Lövsprickningen
Spridda bilder från de nära promenaderna

Från balkongen ser vi västerut och solnedgångarna ger ofta färgrika överraskningar. Bebyggelsen mellan oss och den uppfattar vi mest höst och vår, då naturen skiftar färg och som nu då löven klär träden och gör luften ljusgrön och de många rosa körsbärsträden och de vita aningen senare, slår ut.

När jag tittar upp från datorn på kökssidan, blommar lönnens guldgula blomklasar utanför fönstret och när löven kommer skymmer de sikten mot västra Centrumingången och även det fyrkantiga Guldhustornet.

Jag far en runda till Eds kyrkogård luften är kristallklar och solen bländar. Här lyser också de blommande lönnarna, medan lindarna ännu bara är försiktigt gröna.

Gräs och häckar är nu som allra grönast och kyrkan ser ännu helt nyrenoverad ut med kritvita väggar och helsvart tak.

Solen går genom två fönster i kyrkan och man kan se malmkronan innanför.

Vägen förbi asklunden svänger vid en åker men bortom den syns Edssjön.

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma. När jag var barn på 30-talet i Uppsala drog alla barn från Peterslund till Kungsängarna för att plocka jätteknippor av de lila och vita liljorna till Mors dag. Mödrarna var måttligt glada över blomstren för på natten luktade de så illa att de fick stå utanför dörren. Lasse har fått några på sin lilla ruta, jag tycker de är fina.

Vid den sydöstliga porten i muren växer en vacker Ornäsbjörk med hängande grenar och långflikiga blad. På senare tid när man kan läsa av växternas DNA har man avslöjat att alla björkar med flikiga blad inte kommer från trädet i Lilla Ornäs, men de har det gemensamt att inte lämna något pollen.

De vita körsbärsträden och fågelbärsträden både vilda och planterade slog ut som stora vita moln och man måste stanna och beundra.

Tredje blå huset är paketerat och arbete pågår. Det har dröjt lite sedan de två första miste sin blå färg. De sidor av husen som blev vita ger ett lugnare intryck än vad de blå har gjort. Blommande träd gör Väsby vackert.
Lämna en kommentar