Skrivet av: brittakarolina | 31 augusti 2018

Omväg till affären

Det händer mycket utanför husets dörrar utan att man ser när det sker, bilbränder, rån och stenkastning, man hör inget trots att det sker helt i närheten på vår gata, treglasfönster stänger effektivt ute allt ljud och med hörapparater som funkar lite dåligt, lever man ett lugnt liv. För att rasta ögonen lite och kanske få syn på något som förändrats går jag gärna en omväg till affären och i dag blev det genom Suseboparken.

Just nu  är det nog valaffischerna som blommar mest på gatorna, sommarblommorna torkade bort och

höstplanteringarna är lite mer lågmälda. Jag genar över Hugo Sabels torg och ser att

något pågår nära slutstationen för ”livets flod” och en trädgårdsskötare har parkerat vid det gamla äppelträdet.

Trädet är faktiskt helt ihåligt, man tittar in och genom det och häpnar.

Ändå bär det stora, vackra välsmakande och just nu mogna äpplen

som plumsar ner i dammen som vi ska tänka oss som livets slut enligt stadsträdgårdsmästaren.

Här fiskas gröna alger upp ur ”livets flod” som sakta förflyttar sig mot dammen

De tre helgonen utmed strömmen är ganska förskräckliga att se, tre stubbar som omvandlats med motorsåg till helgon och sedan svartmålats. Vem står upp och försvarar dem?

Silverpäronträden tar sig fint och som de flesta fruktträd i år har de gott om frukt.

 

Nästa båt seglar i kolstybb mitt emot norra ingången till Centrum.

Rundar kvarteret och går mot östra centrumingången,  här sitter gänget som jagas runt av väktare och och som ständigt får hitta nya platser att träffas på, nu vid parkeringen till kyrkan.

När jag kom hem igen prasslade det envist i fönstret och där kämpade en trollslända för att komma ut. Var ska en trollslända – dragonfly hälsa på om inte på Dragonvägen och hos Trollsländans textilverkstad, men den fick flyga.

Skrivet av: brittakarolina | 27 augusti 2018

Kyrkstigen, kyrkstenen och Edssjön

För många år sedan när vi var ganska nya i Upplands Väsby, letade vi upp kyrkstenen som vi hört talas om. Ett stort flyttblock med två runristningar på en stig i skogen mellan Väsby och Sollentuna. Vi hade då friska ben och stigen genom skogen var smal och just bara en stig. Vi hittade stenen med de eleganta runslingorna, ingen tvekan, de var huggna på plats och vid en tid då Edssjön ännu ingick i ett sjötransportsystem.  Stenen ligger högt och balanserar på en brant ner mot vattnet och har (haft ?) utsikt över sjön och infarten till Kyrkviken.

Den gamla kyrkstigen finns kvar ganska högt på slänten genom skogen men vi har fått en promenadväg närmare sjön som är bred, grusad och man kan gå flera i bredd.

När man blickar ut över sjön kan man se några små prickar i vattnet till höger om den utskjutande holmen, vad kan det vara? Med kamerans hjälp ser jag att det är fåglar men vilka? Inte förrän jag kommer hem kan jag se att det är de som numera visar sig utmed många stränder. Skarv.

Flera bänkar att sitta ner och njuta av närheten till skog och vatten finns utmed den grusade leden.

Marken är grön, kanske inte knallgrön men växtligheten verkar hämta sig efter värmen och torkan.

Bäverns arbete, att skaffa mat att ha i skafferiet under vatten.

En pil med lite bleka bokstäver pekar rakt upp mot slänten och en omsorgsfullt lagd stentrappa leder upp till den gamla kyrkstigen och kyrkstenen.

Där är stenen! Man möter den nu från baksidan, men när jag kommer upp känner jag igen den.

Runslingorna är svåra att fånga på bild.

Skyltarna berättar 

Ner igen till grusgången utmed sjön, en bit upp färskt bävergnag, hur siktar bävern när den fäller träd?      Här finns en glugg för trädet att falla i vattnet men har den börjat med fel stam först ?

