Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2018

Solig måndag

 

En vanlig måndag men ovanlig för att solen värmer och träden har slagit ut. Jag nappade på ett extraerbjudande om tidning så nu nu har jag en morgontidning igen, den sitter i en klämma utanför dörren redan klocka 4 på morgonen. Jag klarade mig i nästan ett år utan nyheter till morgonkaffet, men det kändes tomt.

Idag har Per Wästberg skrivit en krönika i Svd och den är så välgörande att läsa, den handlar om minnet och den går att läsa flera gånger, jag får inte glömma den. En mening om skrivandet som man kan ta fram när man frågar sig varför man sitter och skriver. Han säger, jag skriver för att minska vårt förråd av glömska………Läs den !

Körsbärsträdet på gården har sträckt sig ännu en meter uppåt och är nu utanför balkongräcket och kan nästan se ut som om det stod i min trädgård. Om jag får vara med något år till så kanske det går att nå grenarna om jag sträcker ut handen.

Skrivet av: brittakarolina | 12 maj 2018

Selina och Jonathan

Idag har vi fått besök av Selina och Jonathan. Selina, vårt lilla barnbarn är numera ett vuxet barnbarn och hur kunde det gå så fort? Hon har hittat en livskamrat som ser ut som Lasses pappa Calle i unga år. Han är alltså redan ett bekant ansikte och han väcker många minnen, tänk att historien kan upprepa sig så.

Jonathan ville lära sig sticka och det lärde han sig rekordfort, Selina som hade kvar aviga maskor att lära sig (trodde jag) hade snappat upp det och visste precis.

I den sköna sommarkvällen for vi efter middagen till Eds kyrkogård och presenterade Jonathan för Lasse.

 

Jonathan, Selina, Alfred, Karin och Tora.  Det var en fantastisk kväll.

Skrivet av: brittakarolina | 07 maj 2018

Till stan och köpa trå

I versen om den Engelska vagnen av Anna Maria Lenngren beskrivs hur ett trådköp kunde gå till på 1700-talet. Det händer väl ibland att själva transporten kan bli väl omfattande i förhållande till själva köpet.

Behövde åka in till stan, vi har inte längre någon garnaffär i Väsby och förutom att hitta köpegarn hade jag tänkt skaffa stickor inför en sticklektion på lördag. Tog tåget för att slippa alla utgifter för bilen och hamnade i ett tåg som fort svischade förbi Rotebro, men oj vad det gick undan, sen skymtade Häggviks perrong och Norrvvikens, det kändes som i en sån där dröm när en hiss går bara ner och ner utan att stanna och destinationen är en annan än den  man väntat sig. Var skulle tåget äntligen stanna? I Sollentuna stannade det och sen var det inte lika bråttom. Jag har ju läst om det här med att inte stanna vid alla stationer, men blev ändå överraskad.

Det var sommar i stan, kläderna hade hade åkt av och många gick utan strumpor, jag skulle bara till Mäster Samuelsgatan och hade snart klarat av mitt ärende och ville tillbaks så fort som möjligt.

Det är något visst med ingången till Klara kyrka från Klarabergsgatan, jag fastnar ofta där. Jag såg de nya kastanjebladen, de var ljusgröna och helt färdiga men ändå i väldigt litet format och det var dem jag ville fånga när de silade ljuset genom det nya lövtaket.

Åter i Väsby, man har planterat träd som blommar i rosa överallt, i stationsparken, utanför konditoriet (nu stängt) och i nya Suseboparken.

Det lyser och man veknar av det rosa molnet

och just nu är nog Väsby som vackrast, när alla körsbärsträden blommar och lönnar och annat grönskar i olika grönt.

 

Utanför konditoriet har träden redan hunnit blomma över, det går rasande fort,

och Centralvägen får färg på marken.

I gaturabatterna trängs lökväxterna, plötsligt blommar allihop

mycket i vitt

sippor från varmare trakter fyller rabatten under idegranar utanför vårt hus på Dragonvägen.

Skrivet av: brittakarolina | 05 maj 2018

Barockparken 2018

Sommarvärme idag, allt slår ut, gaturabatterna är plötsligt fulla med  höga påskliljor och tulpaner. Jag längtar ut, släpper garnerna, måste förresten spinna mer, väven växer mycket långsamt men en del färger tar ändå slut.

Körsbärsträden, de rosa utanför konditoriet blommar praktfullt och förr satt folk under ett par av träden och fikade, nu är konditoriet uppsagt, huset ska rivas, men som vid flera tillfällen i Väsby går det lång tid mellan tömning av hus och rivning, ibland så där 6 år eller mer.

Jag åker till rensdammarna norr om Ladbrostenen, det blir  lagom att runda den stora leråkern framför Barockparken.  Senast jag gick här var i november förra året, så lite tjatigt är det nog och en del bilder kommer igen.

Något har hänt i parken, alla gamlingarna är nyrakade och grenarna ligger på marken. Något är det väl bra för men vad?  Är det de många nyplanterade som ska få mer ljus och växa till bättre eller ska gamlingarna ta i och skicka ut ännu lite mer grenar.

På flera ställen sitter familjer i det gröna och man kan röra sig över hela området, dammarna är ännu rena och det är vårlökarnas dag.

Här möter man ofta en eller ett par ryttare

Väsbyån med rekord i giftighet, men den är fin när vattnet når högt upp på sidorna.

När rundan är fullbordad står tre stendöda sälgar nära gångbron över ån. En är nyligen gnagd, men skjuter oberörd vårens skott. Bävern eller bävrarna har gjort vad de kan. Jag tror att ingen sörjer sälgarna, de var ganska skräpiga.

Läste just i ett pensionärsblad att de lockar medlemmarna med bäversafari till Edssjön.

Skrivet av: brittakarolina | 03 maj 2018

I väntan på …

Tre särskilda träd väntar jag på att de ska blomma och våren är långsam. Medan jag väntar på dem hinner mycket annat slå ut och alla gräsmattor är fulla av sippor, nunneört och vivor, violer och pärlhyacinter och vårlök förstås och jag vet inte allt och som har spritt sig under många år så de fyller stora ytor.

En gullvivesläkting fyller gräsmattan ovanför Rhododendrondalen

och en tidig rosa Rhododendron lyser lång väg

Jag går närmare och närmare

Stora rosa klockor och bakom buskarna en liten glänta med en bänk att sitta ner och förundras.

 

Jag tar fram min smörgås och tänker äta och så fort det prasslar sitter en talgoxe på bänkens ryggstöd och väntar.

Rågbröd med smör och ost, jag delar med mej en bit och jag är inte längre ensam. Det börjar regna och händerna blir iskalla för jag tog inga vantar med mig. Nu blir det svårt, paraply, stav, kamera och handväska, jag behöver ett par händer till.

Den ljust blågröna färgen på de nya bladen som skjuter upp ur vattnet i Japanska dammen är nästan mer blå än gröna

Grön bulle med inbakade stenar, också i Japanska dammen.

Här rensas fjällen, de växter man kan se utan att klättra alltför högt.

Skrivet av: brittakarolina | 30 april 2018

Backsippor 2018

Backsipporna i Calmare hage vid Fysingen, har blivit en tradition att hälsa på när våren kommit en bit på väg och kolla om de fått vara ifred och står kvar.De är många och har skaft, någon sorts grävning har skett längre ner i backen, förstår inte om det är djur eller människa som rört om i jorden så grässvålen är sprucken och omrörd.

Ljusare och mörkare rosa blommor skiljer ut sig men jag har aldrig sett några vita.

De är pälsklädda

och har lite olika former

och solen var inte framme så de höll sig lite reserverade

men de finns ännu.

Tuvor på åkern man passerar för att nå sipporna.

 

Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2018

Utflykter före säsong

Rester från Gotlandsturen.

På Lasses födelsedag åkte vi till Norebodarna och jag hade honom med mig i bilen, han tyckte om de gånger då vi åkte dit, det var liksom längst bort och bara hav utanför. Senaste gången då vi svängde ut vid fiskebodarna skyndade herr och fru gravand ut i vattnet med ett tiotal små efter sig i en rad. Gravanden känns som den skyggaste eller känsligaste fågeln och vi störde den. Vattnet var guppigt och de små blev kastade hit och dit och vi blev inte kvar så länge för de behövde nog komma iland.

Precis som då skyndade ett gravandpar ut i vattnet, då jag svängde upp med bilen framför bodarna men de hade ingen rad med ungar än. Jag hade tid och satte mej vid några stora stenar och höll mej stilla, kanske skulle de vända och komma tillbaks. De vände så småningom och gick upp men på ett annat ställe och flera gravänder kom flygande och gick ner på vattnet men till slut frös jag och fick sluta att försöka kika i nyckelhålet till var gravänderna  hade sitt bo.

Vintern med snö hade brutit ner vassen.

och Norebodarna sov.

En dag fick jag för mig att åka till Stockviken, där finns ett fågelskådartorn. På Faludden är ännu grusvägar och den här årstiden är man lite ensam ute och far.

Ett hårt tuktat träd utmed vägen till Stockviken

 

Men säg den som ger sig.

Vid grinden till stigen mot fågeltornet satt en stor alarmerande skylt som sa att det var förbjudet att beträda området, dvs gå ut till tornet. Tolkade jag skylten fel eller….var det så ?

 

Skrivet av: brittakarolina | 27 april 2018

Duvorna badar

Gick en runda i Bergianska för att kolla hur långt körsbärsplommonträden kommit. Jag vill uppleva deras blomning ännu en gång. Tanken på det vita molnet av blommor växer under vintern och jag undrar om det verkligen kan bli så sagolikt som i mina föreställningar. De blommade inte och tar nog en vecka till på sig.

Ormbunkarna sover men gullpudran lyser som guld .

Droppstensbildningar i ormbunksviken

Mer än 100-åriga stenkrukor för ormbunkar på och utmed  det branta berget i norr.

Något pågår i japanska dammen, två duvor badar. De skvimpar och skakar fjädrarna i vattnet och visar upp vingarnas insidor.

Sen landar ännu en och gör likadant

De två första ger sig av och den ensamma sätter igång med sin grundliga tvätt

och flyger sen upp i ett litet träd (med mistlar) vid dammkanten och skakar ihop fjädrarna lite bättre.

Några av magnoliornas knoppar har öppnat sig och visar kronbladen men den riktiga värmen saknas än.

Skrivet av: brittakarolina | 26 april 2018

Vita blåsippor

Björn efterlyste i vita blåsippor i förgår. De finns på tomten på Gotland. Men de har däremot inte sällskap med några röda eller rödlila, bara blå. De kom inte med i bloggen igår, nu är det deras tur.

Lite lite ljusblå är en av dem men jag vill nog kalla dem vita, de hade till och med den där utstrålningen som en del vita blommor får i min kamera och som gör dem oskarpa hur man än försöker.

Det här är fåglarna som visade sig framför stugans fönster, rödhake och sädesärla, den senare är jag jätteglad att den kommit tillbaks, jag har saknat den men vet också (tror jag) varför den försvann.

Då jag for hem fick jag en timme över och for till DBW:s trädgård. Strax innanför grindarna mötte jag växten som jag fått sett för första gången i Bergianska trädgården någon vecka tidigare, VÅRCYKLAMEN.

Tulpaner och tusensköna i olika färger blommade i rabatter och trädgården stod verkligen laddad för att möta vår och värme.

Allt var läckert inbäddat och bara väntade, jag måste gå närmare den rosa azalean som blommade och då jag vände kameran för en annan vinkel kraxade motorn och sa batteriet slut. Jag hade glömt att jag tagit en massa bilder, denna rysliga glömska som hälsar på mer och mer.

Mer på topp än just på startsnöret till en ny blomstrande sommar är det svårt att komma och med alla förväntningar till blir det riktigt laddat.

 

Skrivet av: brittakarolina | 25 april 2018

Våren kom 2018 också

Nu är stugan upplåst för sommaren och våren äntligen på plats utmed Långmyren på Gotland. Gåtan om vem som ville kolla huset, löste sig, jag hade blandat ihop larmbolaget och vårt nya försäkringsbolag. Deras besök tog  något mellan 20 och 25 minuter, sen kunde jag fortsätta att räfsa och nödtorftigt lägga igen hålen som rabbisarna grävt. Det går faktiskt lite trögare än förr med allt som behöver göras för att platsen ska se lockande ut. Både blå-och vitsippor slog ut på tomten, flera dagar senare än på mer skyddade ställen och i år fick jag se påskliljorna blomma, några som jag planterat men aldrig sett när de slagit ut. Det var knoppar bland vildtulpanerna men de blir nog utan beundrare i år.

Då jag kom var vägkanterna gråbruna och alldeles jämna och sköna att se, vastarna syns tydligare och särskilt nu när de återerövrats ur törnsnår och annat som gömt dem.

Här kommer orkideérna att trängas i flera veckor och allt annat tänkbart under hela sommaren. Men det är fint att se rabatterna utan blomster också.

I år var vägen från brevlådorna till oss bredare och beströdd med strandgrus, maskinerna i jordbruket blir större och större och behöver stadigare underlag. Jag gick en liten promenad i markerna för att leta upp en vitsippsmatta från förr och överraskades av ett kalhygge som öppnade sig helt oväntat. Rubb och stubb jämnat med marken och upplagt i enorma stackar, tjocka och smala träd om varann. I riset överst flaxade koltrastarna och försökte hitta sina bon eller något att äta, störda verkade de i alla fall. Den mjuka sandjorden hade gett vika för maskinen och där det förr var en cykelstig var nu helt sönderkörd mark med sjöar i de breda traktorspåren. Brutalt.

Jag skulle kunna beskriva vad som växte här och vad vi föreställde oss om de första som odlade den här marken. Sandjordarna var de första som odlingens människor började med under bronsålder. Men det känns som om det är bäst att glömma. Allt var nyss åtgärdat inget pågick och luften var tyst så när som på koltrastarnas skrik 

 Men en dag hade Gotlands Tidningar en helsida om något som såg roligare ut.

Det är bara någon kilometer härifrån, nästan grannar. De planterar vinplantor, det är ganska modigt men antagligen vet de vad de gör. De började för ett par dagar sedan och när jag åkte förbi igår hade de hunnit en bra bit. Det är det grönaktiga på fältet som är gröna påsar kring plantorna

Förr om åren fanns det påskliljor i dikena på många ställen, de verkade nästan vilda, alltid dubbla och tofsiga.

Här är de enda tofsiga jag hittade i år.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier