Skrivet av: brittakarolina | 22 juni 2019

Midsommar 2019

Alla som har bil ser ut att fira midsommar någon annanstans och när jag åkt till Karin och Alexandra i Södertälje blir det ännu tommare i garaget.

Karin och Glenn bor i ett äldre kvarter med grusade innergårdar, där en gång soptunnorna var den enda inredningen och kanske något träd. Husen är 6 våningar höga och solen når ner till marken bara ett par timmar och den tid då den står som högst. För några år sedan  började hyresgästerna gräva ner plantor på de belysta delarna och det har förvandlat gården till en blommande oas.

Just nu blommar pioner och rosor, schersmin och kaprifol och i en rad pallkragar går rabarber och sparris att skörda.

Här kan man duka till större och mindre kalas och det finns plats för flera familjer samtidigt och sköna kvällar är det alltid några som grillar.

Kaprifol. schersmin, ros och pion vilka dofter !

En del är överblommat

Ska vi gå upp till Torekällberget och se på Ölandshönsen efter att vi ätit sill och druckit kaffe? Jaa ! Torekällberget är ett friluftsmuséum, Södertäljes Skansen med fint bevarade rester ur det förflutna, hus av skilda slag och djur av lantrastyp. Just en sådan här dag pågår många aktiviteter som lockar barnfamiljer.

Nora kvarn som flyttats hit från Mörkö är muséets varumärke. Intill den är tomten där ett gammalt värdshus brann ner år 2016 och som väntar på bebyggelse. Tomten ägs inte av muséet och bebyggelsen diskuteras häftig.

Folk överallt

Stegen vid Råbygårdens uthus är häftig.

Ölandshönsen var instängda. Det blir kanske lite för oroligt för smådjuren när stor mängder folk rör sig kring husen.

 

Blomster och rabatter på alla gårdar. Fläder, klätterhortensia och doftchersmin stod för de stora vita skyarna nu när fruktträdens blomning är förbi.

Karin , Alexandra och Tora

Ballonger är inte längre enbart runda eller korvformade, de kan vara jättelika nyckelpigor eller enhörningar.

Runt det nedbrända värdshusets tomt har man skärmat av med stora tryck av fotografier från gamla Södertälje på grovt tyg. En marknadsbild från 1800-tal

Bild från järnvägsstationen där Södertäljekringlor bjuds ut, när tåget håller en stund. Mitt minne är från något senare och då var det småpojkar som sprang utmed tågsidan och ropade ut att de hade kringlor.

Min midsommarhälsning blev försenad men i stället önskar jag alla en god fortsättning på den sköna sommaren.

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 19 juni 2019

Rosorna slår ut i Dalens sjukhusträdgård

Rosorna slår ut, du måste komma hit och se, Karin ringde tidigt på morgonen, det var svalare i luften och blåsigt. Nu visar sig resultatet av Karins egen klippning i rosenträdgården i år kortade hon in dem rejält och det var med stor förväntan jag styrde mot Enskede.

På Dalens parkering hittade jag en plats i skuggan av en lönn, sen måste jag få hjälp med att betala, hämta en app, och trycka in platskoden, mej själv med alla siffror och telefonnummer, bilens nummer och vilken sorts kvitto jag vill ha. Det var faktiskt enklare förr.

Tiden går fort, för några veckor sedan var marken lysande gul av de nedfallna lönnblommorna och redan är det fröernas tur.

Karin mötte, ingen kan ana var trädgården finns och efter en del korridorsvängar ser man genom ett dimmigt fönster att det blommar utanför och där är dörren som leder ut till det oanade.

Trädgården börjar som en innergård mellan två huslängor och öppnar sig sedan till en friare del utanför husen. 

På innergården reser sig rosor högt utmed väggarna, de hör till den ursprungliga planteringen och flera buskar från anläggningstiden har fått kraftiga stammar. 

Vintern  for hårt fram med en pergola som funnits med från början. Den var helt klädd med vin som gav kilovis med druvor men den rasade och när den avlägsnats uppstod ett tomrum.

Eldkaprifol ?

Rosor från trädgårdens första tid. 

Så här frigjord blir taklökens släkting då den slår sig lös andra året. 

 Den yttre trädgården med alla storblommiga rosor från 90-talet. De första att slå ut är ljusrosa och namnet ännu en gissning.

Karin

Två hammockar är nya för året

Sjukhuset började byggas i slutet av 70-talet och stod färdigt 1982. Parken kring byggnaden och den del som Karin sköter ritades av landskapsarkitekt Gunnar Martinsson (1923-2012), en av landets främsta landskapsarkitekter enligt dödsrunan. Från den tiden finns mycket av växtmaterialet kvar men på 90-talet gjorde arbetsterapienheten en omarbetning och då tillkom bland annat den yttre rosenträdgården.

Ägare till verksamheten har varit Landstinget, senare Capio och den nyaste ägaren är nu Praktikertjänst, men fastigheten förvaltas av statens fastighetsbolag Locum.

Karin Sjökvist Tyrefors har lämnat uppgifterna, hon har också  Martinssons ritningar med träd-och växtförslag och listor på rosor som planterades på 90-talet. 

Skrivet av: brittakarolina | 16 juni 2019

I solgass vid ån

Då jag kom hem igår, ringde grannen på dörren med en  doftande hälsning från sommarhuset i Törndal. Två pioner fyllde hela lägenheten med väldoft.

Idag for jag ut igen, måste kolla hur det ser ut kring ån. Parkerade nere vid kommunens förvaringsplats för överblivet material. Där jag en gång för flera år sedan återfann Amundins isärplockade skulptur. Det som nu tornar upp sig nära ingången ser ut som de stora rören man skaffade för att skapa en parkourbana åt ungdomen på gamla gymnasietomten. Jag säger bara, ser ut som.

Nere vid ån, där den bildar  en liten sjö står en ensam Iris och blommar.De olika gräsen kring åkanterna blommar just nu och är ståtliga men jag har inte rätt teknik att få dem på bild. Sen blommar allt vi inte vill få in i trädgårdsland. Ryssgubbarna är väl nästan slut men kirskålen blommar pampigt, där den har sina reservat.

Ryssgubbar beskrev jag i juni 2013 och har inte närmat mig dem sen dess. Får de fortsätta att heta ryssgubbar när man förstår att de inte är så värst önskvärda och enbart ses som svårt ogräs?

Kirskål i blom, kommun-gräsklipparen har till och med sparat flera fält med blommande kirskål utmed ån, de är som en böljande vit-grön spetsduk.

Svårt ,att hitta rätt gräsnamn, här är mest hundäxing.

Hundäxing som blommar tydligt

Det blev för varmt att gå den skugglösa delen av vägen mot  Älvsunda,

Jag såg att jordhögarna som med skylt döpts till ”Moder jord” hade invaderats av ryssgubbar.

Törnrosor klättrar högt i träden utmed ån och blommar lika fint som de i går.

Skrivet av: brittakarolina | 15 juni 2019

Törnrosens lördag

Solig lördag, värmen har återvänt och jag undrar vad som kommit upp i dikena vid Runsa efter de senaste veckornas många regnskurar. Min bil är den enda som står kvar i garaget en sådan här dag och nu får den också komma ut och röra på sig. När jag passerar Kairo-badet ser jag att gräsmattan är helt fullpackad med folk, men i vattnet guppar inga huvuden, det är kanske lite väl kallt fortfarande.

Vid Runsaparkeringen står några bilar och ur en som just kom före mig håller ett äldre par på att trixa ut hopfällbara solstolar ur bakluckan. Var tänker de möblera med dem? De låtsas inte se mig, tittar bara rakt fram och kånkar förbi med sina stolar och tränger tydligen  genom någon bakväg in i snåret för jag hör deras röster en bit in bakom väggen av blommande törnrosor.

För mig är det törnrosens dag, mer än så här kan de nog inte vara utslagna alla på en gång. Åkerholmarna är tillslutna med en häck av de taggiga buskarna och blommorna varierar i färg från vitt till mörkrosa. Vi bor i Carl Jonas Love Almqvists landskap (ett av dem) och jag letar efter citat om törnrosen som han hade en särskild känsla för men hittar bara en vers om hjärtats ros som jag inte riktigt förstår.

En blomma står i hjärtats hem,
hon har ingen färg ännu;
Herren Gud i himmelen
den blomman har gjort, o Du! –
Blomman stod i hjärtats hem,
hon hade ej färg ännu,
men av Herren Gud dock hon hade namnet Törnros.

Rosens törnen såra hjärtat.
Då rinner blod därur.
Hjärtat frågar Herren:
“Vi gav du den rosen åt mig?”
Herren himmelskt svarar:
“Blodet utur ditt hjärta färgar din ros åt dig:
du och ditt hjärtas ros då likna i fägring mig.”

och tittar man ner på marken så försöker femfingerörten väva en matta som täcker vägens grua

Skrivet av: brittakarolina | 10 juni 2019

Ännu försommar

De två klargröna och nyutvecklade ormbunkskvastarna vid japanska brofästet ger halva upplevelsen av ön med det algrika vattnet kring. Nu finns små skyltar som berättar att algerna  vi tycker ser sopiga ut gömmer mängder av salamanderyngel , det är därför de får ligga kvar.

På sluttningen ner mot dammen lyser som brinnande lågor flera japanska Azaleor

och i dammen blommar gula  iris.

Ormbunkarna i den stora bukten har rullat ut sig helt

Gullpudran är för längesedan utblommad i sitt hörn men har nu ormbunken till tak

Det hördes plask och tjoande utifrån vattnet och kameran såg badare vid och på en brygga vid Tivolistranden.

Rhododendrondalen stod i full blom

Det jag var mest nyfiken på nu när jag missat hela vårens blomning i Bergianska var vilka växter som  överlevt vintern på det ganska nyanlagda alvaret

I skarvarna mellan kalkstensflaken växte flera bestånd av gräslök i från rosa till ljust blålila. 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 juni 2019

Tisdagsmötet

Sommarvärme och stilla i luften, en vitrosa pelargon skulle planteras på graven, jag letade fram planterspaden och for den nu vanliga vägen genom det nybyggda området, Eds allé.  Jag var ensam på kyrkogården, nej något hördes, gräsklippning pågick. Här och där hade klipparen rundat en familj med prästkragar eller en liten ö med tusenskönor.

När jag var färdig kände jag att jag måste se vad som växte i sumpmarken på väg mot Edssjön och bilen fick vänta. Det var full sommar  och blommor i alla färger trängdes utmed stigen på den fuktiga marken. Som i en midsommardröm. Jag försökte fotografera men i starkt solljus är det svårt att fånga blommornas färg  men jag försökte ändå. Glädjen som jag saknat en tid började komma tillbaks efter att jag fått ett meddelande från vårdcentralen att ta ett piller mindre än receptet föreskrev.

En sprucken storsten just före den kusliga urskogen med fallna stammar och vatten i marken.

En äldre dam lite längre fram på stigen plockade smörblommor och hade redan en stor bukett. I skogen hälsar alla och en sån här fantastisk dag i synnerhet, så vi bytte några ord. Jag ska torka de här, sa damen – och lägga ovanpå skåpet, fyllde jag på – ja just det, sa hon. Har man jobbat på Skansen så vet man hur torkade smörblommor ska användas. Bor du här frågade damen, min mor var född på Pråmudden, hon pejlade om jag var en riktigt gammal Edsbo., nej tyvärr, har bara  45 år i Runby som bakgrund. Damen gick vidare och fortsatte på vägen mot kyrkstenen. Det finns en soffa här längre fram att sitta på sa hon, jag vet, sa jag men hade inga planer på att nå dit. Sjön öppnade sig och ett par svanar simmade i viken, här måste jag stanna ett tag.

Och där var redan soffan en liten bit upp i blåbärsriset och damen med smörblommorna satt och väntade.  Jag heter Inga-Lill, sa hon, Britta, sa jag.                           Vi är en krympande skara av Ingalillor och Brittor, de namnen döper man ännu inte nya barn till. Rollatorn föranledde en fråga och jag sa att jag har den för att gå igång efter en stroke. Men det har jag just haft en också, sa Inga-Lill, som var änka och som flyttat till lägenhet efter ett helt liv i hus på marken, så märkligt och sen öppnade sig dammluckorna för oss båda och allt man hållit inne med för att inte trötta öronen på barn och bekanta, vällde fram. Vi prövade olika nyckelord på varandra., Danderyds sjukhus, yrsel, medicinerna, inställda utlandsresor, vuxna barn, bilkörning. Och jag som varit bilkårist sa Inga-Lill och kört alla sorters bilar och som har levt med och i bil, nu har jag lyckats förkorta förbudstiden, i bilen är yrseln borta. Det var ett härligt möte,  vi hann prata om allt, När skuggan började göra bänken svalare gick vi båda tillbaks till kyrkparkeringen, där våra bilar väntade ensamma på varsin sida om kyrkan. Vad vi haft roligt sa Inga-Lill, och gav mig en kram och kindpuss. Vilket möte ! Har jag drömt?

 

Skrivet av: brittakarolina | 02 juni 2019

Tollef

För några år sedan tog Monica kontakt med mig, vi kom från samma skomakarsläkt i Hälsingland, min fars yngre bror Ture , lokförare i Gävle var hennes morfar och hon hade minnen av en släkt jag knappt visste något om. Monica med maken Tollef var nästan jämngamla med oss och vi träffades så sent i livet att det inte behövdes någon prövotid för vår vänskap. Sen dog Lasse och efter ännu ett år dog Monica och kvar blev ett par vilsna människor, experter på  samarbete efter 60-åriga äktenskap och helt ovana vid att enbart lyssna på sig själva.

Tollef hörde av sig och vi kom överens om att träffas när marken är grön. Uppsala Botaniska trädgård är en bra plats för mig och jag tog mig till Uppsala med tåg för första gången på ett stort antal år. Biljettköpet var inte det lättaste, jag hade misslyckats med att få till det med appen och på Väsby station skulle det gå bra ändå. Det gjorde det inte, biljettapparaten var ur funktion och därför gick jag ombord på Uppsalatåget utan biljett. Ingen kontrollör visade sig och i Uppsala mötte Tollef med bil. 

Vid parkeringen i Botaniska var den gamla parkeringsautomaten utbytt och nu var det var app som gällde. Tollef är nog rätt hemma med mobilen men trots många försök fick han ge upp och bilen sparade några skattade kronor.

De urgamla träden i gräsmattan bakom Linneanum blommade i vitt, rönnar oxlar och hagtorn,  inga döda grenar eller hål i kronorna, det var som att gå genom en vit dröm. Orangeriets  citron-och pomeransträd hade fått komma ut i gruset utanför byggnaden och solen hade redan hunnit bränna en del blad. Vinden slet i de stackars träden i sina kaggar som stått inomhus en hel vinter och skyddats  från kyla, gass och blåst.

Tollef hade siktat på en visning men det började regna och visningen blev inte av, då kan det kanske sitta bra med lite kaffe och bulle. Regnet tilltog och vi hastade vidare till tropiska växthuset, där kan vi i alla fall gå in. 

Även i växthuset är många av träden mycket gamla men friska och blommande, det ger en känsla av att beständighet, att möta träd som fanns även för 60 år sedan men som inte är risiga och med spretiga kronor. Regnskogen ger intryck av regnskog, grönska som hänger, klänger och trängs. 

En bekant från Anderssons växthus i Bergianska. 

Regn behövs och är något att glädja sig åt men det förkortar en trädgårdsvandring.  Vi for till slottet och gick ner i källarvindlingarna för ytterligare en kaffetår och där kunde vi vädra våra erfarenheter av de nya liv vi lever.  Tollef säger att han börjar lära sig ett nytt språk, ett som han inte har haft använding av under 60 år och vi talar om språk som inte fanns när vi växte upp och som barn och barnbarn  numera rör sig obesvärat med. Och om överraskningar som kan falla över oss och förvirra den mest förnuftige. Att leva i den tredje livsfasen. Det var bra eftermiddag. Tack Tollef.

Den känsliga Mimosan som fäller ihop bladen då den blir berörd. 

Skrivet av: brittakarolina | 30 maj 2019

…innan rönn i blomma står

… än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står, sov du lilla vide, än så är det vinter. Fullt så illa är det inte och nu blommar rönnen, både den vanliga Sorbus aucuparia som finns vild överallt och de planterade träden med sortnamn. Men det var kallt och grått ute och blåste rysligt idag. Vi har många ullungrönnar i planteringarna kring oss och de som kan ses från flera håll är väl alla träden på Hugo Sabels torg. De blommar just nu med jättestora blomklasar och kronorna har växt till och fyller på torget med grönska.

Hela torget är fyllt av träd.

Det här är också rönnar men liknar mer den vanliga rönnen. De var nog måttligt stora när de planterades men täcker nu fönster i flera våningar.

Gaturabatterna lyser upp här och där men vädret har varit svårt för dem.

Skrivet av: brittakarolina | 29 maj 2019

Städdag

Vår lilla bostadsrättsförening har en del planteringar som tillkom när husraden byggdes och en ung trädgårdsmästare Anna fick uppdraget att ansa och sköta om så att det inte blir för stökigt kring det planterade. Åren har gått, varje höst och vår har vi en utannonserad städdag, då alla i huset förväntas komma ut och hjälpa till med sådant som Anna inte hunnit med.

Syrenerna blommar och doftar, om kvällarna stiger ångorna upp utmed husväggen och går in genom sovrumsfönster på glänt. Vädret har växlat mellan solgass och ösregn, ska det bli uppehåll till kvällens städning?

Föreningens ordförande grillar korv som belöning åt alla som ställer upp.

Ovanligt många har kommit för att städa, spolar golvet i soprummet, topdressar gräsmattan, rensar och sopar. Men sen var regnet här.

Det blev bråttom att bära in matbordet under tak, det hamnade i gången genom huset och regnet öste ner.

Så småningom samlades alla här,

Trädgårdsmästare Anna som vanligen ser till att naturen inte återtar herraväldet över den lilla lerplätten vid sidan om och bakom våra hus.

Gamla och många nya med och utan barn visade sig, namnen fastnar inte genast men vilken av de fyra portarna man bor i och vilken våning är lättare att minnas.

Solen gassade plötsligt och regnet hade dragit förbi.

Städat och fint, gräsmattan omskött – men om jag var 20 år yngre och orkade, skulle jag vilja vända upp och ner på flera av rabatterna och byta ut många buskar av de som är för många mot något som gör det till en glädjefylld vandring att gå till och från soptunnan.

Myskmadra finns i ett hörn under körsbärsträdet.

Skrivet av: brittakarolina | 19 maj 2019

Sex veckor

Just när våren tänkte öppna alla knoppar och hela naturen stod på tröskeln till den efterlängtade våren, fick jag uppleva ett avbrott i uppvaknandet. Jag fick sex veckors förbud att köra bil och blev fast mellan husblocken och det blev tydligt hur lätt jag förut förflyttat mig mellan platser och upplevelser. En bil tillför mycket. Man kan få råd inför alla avvänjanden men hur är det till exempel när man ska sluta köra bil? Hur och var köper man biljetter till bussar, spårvagnar och tåg? Biljettluckor finns ju inte.

Ännu håller jag mig ganska nära huset när jag själv förflyttar mig men märkligt nog har jag träffat flera vänner både gamla och nya de senaste två veckorna än jag mött under hela vintern. Jätteroligt !

Häggmispel igen, den var nyligen med, men här klär ett yngre ex väggen till vårt soprum.

Går man runt hörnet på huset kommer man ut till gatuplanteringarna och ibland slår allt ut på en gång och lyser upp. Östra sidan av Dragonvägen.

Västra sidan av samma gata i blåsten .

Rhododendron som kämpat sig upp på gårdssidan ur lera och nu har den sin rikligaste blomning. Den har visat att den kan växa även i annat än torv.

Mahonia är växten som aldrig förtröttas och den finns det mest av på vår gård.

När jag trodde alla körsbärsträd blommat över stod plötsligt ett rosa träd på Centralvägen i full blom.

Och i dag fick jag besök av Yoko, en riktig söndagshändelse.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier