Skrivet av: brittakarolina | 18 mars 2021

Vårtecken innifrån

Det här är också ett vårtecken. Det tog knappt en vecka från att jag hämtade björkriset tills bladen var här.

och ännu snabbare var blåbärsriset.

Skrivet av: brittakarolina | 12 mars 2021

Den amerikanska trågmusslan

Karin och Glenn som ofta går långpromenader med hunden håller gärna ögonen på marken och hittar då allt möjligt som hunden helst inte ska nappa åt sig och svälja blixtsnabbt. De hittar mycket svamp och ser växter som de saknar namn på och de har ofta något nytt de inte sett förut. I vintras innan snön och isen förseglade marken hittade Karin levande musslor en bit upp från vattnet på stranden vid Brandalsund, en vik av Östersjön. Hon kontaktade  jourhavande biolog på Naturhistoriska  Riksmuséet och SLU Artdatabanken och efter en del jämförelser föreslog hon Amerikansk trågmussla? till Artdatabanken. Därifrån fick hon bekräftelse på namnet och man strök frågetecknet. Professor emeritus Nils Kautsky var intresserad, han är limnolog som bevakar invasiva arter och han ville gärna se fyndplatsen., Det blev utflykter till Brandalsund och de hann plocka levande musslor precis innan snön och kylan lade sig över stranden och Östersjöviken.      Länstidningen tog upp fyndet som en nyhet och sen blev det en positiv Södertäljenyhet som spred sig även om invasiv låter lite skrämmande. Musslan som hör hemma i Mexikanska golfens vatten har förmodligen kommit i båt med barlastvatten som tömts här.  Enligt Kautsky så är Östersjön artfattig vad gäller musslor, så det finns gott om plats att sprida sig på för en nykomling.

SVT Södertälje har också uppmärksammat fyndet och de inspirerade en Södertäljekrögare att tillreda en smaklig  måltid  på musslorna och det och fyndplatsen finns i dag att se på SVT Södertälje.

Nu har musslan äntligen publicerats, och här kommer två länkar till de olika inslagen:

Skrivet av: brittakarolina | 08 mars 2021

I Rappnes glashus.

Saknaden av färg och doft från medelhavsväxter är stor, när E.Anderssons växthus i Bergianska är stängt. Då finns ännu en plats där man kan få glädja sig åt exotiska växter i blom, de flesta man inte själv kan ha i en torr och varm  lägenhet.  Det har gått lång tid sedan jag senast var i Ulriksdals slottsträdgård. Det är fortfarande kallt, ingen försäljning av plantor utanför glashusen än och kassorna är också inomhus.

In-och utgångarna är nu skilda åt i Rappnes växthus som på många andra platser med många besökare. Man välkomnas in genom en tät grönska av citronträd och doftande mimosor.

Om man får några tidigt framdrivna Kungsängsliljor, kommer de igen nästa år om man planterar ut dem efter blomningen.

Blommande kamelior i ovanliga färger i de svala växthusen.

Knappt en månad kvar till påsk, där på en bänk finns olika fjädrar att sätta i fastlagsris. Här är dagens fynd för Karin, fasanfjädrar till klockorna och jag hittade pärlhönsfjädrar till årets ris.

Åh mosskuddar, inte ens mossor gillar lägenhetsvärme,  kallt och fuktigt är bäst.

Fika och en mandelkaka i caféet när ögonen fått sitt.

,

Skrivet av: brittakarolina | 04 mars 2021

Guldhusen i Väsby Centrum

Det högsta huset som byggs intill Väsby Centrum har nått sin slutliga höjd och  kranarna är nerplockade.      Jag hängde med några våningar från mitt fönster, när de svetsade ihop väggar, golv och tak. Någon sorts guldfeber måtte ha drabbat arkitekterna, det ena huset efter det andra får guldfasader. Men det är nog mässingsplåtar i olika modeller.  Är det kanske ännu ett Messingen man anspelar på eller är det glänsande guld tankarna ska kretsa kring?

Solen i väster återkastas bländande en bra lång stund på eftermiddagen av den här väggen.

Och här är plåtarna mindre och liknar mer kottefjäll, inte lika besvärande reflexer i de små ytorna.