Sena små blåklockor åt bergssidan

och blomvass i en glugg ut mot vattnet

Många träningscyklar utmed vägen, hann bara inte få upp kameran, hörde gruset rassla och såg sen bara ryggen av dem.

I den tropiskt gröna och igenväxta Kyrkviken stack några jättelånga blad upp, det måste vara Kalmus? Min mamma brukade säga så om sådana blad. Kalmusrot. Hur vet du att den heter så, frågade jag. ”Mor sa alltid så om de där bladen. Och att de var bra för något”. Min mormor var född 1857 och jag har fått kalmusrot som traderat minne ända från  henne och hon hade också kanske bara hört det. Om det nu är kalmusrot, känns det bra, minnen kan innehålla sanning. 

Svamp har börjat visa sig och mitt i gruset vilar sig en snigel på maten.

Här är den grusade stigen slut – eller börjar, vid busshållplatsen utanför Eds kyrka,

Skrivet av: brittakarolina | 26 augusti 2018

Dragonvägen

Vår flytt från hus med uppväxt trädgård  till lägenhet i tätare bebyggelse för en del år sedan, var både önskad och fruktad.  Vi grejade det och ångrade oss inte, men det fanns en del vi ändå saknde och förutom trädgården var det  den nära skogen, Runbyskogen.

Det blev inga skogspromenader bland flervåningshusen och vi letade efter gröna stråk att se årstidernas växlingar i. Folkparksområdet hade en remsa obebyggd  mark utmed Dragonvägen och där fanns en gångväg och för länge sedan hade man planterat lite buskar och satt ut två soffor, Väsbyhem hade inhägnat en hundrastgård och där fanns också en minigolfbana. Vi gick ofta gångvägen som vi trodde hade en framtid som grönt gångstråk, men störde oss på att buskarna fått bli risiga smalträd som växte stökigt och när man äntligen klippte gräset hamnade det i drivor på gångvägen och kring fötterna, hela det gröna området var liksom lite styvmoderligt omskött.

På vintern trängde vatten upp på ett ställe ur backen och det bildades svallis i mängd som en del vintrar bredde ut sig och täckte hela gången och isen byggdes en del år på ända ner till passagen under Dragonvägen.

17 nov 2013 skrev jag om vägen och har några bilder med och ångrar förstås att jag inte tog fler under de år vi ändå hade glädje av den.

1 dec 2016 var Dragonvägen med på ännu en blogg, uppriven och avstängd för alla de ledningsdragningar som behövdes för tillbyggnaden och förtätningen av Väsby och däribland  just den smala remsan av grönt som väl ingen anat att den en dag skulle få rymma höga flerfamiljshus.

Dragonvägen från söder med ett påbörjat förtätningsobjekt på före detta parkeringsområde.

Nu har vi fått tillbaks Dragonvägen och den raka kontakten med omvärlden, ett tungt och tätt höghus med många små lägenheter reser sig nu intill de blå husen , det har fortfarande gredelina underkläder och den färdiga visionen sitter på en skylt intill.

Just nu finns inte ett spår kvar av den förvildade markremsan utmed västra sidan av Dragonvägen, de små knallar av berg som skymtade  genom grönt oklippt är nu bortsprängda och man har dessutom urholkat berget och marken kring och skapat en grop som tillåter flera våningar under marknivå.

Här vilar hjälpredorna efter stängningsdags långt under hundrastgården och promenadvägen.

Killen i gul väst styr något borrartatoch vattnet skvätter

Nästan allt styrs från maghöjd

Här står en stenfylld skopa och väntar efter en rast, hur orkar den lyfta?

En gulklädd klättrar faktiskt upp i maskinen

och när lastflaket är lite för långt ifrån skopan rullar bilen sakta bakåt utan att någon sitter vid ratten.

Man spränger sig längre ner och här är inritat ett rejält flervåningshus.

Minigolfbanan har fått ett lyft på andra sidan om Centrum och inga ljudliga stormar har blåst kring förintandet av den gröna remsan utmed Dragonvägen, inga förbisedda gravhögar har rapporterats, ingen svallis om vintern kommer att hindra broddlösa fotgängare.

Skrivet av: brittakarolina | 20 augusti 2018

Tår på tand i Rappnes oas

Efter en tvåveckorsparentes måste jag kolla om tidlösalökarna börjat säljas hos Rappne i Ulriksdals slottsträdgård, det är alltid en bra förevändning för att få besöka trädgården med bästa sortimentet, jag tror lökarna kommer lite senare, men då den egna trädgården fattas, känns det märkligt nog bättre att söka efter en särskild växt i en handelsträdgård än att bara stryka omkring där utan ärende. Som väl är finns caféet som kan vara anledning nog.

Jag kände efter och bestämde mej för att åka. Innan jag hunnit ta på mig skorna, ringde Karin och undrade om jag inte var sugen på att fika i trädgården som har allt.

Skönt väder, fräscha plantor, en och annan ros blommade och jag måste nog titta efter några fetblad för det har blivit ett par hål bland suckulenterna i balkonglådan.

Det var verkligen tryck i trädgården, parkeringen fullproppad och extraåkern likaså. Mängder av människor rörde sig på odlingarna för självplock

Rödkål, alla kålhuvuden redan avplockade.

Så blev det, Karin hämtade en pelargondekorerad tårtbit och en god kopp kaffe och firade min överhoppade födelsedag.

Till firandet hade hon med en bok som Glenn hittat, en årsbok från  Riksarkivet och Landsarkiven med det händelserika året 2007:   Gröna arkiv – med Linnés ögon och andras.

12 uppsatser med litteraturförteckningar varav den första handlar om

Att bara hålla i boken var en fröjd, nu slipper jag treva efter kvällslektyr på ett tag i vårt svåra bibliotek.

Glenn hittar alltid något som berör, hälsobrunnar har varit aktuella en tid, vi har själva en på Gotland och Karin har kommit på att Södertälje där hon bor har varit brunnsort på 1800-talet med vattenkuranstalt och brunnspark, då hittade Glenn en idéhistorisk avhandling av docent Elisabeth Mansén från 2001 om den svenska kurortskulturen 1680-1880. En tegelsten med bilder och alla tänkbara aspekter.

 

Trädgårdsrummen hos Rappne har utökats, alla är fyllda med något som inspirerar, vi hann inte leta färdigt i alla och det bäddar för ett återbesök.

Skrivet av: brittakarolina | 08 augusti 2018

Kaffestund på Ingarö

Gösta, Yoko och Selina är just nu tillsammans med Missy bland tallklädda berghällar på sommarstället Ingarö. Det skulle bli varmt idag och så blev det, men ett uteställe i skuggan bakom huset hade drag och blev omrört av vinden och där överlevde vi gott i flera timmar.

Familjen är rätt rörlig och inte samlad på ett ställe så ofta men idag var alla här, två av dem är fiskar och en fisk vet inte vad gränser är och simmar som den vill. Vet inte om liknelsen håller för inte ens en fisk simmar gränslöst och som den har lust, den kan vara beroende av stim, temperatur eller salthalt. Men det har passat som kommentar när de plötsligt är på något konstigt ställe, då har vi  (Lasse och jag) sagt, jaja de är ju fiskar.

För en gångs skull satt vi bara ner och pratade, att titta nära på det som växer i bergsskrevorna var inte roligt, småtallar hade torkat och ljungen likaså, mossorna hade rullat ihop sig av torkan och förödelsen kändes sorglig, hoppas berghällarnas växtlighet hämtar sig under hösten.

Nej det blev bilder på Selina som använder sommarlovet till att övningsköra bil, Linköping nästa.

Och Yoko som åker till jobbet i Uppsala när

Gösta far till USA och firar dem han bodde hos när han lärde sig flyga.

och Missy följer med Yoko till Uppsala.

Men idag var alla här.

Skrivet av: brittakarolina | 06 augusti 2018

Väsbyån augusti 2018

Det är som att återvända från en resa i ett främmande hett land och ha missat sommaren på hemmaplan. Jag behöver se ån igen när luften äntligen går att andas. Väsbyån brukar smalna mycket under en vanlig sommar, tänk om den torkat ut helt. Men vi har ju fått regn i flera omgångar så kanske den är som en vanlig augustidag.

Vattnet är lågt och trädrötter är bara med det finns vatten i alla fall.

Fackelblomstren lyser rött nära vattnet

och ängskavlen är grön och saftig

Såpnejlikorna kastar sig utför slänten ner mot ån och ser inte ut att ha lidit av torkan

Alla ekarna utmed gångvägen har mängder av ekollon. och ute på leråkern finns det fortfarande blommande johannesört. I år har jag missat att plocka både till pirk och johannesolja, men det är gott om stora knoppar kvar, så än är det inte försent.

Ett grönt täcke ligger över ån, andmat och något ser ut att röra sig i det gröna.

En andmamma med sex ungar som fått leva tills de är nästan vuxna

De vill inte bli fotograferade och vänder och drar åt andra hållet.

Den vanliga slutbilden av ån under motorvägsbron.  Här är ytan oftast en spegel.

Det känns som en vanlig sensommardag och jag har nästan glömt de gångna veckornas olidliga hetta, den ska ju återvända sägs det, ja men till dess, låt oss andas när det går.

Skrivet av: brittakarolina | 03 augusti 2018

Trädgården lever

De hetaste dagarna har jag motstått frestelsen att återse trädgården men i dag var det gardin framför solen i flera timmar och ett par grader svalare och då vågade jag mig ut, fast det blev lite sent, först vid 6-tiden kom jag iväg.

På håll såg allt frodigt ut, mängder av äppelkart i alleträden vid norra entrén och på marken. Med vattning har torkan inte satt så tydliga spår på annat än gräsmattor och ängsmark.

Paddlare ute på Brunnsviken har varit en vanlig syn men nu har tillkommit även de som bara har en bräda under fötterna.

Ormbunkarna har klarat sig och är ännu gröna, stensötan på bergsväggarna ser ut att själv ha valt växtplatsen.

Det är nog för mig det mest älskansvärda i den här trädgården, det som ser ut att växa vilt men som planterats en gång och med åren smält ihop med ekbackar, tallskog och klippskrevor, det är en trädgård med så många levande minnen.

Grussloken på den nya alvarmarken vippade med sina känsliga strån, vilken tur att de luddiga axen ännu var kvar, lite häftig vind och de är bortblåsta.

Äkta kastanjen snett utanför entrén till Anderssons växthus är full av nya frukter.

och en rosa Nerium i kruka välkomnar vid bron.

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 31 juli 2018

Det är här det blommar

Denna sommar serverar den ena prövningen efter den andra. När jag kom hem från ön och fyllt tvättmaskinen med tvätt som jag inte vågat låta Gotlandsmaskinen ta hand om, trodde jag att jag klarat ett hinder. Sen satte jag mig ner på  lördagskvällen och såg på TV som en riktig soffpotatis. Prick klockan 11 stängde alla kanaler av och skapade snöfall i rutan. Samtidigt försvann Comhems bredband och delar av vad mobilen hämtade på en server. Den här gången kunde jag ändå använda mobilen för att ta mig ut på nätet .  Efter att ha köat  hos Comhem fick jag veta att flera hade samma bekymmer och de skickade ut en felsökare. På den vägen är det.

Jag for till Eds kyrkogård för att kolla hur torkan hanterat det planterade, Karin och jag satte en ros på Lasses grav för några veckor sedan och sen for jag till Gotland. Jag trodde nog att den inte överlevt de heta veckorna, men den levde och hade bladrosetter utmed de tre stjälkarna. De gamla lindarna hade täckt gräsmattorna med sina fallna blomställningar men man hade haft bevattning på, så grönt gräs tog sig igenom och inget såg torrt ut.  Blommorna på alla gravarna var praktfulla och färgerna var på topp och alla var olika.  Vill man se blomster med färg som inte torkat bort, så är det här de finns att se.

Skrivet av: brittakarolina | 30 juli 2018

Regnet kom

Efterlängtat regn

Regnet kom och ganska häftigt. Jag satt i mitt svalkande tvärdrag i köket och hade bundit fast fönstret på glänt och när det det tog i och regnade på tvären kom jag på att fönstret i arbetsrummet var lite öppet. Skyndade dit och där flög papprena som fladdermöss i rummet och de som inte flög badade i en flod som vällde in genom fönsterspringan och redan mötte mej på golvet.  Sen hörde jag ett brak och trodde det var åskan men när jag kom ut i köket var fönstret vidöppet, snöret var avslitet, allt på fönsterbrädan var nersopat och papprena på kylskåpsdörren var borta och kunde senare plockas på balkongen. Jag fick igen fönstret med viss möda och golvet var en sjö. Torkade så mycket jag kunde och såg på telefonen att jag missat ett samtal. Det var från Barbro under mig och jag ringde upp men ingen svarade. Tänk om hon ringde och behövde hjälp, jag försökte igen men sen gick jag ner och ringde på hennes dörr och ingen öppnade. Vad gör jag om något hänt henne?

Kanske Kerstin bett henne att komma och dricka kaffe, jag hörde röster längre ner i trapphuset, låste min dörr och åkte ner. Där stod Barbro (guschelov) och Kerstin och de andades ut, Barbro hade hört braket i mitt kök och trodde något hänt mej och ringde både i telefon och på dörren, det hörde inte jag när jag hastade runt med handdukarna och torkade. Kerstin som just kommit in utifrån var genomblöt och befriades från att lösa problemet och slank in till sej och sen tog Barbro trappan och jag hissen upp och allt blev lugnt i huset igen.

Ska nog inte önska vackert väder igen, tycker vi har fått nog av den varan. 

Här kommer en flod nedför Karbergsvägen

Ser att Gotland äntligen fått en ranson av det livgivande vattnet.

Köksbordet innan allt gick i golvet. Vi uppmanas att dricka mycket och ta en liten sked salt ibland. Har nog aldrig druckit så mycket vätska som under de här värmeveckorna.

När jag var mycket ung läste jag en bok av Louis Bromfield som hette, När regnet kom. Den gjorde ett starkt intryck på mig och jag känner fortfarande den kletiga fukten på skinnet efter den. Minns inte längre exakt handlingen, mitt ex är tryckt 1944 och jag minns egentligen bara hur den fångade mig. Jag har dessutom bundit in den och vägrat låta den gå på tippen, jag slår upp sidan 13 och minns faktiskt men nu är det nog dags att läsa om den.

Skrivet av: brittakarolina | 27 juli 2018

Trastbad

I morse klockan 6 när jag tog i dörren för att gå ut i tvättrummet, lyfte en stor flock av koltrastar, svarta och bruna blandade med björktrastar och några fler fåglar jag inte kunde se vilka. De slogs om att bada och jagade varandra. Vattnet jag fyllt på i går kväll var nästan utskvimpat. Jag väntade med att gå ut och de jag skrämt upp kom tillbaks och de satt i alla träden runtomkring. Vattnet var tydligen efterlängtat. Nu är Karin vid stugan med Alexandra och Alfred och de har kollat vattnet i brunnen och tror att det ska räcka till både dem och fåglarna ett par veckor.

Det var varmt i dag också men vinden tog i så trots gasset svalkade det något.. Lämnade mycket ogjort kring stugan. Ovanligt att lämna ön utan att ens varit nere vid stranden.

Då jag kom till Fide och den gamla järnvägsbanken såg jag raden med ungnöt som brukar röra sig i vassen. Jag måste stanna och försöka få en bild av dem. Färgen på vassbältet ser ut som om hela världen är ljusgrön och ätbar. Kornas ben var lite väl korta och huvudena hamnade nere i grönskan.

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier