Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2022

Ner till ån

Nu slår allting ut, ett lätt regn hjälper till och luften kring innergårdarna är vit av blommande körsbär, hägg och häggmispel. Solen gassar och jag tar den enklaste vägen, den går utför och jag hamnar vid ån. Det är något med vatten som lockar, där blir aldrig riktigt torrt även om all annan grönska slokar av torka. Där finns också lite rester kvar av den vilda växtligheten och man lämnar asfalten en stund.

Jag svänger in på strandpromenaden vid den avbrutna björken där en akrobat balanserar på en hand och nu utgör toppen. Konstnären är ännu okänd.

Den långa ”blomsterängen” som man försöker locka flygande insekter att besöka, har väl inte varit någon höjdare att beskåda men är nu rensad från torra stjälkar från förra året och man ser ännu inte de envisa tistlarna, ryssgubbarna och nässlorna. Men de är starka och visar sig väl, det kan nog ta några år att med nutida fröpåsar skapa en tilltalande fristad för fjärilar.

Allt sly och skräpiga buskar utmed ån är nersågat, man ser vattnet mellan träden och raden av frilagda träd påminner lite om en park.

Man får glömma att titta på ana sidan av vägen, vet inte om kommunen har planer på att avlägsna magasinsbyggnaden, den kan knappast vara kvar om man seriöst satsar på en snygg strandpromenad för Väsbys motionärer.

Den här svängen som ån gör under Mälarvägsbron visar alltid något nytt i färg eller som spegel.

I dag bromsar den blommande lönnen på åkanten sikten

De stora ekarna utmed ån får inte plats på en bild. Mittemot har man nästa skapat en lövlund,

man har rensat marken så att vitsippor och gullvivor börjar synas och breda ut sig.

Axel Nordells skulptur står (sitter) bra i gropen, omgivningen förändrar sig , just nu har den vatten kring sig och ytan på figuren varierar från åt till år.

Det stora häggsnåret som sparats har just börjat blomma och doftar starkt.

Jag har lämnat ån och vänder hemåt, tar vägen innanför planket på Mälarvägen och där rinner just nu en bäck av pingstliljor.

Skrivet av: brittakarolina | 07 maj 2022

Ännu en vår

i Bergianska trädgården. Såg en bild av det blommande körsbärsplommonträdet och eftersom jag fått vara med ännu en vår, så måste jag vara där och låta mig förföras av allt det som nu slår ut.

Arbetet med att göra en skenfri korsning vid entrén har påbörjats och det var lite stökigt vid infarten. Parkeringsautomaten som jag aldrig blivit bekväm med, funkade inte heller den här gången, men jag chansade.

En vit driva av stjärnmagnolia bakom instiutionsbyggnaden lockade mig mot uppgången till stora fjället.

Vårlök, nunneört och vitsippor gav marken färg utanför rabatterna, där inte allt hunnit komma upp än.

Vårärt vid fjällfoten.

Stentrappor mot fjälltoppen från flera håll utmed bergssidorna, de syns bäst innan löv och annat grönt växt ut och skymmer sikten mellan stenblocken. Jag fascineras av hela fjällbygget och önskar att någon ville göra en karta över alla trappor och planteringar. Allt byggdes för hand med hästar som transporthjälp och växter finns planterade överallt, så det är inte bara en planlös sophög, det är en klippträdgård att upptäcka.

Ännu en entré till stora fjället.

Vad har de gamla ekarna sett och hört och under hur många hundra år?

Trappa på norra sidan av fjällhöjderna.

Sälgbuskarna utmed strandkanten är nyutslagna.

Tidiga Rhododendron lyser starkt överst i Rhododendrondalen

Ljusblå vitsippor

Rabatterna rensas och bereds för sommarens blomning.

Tokyokörsbärsträdet nära Andersons växthus med sina sköna blomklasar hör till träden som hamnar i bloggen på våren

och den lilarosa Magnolian utanför växthuset hör också till träden man vill se igen. Den här gången var jag ute två dagar för tidigt för att blommorna skulle öppnat sig helt, det får nog söndagens besökare uppleva.

Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2022

Backsipporna i Calmare hage

Efter ett kontrollbesök på Löwenströmska var jag så nära Calmare hage att jag måste kolla hur backsipporna överlevt. Parkerade som vanligt vid den täta skogen av fjolårsvass, den är flera meter hög och tät som en vägg.

Man får titta uppåt himlen för att se var den slutar.

På andra sidan om stigen är marken blöt och himlen speglar sig i vattengroparna.

Jag sneddar över åkern, stigen är trampad och jag tar mig igenom ett hål i den täta slånhäcken. Slånblommorna är ännu i knopp och innanför buskarna ser jag redan backsipporna i den branta slänten. Marken ser omrörd ut med gropar och hål, sipporna har rubbats och vänder sig åt olika håll. Det här har pågått ett par år men nu ser det värre ut än förut. Någon har nämnt vildsvin i sammanhanget men varför väljer de i så fall enbart ytan med backsippor, när hela hagen består av gräsmark?

Sipporna är mest blåvioletta men överst i backen brukar det finnas många ljust rosa- (lila) plantor men i dag ser jag bara ett par sådana.

Naturskyddsföreningen har haft tillsyn av hagen men den har övertagits av Upplands Väsby kommun. Finns det något sätt att läka den upprivna gräsytan och göra den oattraktiv för svinen om det nu är de som bökat upp den?

Skrivet av: brittakarolina | 25 april 2022

Bollpil

Bollpil, klotpil (Salix fragilis ´´Bullata´´) finns planterad på flera ställen i Väsby. Kronan växer i klotform av sig självt och konturen blir extra tydlig när löven spricker ut om våren. Just nu lyser bollpilarnas ljusgröna cirklar kring allén vid gångvägen från simhallen till Väsby Centrum.

Den heter också Terijokipil eller finsk pil och anses ha sitt ursprung i Finland. Terijoki i Karelen avträddes 1944 till Ryssland och är numera en förstad till S:t Petersburg.

Skrivet av: brittakarolina | 19 april 2022

Sapfo och gruset

Sapfo
En nyöversättning av Sapfos dikter och fragment utgivna av Vasilis Papageorgiou och och Magnus William-Olsson recenserades (lovordades) för inte så länge sedan. När den lilla boken i behändigt format dök upp på Upplands Väsby bibliotek, nappade jag snabbt åt mig den för att så här i sista stund inhämta något av allt som fattas i min bildning.
Den innehåller: numrerade dikter och fragment, kommentarer kring verket och urvalet, kommentarer kring de flesta fragmenten, där man även orienteras om en del namn på grekiska gudar och deras släktskap, de båda författarnas frågor till varandra, källor.


Jag förstår nu efter läsningen, att ett verk som till största delen består av fragment men ändå fängslat så många och de största litterära namnen ända sedan antiken, inte genast öppnar upp sig och välkomnar en tekniker med bildningstörst vid första läsningen.
Dock – ett av fragmenten, nr 145, har för mig fått liv och mångtydighet genom att författarna citerar en samtida poet.

I Alkaios ordspråksliknande fragment läser vi:

Detta vet jag säkert, att den som flyttar grus, sten som inte är fast och bearbetbar, troligen kommer att få huvudvärk.
Vad står det då i fragment 145?
Rör inte gruset

Här är det är inte gruset som ger huvudvärk, däremot rabbisarna-vildkaninerna.

Skrivet av: brittakarolina | 17 april 2022

Påsk 2022

I år har jag svårt att hålla isär tankarna på det galna anfallet på Ukraina och det vi får veta om vad som händer där och vårt eget påskfirande. Glad Påsk är ju uttrycket vi använder, det finns inget annat. Och visst måste vi glädja oss åt att hönsen börjat värpa igen efter den mörka vintern och tjälen har gått ur jorden så att en del växter börjat röra på sig. Men Påsk är ju en kyrkans högtid med flera lediga dagar och alla dessa kan vi ju inte använda till att äta ägg. Det glada med kyrkans Påsk syftar då på Kristi uppståndelse och särskilt den ortodoxa kyrkan som när elden tänts firar den med kram och kyss. Men hur kan den rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud, metropoliten Kirill visa sig på samma bilder som Putin och sägas vara ”en megafon för Putins föreställningar”(Dagens SvD, Kragh)? Hur kan han?

Jag fick ändå en glad Påsk, Niklas och Camilla hade samlat oss till en påsk-lunch med goda överraskningar. Glädjen att kunna träffas igen var stor, vädret soligt och alla var friska och nu är dessutom alla de ”små” myndiga och i fullvuxet format.

Och äntligen fick jag se årets första Tussilago, de blomstrade i trädgårdslandet.

Nu kan jag bara önska en God Fortsättning på Påsken till den som kommer in på bloggen, en ledig dag kvar.

Skrivet av: brittakarolina | 15 april 2022

Låna böcker

Skärtorsdag, påsken närmar sig och väntan på vårvärmen känns lång. Jag ska förse mig med böcker att läsa under dagarna framöver om det blir kallt eller regnigt under påskdagarna.. Går till biblioteket och hoppas att hitta några av de böcker jag säkert vet att jag missat under mitt läsande liv. De är många och ofta har jag tur.

Vägen till något är viktig och planteringarna utmed gatan brukar muntra upp stegen men växtligheten är inte riktigt igång.

Det småregnar men de här vita stjärnorna är öppna utanför låsbutiken på Dragonvägen.

Påskliljorna på Centralvägen väntar fortfarande på värmen som ska öppna dem helt.

Här blommar det i alla fall hos Blomsterpinglan på Centralvägen.

Tulpaner och …

ägg i kartong på marken ! nej det är ljus. Med mina nya ögon ser jag ljusvekarna.

Det är lätt att fastna bland färgerna.

Jag lyfter blicken, fågelbon kan inte gömma sig ännu men snart ser vi det inte bakom grönskan.

På biblioteket har man plockat fram flera bord med teman som innehåller både äldre och nyare titlar. Utan att leta länge har jag fyra böcker att fylla mina svarta hål med. Förra gången jag var här pågick en enkät om hur besökarna förhöll sig till biblioteket, förväntningar och hur de uppfylldes. På en skala mellan ett till tio skulle man svara på vad man tyckte. Bakom disken inom hörhåll stod ett par av personalen. Hur lätt eller svårt var det att ge ett rättvist svar, när man vet hur snålt biblioteket har behandlats av kommunen. En del frågor gick inte att besvara och enligt intervjuaren var hennes intervjuföretag anlitat av kommunen. Svaret på min förväntan blev att personalen behöver trivas och tycka om att vara här, det känner besökarna och kommer oss alla till del, gör de inte det, blir besöken glesare och till slut får det vara. Det är inte helt så, med den självbetjäning som nu finns, blir man inte beroende av personal alls och frågor om deras trivsel och besökarens förväntningar bortfaller. Kanske ändå att något är på gång.

Skrivet av: brittakarolina | 10 april 2022

Alla vårtecken

Jag ser alla vårtecken på nätet, gula blommor, vita och blå förstås och tänker när jag går en sväng runt kvarteret att jag måste väl också få syn på något som slagit ut. Men nej, påskliljorna på Centralvägen är ännu knoppiga och de nyplanterade penséerna i kommunens stora blomburkar vänder ansiktena åt fel håll, det är bara att fortsätta vänta. Går ner mot ån, fortfarande mycket vatten och där simmar ett par fåglar, en stor och en liten. Vit fläck på kinden, då är det en knipa.

De är så olika stora och hanen har så lång hals, är det vanliga knipor? JA svarade man på Fb.

Visst vore det fint med så här mycket vatten även på sommaren

Jag går den branta backen upp runt Folkparksområdet och där på ett hörn utanför ett staket lyser något väldigt blått, blåstjärnor, några få är utslagna. Äntligen något som blommar.

Skrivet av: brittakarolina | 30 mars 2022

Askar

Jag läser en text om japanska askar av Norio Tanno: ”Att tillverka askar för att förvara unika eller vardagliga saker är en starkt förankrad tradition i Japan. Dessa askar ska inte bara förvara och skydda, de ska också kunna fördröja och förhöja mötet med det som är gömt i asken. Askarna ska också tala till alla sinnen genom att de kan förmedla en viss känsla, en doft, en färg eller ett ljud.” Just den citerade texten texten handlar om askar av trä, men jag tror den kan gälla för japanska askar av alla material.

Häromdagen hälsade Selina på hos mig, hon hade fått en försändelse från Japan och i den fanns även en liten behändig plåtask till mig från mamma Yoko.

Asken vilar skönt i handen, den är 12 x 8 x 3.3 cm, lagom platt för att få slinka ner och bäras i en handväska (eller ficka eller ……..) Den är utvändigt dekorerad med drömmen om Paris. Jag lyfter på locket och ut faller olika papper för att innehållet ska ligga stilla, en katalog över vad företaget för övrigt tillverkar och en karta över innehållet i just den här asken.

En druvklase, Eiffeltornet, en vinkaraff (eller ett glas), triumfbågen, en ros och en trikolor.

Det är små kex ! Vi öppnade inte asken medan Selina var kvar och nu smakar jag på en ros – och den smakar ros! Då väntar jag tills vi ses igen så vi båda får överraskas, spännande att undra vilka smaker som döljer sig i de andra bitarna.

Jag ser redan fram emot vad jag ska fylla asken med när de små kakorna är slut.

Skrivet av: brittakarolina | 26 mars 2022

Bilder från förr

Jag läste ett meddelande i mobilen att eftersom jag tryckt på gilla för en ungdomsbild av en numera vithåring fick jag nu ta fram en ungdomsbild av mig själv och visa upp. Det finns ganska få sådana men det var roligt att leta och de jag fann var som att titta på en helt främmande person och frågan hur det kunde bli som det blev steg fram, När jag sedan satt där med fyra bilder läste jag meddelandet en gång till och såg att det var daterat för ett år sedan och det hade jag nog missat helt, det var knappast aktuellt längre. Men jag blev så förtjust i det här glada barnet, så jag vill visa henne ändå.

Två år, bor i Malung

Sju år, bor i Uppsala och har just börjat skolan

Tolv år, bor i Stockholm på Kungsholmen och går i Sveaplans flickläroverk

Fjorton år, på fjällvandring med moster Hilma. Här vilar vi ett par dagar på ett litet familjpensionat i Tossåsen. Hunden hette Raff (Rough) och tillhörde en äldre fjällvandrande herre som blev förtjust i Hilma och som gärna såg att jag blev vän med hunden. Men det hjälpte inte, Hilma var mycket rädd om sin självständighet.

Older Posts »

Kategorier