Skrivet av: brittakarolina | 01 mars 2021

Barockparken 28/2 2021

Det är söndag, solen är framme och värmer, gatan utanför är torr, visserligen väldigt sandig men ljus och löftesrik. Vart går jag idag? Det blir nog Barockparken, den rundan har inga backar och tänk om en tussilago slagit ut på den soliga slänten upp mot järnvägsbanken. De sista åren har de brukat visa sig kring den 20 mars.

Jag parkerar vid rensdammarna, de ändrar form för varje år, tillväxten är häftig’ nu breder ett brett vassbälte ut sig i vattnet, vipporna är ulliga och fröna flyger.

Kaveldunet löser upp cigarrerna till dun och de får också flyga.

På håll ser man lindarna i parken, kronorna lyser mörkt rödviolett av de unga grenarna.

Isen ligger på alla tre dammarna, gropig av alla gamla löv som smälter ut små vattenhål kring sig.

Såg bilder av skridskoåkare på dammen tidigare då vintern slog till.

Slottet är synligt när löven saknas. Den breda trappan slutar vid järnvägen.

Åt andra hållet Runby och husen med böjda ryggåsar.

Rundar det stora fältet och går utmed Väsbyån tillbaks, delen som slingrar. Såg ingen tussilago, marken sover ännu.

Skrivet av: brittakarolina | 27 februari 2021

”Apollonia”

Det företag Lasse arbetade för största delen av sitt  liv hette Dentalbolaget. Det var i från början ägt kooperativt av tandläkare och det skulle ledas av en tandläkare. Så var det också under många år och dentalmaterial hade en egen bransch. En chef på 50-talet, Olle Hamberg, återkom från en resa till Italien och hade där äntligen hittat en bra bild av Sankta Apollonia, tandläkarnas skyddshelgon och den skulle sitta fint på väggen i hans rum på firman. Det var en kopia av ett antikt bronshuvud i något material som liknade ärgad brons men avtrycket bestod egentligen av skickligt färgad plast. Vem eller hur Hamberg fått idén att avtrycket var en bild av just Apollonia från en annan tidsålder, vet ingen idag. Men Hamberg var så glad för sin Apollonia och glädjen varade tills en besökare kände igen kopian som Hygiea, hälsans gudinna i grekisk myt och sa det högt  Man fnissade och det spred sig snabbt över hela firman. Det hjälpte inte att hon var vacker, hon togs ner från väggen och stod en tid på golvet lutad mot väggen och sedan bar det av till ett förråd.  Åren gick, företaget förändrades chefer dog, nya kom och gick och chefen behövde inte längre vara tandläkare. Vid en storstädning var Hambergs ”Apollonia” på väg till soptunnan. Lasse visste att jag tyckte hon var fin och frågade om jag ville rädda henne. Javisst och så kom den hem till oss och upp på väggen i ett arbetsrum. Jag ser den som en hon och hon är lite lik min småländska mamma men jag vet ändå inte vem hon lånat sin form från.

 

Apollonia var en jungfru, diakonissa och martyr i Alexandria som vägrade att avsäga sig sin kristna tro och brändes därför på bål  (c:a 249) men först efter att man dragit ut hennes tänder. Hon vördas som helgon i Romersk-katolska kyrkan, är tandläkarnas skyddshelgon och hennes attribut är därför en tång. (Wikipedia)

Sankta Apollonia, målning av Francisco Zurbarán cirka 1631, bild lånad från Wikipedia                                                                                                                 Sankta Apollonia

Skrivet av: brittakarolina | 24 februari 2021

Det här är också en årstid

För en vecka sedan var det vinter men vad är det nu? Det är inte vår, isen är kvar på Mälaren.

Snön smälter och man halkar inte längre på vägar och trottoarer, väg till Sättra badplats.

men stigar där många har gått på snön tar lång tid att bli halkfria. Det är vårvinter

Utsikt från Sättra mot Munkholmen och lilla holmen, isen ligger kvar men men lockar inte att gå ut på

Utsikt från badplatsen åt söder.

Stenblock i den före detta almskogen

Skrivet av: brittakarolina | 21 februari 2021

Nu smälter snön

Igår regnade det och snön sjönk snabbt ihop och idag visar termometern 11 plusgrader

Trottoarerna blev snöfria och fåglarna säger vitsipp vitsipp vitsipp, jag ser dem inte, är det sparvar eller talgoxar som säger så?

Att elda för kråkorna har varit dåligt ur ekonomisk synpunkt har jag fått lära mig, det ska man inte göra men att elda för daggmaskarna går bra. Fjärrvärmeledning utmed Mälarvägen?

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2021

Snö

Det är ALLA HJÄRTANS DAG  i dag och här kommer rosor till er som tittar in på bloggen. Ha en skön söndag !

Det har kommit snö och den har legat kvar i flera dagar. Marken ljusnar och när  solen visar sig blir det lättare att andas.

Gatans rabatter har fått ett fint täcke och i går tog jag en sväng ner på byn för att posta paket. Jag frågade Gösta vad han ville ha på sin födelsedag. Lakritsbåtar, sa han. Lakrits finns inte i Japan. Karin skickade förra året men de gick vilse och kom tillbaka efter ett halvår och var då torra och hårda som småsten. Hoppas på bättre tur den här gången.

Det var jobbigt att förflytta sig .till fots på gatorna  genom snömos och hala knölar  men  jag ville ändå ta mig till ån och se hur snön möblerat om kring vattnet.

Pojken som balanserar på en smal bräda över ån vid det gamla brofästet hade fått en ryggsäck av snö.

Snön låg orörd och bländande blåvit.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 09 februari 2021

Befria den inlåsta Strutsen !

 

Till och med 20 februari visar Galleri Andersson /Sandström på Hudiksvallsgatan 6, Torsten Renqvists skulpturer. 

Joanna Persman skriver en varm inkännande anmälan av utställningen och avslutar med meningen, ”En karta guidar oss till de platser där Renqvists skulpturer lever sitt offentliga liv. En ynnest för dem som dagligen kan umgås med dem.

Då måste jag gå och hälsa på Strutsen, det var ett bra tag sedan jag sökte upp den. Konstigt att ingen skrivit något om den eller lagt ut bilder.

Torsten Renqvists skulptur Strutsen, inköptes som konsnärlig utsmyckning till Väsbys första gymnasium på 70-talet. Gymnasiet låg då ungefär där Blå Parkens dammar nu väntar på att tätas.   Det första Gymnasiet revs och ett nytt byggdes 2011 nära järnvägen, byggnaden heter Messingen till åminnelse av den metallindustri som tidigare låg där. Messingen rymmer också Väsby bibliotek.

När alla flyttat in i det nybyggda och vi börjat besöka biblioteket kom frågan, var har dom gjort  av Strutsen? Den fanns inte i den stora entrén eller någonstans där den kunde fått plats, jag frågade i biblioteket och de pekade tyst runt hörnet. Den stod i ett smalt utrymme utan möjlighet att se på avstånd, den hade tydigen varit obekväm för den nya gymnasieledningen, stegen var bortplockad, var den kanske för inbjudande för barn. Någon frågade varför den stod så undanskymd och då sa man att den syntes från tåget. Den syns inte alls från tåget, det ligger skymmande hus emellan.

I går lämnade jag tillbaks  böcker jag lånat och när jag rundat de många hörnen för att komma till strutsen såg jag att den fattades. En bibliotekarie  satt ensam och jag frågade  när strutsen försvann. Åh, den har flyttat upp en våning, Kan man se den? Neej där är det låst och jag har inga nycklar, men fråga nere i entrén. I entrén förstod de inte frågan men det kan ju ha berott på munskyddet, neej den står inställd i ett låst förråd som ingen får gå in i. Det låter ju inte som en upphöjelse precis. Det är alltså inte strutsen som gömt sig, den har fått hjälp av en okänslig gymnasieledning, den har inte förstått. Och plats finns det med högt i tak i entrén.

 

Jag hittar inga bilder av Strutsens första placering där man kan se hur den står i rummet, den gick att se från flera håll och man såg den genast när man steg in i gymnasiets förhall. Niklas tog bilder med några konstinriktade kompisar på 70-talet. 

Foto Niklas Tyrefors

Magnus Wallin på Strutsen och Kent Tankred nedanför

och här syns stegen som hör till skulpturen.

 

 

 

 

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier