Skrivet av: brittakarolina | 05 juli 2026

Tiden har gått

Gamla bilder

När jag växte upp hade inte alla en kamera. Den första kamera jag såg på nära håll var Hilmas bälgkamera. Hilma var mammas äldre syster, ensamstående och sjuksköterska. Hon bestämde själv över sina tillgångar och behövde inte fråga någon om hon ville köpa något och hade hon just då inte råd, så sparade hon en tid och köpte det önskade när kassan tillät. Jag upplevde aldrig när kameran blev hennes, den fanns alltid hos henne, från det att vi blev närmare bekanta.

Det har med åren samlats många bilder hos mig, Alla som gått före och som jag skulle kunnat fråga något om bilderna, finns inte längre. Min mamma försökte dela upp bilderna i högar efter familjens olika personer och klistrade in dem i album men det blev många hon inte hittade plats för och och sen har det tillkommit flera kuvert med återlämnade bilder från brevväxlande vänner som sista hälsning. Det är nu ett minnesäventyr att bläddra i högen av oklistrade bilder, nästan alla odaterade och ingen upplysning om plats på baksidan. Det gäller att komma ihåg och försöka dra sig till minnes.

Där ligger många bilder från Hilmas fjällvandringar, de är från 20-talet, några lite äldre och många lite yngre men mest från fjälltrakterna. Svenska turistföreningen STF bildades 1884 och de hade rösat leder och byggt raststugor på många ställen och gjort reklam för landskapens sevärdheter i hela landet och deras årsskrift kom ut årligen i bokform med många bilder och berättelser. Hilma efterlämnade föreningens årsskrifter från år 1912 till 1953. Jag tror man kan räkna hennes årliga fjällvandringar från år 1912. När numera barn utrustas med papper och kritor för att sitta tysta och rita när vuxna pratar, fick jag i stället gå till Hilmas bokhylla och bläddra i årsskrifterna.. Där var fina, beskrivande bilder från hela landet och berättelser om vandringar till platser med namn, men det var mest bilderna jag upplevde något av, de befolkade en sorts inre Sverigekarta för mig.

Hilma på väg över ett vatten någonstans i fjällvärlden, inget årtal och det är bilden som trots sin otydlighet dyker upp för mig då jag tänker på min moster Hilma.

Vandrare med kläder för vandring, Hilma med vad som var vanligt på 20-talet och som mest liknar ridbyxor, stora påsar till nedanför knäet och sedan smala utmed benet. Jackan, en kort rock med skärp och stora fickor. kängor och ryggsäck. Mannen i det här sällskapet har kostym med skjorta och slips och vit näsduk i bröstfickan och ryggsäck. Pojken har kläder som inte säger något om tidsålder eller mode, även han har ryggsäck.

Rast eller övernattning i någon av STF:s hyttor i fjällen. Hilma gick ofta i sällskap med ett par andra sjuksköterskor.

Här har det blivit 30-tal, Lennart min bror 16 år, har tillkommit som vandringssällskap. Hon har övergivit ridbyxorna men jackan ser ut att vara densamma som förr. Toppstuga någonstans i fjällen. När jag blev 14 år var det min tur att få pröva på att vandra med Hilma men då hade det blivit 40-tal och vi blev påminda om kriget som pågick nära, genom att vi fick dela slafarna i raststugorna med militärer. Det var ännu före myggstiftens tid och vi smorde in oss med bergamottolja mot myggen.

I ett annat kuvert med återlämnade bilder låg familjen. Jag tror bilden togs på Söder och året kan ha varit 42 eller 43. Då stod ofta en fotograf vid populära gångstråk i stan och knäppte folk i farten och stack till dem ett nummer med adress de kunde beställa bilden från. Det är min enda bild som visar mig tillsammans med båda föräldrarna.

Lasse 1950, vi var ännu inte gifta. Men vi har varsin egen kamera och det kom att bli många olika märken och eftersträvansvärda objektiv. På mitt arbete fanns ett mörkrum i källaren och Lasse hade ett på sitt jobb också.

Tre år bodde vi i Skottland och många kom och hälsade på, här är vi med Anna Müller på utflykt till St.Andrews 1959.

Semester på ön Arran utanför Glasgow 1959. Lasse och Niklas.

KAJSA, Shetland sheepdog, född i Skottland, vår första hund.

Vi återvände till Sverige och här är det sommar och äppelskörd vid lilla stugan i Vattholma 1960, ett litet vilt äppelträd hade ympats med Tranparente Blanche och gav nu tidiga, lättuggade äpplen. Mormor Ida och Niklas.

På trappan till lilla stugan sitter min pappa Olof Edvard, bland sina syskon var han Edvard men min mamma hade gift sig med Olof.

En före detta färgbild som åldrats dåligt, vi pausar utmed en vägkant i Tyskland på en resa med Lasse. Barnen Karin, Gösta och Niklas är 6, 8 och 10 år, tror jag. Kan ha varit 1967.

Om jag som amatör ska säga något klokt om bilder och fotografering så får jag hålla mig till det jag säkert vet och det är att det är roligt med bilder både att se och skapa, att fånga motiv man gillar och man blir glad av bilder som berättar något. Man kan hjälpa bilderna att berätta genom att skriva på baksidan när och var bilden togs och vilka som syns på bilden och ett årtal.

Skrivet av: brittakarolina | 20 juni 2026

Rosengården

Susebo rosengård

När ni läser det här har nog almanackans midsomardagar passerat men ännu en tid kan vi njuta av ljusa kvällar.

Det är Midsommarafton och i går kväll ringde grannen på med en doftande bukett blommor från den gammal trädgården kring huset de bebor en stor del av året.

Nere i gaturabatten utanför vårt hus har dagliljor brett ut sig och lyser som gula stjärnor på långt håll.

Och utmed huset mittemot visar smultronschersminen hur den löser problemet med formklippning. Efter många års stympning av buskarna till något runt har de återstående blomknopparna samlat sig på buskens yta och visar att de inte ger sig.

Smultronschersmin har en härlig och lätt doft.

Jag promenerar bort till Suseboparken för där har rosorna slagit ut och i år blommar fler än förra året, tror att de fått lite skötsel, för det ser inte fullt lika stökigt ut kring de gamla buskarna. Vattnet i strömmen är påkopplat inför helgen, det ger lite extra liv i parken.

Den jättelika rosbusken är som vanligt på försommaren full av rosa blommor, den syns på långt håll från hela parken medan de övriga och lite lägre rosorna blir en överraskning när man gått uppför trappan och kommer lite närmare huset Susebo.

Det vore roligt att veta rosornas namn, men jag gissar att de planterats för länge sedan, när Susebo hyste Optimus direktörer och ingen från den tiden lever kvar och kan bekräfta namngissningarna.

Mittemot den rosablommande jättebusken vaktar en annan hög buske entrén till rosengården. Det är en Mandarinros (Rosa moyesi) med ljust sirligt bladverk och just nu har den mängder av stora, enkla och roströda blommor. Den blommar en gång och får vackra cinnoberfärgade och flaskformade nypon till hösten.

Vid den inre planteringen nära rosenbågen har det kommit upp en skylt med historien om Susebo. Med förstoringsglas kan man läsa texten på bilden och skylten är kanske ett tecken på att man tänker sköta om området, inte bara huset.

En båge för rosor att bilda en blomsterport in till en inre plantering. Här försöker en ljust rosa ros klä ställningen med mängder av blommor, den kommer hela sommaren med nya blommor men inte så många. Jag gissar att det kan vara Stanwells perpetual?

Rosenbågens rosor börjar som rosa men ljusnar när de åldras.

Är det Stanwells perpetual?

En lång rad av vitblommande rosor bildar en rufsig häck mot resten av parken. Några har enkla stora blommor som doftar himmelskt, gissar att det är Rosa rugosa alba, de är svåra att fotografera, blommorna spärrar inte upp sina kronblad och ser gärna lite formlösa ut. På bladen ser man att det är en Rugosaros.

En annan ros i den vita raden har rosa knoppar och lite rosa stänk i de utslagna dubbla blommorna.

Rosa knoppar och lite rosa stänk i den utslagna blomma, lite mindre grova rugosablad, jag gissar att det är Louise Buignet, en kanadensisk ros som är härdig i alla våra växtzoner.

Mitt ibland alla de vita har ett rotskott? fått vara kvar och visar vad någon av de vita är ympad på,.

Många frågetecken, jag tror det är bra att kunna växternas namn, de innehåller ofta historia och en beskrivning som gör att växten får en egen identitet och som går att söka upp och läsa mer om än att endast ha synminnet (och doften) kvar av en en aldrig så fin upplevelse.

Skrivet av: brittakarolina | 11 juni 2026

Aklejor

Akleja (Aquilegia vulgaris)

En före detta gräsmatta intill ett gammalt hus där akleja för länge sedan varit rabattblomma har med tiden blivit ett hav av aklejor som gör att man stannar upp och beundrar färgerna och man kanske minns synen resten av livet. Ett sådant blomsterhav mötte mig vid ett stenhus i Avebury i England sommaren 2007.

Och för ett antal år sedan hörde jag eller läste Hannu Sarenströms berättelse om en liknande syn han upplevt vid en övergiven trädgård på Gotland där han i ett hav av aklejor såg att en blommade med omvandlad krona. När aklejor får stå i fred och fröa av sig fritt och utan mänsklig inblandning uppstår många färgvarianter och ibland också former.

Från rabatten i Väsby

Klipper från Wikipedia:

”Akleja är försvenskningen av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta tolkas i sin tur av vissa källor som en sammandragning av aquila legia, som är grekiska och betyder ungefär en samling örnar. Blommans baksida ser ut som att fem fåglar sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är duvblomma p.g.a. likhet med flygande duvor. Andra namn är ”duva drar vagn” och älvahandske.

Rådjuren skyr aklejan men humlorna älskar den, humlorna är de enda insekterna som har så lång tunga att den når att hämta nektarn i botten på sporrarna,”

I år har det hänt att rosa aklejor visar sig utan sporrar och har i stället ombildat dem till vanliga kronblad som då blir dubbla och blomman blir en stjärna och är förtjusande även som sådan.

Först upptäckte Karin annorlunda blommor i Dalens trädgård och hur skulle de sparas? Sen fanns flera aklejor på Lasses grav där de rosa hade blivit stjärnor och till sist när jag kollade plantorna på gården där jag bor, såg jag att de rosa var utan sporrar men det var även några blå.

Är det här vanligt och har jag inte tittat så noga förr om åren? Varifrån kom fröerna? Jag vill minnas att jag fick fröer som Karin samlat in bland de självsådda på Dalen.

Linné döpte en störning eller fel i blomanlaget till peloria ( grekiska för missfoster) och då var det gulsporre han studerade, de som fick regelbundna toppblommor när växten på sin övriga stjälk har osymmetriska blommor med sporre. En mutation. Linnés bekymmer var att när två olika blommor kom på samma stjälk hamnade de i två olika klasser när han försökte skapa ordning bland växterna.

Enligt AI och Farbror Grön : ”Aklejor korsar sig väldigt lätt och muterar spontant. Det innebär att fröplantor ofta får helt nya färgkombinationer eller annorlunda utseende (t.ex. dubbla, bolliknande eller sporrlösa kronblad) än moderplantan. Det är därför inte ovanligt att de plötsligt ser ”omvandlade” ut i trädgården.”

Andra orsaker till att aklejor kan se förändrade eller annorlunda kan vara att de utstått stark torka eller kyla och därför inte utvecklas som förväntat.

Akleja underifrån

Efter mycket sökande och läsande på Internet blev det klart att det inte alls är så sällsynt att aklejor förutom färg kan ändra även form.

Skrivet av: brittakarolina | 28 maj 2026

Promenad utmed Väsbyån

Väsbyån den raka

Min vanligaste promenadväg när snön smält och gångvägen torkat upp är Väsbyån söderut. Efter snösmältningen och innan vass och kaveldun växt upp brukar ån se bredare och mer vattenfylld ut, nästan som ett lite större vattendrag.

Det har hunnit bli maskrostid och på marken trängs de och strålar i klargult, alla ser dem och man aktar sig för att få växtens mjölksaft på något ljust plagg, det blir fläckar som består. Trots allt vi läst och hört om hur nyttiga alla delar av växten är, låter vi dem stå eller försöker rensa bort dem från våra odlingar.

Ängskavlen som kantar ån är på väg att slå ut. Den här delen av Väsbyån har inte så många simmande fåglar, nästan inga alls. Kan det bero på minken?

Hästkastanjerna på Marabousidan om ån är kraftiga och storvuxna, en kastanjeskog fyller södra delen av planen med grönska. Marabou är som de flesta stora livsmedelsindustrier ägda av ännu större företag och Marabou är nu en del av koncernen Mondelez, världens största chokladföretag. Kakaobrist och prishöjningar har nu krympt chokladkakor och praliner.

Vid Elfsunda svänger ån tvärt in genom en tunnel under järnvägen och en gångbro vid sidan gör att man kan gå torrskodd samma väg. Här kan man välja att följa ån till Edssjön eller gå till Elfsunda och vidare men jag vänder och går tillbaka.

Båt i Väsbyån, hur och varför?

Örat av skulptören Axel Nordell (1914-1997) ligger lutad i gräset nära en bro över ån.

Piosaurus av Ann-Charlott Fornhed har stått vid stationen i fem år som ett kvalitetstest, men har nu fått en fristad i grönskan nära Afrodite av Mats Amundin (1915- 2011)

Den jättelika gräsytan mellan järnvägen och gångvägen verkar vara en lämplig plats att samla skulpturer som Kommunen fått och haft huvudbry med att placera. Här är en plats man sällan söker upp men som alla kan se ett ögonblick från tåget när det saktar in eller startar. Är det här början på en ny skulpturpark ? är rubriken i lokaltidningen och när man talar med Trädgårdsmästare Nils Odén kallar han platsen ett skulpturhospice. Han ger också en bild av hur Väsbyåns framtid med nygrävda krökar är tänkt att bilda ett vattenland.

Skrivet av: brittakarolina | 26 maj 2026

Bergianska trädgården

Maj i Bergianska 2026

Trädgården har nyordning, universitetet står som enda ansvarig för planering av verksamheten. Jag går en runda en skön majdag efter tandläkarbesöket och trädgården visar upp de blommande träden som förr och de stora trebladen har slagit ut.

Treblad (Trillium) vill ha fuktig mark och halvskugga och täcker marken med sina stiliga vita blommor just där man svänger ner mot Japanska dammen.

I många oklippta gräsmarker i Bergianska blommar just nu förgätmigej, det hör till trädgårdens attraktion att mellan rabatterna är marken ”vild”, jag tror det är Europas enda botaniska trädgård som bjuder på ”natur” mellan det ”botaniska” med etiketter.

Blå paviljongen

En liten apel blommat vid Japanska dammens strand

Ormbunkarna vid brofästet till Japanska dammen vecklar ut sig

Utsikt över till Brunnsviken

Ett stort område hyser olika Rhododendron och Azaleor, tidigblommande och senare, just nu flera med blålila små blommor och här med rosa klockor.

Ett nytt konstverk bryter den enformiga vattenytan vid entrén till E.Andersons växthus. Det ser på håll ut som martorn. Den här dagen var växthuset tillfälligt stängt.

Kanske är det lite väl sent att beundra den rödlila Magnolian nära växthuset,

men om man går nära visar sig en del mustigt röda blommor som ännu inte förlorat sina kronblad..

Skrivet av: brittakarolina | 24 maj 2026

En gård på Dragonvägen

Gården på Dragonvägen

som alla måste passera för att nå soptunnorna och vars träd och buskar blommar ihärdigt antingen man ser dem eller ej.

En doft av syren letar sig upp utmed husväggarna och når balkongerna.

Hela gården doftar och syrenerna har tagit många år på sig för att bli så yppiga och ge alla lila doftande blomklasar.

Ett dekorativt gräs som blommar utmed hela Centralvägen har även fått en plats under ett av äppelträden.

Äppelträd nr1 närmast förrådet har burit frukt alla år sedan det planterades men i år tar det igen sig och inga blommor syns till.

Äppelträd nr 2 nära altanen har växt långsammare men blommar i år överdådigt

Den nya altanen med tak invigdes i höstas då huset firade 20 år. Bakom den syns de vita Rhododendronbuskarna, de är nog som allra finast i år. Snåret med Mahonia blommade några år väldigt rikligt och doftade så man översåg med deras taggighet, men de har mått dåligt av vårsol och torka så de vintergröna bladverket har blivit helbrunt.

Hellre då flera Rhododendron

Rabatten utmed garageväggen som bara har ett par år på nacken har fått två förtjusande Pärlbuskar.

och nära marken breder Iberis ut sig som två kritvita snöfläckar.

Skrivet av: brittakarolina | 19 maj 2026

Kring Hammarby kyrka

Lindarna kring Hammarby kyrka

De äldsta och högsta lindarna följer en tidig begränsning av kyrkogården

Samma lindrad men från motsatt håll. I samma rad finns två nyplanterade lindar där det bildats en glugg. I bakgrunden syns nyare lindar med annan klippning som följer en utvidgning av kyrkogården.

Hammarby kyrka rymmer bara ett mindre antal besökare, så den används bara vid förrättningar. Väsby Centrum ligger i Hammarby församling och ett större kyrkorum behövdes, här finns nu nu en modern kyrka, granne med köpcentret.

I norra ytterväggen är en runsten inmurad med runor från 1000-talet: Juvurfast lät resa stenen och göra bron efter … sin son. Gud hjälpe hans själ. Riksantikvarieämbetet..

Något hundratal år yngre lindar utmed kyrkogårdens yttre mur

Muren följer vägens krökning, När byggdes den och av vilka? Allt som rör själva kyrkan är noga antecknat men inget går att läsa ut om när lindraderna planterats och vilka utvidgningar av kyrkogården de visar.

En annorlunda klippning och höjd på lindar som följer kyrkogårdens utvidgning.

Minnessten till C.A. Löfvenström: Åt stiftaren af lazarettet i Hammarby socken ryttmästaren C.A, Löfvenström, född år 1764 död år 1813, restes denne grafvård af lazarettets direktion år 1851.

Gullvivemark utanför muren

Skrivet av: brittakarolina | 19 maj 2026

Vår i kärret

utmed Fysingen

Slånen blommar i vita drivor

Samma med häggarna, men doften är svag, man får gå nära för att känna den.

Fysingens strandkontakt är kärrig och snårig här i sydvästra änden av sjön.

Det nya gröna lyser även här

Fågelbärsträd?

Mera slån.

Skrivet av: brittakarolina | 16 maj 2026

Maj

Lövsprickningen

Spridda bilder från de nära promenaderna

Från balkongen ser vi västerut och solnedgångarna ger ofta färgrika överraskningar. Bebyggelsen mellan oss och den uppfattar vi mest höst och vår, då naturen skiftar färg och som nu då löven klär träden och gör luften ljusgrön och de många rosa körsbärsträden och de vita aningen senare, slår ut.

När jag tittar upp från datorn på kökssidan, blommar lönnens guldgula blomklasar utanför fönstret och när löven kommer skymmer de sikten mot västra Centrumingången och även det fyrkantiga Guldhustornet.

Jag far en runda till Eds kyrkogård luften är kristallklar och solen bländar. Här lyser också de blommande lönnarna, medan lindarna ännu bara är försiktigt gröna.

Gräs och häckar är nu som allra grönast och kyrkan ser ännu helt nyrenoverad ut med kritvita väggar och helsvart tak.

Solen går genom två fönster i kyrkan och man kan se malmkronan innanför.

Vägen förbi asklunden svänger vid en åker men bortom den syns Edssjön.

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma. När jag var barn på 30-talet i Uppsala drog alla barn från Peterslund till Kungsängarna för att plocka jätteknippor av de lila och vita liljorna till Mors dag. Mödrarna var måttligt glada över blomstren för på natten luktade de så illa att de fick stå utanför dörren. Lasse har fått några på sin lilla ruta, jag tycker de är fina.

Vid den sydöstliga porten i muren växer en vacker Ornäsbjörk med hängande grenar och långflikiga blad. På senare tid när man kan läsa av växternas DNA har man avslöjat att alla björkar med flikiga blad inte kommer från trädet i Lilla Ornäs, men de har det gemensamt att inte lämna något pollen.

De vita körsbärsträden och fågelbärsträden både vilda och planterade slog ut som stora vita moln och man måste stanna och beundra.

Tredje blå huset är paketerat och arbete pågår. Det har dröjt lite sedan de två första miste sin blå färg. De sidor av husen som blev vita ger ett lugnare intryck än vad de blå har gjort. Blommande träd gör Väsby vackert.

Skrivet av: brittakarolina | 21 april 2026

21 april

Isarna har lämnat sjöar och dammar, den frusna marken har tinat och vårblommorna slår ut för fullt . Den råkalla men längtansfyllda vårvintern är över Jag går mina rundor i de närmaste kvarteren och trottoarplanteringarna som anlades så hoppfullt för en del år sedan för en svältande tillvaro. Ytorna upptas numera av mörka idegransbuskar eller andra buskväxter med eller utan vintergröna blad som rotat sig och brett ut sig till täta barrskogsöar och öar av buskar utan kända namn, medan spretiga överlevare av plantor kämpar för tillvaron bakom och vid sidan av de livskraftiga buskarna.

I en gaturabatt har man planterat ett tjugotal plantor av julrosor. Kanske var tanken att de skulle breda ut sig och fylla rutan och blomma som en vit snödriva på senvintern. I år blommade de alla till påsk men det tar nog tid innan de täcker alla mellanrum i rabatten.

Blå Parkens förvandling av de läckande dammarna till rabatter blev av till slut. Det är lättare att hålla rabatter rena från kringblåsande skräp än att rensa vatten från flytande eller sjunkna sopor. En nyanlagd rabatt med något buskliknande har hela marken täckt med tussilago. Har de kommit med jordlassen som fyllt hålen efter dammarna eller är de avsiktligt planterade, de utgör en tät och rikt blommande tussilagomatta.

Tussilago är den växt jag sedan barndomen förknippar mest med den tidigaste våren, de blommade på soliga och uppvärmda dikesrenar och leriga ställen. Det är först senare som snödroppar, vintergäck, krokus och sippor blivit tidiga budbärare om vår och senast på den listan är nu också dvärgcyklamen.

Blå Parkens före detta bassänger har fått krokusplanteringar, mest vita men en och annan ljusblå. Krokus sprider sig gärna så kanske är det tanken på vatten (eller snö) som en vit och blåskimrande krokusmatta så småningom ska påminna om, den som lever får se.

Tidiga tulpaner slår ut, de här finns utmed kyrkogårdsmuren vid Eds kyrka.

21 april var Lasses födelsedag. Han tyckte om att fira bemärkelsedagar. Här brinner sista lyktljuset för säsongen, Hälften av penséplantorna har ätits ner av något djur, hare eller rådjur.

Older Posts »

Kategorier