Skrivet av: brittakarolina | 22 september 2022

Höstdagjämning

Tiden mellan vår-och höstdagjämning, det ljusa halvåret, gick så fort i år.

I förgår 21/9 klockan 18.30 gick solen ner bakom den stora björken. Det var ingen särskilt pampig solnedgång, bara lite vemodigt för när solen är borta blir det helmörkt. Frostnätterna har inte varit så många och det blommar lite här och där på marken, när jag hittade några sena skogsklöver blev de början på en sommarbukett.

Det blev inte så många blommor i buketten, skogsklöver, gulsporre, bosyska och buskmåra. Måran doftade mycket och gott och och de få kvistarna fyllde hela köket med doft när de kom i glas.

Jag gick rundan kring barockparken och egentligen för att kolla ån, hade man rensat undan allt det gröna som växte ut i ån och det som täckte hela ytan tidigare i somras? Och se – ån låg där med ren yta som himlen och vikingabåten speglade sig i.

Själva båten på sina stolpar syns knappt på håll, den blir ett med skogen bakom men i vattnet syns den tydligt och särskilt nu när det tjocka täcket av gula näckrosor är borta. Tre änder kom simmande och

rubbade vattenspegeln och siktade på om jag hade något i en påse till dem. Det hade jag inte

men de ville verkligen veta och när det inte blev något, gick de ner i vattnet igen.

Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2022

Hösten närmar sig

Nu är veckorna här då solen framåt eftermiddagen börjar gå ner och då letar sig in genom balkongdörrens fönster. Den lägger ett strålknippe på golvet och arbetsbänken i köket just när jag plockar fram grejor för att laga till lite middagsmat och den ger varje litet sockerkorn eller brödsmula på bänkytan en lång skugga och för att stänga av solen, drar jag ner persiennen.

Träden står ännu gröna men några grenar här och där lyser röda och jag tar vägen genom Suseboparken för att se om några löv och äpplen redan fallit i den nedre dammen. Och det har de.

Nära dammen finns en lönn, ett ihåligt äppelträd och en Rhododendronbuske som blommar om med vita blommor och alla tre har lämnat sina spår i vattnet..

Några sena stänglar av violruta lyser violblått i den täta buskgrönskan

Intill lekplatsen blommar vita Ölandstok med enstaka blommor, de har haft lång blomningstid men de rosa närmare gungorna har just nu sin blomstring

Jag går till början av Dragonvägen, på Karlbergsvägen står en rad lönnar med tjärfläcksjuka, läser att den inte är farlig för trädet och den kommer inte alla år.

När jag går Dragonvägen tillbaks, dinglar något i luften över huvudet, något ska hämtas på andra sidan vägen till bygget för ett par bloggar sedan.

Har aldrig sett mekanismen så nära förut. Hela kranen var med i bloggen ”Väsby växer”

Det är mattor av armeringsjärn som krokas på, de väger nog en del.

Över gatan och

upp på taket och sen fortsätter jag hemåt.

och där nyponhäcken på granntomten med alla sina mogna nypon, blommar med två alldeles nyutslagna rosor måste jag stanna upp igen.

Skrivet av: brittakarolina | 12 september 2022

Filminspelning pågår

En eftermiddag när jag svängde in vid Eds kyrka, stod en mängd med vita bussar och tält parkerade kring kyrkogårdmurarna. Såg också att något hände vid ingången till kyrkan, flera svarta tält som påminde om en marknad. Vad är det som händer? Svaret kom på väg upp mot östra parkeringen.

Även här en vit buss och redskap men ingen skylt som sa vilka som filmade och varför.

Nyfiken på allt ovanligt gick jag ner till stora parkeringen men där fanns ingen att fråga, all aktivitet pågick kring kyrkans ingång och möblemang och rekvisita fanns innanför den äldre kyrkogårdsmuren.

Svårt att få en idé om vad som pågick . Men alla de nyare gravarna fanns tillgängliga utan att man behövde snubbla in i vad som hände vid kyrkan.

och inget klarnade av att gå närmare.

Det var en skön eftermiddag och regnet för någon vecka sedan hade gjort alla planteringar lysande av färg.

Skrivet av: brittakarolina | 09 september 2022

Väsby växer

Nära oss förtätas bebyggelsen och stora och högre hus än de vi tidigare vant oss vid växer upp på smala remsor av före detta grönområden och andra luckor mellan äldre hus.

Här är senaste huset på Dragonvägen nästan färdigt. I fönstren längs ner i huset närmast kameran

finns reklam för ett bygge som kallas Väsby Trädgård och som ska in någonstans. På motsatta sidan av gatan väntar en frilagd och obebyggd tomt på att bebyggas.

Är det här Väsby trädgård ska byggas, svårt att läsa ut av framtidsbilden med förförisk grönska riktigt var den är tänkt.

Alla nybyggen med sprängningar och grävningar fyller luften med ett brunt pulver som landar på alla ytor utomhus men också letar sig genom ventilation och fönster in i lägenheterna. När ösregnet för en tid sedan sköljde våra fönster trodde jag, nu blir fönstren rena men det visade sig bli tvärtom, de blev sand-randiga .

Och här kryper den nya utsikten upp mycket nära de små husen i folkparksområdets ytterkant.

Skrivet av: brittakarolina | 27 augusti 2022

Går till apoteket

,

Tog mina sista värktabletter i går kväll, det är dags att förnya förrådet av tabletter mot den senaste höftvärken. Har prövat medlet alla svenskar äter för allt som gör ont men det släcker inte värken och jag funderar på att köpa något man gör reklam för på TV.

Kollar temperaturen utanför, har ofta för lite eller för mycket kläder på mig, då jag väl kommer ut på gatan. Från balkongen ser jag då att grannen håller på att klippa en trädkrona och har klättrat högt upp på en stege i sin branta trädgård, jisses hur törs han? Väntar tills han flyttar stegen så jag inte kan se den.

Tar med mig soporna ner och ser att en liten vildvinsreva på sophuset har hittat en ny och egen väg uppför putsen och de små sugfötterna som fäster vid väggen är så bestämda.

I stället för att gå raka vägen in till Väsby Centrum, rundar jag även kvarteret intill och sneddar genom Suseboparken. Där pågår ett spel som befolkar hela gräsmattan och man kastar frisbee och vid sofforna intill dödens brunn är fem rollatorer parkerade. Vattnet i livets ström forsar klart och rent, det är ovanligt, jag har aldrig sett så mycket och så rent vatten här, det måste bero på en vattenläcka eller har någon fifflat med kranarna?

Blomstren har blivit fröställningar, Ölandstoken har vita sena blommor och grönskan är yppig, silverpäronträdet har blivit en silverpärongrotta.

Går in genom norra ingången till Centrum och närmar mig apoteket. När jag viker in där hör jag ett högt rop VÄLKOMMEN och jag ser ett biträde som inte är fast i kassan. Jag nickar och styr mot hyllan för värk och då kommer en fortsättning, VAD KAN JAG HJÄLPA DIG MED? Det känns snorkigt att säga, INGENTING så jag sträcker mig bara efter tabletterna som ligger i mångdubbla rader på hyllan. ÄTER DU BLODTRYCKSSÄNKANDE ? Det kan jag inte förneka och då kommer nästa, DÅ FÅR DU INTE KÖPA DE DÄR. Det blev för mycket av det goda och jag frågar, hur kan du veta att just jag ska äta tabletterna. Jag kan förstå att många är glada för den uppmärksamhet de får på apoteket och känner det som omtänksamhet, men mig stör det. Jag vill fråga själv, när jag undrar och då få hjälp. Pris och innehåll står på hyllan och ändå får jag varje gång i kassan en föredragning om hur mycket billigare ett annat preparat är eller det kommer en övertalning för en rad hudvårdsprodukter som just nu säljs till reapris. Jag tror att Apoteken letar efter sin förlorade identitet och försöker ta tillbaks känslan av att vara lite mer lärda än ICA-affärer och då kan det bli så här.

Jag gick ut åt öster för att runda huset och se om något hänt med Blå parkens dammar, men nej det såg inte ut att ha hänt något, vatten i ett par fack och torrt i resten.

Är det verkligen dialogen med innevånarna som inspirerat till rensdammar mitt i Centrum med förbudsskyltar mot bad, där lekplatsen för barn ligger alldeles intill ?

Kollar Dragonvägens unga ginkgoträd, de fyra mellan blå husen har små löv och lyser på håll i eftermiddagssolen som om de var av guldstoft. De är egentligen barrträd trots sina speciella blad. Grensättningen påminner lite om granarnas och smalnar uppåt, det lär dröja innan de fyller ut mellanrummet mellan blå husen med grönska.

Tillbaka på Dragonvägen, en tomt avslutas med en rosenhäck som blommar tidigt och och sprider väldoft i ögonhöjd. Den påminner om hur fort sommaren gått och nu är nyponen mogna.

Innan jag slinker in i min port beundrar jag den ihärdiga skogsklematisen på trottoaren, som fortsätter att tända nya stjärnor.

Skrivet av: brittakarolina | 19 augusti 2022

Födelsedag

Det är 30 grader varmt, hjärnan har stängt av och kroppen vill inte flytta sig. Alla mina närmaste är bortresta, arbetar eller har ont, men Gösta skulle komma på eftermiddagskaffe. Jag sov lite länge och när jag satt och knaprade min musli ringde det på dörren, på med morgonrocken och där stod Gösta och Missy – redan. Jag fick hoppa över hårtvätten och allt jag tänkt göra för att lägenheten skulle se ut som om jag hade en hemhjälp och på med kläderna.

Vi hade inget program förutom att jag lovat eftermiddagskaffe och inga fler gratulanter var i antågande. Kanske vi kan åka på en utflykt, till Sigtuna eller något ställe du tycker är roligt, sa Gösta. Ja det gör vi.

Medan jag plockade undan och klädde mig lutade Gösta huvudet på en kudde i soffan och somnade. Klockan hann då bli smörgås (lunch) och jag rostade ett par brödskivor och vi drack lite te. Värmen pressade och vi satt och pratade och när kaffestunden närmade sig kändes utflykten helt överflödig,

Vi går ner till fiket på gatan, de har bra kaffe och oslagbara jordgubbsbakelser. Det gör vi.

Vårt lyxiga fik, Kardemumma,

Vilken tur, det fanns några bakelser kvar och vi satte oss ute på den vidgade trottoaren som hör till Bengt Sparrmans torg. Två stora träd, varav en lind silar ljuset och skuggar borden och det kom till och med ett par vindpusrtar och letade sig ner till vårt kalas. Gathörnet känns så kontinentalt och trafiken kommer mycket nära, det kunde lika gärna vara i Köpenhamn eller Paris.

Kardemummas jordgubbsbakelser

Gösta

Det mest trafikerade hörnet i Väsby.

Det stiliga tvillingparet

Missy, glädjespridaren nummer ett fick vara under bordet.

Det här var en varm och vacker dag med mycket glädje och förhoppningar, jag hade pratat med alla som inte var med och vet nu att här är bästa stället att fira något.

Skrivet av: brittakarolina | 14 augusti 2022

En tvål från Marseille

Då Gösta och Yoko kom tillbaks efter några varma veckor i Frankrike hade de med sig både godis och ett par typiska nyttigheter därifrån, en tvål från Marseille och olivolja.

Godis och olja vet jag att använda men vad gör jag med tvålen, den ser stor ut på bild men är bara 7 x 7 x 7 cm. Jo jag vet hur man använder den men det är mer än 70 år sedan jag mötte den sist. Min bror Lennart som gick till sjöss på 30-talet hade med sig en gulaktig Marseille-tvål hem en gång och berättade att han tvättade sina kläder med den. Både han och kläderna blev svarta av koldamm för han började som kollämpare och tvålen tog bra på de sotiga plaggen.

Gösta frågade, varför heter det Marseille-tvål och som vid de flesta obesvarade frågor går man till google, Marseille-tvålen har en lång historia. Redan på 900-talet ska Marseille ha varit ett centrum för tvåltillverkning. Men först på 1200-talet finns nedskriven historia. Idén om tvål tros ha kommit med korsfarare från Aleppo i Syrien. Provencalska oljor blandades med soda från brända växter och gav material till många små tvålverkstäder kring Marseille och närheten till hamn för import och utskeppning av varor var förstås bra. År 1688 förbjöd Louis XIV användandet av annat fett än olivolja men efterhand ersattes den med andra oljor men slutligen 1906 definierades innehållet till 72 % vegetabilisk olja och det gäller ännu. Nu finns endast tre större tvålfabriker kvar och en av dem säger att från 2021 ingår inte längre palmolja i deras tvål. Grön tvål är avsedd för kroppstvätt och beige tvål passar för tvätt av textil och man nämner oftast silke och ylle. Tvålen innehåller inte parfym eller konserveringsmedel. Tvålen jag fick doftar dock och jag tycker det påminner om tjära. Såg en som frågade om tjärdoften och svaret var att tvålen inte fått torka tillräckligt länge men skulle efter en tid sluta dofta.

Ett muséum dedicerat till Marseille-tvålen har just (2018) invigts i Marseille, Muséi de Savon de Marseille (MuSaMa) inte långt från gamla hamnen. Där lockar man besökarna med att de får gå i en tvålmakares skor och känna på livet som tvålmakare.

Skrivet av: brittakarolina | 10 augusti 2022

Väsbyblomster

Gatuplanteringar och stora kar med blomster i färg brukar lysa upp tillvaron för oss i Väsby. Man följer årstiderna och börjar med lökväxter och penséer och byter ut de överblommade mot nya kompositioner ett par gånger och det ser fräscht ut en bit in på hösten.

Pelargonpelarna byts inte, de blommar på utan avbrott.

Vikingabåtar kommer lastade med blommor. Ån – vårt äldsta ännu levande fornminne Väsbyån var en gång en trafikerad farled, utan den – inga båtar. Visst vore det fint om man kunde ägna ån samma kreativa intresse som båtarna och trevligt för Väsby om ån slapp fortsätta som ett giftigt avloppsdike.

Kyrkvägens blomsterbåt

Rabatterna utmed trottoarerna är svårare att hålla igång med ständig blomning. De buskar som trivs, idegran, rosenkvitten och ölandstok och många flera har fått ta överhanden och resten ser inte riktigt ut att trivas.

Trivs gör dock Clematis vitalba ? och lyser som en stjärnhimmel.

Skrivet av: brittakarolina | 06 augusti 2022

Regnskur en fredag

Sommaren har hittills varit varm och solig och inte avbrutits av en massa regnskurar eller gråväder. Men det har blivit torrt i blomsterrabatter, de behöver vattnas och alla grönsaker vi förhoppningsfullt sått i koloniland och andra odlingar mår dåligt av torka, därför längtar så många efter en riktig rotblöta. Och igår kom den.

Regnet överraskade med ett dån utanför, det lät som tåget, vattnet forsade ner och det var befriande att få känna regnet, jag gick ut på balkongen för att andas in den fuktiga luften och där stänkte regnet in och vattnade hela balkongen. Medan jag flyttade lite på en kruka kom en hård och nära åskknall, lite kusligt var det och jag väntade spänt på nästa knall men den kom inte.

Marianne Fischers blomsamling och Flickan från 50-talet fick en skön avsköljning.

och krukorna blev vattnade utan vattenkanna.

Skrivet av: brittakarolina | 30 juli 2022

Ingrid Skerfe-Nilsson

En annons för Uppsala Konstmuseums utställning om textilkonstnärinnan Ingrid Skerfe-Nilsson har återkommit då och då den senaste tiden. Jag har försökt minnas något hon gjort och jag föreställer mig vagt några ryor från 50-eller 60-talet när Hemslöjden sålde material som passade till ryor med mönster som komponerats av ”riktiga” konstnärer. Nästan alla knöt ryor på 50-60-talet och när ryavågen sedan svallade ut i glömska blev den kvar där. Måste se vad man hämtat fram ur det nära förflutna.

Uppsala Konstmuseum är inrymt i Uppsala slotts södra flygel. Slottet högt uppe på åsen ger konsthallen en spännande lokal i flera våningar, tjocka väggar och många fönster med hänförande utsikt.

Framför ingången ligger ett konstverk, en ordnad samling vedträn. Jan-Erik Anderssons The Nest, inspirerat av ett fågelbo och med sittplatser inuti.

Ingrid Skerfe-Nilsson levde 1918-2004 och blev Uppsalas mest kända textilkonstnär hon hade egen atelje i Uppsala åren 1951-1971, där hon specialiserade sig på ryor och flossamattor. Hon hade utbildats vid Konstfack och arbetat bland annat på Libraria med kyrkotextil men var senare knuten till Hemslöjdens olika organisationer. Hennes viktigaste inspirationskälla enligt Wikipedia var konsthantverket i miljön vid klostret Stans vid Luzern i Schweitz, där kapucinernunnan Augustina Flüeler skapade kyrklig textil som räknades till samtidens bästa.

Utställningen heter Ingrid Skerfe-Nilsson möter samtiden och här består samtiden av några få verk av tre nu levande textilkonstnärinnor Malin Bobeck Tadaa, Lea Constan och Maja Michaelsdotter Eriksson. De arbetar på tre olika fält med textil som bas men de få verk som visas känns bara främmande. De ger inte rättvisa åt vare sig dem eller samtiden och i mötet med Skerfe Nilssons ryor och mattor uppstår inget samtal, bara generad tystnad.

De utställda verken har lånats ut av privatpersoner och andra ägare efter upprop och efterlysning i pressen.

En av salarna i utställningen är mörklagd med svarta väggar och tak, endast ryorna är belysta. Det lyfter fram ryornas färger och visar att garnet inte blekts eller tappat sin lyster under åren som gått.

Muséet har café i källaren, det går hiss mellan alla plan men också en trappa i muren, historien känns närvarande och slottet skapar både begränsningar och rymd. Jag dricker mitt kaffe och äter en tårtskiva med cheesecake och jordgubbar, fönstren står vidöppna mot sommaren utanför.

Utsikten från slottsfönstren i muséet kunde varit fin men rutorna var inte putsade på ett bra tag så det blev en såsig sikt.

Ute på slottsbacken syns slottets grannar bättre. Här västerut den pampiga paradvägen från slottet till botaniska trädgården och Orangeriet

Norrut Gunillaklockan och Domkyrkans torn.

Older Posts »

Kategorier