på väg ut, sen blev de borta och vi oroade oss, men de återkom alltid framåt middagsdags.

Skrivet av: brittakarolina | 07 januari 2017

Det nya året

1-dscn9447

Blev inte riktigt så gott som vi hade hoppats. Nyårsdagen föll Lasse på golvet när han vände sig hastigt och han slog i huvudet och bröstkorgen. Larmpersonalen ville att ambulans skulle hämtas och den kom utan tvekan och man tog hand om Lasse på Danderyd genomlyste honom och inget hade brutits så han kom hem igen framemot natten och det var skönt. En läkare hade skrivit ut ett piller som skulle ta bort all värk när de intryckta revbenen gav sej tillkänna. Vi tog igen oss en dag och sen var vi på spåret igen och gick ner i Centrum, hämtade ut läkemedlen och råkade träffa Lotta med sin son på rehab och Bettan som tappat rösten och Ingalill Berger som också bott i Ägget och med en likadan hund som vår och Ingalill Ingebo med ett barnbarn, ja det var en härlig runda där det kändes att än är inte alla avlidna. Trots att vi vet att de starka smärtstillande medlen funkar som rävgift tog Lasse en tablett och sen blev inget som förut.

Jag hoppar över vårt besök på vårdcentralen, en läkare vi aldrig sett var ointresserad av det Lasse ville veta och på kvällen blev det en ny ambulansbeställning och de kom, men Lasse var så trevlig och svarade så redigt så de tyckte att han nog kunde vara kvar hemma. Efter en svår natt och hög feber var det dags igen och den här gången fick han åka med och nu tar det kanske ett tag innan vi ränner omkring.

Några lösryckta tankar från transporterna: Ambulans kan köras av två starka tjejer eller två starka killar eller som senast av en tjej och en kille. De är kompetenta och de duktigaste vi kan få träffa. De sätter på sej ljusblå gummi(plast)handskar och sen skriver de på handryggen med bläckpenna det som ska antecknas och föras vidare. Vid framkomsten frågas efter om patienten är överkänslig mot något och när det gäller Lasse så är det få ting och jag säger nej.  Jamen hur är det med skaldjur då? Jomenvisst, kräftor är onödig lyx och ännu mer hummer och det nämnde vi vid någon tidigare intagning och det hade man redan spanat in. Det fick vi lära oss på STI av vår kemilärare Håkansson att skaldjuren har en kopparjon i sitt blod där människor har järn och det är det som inte alla människor tål och en förklaring till att Lasse mår illa av kräftor, hummer låter lite mer pretentiöst och har aldrig varit ett bekymmer.

Nu gör de vad de kan på Danderyd för att få Lasse på fötter igen och vi (jag och hans barn) håller tummarna för att året ska få en bättre fortsättning.

1-dscn9446

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 01 januari 2017

Mall of Scandinavia

1-dscn9437

Vi knuffar omkull glas lite då och då och när jag beställde fyra nya av samma sort, skulle de avhämtas i en butik i Mall of Scandinavia. Den enorma gallerian invigdes i november 2016 och vi sa när vi läste om den, dit behöver vi aldrig åka, men eftersom glasen skulle hämtas där, var vi ändå genast på hugget för att åka och kolla.   Förstod att det skulle bli knepigt att hitta rätt men genom att följa skyltningen från Råsundvägen kom vi slutligen fram. Friends Arena är grannen och allt är inklämt på gammal bangårdsmark? i Hagalund man kommer dit över broar och runtkringlor som om både marken och luften varit gratis.

Svårt att beskriva hur vi kom in i garaget och hur vi valde, allt var oerhört stort och oerhört förvirrande, men vi grejade det och trädde in i det lysande köptemplet. Kubikmeter av luft och lysande färgspel. Oj, hur går vi nu då? Hittade shopen med sitt nummer i en uppräkning av företag men de numren fanns sedan ingenstans att läsa.1-dscn9420Nej man kan gå till en datorskärm och fingra in sitt mål och får i bästa fall instruktioner i hur man ska gå. Jag fick smygtitta länge på hur folk gjorde, hitta rätt symboler och till slut gick det också.1-dscn9428Överallt öppna schakt ner till våningen under med lockande utsikter att vara någon annanstans.1-dscn9427    Gullrankorna klättrar genom flera våningar
1-dscn9423Det var mellandag, fredag och rea och mycket folk i gångarna1-dscn9425Ägaren, det Fransk-Nederländska företaget har investerat 6 miljarder i gallerian och det på en plats med omgivningar som är helt charmlösa.1-dscn9429När vi hittat våra glas var det dags att ta sig därifrån och hitta ut. Men först en blick på Teslan, som en het juvel stod den där och lockade med prislista för allt den var utrustad med.1-dscn9417

1-dscn9418Till och med Lasse fick fram mobilen och försökte fånga skönheten.1-dscn9422

Skrivet av: brittakarolina | 31 december 2016

Tiden stilla står

1-dscn9407Uret på väggen till kommunhuset i Upplands Väsby stannade för ett par veckor sedan. De flesta har tillgång till rätt tid i sin mobil  och saknar nog inte kommunklockan, som dessutom givit fel tid i flera år med en minuts förskjutning per år.  Varför en klocka på den blå väggen? Är den ett bleknat minne från tiden då samhället hade tidsutropare, tornväktare?  En man i ett utrymme i kyrktornet som höll uppsikt över det som hände i staden och ropade ut varje timme under dygnets mörka del.  ”Klockan är nio slagen, gud bevare staden” osv .

Ja i Väsby är klockan just nio slagen och lite till. Ett ordspråk säger: även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet. Man borde alltså vara rätt nöjd, men nu är det så att vi råkar bo så att den klockan har blivit vår köksklocka och de 2 – 3  -4 minuter den fortat sej har vi har lärt oss att räkna in i alla tidskalkyler. Nu med ett nytt år i sikte önskar vi att kommunens budget ska tillåta lagning av uret på den blå väggen och

                                  dessutom hoppas jag att alla ska få ett Gott Nytt År 2017!

Skrivet av: brittakarolina | 29 december 2016

Mellandagar

dscn9242Vad gör tomtarna under mellandagarna? De gör som vi, läser böcker och är glada för att värsta jobbet för i år är över. Sen äter de då och då och tar igen sej under den bladfällande benjaminfikusen som hängt med sedan Gösta och Yoko gifte sej för mer än 20 år sedan.1-dscn9409-001Själva går vi ut och hämtar en nypa luft i de närmaste kvarteren, lyssnar in vinden från väster och kollar om något förändrats under helgen. Ingen blomsterhandlare kvar på Hugo Sabels torg, nu bara två matvagnar kvar och lite kringflygande sopor. Vi tar en sväng genom Suseboparken. En del väldigt gamla träd är extra tydliga i den gråa luften.1-dscn9413-001

Som ett skogsrå, ihålig på ryggsidan

1-dscn9412-002

Något har tillkommit i parken, vid entrén till Susebo och i trappan upp till källflödet.

1-dscn9414En Optimuslampa i storformat, är det Väsbys nya symbol, den är i alla fall inte sämre än den löjliga knuten ensam med sej själv på ett snöre eller en fnurra på tråden som bara kan symbolisera ett hinder. 1-dscn9416Vi genar hem genom Väsby Centrum. Den pampiga granen i guldfärg, får jag verkligen inte fotografera den?

Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2016

God Jul 2016 !

dscn9328En God Jul önskar jag er som tittar in på bloggen. Julänglarna har som alltid ett tungt jobb och vi får kanske nöja oss med att se solen återvända och sedan önska att 2017 blir Ett Gott Nytt År !

Skrivet av: brittakarolina | 18 december 2016

Julpynt

dscn9293Julen som är på väg ännu en gång tar stor plats i mitt liv och tidsmässigt blir den längre och längre vartefter affärerna tar hand om den. Jularna kommer också mer och mer ofta, för inte så länge sen väntade vi att träden skulle få löv och innan de ens fallit av möttes vi  av annonser om att det var dags att boka julbord. Grannarna har tänt sina ljusslingor på balkongerna och det har kommit upp kransar på dörrarna, det börjar bli bråttom. Oj, är det dags igen? Ett år hade vi influensa och inte en enda pryl kom upp ur jullådan.

dscn9297

Nu har den i alla fall kommit upp från källarförrådet och bland de sönderfallande kartongerna finns det inte mycket kvar att klä granen med eftersom vi hoppat över den ett antal år.  Det är en ojämn blandning av av saker som man lyfter upp och lägger ner igen. Det som tillkommit på senare år är presenter från Yokos familj i Japan som lilla glasgranen, precis lagom stor 14 cm hög och en liten tomte på en överraskningsask, 12 cm. Det som ryms på fönsterbrädan får nu komma med ur lådan och där står sedan våra minnen och ropar olika högt på att få vara med och bli firade.

dscn9345

Den äldsta julsaken är nog julängeln, den ska sitta i grantoppen och den var viktig för min mamma. Den har varit med alla år jag minns och jag har stuckit mej många gånger på nålen, när den ska genom grantoppen och går snett ut åt något håll i stället. I många år tyckte jag den var ful och gammalmodig men det har gått över. Den har sett både Lennart och mej och kanske är den ända från mamma Idas barndom. Den ser ut att vara gjord av mässing men på slitna ställen är den svart och magnetisk så det finns järn innanför.dscn9344

Madonnan fick vi av Cecile sista året hon levde, hon hade fått den av en elev som tyckte om henne och som hälsade på då och då. Det passar ju bra med Jesusbarnet någonstans bland julsakerna, det är ju hans födelse vi firar.dscn9342Glaskulan vid madonnans fötter kan kanske tävla med julängeln om att vara äldst. Den hade sällskap med ett par glasfåglar under många år men trots att jag var försiktig så föll de i bitar och den blå kulans dagar är också räknade.

dscn9388 dscn9386

En mobil från 60-talet inköpt på tidens härligaste hantverksförsäljning , Den Permanente i Köpenhamn. Den väger nästan ingenting, förvaras  platt och väcks varje år på nytt att dansa runt granen. dscn9340

En Santon från Provecnce, han kom som en hälsning från min vän från vävkursen i Venasque, André Calame.  Julkrubbor är ju inte helt okända hos oss men i Provence är det ett måste. Herden är min första figur kring  det nyfödda Jesusbarnet.

dscn9348

och lite ensam har han förblivit,

dscn9347

 

dscn9364-001

Åter till tomtarna, hopvikbara längder att ställa upp på hyllor eller bord, hu vad jag tyckte att de såg onaturligt glada ut. Den här gömde jag i många år längst ner i lådan men Karin hittade den och ställde glatt upp den överst på bokhyllan och sa,  Titta så fint!

Nästa gång tar vi ett varv med änglarna.

Older Posts »

Kategorier

att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

KolarLottas Blog

Välkommen till min lilla värld.

Henriette Ousbäck

textile artist

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

Yellingrosa's Weblog

Poetry, Visual Arts, Music and IT Tech

FIBERTIGER

Just another WordPress.com weblog

Livet efter 70

Just another WordPress.com weblog

Word Nerd

POLONIUS: What do you read, my lord?

Biyaheng Juan-Sided

A FIlipino's Perspectives on People and Places

MOLLES BILDER

Välkommna skriv gärna en kommentar

BJÖRNBILD

Jag tar inga dåliga bilder, bara konstnärliga!

körsbärsgårdens blogg

av Marita Jonsson

Myrhammar

Life is an adventure!