Skrivet av: brittakarolina | 16 maj 2026

Maj

Lövsprickningen

Spridda bilder från de nära promenaderna

Från balkongen ser vi västerut och solnedgångarna ger ofta färgrika överraskningar. Bebyggelsen mellan oss och den uppfattar vi mest höst och vår, då naturen skiftar färg och som nu då löven klär träden och gör luften ljusgrön och de många rosa körsbärsträden och de vita aningen senare, slår ut.

När jag tittar upp från datorn på kökssidan, blommar lönnens guldgula blomklasar utanför fönstret och när löven kommer skymmer de sikten mot västra Centrumingången och även det fyrkantiga Guldhustornet.

Jag far en runda till Eds kyrkogård luften är kristallklar och solen bländar. Här lyser också de blommande lönnarna, medan lindarna ännu bara är försiktigt gröna.

Gräs och häckar är nu som allra grönast och kyrkan ser ännu helt nyrenoverad ut med kritvita väggar och helsvart tak.

Solen går genom två fönster i kyrkan och man kan se malmkronan innanför.

Vägen förbi asklunden svänger vid en åker men bortom den syns Edssjön.

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma. När jag var barn på 30-talet i Uppsala drog alla barn från Peterslund till Kungsängarna för att plocka jätteknippor av de lila och vita liljorna till Mors dag. Mödrarna var måttligt glada över blomstren för på natten luktade de så illa att de fick stå utanför dörren. Lasse har fått några på sin lilla ruta, jag tycker de är fina.

Vid den sydöstliga porten i muren växer en vacker Ornäsbjörk med hängande grenar och långflikiga blad. På senare tid när man kan läsa av växternas DNA har man avslöjat att alla björkar med flikiga blad inte kommer från trädet i Lilla Ornäs, men de har det gemensamt att inte lämna något pollen.

De vita körsbärsträden och fågelbärsträden både vilda och planterade slog ut som stora vita moln och man måste stanna och beundra.

Tredje blå huset är paketerat och arbete pågår. Det har dröjt lite sedan de två första miste sin blå färg. De sidor av husen som blev vita ger ett lugnare intryck än vad de blå har gjort. Blommande träd gör Väsby vackert.

Skrivet av: brittakarolina | 21 april 2026

21 april

Isarna har lämnat sjöar och dammar, den frusna marken har tinat och vårblommorna slår ut för fullt . Den råkalla men längtansfyllda vårvintern är över Jag går mina rundor i de närmaste kvarteren och trottoarplanteringarna som anlades så hoppfullt för en del år sedan för en svältande tillvaro. Ytorna upptas numera av mörka idegransbuskar eller andra buskväxter med eller utan vintergröna blad som rotat sig och brett ut sig till täta barrskogsöar och öar av buskar utan kända namn, medan spretiga överlevare av plantor kämpar för tillvaron bakom och vid sidan av de livskraftiga buskarna.

I en gaturabatt har man planterat ett tjugotal plantor av julrosor. Kanske var tanken att de skulle breda ut sig och fylla rutan och blomma som en vit snödriva på senvintern. I år blommade de alla till påsk men det tar nog tid innan de täcker alla mellanrum i rabatten.

Blå Parkens förvandling av de läckande dammarna till rabatter blev av till slut. Det är lättare att hålla rabatter rena från kringblåsande skräp än att rensa vatten från flytande eller sjunkna sopor. En nyanlagd rabatt med något buskliknande har hela marken täckt med tussilago. Har de kommit med jordlassen som fyllt hålen efter dammarna eller är de avsiktligt planterade, de utgör en tät och rikt blommande tussilagomatta.

Tussilago är den växt jag sedan barndomen förknippar mest med den tidigaste våren, de blommade på soliga och uppvärmda dikesrenar och leriga ställen. Det är först senare som snödroppar, vintergäck, krokus och sippor blivit tidiga budbärare om vår och senast på den listan är nu också dvärgcyklamen.

Blå Parkens före detta bassänger har fått krokusplanteringar, mest vita men en och annan ljusblå. Krokus sprider sig gärna så kanske är det tanken på vatten (eller snö) som en vit och blåskimrande krokusmatta så småningom ska påminna om, den som lever får se.

Tidiga tulpaner slår ut, de här finns utmed kyrkogårdsmuren vid Eds kyrka.

21 april var Lasses födelsedag. Han tyckte om att fira bemärkelsedagar. Här brinner sista lyktljuset för säsongen, Hälften av penséplantorna har ätits ner av något djur, hare eller rådjur.

Skrivet av: brittakarolina | 15 april 2026

Biblioteket

Sett och saknat

13 mars 2026

Upplands Väsby bibliotek är inrymt en trappa upp i Messingen dvs i Väsby gymnasiums lokaler. Det finns även hiss nära trappan.

Kanske får man inte fotografera lokalerna och folk som rör sig här och särskilt inte barn, men jag ser inga skyltar om det. Jag satt och läste vid hyllraden där månadsmagasinen står och när jag lyfte blicken från bordet såg jag en så fin bild och det var svårt att avstå från att fånga den. Det man ser är bibliotekets golv på andra våningen, en gulgrön vägg och en förälder med barn på väg från barnbiblioteket och bakom dem går trappan upp till tredje våningen.

Det är eftermiddag, skolan är slut för dagen och det rör sig många barn i lokalerna.

Ett ställ med dagstidningar från hela landet har funnits i flera år i biblioteket men genom något beslut har antalet tidningar minskat och endast några få är kvar och även läsare. Tidningen från Gotland försvann bland andra och en möjlighet att hänga med i vad som händer på ön är borta.

Många önskar att biblioteket kunde ha en egen lokal som är avsedd för att vara just bibliotek, med egen lättillgänglig ingång, en välkomnande plats med värme i hela lokalen och där det känns att bibliotektspersonalen trivs.

Var har Gymnasiet gömt strutsen? Är man orolig för alla liknelser? Att strutsen är så dum att den tror den inte syns om den gömmer huvudet i sanden. Strutsen av Torsten Renqvist är en fin skulptur. den välkomnade alla i entren till gymnasiets tidigare byggnad.

Skrivet av: brittakarolina | 04 april 2026

Våraning

Våraningar men långt till vår

Snödroppar bland höstlöven i Suseboparkens rabatter 17 mars

Eftermiddagspromenad utmed Väsbyvägen 17 mars

Solnedgång från balkongen 21 mars kl 18.18

Bollpilarna framför ingången till Centrum har knappt börjat skifta färg 25 mars

Påsken närmar sig, det är nästan fullmåne, utsikt från köksfönstret 31 mars kl 21.02.

Fullmånen blir 2 april och Påskdagen inträffar enligt minnesramsan: första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Påsken kommer därför tidigt i år. Vädret är regnigt och blåsigt och den som gått ut lockas snart in i värmen med varm dryck och bulle.

Nu får jag önska alla som hälsar på i bloggen,

En Glad Påsk !

Skrivet av: brittakarolina | 16 mars 2026

Vid Sättrabadet

Vid Sättrabadet

Naturen återtar efter ganska kort tid mark som använts till något som människan ansett mer lämpligt. Där nu Sättrabadet i Upplands Väsby ligger, fanns i mer än hundra år ett tegelbruk som bland annat skeppade tegel därifrån till olika platser och som upphörde med verksamheten 1914. Resterna av byggnader ovan mark är sedan länge borta men under buskar och grönt gräs är marken tegelröd och full av krossat tegel. Genom vattnet vid stranden ser man också att bottnen är röd.

På väg tillbaka efter att ha kollat isens tillstånd såg jag ett nytt konstverk uppställt på den höjda gräsplanen. Utklippta figurer i cortenplåt.

Några meter därifrån stod en liten skylt som förklarar vad plåten föreställer och med små, små bokstäver vem som formgivit bilden och på vems uppdrag, text:. installationen är formgiven av Anna-Karin Retzig på uppdrag av Upplands Väsby Kommun.

Nu ser jag, det är två tegelarbetare med varsin tegelsten i handen och som laddar en ringugn för bränning. (enligt skylten)

Skrivet av: brittakarolina | 11 mars 2026

Sångsvanar finner öppet vatten

Sångsvanar finner öppet vatten

I flera år har ett par sångsvanar brukat gästa någon av åkrarna nära Barockparken i mars. Fåglar rör sig i allmänhet snabbt och har inte gjort mig till fågelskådare. Men om de är stora och rör sig måttligt och nästan korsar min väg, kan jag inte undgå att se dem. Är de sedan vita och vackra med långa halsar så fastnar jag i undran och beundran. Varför går de ner just här på sin flygning mot norr år efter år? Kanske svaret finns i vattenpölen ute på åkern. Här har varit vatten för några århundraden sedan men landhöjningen har flyttat undan sjöarna och människan har omvandlat lerbottnarna till åkrar och som sångsvanarna nu landar på antingen där är vatten kvar eller ej.

Just i år har det bildats en sjö ute på en av åkrarna, snön smälte fort men tjälen var stenhård så vattrnet blev kvar och där simmar nu sångsvanar sex stycken och en mängd gäss. Dammarna i barockparken är ännu tillfrusna och även sjöarna häromkring och på åkern finns nu öppet vatten åt fåglarna. Man kommer inte nära, marken omkring är klafsig och mobilkameran är inte bästa redskapet att fånga fåglarna på bild.

Sångsvanen var nära att utrotas men genom att vi slutade jaga och äta den har den återhämtat sig och till och med blivit vanlig. Den häckar i Lappland och mellanlandar mest i Uppland på sin flygning norröver. Norra Europas största samlingsplats för sångsvan är sjön Tysslingen några km väster om Örebro och där möts tusentals fåglar i mars. Man har brukat ge fåglarna ett mellanmål där, men från och med 2025 har man upphört med utfordringen för att ge fåglarna möjlighet att sprida sig till flera områden. Vid Tysslingen är man verkligen nära och där får vi uppleva, tätt över våra huvuden, sångsvanarnas in-och utflygning till och från rastplatsen.

Sångsvanar betar sin mat (gräs) på land medan knölsvanar hämtar sin mat från sjöbotten.

Egentligen gick jag för att kolla om gångvägarna var isfria, det var de men vattnet blev kvar och har gjort lergegga av den tinade ytan .

Ryttare motionerar sina hästar på gångvägarna kring parken och det piggar upp att möta de höga djuren och inte minst att höra hovarnas klapprande.

Barockparkens avklädda lindar ser just nu lite risiga ut och de nyplanterade träden har växt till sig och fyller ut mellanrummen mellan åldringarna. Det dröjer ännu lite innan parken är som vackrast, när träden grönskar och marken blommar.

Väsbyån på sin väg mot Oxundasjön med sitt PCB-haltiga vatten. En vikingatida båt ska påminna om vattenleden, forntidens fraktväg, när vattnet var vägen till viktiga platser. Båten är osynlig mot skogen men avspeglar sig fint i Väsbyån. Pelarna som hissar den mot skyn ska visa vattnets höjd för 1000 år sedan.

Skrivet av: brittakarolina | 07 mars 2026

Isfria gångstråk

Isfria gångstråk

De sista veckorna i februari fick vi en rejäl vinter med ovanligt kalla nätter.. Snön lade sig vit och låg kvar i flera veckor. Gångvägarna har vintertid brukat vara oplogade men de som går ut med hundar eller sig själva går ändå och det blir en upptrampad gång där snön packat sig. När värmen kommer smälter den isiga gången sist och går man då med något hjulredskap, får man vänta lite tills isen är helt borta.

Något som liknar vårvärme kom plötsligt och har blivit kvar i flera dagar och längtan efter att se bar mark kom också. För att slippa hindras av is på de vildare gångstråken, åkte jag ut för att kolla hur långt avsmältningen gått. Jag började vid Hammarby kyrka där man når vägen utmed Fysingen och såg på långt håll att snön var borta även från gångvägen.

Hammarby källa låg där i sin risiga omgivning med mycket vatten kring och gick att nå utan att halka. Flera personer kom vandrande på leden utmed Fysingen, solen hade öppnat många dörrar och lockat ut folk men stod nu lågt och stigen hamnade i skugga.

Nästa väg som brukar vara isig länge går utmed Väsbyån åt söder. Jag har brukat ställa bilen nära ån bredvid ett ekipage som gjorts om från ett fordon med mera till något att bo i. Nu är området avstängt och alla småindustrier i det långa plåtskjulet är avhysta. Här ska byggas en ny stadsdel men det är kanske inte så bråttom, man har stängt av i god tid. Ett år har redan gått.

Det viktiga för mig i dag var att se om gångvägen var isfri och det var den. Jag gick ner bakom plåtskjulet som har sin långa fönsterlösa vägg mot ån och järnvägen. Den är extra häftigt målad och man undrar hur kommunen ser på graffitti. När är den oönskad och ska bort och när får den sitta kvar?

Strandkanten är rensad, en del buskar har fått bestämma själva hur de ska breda ut sig och de har delvis mejats ner men själva plantorna är kvar så när årets tillväxt kommit igång är den täta ridån mot vattnet heltäckande igen.

En sälgsläkting har fått växa upp och bli träd med lite märkliga grenar.

Vilundaverket med sina rosa och ljusblå kuber och cylindrar följer oss en bra bit utmed ån.

Den märkliga ekraden som dricker vatten ut Väsbyån visar upp sina ståtliga kronor och på andra sidan gångvägen ser det ut som om en björk – och ekpark håller på att ta form.

Sista äldre eken i raden halvvägs nere i vattnet.

Gångvägarna är isfria och hindrar mig inte att följa med lite i vad som händer med växter och träd under hela växtsäsongen. Ska bara kolla vägarna kring Barockparken också.

Skrivet av: brittakarolina | 26 februari 2026

Överlevare

Överlevare

Vägglav

Stenen med de gula lavarna står vid en av stigarna in till Elisparken i Upplands Väsby, jag har försökt hitta namnet på lavarna och det närmaste jag kommer är vägglav (Xanthoria). Den är klargul och sitter tätt mot stenen och jag läser att den förekommer på trädstammar och väggar förutom sten och havsklippor och den är vanlig i hela Sverige utom längst i norr.

För att skilja på lavar och mossor kan man förenklat säga att mossor oftast är gröna och mjuka medan lavar är hårda och grå, gula, bruna eller svarta. Laven ser ut att vara en enhetlig växt men består av en alg och en svamp som lever i symbios. Lavar har inga rötter och påverkar inte underlaget där de växer.

Lavar är lite anonyma, vi har aldrig fått plugga in deras namn i skolan och vi möter sällan någon som kan rabbla deras vetenskapliga namn. Trots att jag har Lafvarnas färghistoria i bokhyllan, har jag blivit nära bekant bara med tre lavar och det är för att de är vanliga, de sitter löst dvs är lättplockade och kan användas att färga ullgarn med.

Varför står ett ensamt stenblock här mitt i bebyggelsen? De som som ser till att trafiken funkar i Upplands Väsby, har använt block av natursten för att spärra vissa vägar mot trafikinfart. Man använder ofta betongsuggor till detta men men stenblock är vanligare i Upplands Väsby. Var dessa block hämtats är inte känt men en del av dem har varit klädda med lavar, andra inte.

Numera vet väl de flesta att lavarna är naturens luftindikatorer. ”Om du vill se om luften är ren där du bor kan du kolla vilka lavar som växer på träden. Hittar du lav är luften troligtvis ren. Hittar du inga lavar alls eller bara skorplavar, är luften antagligen förorenad” säger Kristina Bäck, författare och naturguide. Därefter kommer några tröstens ord.

Luften bättre i våra städer. Svaveldioxid anses vara den skadligaste föroreningen för lavar. Många undersökningar har visat ett samband mellan luftens svaveldioxidinnehåll och lavflorans hälsotillstånd och sammansättning. Man vet också att andra föroreningar som fluorider, zink, kadmium och koppar har en negativ inverkan. Stockholms innerstad har inventerats vid olika tillfällen och luften har blivit mycket bättre. Tack vare miljöarbete har föroreningarna minskat mycket i Sverige de senaste 20-30 åren. Halterna är nu nästan nere på förindustriella nivåer. Från att ha varit en öken utan lavar 1968, vid första inventeringstillfället, har nu praktiskt alla träd lavar på sig. Även i Göteborg har luften förbättrats och staden har nu många olika sorters lavar.

Hur klarar lavar kyla? Lavar är mästare på att överleva extrem köld, de kan överleva temperaturer långt under fryspunkten och är ofta de dominerande organismerna i arktiska och antarktiska miljöer. De klarar kylan genom en kombination av dvala och förmågan att torka ut, de stänger av ämnesomsättningen och går in i viloläge. (Northern woodlands magazine).

Lavar är också extremt tåliga mot värme och kan uthärda höga temperaturer upp till 60-90 grader särskilt i torrt tillstånd. De är känsligare då de är fuktiga och kan då skadas redan vid 35 grader.

Uppgifterna har hämtats på nätet i artiklar om Lavar på Natursidorna där av författaren och naturguiden Kristina Bäck och sidor från Naturhistoriska Riksmuséet

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2026

Valentins dag

En glad Alla Hjärtans dag !

Bloggen blev lite sen på dagen men jag hoppas ändå att kvällen blir fin.

Enligt myten var Valentin en romersk präst som i hemlighet vigde unga nyförälskade par trots förbud av kejsar Claudius II att viga unga personer (minderåriga?). Han blev fängslad, bestraffad och avrättad år 269 e.Kr. men hann smuggla ut ett kärlekskort till fångvaktarens dotter med hälsningen ”från din Valentin”. Som helgon fick han dagen 14 februari för då ansågs fåglarna välja partner och namnet har varit känt här sedan 1445.

ros

Det här firades i Frankrike och England och kring 1960 började man skriva om det även i Sverige och då var det först kort som skulle skickas anonymt till någon man hemligen ville uppvakta med avsändare Valentin.

De affärskänsliga såg en möjlighet att få till en större omsättning än hemliga kort och Valentin fick bli Alla Hjärtans dag och röda rosor och godishjärtan fick bli vad alla behövde få under den långa vinter som återstod efter jul och nyårsfirandet.

Rosor och godis är nu något vi alla ser fram emot den 14 februari.

Skrivet av: brittakarolina | 24 januari 2026

Äntligen snö

Från mina fönster

Vintrarna har blivit snöfattigare på senare år, före jul fick vi litet eller inget snötäcke. Men den 7 januari kom det. Vi var förvarnade men blev ändå överraskade över de mängder som föll och som förvandlade allt utanför dörren till ett rent vitt landskap.

Tidningarna kallar det snösmocka. I skenet från gatlyktan utanför arbetsrummet brukar man kunna läsa av hur mycket eller litet det regnar eller snöar och vindriktningen.

Från köksfönstret ser man leveransvägarna till Centrum för varor, personer, vårdcentralen och rehab och stundtals är det intensiv trafik, vi beundrar ofta hur man klarar sina stora varubussar och annat i trängseln utan krockar och hårda ord.

Härifrån får man en vink om vädret för dagen, vilka ytterkläderkläder som gäller, hur mycket det regnar, går man med uppspänt paraply regnar det genomträngande, lite duggregn – inget paraply.

I fönstret åt gården blickar man västerut. Här råkar Elisabeth vara dagmatte.

Många små hundar och färre stora hundar passerar under mitt sovrumsfönster på den här gatan med mattar och hussar på sina motionsrundor.

Genom fönstret mot balkongen blir vintervädret påtagligare. Inga växter vare sig ständigt gröna eller barrväxter har överlevt en balkongvinter, men det ger bröd åt plantförsäljningen.

Tycker faktiskt om konstgjorda blommor också och särskilt när vädret är grått och solen inte visar sig.

Older Posts »

Kategorier