Skrivet av: brittakarolina | 19 september 2020

I och nära vassen

Något pågår nere mellan de gamla brofästena vid ån. någon balanserar på en smal bräda högt över ån som just nu står stilla

Jag är inte den första som ser det här men, det är först nu jag ser den vådliga promenaden över ån.

En bit därifrån lyser de första röda lönnlöven,

Vassen har blommat och flaggar nu med vitluddiga tofsar så långt man kan se.utmed ådiket.

Aroniabär mognar i prydnadsbuskarna kring industrikvarteret utmed ån. Förr lockade de inte till att smaka eller plocka men de är visst användbara, så här skriver Henrik Mattson på Receptfavoriter: Plocka svarta aroniabär som mognar i slutet av sommaren. Aroniabär är nyttiga och kan användas till sylt, juice, te, marmelad, saft, likör, snaps eller torkas och ha i müsli.

Nytt husblock med färg som gränsar till nya gymnasiet, det går långsamt att bebygga området som rensades på minnen från industritiden.

Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2020

Det blommar än

Gick en runda i trädgården sedan jag hälsat på Bergianskas Ornäsbjörk. Den ser yngre och friskare ut än de två gamlingarna utanför ”gröna villan” på universitetsområdet, den har inget planteringsår på sin lilla skylt.

Försöker med hjälp av spridda uppgifter få en bild av ”Riksträdets” historia.

I dammen ligger röda och vita näckrosor, bladen är lite slitna mot slutet av säsongen men blommorna lyser .

Bakom Viktoriahuset blommar dahliorna i olika former, den här är Näckrosdahlia och den blickar  över gräsmattan mot  näckrosorna i dammen.

Stjärndahlia

Strandråg nedanför alvarmarken ner mot vattnet, den ljusblågröna färgen är strandrågsblå

och på vattnet utanför pågår tävling.

Tidlösorna trivs och breder ut sig , här samlade i gräsmattan före tulpantrappan. De blir ljuslila vad man än tror sig ha grävt ner. Eller också är det bara den varianten  som överlever.

Hösttkrokusarna  är tunnare och bildar inte familjer på samma sätt.

Ormbunkarna än en gång

Hösten närmar sig men det mesta är ännu grönt.

Skrivet av: brittakarolina | 13 september 2020

Att vika ihop en kran

Luften kring byggena är full av kranar, den ena inte helt lik den andra och nya hus får höjd och form på nolltid jämfört med byggtekniken för 100 år sedan.

En dag när jag gick genom Blå Parken såg jag att den vänstra av de två kranarna  på förra bilden rörde sig, men det var inte för att flytta något till bygget utan den långa armen började vika sig.

Den var på väg att fälla ihop sig själv. Sakta sakta vek den ihop sig

Det blåste och var kallt men jag måste se hur det slutade. När den långa armen vecklats ihop, kröp själva mittpelaren in i sig själv och allt kom ner till marken.

Bakom ett plank och genom ett galler kunde jag se att alltihop samlades på ett lasbilstflak och efter en kafferast rensade man undan bråte kring hjulen och gjorde ekipaget färdigt för avfärd.

Det blåste och var riktigt kallt, nedmonteringen tog mer än en timme och jag frös. Kranvärlden är stor men tillfällig och när man vill tala om en kran, kan man inte ens säga vad de olika delarna heter.

Skrivet av: brittakarolina | 10 september 2020

Just nu – kring den Blå Parken

Just nu växer bebyggelsen söder om Väsby Centrum ut. Det blir höga husblock kring den Blå Parken och konturerna ändrar sig för varje dag.

Dammen är delad i flera bassänger med varsin stege ner till vattnet, det ser inbjudande ut att ta sig ett dopp, ska det verkligen vara möjligt?

Nej så var det inte.

Men vattnet är klart och man ser bottnen

De omplanterade träden är lite tveksamma

Nävor

Skrivet av: brittakarolina | 08 september 2020

Äpple från Stenbrohult

'Linnés äpple' är en sort som bevaras i klonarkivet på Linnés Hammarby. Foto på en kvist med blommor, taget av Jesper Kårehed, Uppsala universitet.

Äpple från Stenbrohult, bild av blomning lånad från Uppsala linneanska trädgårdar

Frukten är medelstor, rund eller valsformig, skafthåla med grön eller brun utstrålande rost. Huden är gröngul till gulvit med rödbrun täckfärg som löser upp sig i band och punkter. Kött grönvitt, löst, saftigt, syrligt med någon arom. Mognar i oktober.

och så här presenteras äpplet i Wikipedia:

Linnés äpple är en medelstor äppelsort vars aningen feta och glänsande skal är av en gul och rödaktig färg. Köttet på detta äpple som är gulvitt, är i konsistensen fast, och i smaken sött och syrligt. Aromen är enligt de flesta fin. Äpplet plockas omkring oktobers månad, och håller sig därefter i gott skick endast under en kortare period, någon månad ungefär. Blomningen på detta äpple är medeltidig. Linnés äpple passar både som ätäpple som i köket.

Det här trädet ger skugga åt cafégäster i äppellunden vid Linnés Hammarby och dess närmaste äppelträdsgranne har klart helröd frukt och heter Bergiusäpple.

 

Skrivet av: brittakarolina | 07 september 2020

Linnés Hammarby 2020

Linnés Hammarby, det är mer än fyra år sedan jag var här senast och den enda förändring jag märker är årstiden, nu är det höstblommor som lyser upp i rabatterna.

September, tidlösan blommar redan, den brukar visa sig i mitten av månaden och påminna om att hösten har börjat, många knoppar trängs nu för att komma upp. Den här finns längst till vänster i rabatten utmed huvudbyggnaden.

Parkeringen full av bilar, mängder av besökare och alla bord i äppellunden upptagna av cafégäster. Stora flockar av lyssnare på visningarna och utställningar i båda flygelbyggnaderna.

Växter som odlades redan på Linnés tid.

Höga snår med doftande luktärter.

Några lysande rödorange korgblommor jag inte sett förr.

Utsikt genom staketet från parkenHar inte tänkt så mycket på de enorma stenblocken som en stor del av parken består av. Det är de som givit namn åt Hammarby, hammar kan stå för, klippvägg, stenig backe, stenbunden kulle, skogbevuxen stenbacke och bara sten o.s.v. Jag har letat efter någon beskrivning av just den delen och hur Linné såg på den men hittar inget.

Taket med äldre och nyare tegelpannor.

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 02 september 2020

Vi lämnar ön

Luften är sval och ylletröjan har kommit fram ur packningen lagom till hemresan, det har börjat regna ordentligt och jag kör fram bilen till dörren för att slippa få alla väskor och kassar genomblöta. Gotland gråter när vi far, är det vanliga vi säger vid regnig hemfärd. Vi tar ändå till ett par extra timmar för att se DBW:s trädgård och titta in på Akantus i Visby. Men oj vad det regnar, det som kom häromdagen har nog gjort att marken kan ta emot de här nya mängderna.

Stugan var fint städad så att Niklas och Camilla skulle bli glada när de öppnade dörren.  Då visste jag inte att jag glömt mina Väsbynycklar hängande på kroken i köket och trodde att de låg i datorväskan.

Vår lilla traktorväg fram till brevlådorna.

Här lyfter kråkorna från Jakobssons åker, nästan de enda fåglarna jag såg på två veckor.

Ladan vid Storms är helt uppbyggd igen nu är även taket på, 2009 var året då tromben rev den och lyfte av tak på flera hus och lador i Hamra.

Lambgiften vid Hundlausar med den nya fina stenvasten

Hemse, huvudgatan avstängd, betongen från 40-talet ska bort och man byter till asfalt.

Vi körde sakta hela vägen c:a 50 km/tim, hörde inte vanligt prat och fick ropa meddelanden till varandra för  det dundrade så på taket, det kom 50-60 mm regn,

och allt rann inte undan. Åkrarna såg ut som det kanske var innan Gotland var tömt på allt vatten genom utdikning, då ”man kunde åka skridsko på vintern från Visby och ända ned till Hamra” som äldre Gotlänningar berättat.

Visby närmar sig och vi ser också blå himmel. Solen kom fram men vi hade ingen tid kvar att gå till DBW:s trädgård och åkte bara till strandpromenaden för att ta oss en smörgås.

Och överraskades av en sjö, vattnet kom forsande uppifrån stan och hann inte rinna undan

När vi väl kommit ut i vattnet var det för sent att vända.

Vi kom igenom sjön men hela körningen var en pärs, åt vår smörgås, förvånades över det plötsliga solskenet och sen var det dags att köa till färjan.

Strandpromenaden med pastillskulpturer, som att vakna ur en dröm, har det regnat?

Men vi måste tillbaks igen till terminalen, nu var räddningsfolk på plats och vi klarade oss en gång till. Solen lyste och färjan gick i tid och efter en halvtimme var regnet ikapp oss.  Det följde med över vattnet och räckte till både Väsby och Södertälje.

När Karin lämnat mig på Odenplan och jag tänkte ta fram mina hemnycklar för att ha till hands, märkte jag att de fattades. Vad gör jag om grannen inte är hemma? Eller sover? Det blev en halvtimmes ruelse som efterrätt på ett par händelserika veckor, med plan A,B och C för natten och olika tolkningar av glömskan. . . .             Jag hade tur, grannen som hållit balkongblomstren vid liv, var hemma och vaknade när jag ringde på dörren och mötte upp i pyjamas med dörrnycklarna.

Skrivet av: brittakarolina | 31 augusti 2020

Vad gör man ?

Vissa göranden som återkommit år efter år har till slut blivit en slags vanor man saknar om man inte hinner med. Dit hör bland annat : att plocka salmbär, åtminstone till ett litet kok, att se solnedgången från Grumpevik, cykla runt Salmundsudd, fika på Holmhällar, försöka dra upp de synliga nässlorna runt huset, kratta igen hål, hälsa på Annie och Helmer nära stranden, gå runt i deras trädgård och se den saftiga växtligheten som skiljer sig maximalt från våran. Det finns mer som blivit viktigt att göra och det växlar med årstiderna.

Plocka plocka salmbär

Vi gick längs kanalen där salmbären har nära till fukt och inte torkar lika lätt som på en vanlig vägkant. Karin hade kommit så nu var vi tre om att fylla ett par pytsar och det gick fort.

Att fylla hålen blev i år ett tyngre jobb. Vi tänkte att rabbisarna skulle tycka mindre om att gräva bland sjösten än i den fina sanden. När vi de två sista dagarna på vägen mot brevlådorna fick se hål mitt i vägen och rabbisar som tittade upp och som duckade när bilen kom, kan man undra om ens sten hindrar dem.

Karin kortar in min Coronafrisyr

Hälsade på hos Annie och Helmer, sedan vi sist sågs har Annie varit på andra sidan jordklotet och hälsat på en släkting till Helmer Ödman, en sjökapten som strandat på en ö utanför Nya Zeeland och som blivit kvar på riktigt.

Helmer

Vi for till Grumpevik för att kanske få se solen gå ner i vattnet med ett fräsande, kvällen var alldeles tyst, inga fåglar skränade

men det blev inte som vi hoppats solen blev kvar i säcken och spred den rosa randen lite starkare.

Här vinkar vi av Selina som fått göra många resor till Visby den här gången men med morfar och farfar i baksätet har det gått fint.

Karins och min hemresa kommer senare.

Skrivet av: brittakarolina | 25 augusti 2020

Ett lass med småsten

 

Vi behövde sten att fylla i alla gropar som rabbisarna grävt. Med något de inte gillar att gräva upp igen. De undviker ju helt sjöstenen som Friggeboden har under golvet, alltså försöker vi hitta någon som säljer något liknande. Efter ett sök på nätet hittade vi en sand & grusleverantör 15 minuter härifrån och jag ringde. Jag har alltid skrutit med att jag förstår vad alla gotlänningar säger men nu var det stopp. Inte två ord fick jag ihop att förstå, det lät som Hasse Alfredsson när han föreställde enslingen på ön i Att angöra en brygga och sen skrattade han till ibland. Jag gav upp och sa, vi får nog leta upp er för att prata, hur hittar vi till Tume. Det kom en lång oförståelig beskrivning där bara  två ord blev tydliga, Vamlingbolaget och Bastun och då begrep jag ungefär var gården fanns.   Vi for dit och av en händelse kom en av de anställda förbi, han visade var vi kunde kolla de olika sten och grusvarianterna.

Beställde sjöstenen i morse och lasset var här str.ax efter kl.13 i dag och kördes av

Skrivet av: brittakarolina | 24 augusti 2020

Visbyresa

För att resa till Visby behöver man ett ärende och vi fick ett igår, hur det gick till är långrandigt att beskriva men jag fick skjuts av två händiga män i en transport utan fönster att se ut.. Vi har ju läst och tagit till oss att vi som 08:or inte är välkomna hit i år när coronaviruset härjar men efter mycket övervägande for vi ändå och räknade inte med att vi skulle belasta öns sjukvård. Men det blev så ändå och skämmigt nog för att jag räknat fel på mina mediciner och då två tog slut och apoteket stängt för helgen hände det som medicinerna ska motverka och jag behövde hjälp. Jag gjorde åtskilliga resor med Lasse på sin tid och har kunnat märka att svenska ambulanser har inga eller måttliga stötdämpare. När jag säger det till de som kör, säger de, vi skulle också gärna ha bättre fjädring. men det lär vara för dyrt. Skakandet och hoppandet gjorde att hjärtat kom in i rätt takt igen och jag blev inte längre ett akutfall.

Efter en del provtagning på Visby lasarett fick jag förutom att vänta, de saknade medicinerna, två till kvällen och två till nästa morgon och sen visade man hur jag skulle gå ut. Det var inte midnatt men nära och som väl var hade Selina åkt efter, så hon kom och hämtade mig. Pappa Gösta hade beställt ett hotellrum åt oss så Selina skulle slippa köra hem på natten. 

När vi vaknade och tittade ut såg vi Visbytak och små gröna gårdar.

Frukosten serveras utomhus och i utrymmet med tak över, men även på flera ställen, bara så det inte blir trängsel. Selina hämtade vår frukost till rummet, det smakade fint. Efter att ha besökt apoteket drog vi söderut igen, den här gången utmed kustvägen.

Vi åkte också ner till vattnet på den riktigt kustnära vägen förbi Djupvik. Det blåste ordentligt. Tomma och övergivna badplatser,säsongen är ju faktiskt slut.

Selina på badbryggan

Karlsöarna ligger nära, skarvarna står tätt på alla stensamlingar i vattnet och luften är full av släkedoft.

Hemma igen från Visbyresan, och jag är glad för den hjälp jag fått av Selina och Gösta, så att det kunde bli en trevlig upplevelse trots allt.

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier