Skrivet av: brittakarolina | 23 april 2024

Väsby stenar

En lång blogg

Här och där i Väsby står en eller ett par stora stenblock placerade. Vid gångbron över järnvägen till Runby, utanför biblioteket, vid gångvägen in till Elis park och många fler ställen. Finns det en tanke bakom dessa stenblock och kan de i så fall berätta något för oss om sin väg till sina ståplatser ? De har inte blivit kvarlämnade av en slump, inte heller av respekt för och till åminnelse av det landskap som så helt omvandlats. De är inte heller runstenar, ägomarkeringar eller gravstenar. Har stenarna en skönhet som vi kommuninnevånare inte förmått uppfatta? Eller är det enbart priset på tillverkade trafikhinder och ” förbud att beträda”-markeringar som styrt dem till sina platser? Gissar att deras ymnighet beror på att det finns gott om sten i landskapet och vid nybyggen får man frakta bort både stenbumlingar och delar av urberget. Trafikhinder som formgivits och tillverkats kostar medan stor sten är billigare, kostar bara frakten”?

Det började med att jag såg den mörka stenen med den färgstarka laven vid gångvägen genom Elis park. Den lyste som om stenen blommade. Den här stenen ser jag som både en entré-sten och ett trafikhinder. ”Kör inte med bil in här !” För att se om flera av de utplacerade stenarna hade kvar lavar gick jag en vårpromenad och började vid Hugo Sabels torg

Blomstertältet på torget med sina blomsterhyllor är en tillgång för den färgtörstande när det mesta ännu är grått. Härifrån kan man se gråsten åt öster i Suseboparken och åt väster utmed Centralvägen.

Suseboparken har den största samlingen sten i Väsby, den stenkantade rännan för porlande vatten i Suseboparken och de är inte primärt trafikhinder eller förbud utan en del av parkens innehåll.

En del stenar är dekorativa i sig själva

Åt andra hållet går Centralvägen ut från torget och slutar vid järnvägsstationen (eller tvärtom) och tidigare gick den rakt ut över torget. Därför, om någon nu skulle frestas att köra gatans förra sträckning, ligger tre stora stenar på trottoaren som påminnelse om att kartan ritats om.

En sten av de tre på Hugo Sabels torg

Nr 2 av stenarna på Hugo Sabels torg

Tredje stenen som ska hejda trafik in på Hugo Sabels torg. Inga tydliga lavar på dessa stenar

En sten i en rabatt på Centralvägen, funktionen svårtolkad.

Fem stenbumlingar på jord utmed en häck på Centralvägen, syftet oklart.

Bakom den sorgliga rivningen av Medborgarhuset, stenar som formar en lång bänk i sydvästra hörnet av Elisparken. Är de en inbjudan att sitta eller ett trafikhinder om man skulle frestas att köra bil in i parken?

Entré-stenen till Elis park, den som lyser med gul lav och bryter den trista ingången till grönområdet.

Jag viker av från Centralvägen och går parallellt med den mot Kvarnvägen och sedan gångvägen mot Väsbyvägen och stationen. Här är gräsmatte-rutorna många och alla har trafikhinder för att trafikanter ska hålla sig till de ritade gångarna. Ska stenarna flyttas vid gräsklippning eller …….?

Dekoration eller trafikhinder på plattorna framför ingången till gymnasiet och biblioteket ?

Kring busstorget och stationen finns flera stenar men även designade trafikhinder, de får bli en annan blogg. Jag tycker om stenar men de som ansetts lämpliga att användas på Väsbys gator och gräsmattor har fått förbli anonyma. De har alla en historia, var har de hämtats och vad består de av? Kostar inget för kommunen att hålla reda på. Kan också vara roligt att veta vem som formgivit de olika betong-trafikhindren och var de huggna stenarna tillverkats, i vilket land och vad heter stensorten? Spaningen efter lavar gav klent resultat.

8 kommentarer

Publicerat i Kultur, Uncategorized | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 06 april 2024

Två Väsbyhändelser

Händelse nr 1

Nu rivs Medborgarhuset, vi har undrat länge om det verkligen skulle ske och när, ledsamt att det inte fick bli bibliotek med egen ingång och lätt för alla att nå.

Man börjar riva väggar på baksidan, är det för att skona de sörjande Väsbyborna så länge som möjligt från att se den välbekanta fönstersidan rasa?

Där står Brita Norrvis vise i granit och åskådar med bistra miner vad som sker. Skulpturen står omgiven av rosor i cirklar och de längtar efter näring och omvårdnad. Grönområdet mellan husen har kallats Elisparken och här finns även ett litet magnoliaträd.

Vid änden av gångvägen genom området står en mörkgrå sten med en del lavar, varav en lyser starkt gul.

Går man lite närmare ser man att den har nog sin bästa tid just nu med nära 0 grader och regn i luften.

Händelse nr 2

Väsby har givit upp försöken att täta dammarna i Blå parken och vad som ska bli av området finns ännu inga planer för. Man har också sett att skräp som hamnar i dammen syns väldigt väl, är svårt att undvika och jobbigt att städa undan.

Så här har det sett ut i en eller flera delar av dammen.

Slut med de fina speglingarna av fasader och annat i dammarna.

Måsarna som bor på våra tak badar och tvättar sig i det vatten som är kvar, fisk väntar de förgäves på.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 30 mars 2024

Påsk 2024

Påsken är tidig i år men penséerna blommar på hyllorna vid blomstertältet så våren är ganska nära.

Nu ska lyktorna bort från gravplatserna och idag var jorden tinad så det gick att plantera en Aubretia hos Lasse.

Nu slog klockan tolv, det är Påskafton och jag önskar alla som tittar in på bloggen

En Glad Påsk !

6 kommentarer

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 28 mars 2024

Väsbyån möter järnvägen

Solen gassar och jag vill se den pampiga stenvalvsbron över Väsbyån, gångvägen utmed ån har torkat upp någorlunda efter snösmältningen och det är många år sedan jag var här senast. Vid Älvsunda svänger ån in under två järnvägsbroar, varav den ena inte längre används och en stenvalvsbro är kvar som minne av den tidigare dragningen av järnvägen. Första gången jag såg den bron skymdes den inte av risiga buskar och den var enbart stilig och förvånande i sin bortglömdhet. Härifrån följer Väsbyån och järnvägen varandra nära och skiljs inte förrän strax norr om jänrvägsstationen.

Stenvalvsbroar har fått en egen kategori på Facebook och under vintern har vi sett bilder av många stenvalv både enkla och mer sammansatta. Järnvägsbroar vill man inte riktigt räkna in i kategorin. Romarna anses vara de första att bygga stenvalvsbroar och de som ännu finns bevarade har hållit i mer än 2000 år. Bron vid Älvsunda har en mittsten med 1906 inristat, sälgbuskar har växt upp utmed strömfåran och de hindrar nu sikten, graffittimålare har sprayat färg och bokstäver på väggarna i valven och hela området ser bedrövligt ut. Hit tar sig ingen av kommunens graffittisanerare för att snygga till. På TomTits experiment i Södertälje, där man vill sprida lärdom om naturvetenskap och teknik, kan barn från dagisåldern och uppåt pröva att bygga bro med stora klossar, formade så att de kan låsa varandra i ett hållbart valv.

Lekplats för asp. Aspen som förr hade lekplats vid järnvägsstationen och kunde ses leka där i april, har fått bättre möjligheter på två andra ställen där man lagt grus och sten på botten av ån och där forsar nu vattnet så det hörs lite brus. En av de tilltänkta lekplatserna finns på första raksträckan efter att ån passerat broarna.

Änderna är få i den här delen av ån. Det var här minken höll till för ett antal år sedan. Om det ena har något med det andra att göra och om minken förökat sig är svårt att veta.

Tid för kaveldunet att flyga.

Bron leder över till västra sidan av ån , vi får sällskap av tågen som swischar förbi var tionde minut. Härifrån ser man Mälarvägsbron och bebyggelsen i Väsby på långt håll.

Bävern visar tydligt var den försökt fälla träd. Det här är nog det största träd jag sett den sätta tänderna i. En sälg med många år på nacken. Nu har den fått ett skyddande nät kring stammen.

Afrodites födelse ut havets skum av Bengt Amundin, (1915-2011) skulptör.

Marabou ägs numera av Mondelez International, en amerikansk multinationell livsmedelskoncern.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 19 mars 2024

Varken vinter eller vår

Snön är borta, mars-solen är framme och smälter det översta lagret av grus och lera på gångvägarna. Marken under är ännu hårdfrusen och man går i den översta kalla geggan som fastnar på skor och hjul och följer med ända hem.

De unga lindarna i Barockparken kommer lite i andra hand bredvid gamlingarna men är väl så vackra. Isen ligger stadigt på dammarna och lindarnas löv har gjort små hålrum som påskyndar isens smältning.

Löven är mörka och värms av solen och då smälter isen närmast lövet.

Alltid trevligt att möta ryttare när man man går rundan kring Barockparken, ett stall är ganska nära.

Och tittat man norrut över stubbåkrarna ser man att svanar har mellanlandat på sin väg mot norr. Gissar och hoppas att det är sångsvanar. De går mitt ute på fältet och ingen idé att försöka komma närmare, vägen är lika långt från dem som jag står, så de får vara ifred.

En av gamlingarna i sällskap med de de nyplanterade, kan det vara 300 år som skiljer dem?

Kommentera

Publicerat i Park, Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 11 mars 2024

Rappnes oas

Det går fortare att säga Rappnes Oas än Ulriksdals slottsträdgård, men det är samma vederkvickande plats. Namnet jag använder anger både ägaren och skaparen av trädgården och hur jag berörs av den.

Vid entrén välkomnar en blommande trollhassel, den säger, nu är vi på väg mot nästa årstid, vi kan börja planera för att trädgården ska vakna. Innanför ingången väntar fröpåsar, paket med Dahliaknölar och sättpotatis med olika namn.

Vi stiger in bland apelsin- och citronträd, lavendel och olivträd och blomsterkalaset kan börja.

Krokus Överallt något som blommar, just nu är det azaleor som har sin tid och hortensior med dubbla blommor.

Härinne väntar också väggen med Dahliaknölar och liljor, jag hittar min påse med doftliljor. Det började en gång när att jag ville fylla små påskägg med små lökar i stället för godis och doftliljans lökar var tillräckligt små, men jag hade aldrig sett den blomma eller känt dess doft . Det blev en fin överraskning för de som fått äggen och jag vill se dem igen och igen.

Påsken är snart här, den är tidig i år och nu blandar sig ägg och påskharar med krukorna.

Ägg

Azaleor i färgvariationer jag inte sett förut, den här har döpts till Mont Ventoux och mitt minne säger Ååååh. När jag vävde hos den franske vävaren satt vi med utsikt över just Mont Ventoux och ur namn-etiketten strömmar nu hela Provence emot mig. Utan etikett hade växten bara varit förtjusande men med utskrivet namn hände något mer.

Mer Azaleor, denna döpt till Panfilia, med mina latinkunskaper från floran, kan det betyda väninna till Pan?

Tulpaner för självplock

Stora hallen utanför caféet med växter som ska levereras, just här Azaleor, Streptocarpus och Pelargoner. När oasen släckt min djupa blomstertörst, gör sig kaffetörsten påmind och jag kollar om caféet kan hjälpa. Där är fullsatt till sista stol som vanligt. Eftersom det är roligare att vara i sällskap när man väntar på sittplats, tar jag i stället en runda i hallen med de perenna krukväxterna, sådana vi förr hade på fönsterbänken och som vi ofta dragit upp från skott.

Går ut mellan de jättelika mossbollarna som signalerat grönt under den mörkaste delen av vintern men nu börjar likna jordglober med kartor över öknar och skogar.

1 kommentar

Publicerat i Trädgård, Uncategorized, Växter | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 05 mars 2024

Vinter i E. Andersons växthus.

Torsdag 29 februari, vintern är lång och blomsterfattig och det är skönt att förkorta den något genom att fly in i E. Andersons växthus. Där brukar jag mötas av dofter och färger av Medelhavsväxter som redan blommar när vi fortfarande väntar på vårtecken från växterna utanför.

Då jag var barn var det mest de vilda växterna vi väntade på, hästhovar och blåsippor. De ville inte visa sig förrän tjälen började släppa taget och våren säkert var på väg. Nu finns flera vårväxter som trotsar kylan och står färdiga att blomma redan under snön och hoppet om vår når oss tidigare än förr.

Solen sken skottdagen, vintergäck och vårcyklamen hade visat sig i Bergianska, dem ville jag se men trots solskenet blåste det iskallt så jag bestämde mig för att skynda närmaste vägen till växthuset.

Min första dos av Vintergäck (Eranthis hyemalis) lyste som guld utmed institutiondbyggnadens svartmålade husgrund. De gula små solarna växer vilt i Sydeuropa och hos oss förvildar de sig lätt med frö ända upp till våra breddgrader.

Miscanthus är ett gräs som flaggar med fjolårs-axen så det syns över alla rensade och vinterbonade odlingsbäddar. De håller för blåst och påminner något om våra vassruggar som också står kvar och är som mest dekorativa när allt annat sover vintersömn

Ser att trädet eller träden med mistlar i dungen på väg mot Andersons växthus har tuktats, så att bara några få mistel-tofsar återstår.

På mandelträdets plats i Andersons växthus välkomnar en stilig borstig lökväxt, en skylt säger att den hämtades hit från Sydafrika år 1913 och den är därmed växthusets äldsta växt.

De små kaféplatserna vid ingången har försvunnit då shoppen antagligen behöver mer utrymme och kaffet får nu avnjutas på hyllan ovanför kaféet, som nås av spiraltrappor. Hur ska det gå för alla oss gamlingar som ska vingla ut i planteringarna med kaffebrickorna, då spiraltrapporna inte lockar att klättra i ?

Paradisträd (Crassula ovata)

I Medehavsrummet blommar det stora paradisträdet, men man har flyttat det så man får leta efter stjärnregnet. Många undrar varför man inte får den att blomma hemma som krukväxt. Den behöver sex timmars sol/dygn efter vintervilan, det berättade Stig Blixt, växtgenetiker och professor i Landskrona och det är ett måste. Dessa sex soltimmar kommer inte naturligt till våra krukväxter den här årstiden och man behöver då ordna extrabelysning.

Kameliahäcken är utan blommor, bara några få knoppar lyser lite här och där, brukar den inte vara full av blommor? Och den stora ärtväxten och mimosan, och var är den underbara, fina doften som förflyttar mig till Medelhavet? För första gången känner jag att det är något av vinter även i växthuset.

Bukettranunkel och Blåsvart pärlhyacint blommar på marken nära vinrankorna som just vecklat ut en bladknopp,

Jag tittar in i Sydafrikarummer, Pelargonum magentum med rosalila blommor blickar upp från marken och är en vild Pelargon från Sydafrika, giftig för husdjur.

Blommar något i det Australiska rummet i dag? Ja Rosenmyrten (Leptospermum scoparium) har klätt alla sina grenar med små rosa blommor.

I nyttoväxtrummet har suckat-citronen stora gula frukter. När två sportovslediga småpojkar och jag stod och tittade på trädet hördes ett brak och två av de jättelika frukterna kom tumlande i luften och rullade ut på golvet. Första tanken efter alla stränga tillsägelser var kanske, vi rörde dem inte, de bara föll..

Mycket skal och lite kött, det kanderade skalet blir suckat till engelska fruktkakor.

3 kommentarer

Publicerat i Park, Trädgård, Uncategorized, Växter, Växthus för övervintrande medelhavsväxter | Etiketter:

Skrivet av: brittakarolina | 29 februari 2024

Ekarna vid Väsbyån

När man följer Väsbyån söderut går man genom en dunge med ekar av olika ålder strax efter att man passerat under Mälarvägsbron. De fem äldsta träden vattnas ständigt av Väsbyån och visst vore det roligt med en gissning på deras ålder.

Vattnet når upp till åfårans kant

Genom ekkronan skymtar värmeverket och hus med färg.

Ingen färgglad vattenspeglng av husen i dag.

Halvvägs genom dungen är en grop som nu är vattenfylld och där står en av Axel Nordells skulpturer. Färgen åldras och varierar för varje år, just nu är den murrigt brunsvartaktig men med vatten runtom blir skulpturen en händelse.

Marken i hela dungen är täckt av eklöv

En av de fem ekarna.

De roliga konstverken som sattes upp för några år sedan av anonym konstnär har åldrats och fallit ner eller tagits bort på annat sät,t men den randiga katten sitter tydligen stadigt i en stympad björk.

Sjön under Mälarvägsbron är ett stilla vatten som ger fina speglingar av det som finns runt kanterna

2 kommentarer

Publicerat i Park, Träd, Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 24 februari 2024

Är vintern slut nu?

Vintern har hittills varit omväxlande vit och svart, många dagar med snötäcke och andra dagar med marken synlig.. Under den mörkaste tiden var väglaget inget som lockade till den dagliga promenaden, ofta halt och knögligt och när snön oxh isen nu regnat bort ligger all vinterns samlade grus kvar som en knastrande matta över trottoaren och skakar om rullatorn. Men eftermiddagarna är ett par timmar längre och solen har också visat sig och då vaknar min vårlängtan.

Mycket vatten i ån, nu är Väsbyåns verkliga storhetstid, den liknar en flod eller något man skulle kunna färdas på i en (liten) bå.

Fjolårsvassen gör vad den kan för att bilda ridå mot järnvägen. Den trivs och växer rikligt i Väsbyån. På sommaren då vattnet är lågt tar den över ån helt på flera ställen.

Skulpturen som balanserade upp-och ner på en arm i toppen av den avkortade björken har tröttnat och klamrar sig nu med huvudet uppåt fast i trädkronan.

De smältande snöhögarna påminner om att det kom ett par snöfall som krävde skottning.

Pilens svar när man kortar in stammen blir tydligare när löven saknas.

Har isen på gångarna lämnat Suseboparken? Ja men snövallen utmed gatan tar tid på sig att bli vatten.

Var det en snögubbe?

Våren sover ännu trots solskenet under den smältande snön, jag går hem och låter äntligen dockfamiljen komma ur tomtedräkterna.

Det är ju inne med begagnade kläder och det passar bra för det har inte blivit så mycket nyheter för det här gänget.

Kommentera

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 15 februari 2024

Nättelduk, bomull och nässla, än en gång

                                                                

publicerad tidigare 26 november 2012

Min blogg handlar om benämningen nättelduk. Ordets släktskap med nässla har lockat till spekulationer om att nässlor ursprungligen använts för framställning av denna tygkvalitet men genom praktiska försök har det visat sig omöjligt och namnets ursprung har förblivit en gåta.                         

Nättelduk i Grötlingbo Hembygdsförenings samlingar, foto förf.

Nättelduk

Nättelduk är det svenska varunamnet på en fin kvalitet av bomullsväv (även av lin) som omnämns i Sverige första gången enligt SAOB i en bouppteckning från 1672. Den importerades från Tyskland och finns med egen rubrik i importlistorna för olika textilkvaliteter i Kammarkollegiets Arkiv (1700-tal). Enligt Nordisk Familjebok hade nättelduken mellan 20-30 trådar/cm och garn nr 60 à 100-

Varför heter den nättelduk (nettelduk) ?

Då man slår upp en svensk uppslagsbok läser man att nättelduken ursprungligen tillverkades av nässelfibrer, men då bomullen kom gick man över till den fibern men behöll namnet. Möjligen skriver uppslagsverken av varandra. SAOB kallar namnet egentligt för vävd av nässlor och oegentligt för vävd av bomull. De flesta uppslagsverk kan bara föreställa sig att brännässlan var nätteldukens ursprungliga material och det trodde jag också länge.

Kunde man då, så kan vi nu

Brännässlan fick vara med i mina spinnkurser under 70-och 80-talen. Att bereda nässlorna som lin gick inte alltid helt bra, de krävde annan behandling. När fibrerna finns och frigjorts går de att spinna men trots ansträngningar når man inte de finlekar som krävs för nättelduk. Bomull och lin kan spinnas till mycket tunnare garn. Min slutsats är att nättelduken kan inte ha tillverkats av brännässelfibrer och det beror inte på dåligt handlag.

Nät av nässelgarn

Brännässla (Urtica dioica)

Det finns många belägg för att brännässlans fibrer spunnits till garn, det har använts till rep och fångstlinor och fisknät (därav namnet), fibern är våtstark. Man har även vävt grov lärft av nässelgarn, särskilt i tider av brist av olika slag, krig och fattigdom har brännässlan fått komma till heders. Nässlan har många bladfästen som försvagar och förkortar den genomgående fibern men den är lätt att spinna och kan blekas till helt vit. När man lägger en tråd under mikroskop ser man att fibrerna är glasartade och spretar ut kring tråden och den klåda som danska drängar klagar över och som de fick av underkläder vävda av nässelgarn blir förståelig (Folk og Flora, Dansk Etnobotanik). Brännässlan och väven är dessutom mytomspunna och man kan fylla flera sidor med berättelser om dess kraft alltifrån H.C.Andersen till Småländska soldater. Man har alltså vävt tyger av nässelgarn och det har blivit olika nässelväv men inte ”nättelduk”.

Väv av nässelgarn

Nässelarter i Asien

Personer som varit i Thailand eller Nepal har ibland visat upp en näsduk eller en bit väv gjord av nässlor, tunn eller nästan genomskinlig. Här finns nässelsläktingar som Ramie (Boehmeria nivea) och hampnässla (Urtica cannabina) som använts sedan förhistorisk tid, fibrerna är kritvita till skillnad från lin. Hur man hanterat nässelsläktingar i Kina, Sibirien och övriga Asien är svårt att få svar på.

När och var vävdes nättelduken av brännässlor?

I sökandet efter uppgifter om var nättelduken producerades läste jag om städer och platser i Tyskland där man spunnit nessel, men där fanns inga belägg eller rester av minnen från nässelodling, däremot hade muséernas textilavdelningar många utställda nättelduksexempel vävda av bomull.

Vi börjar söka från ett annat håll, bomull 

Träsnitt ur John Mandevilles resor 1350, hur han tänkte sig att bomullen växte.

Bomull (släktet Gossypium) är namnet på en växt vars frökapslar innehåller spinnbara fibrer. Varifrån kommer namnet? Bomullen introducerades i Europa som färdig väv av arabiska köpmän och de röjde inte materialets ursprung. Men redan Herodotos hade hört talas om växten och Plinius kallade den lana arborea, som betyder ull från träd. Man föreställde sig en korsning mellan får och träd och man var begränsad av sin tidigare kunskap om varifrån ull kom. Träsnittet 1350 från John Mandevilles resor visar hur man kunde tänka sig den nya fibern. I tyskspråkigt område använde man översättningen Baumwolle och det har vi tagit efter med Bomull.

Eftersom bomullsplantan bara trivs mellan 41 grader nordlig och 28 grader sydlig bredd kom den inte att odlas och bli synlig för folk i stora delar av Europa. Då vi nu frågar varifrån namnet kommer säger vi inte att det det vittnar om ett tidigare bruk av ull från träd. Namnet skapades när man man inte visste men trodde något om materialet. Och just så resonerar man om namnet nättelduk, det måste röja ett tidigare bruk av nässla i väven. I brist på kunskap behöver man ändå namn på det som är nytt och om det är missvisande behåller man det ändå, när man vet bättre. 

Bomull som råvara

Bomull som råvara inköptes av linnevävare i Augsburg 1370 och som ny fiber innefattades den inte av skråbestämmelser. Därför kunde den lämnas ut till hushåll för lönspinning och här börjar den första förlagsverksamheten. Man visste fortfarande inte vad man spann och hur fibrerna tillkommit. Man försökte hitta bomullens plats bland växtfibrena och den påminde kanske mest om nessel med sin vithet. Att spinna nessel blev att spinna bomull och flera tyska orter blev kända för att spinna nessel, detta har man glömt även i Tyskland. I vissa nutida texter kan man dock läsa att en billig variant av bomull kallas Baumwollnessel- bomullsnässla. I en av de tyska ordböcker som 1995 fanns i Riksarkivets läsesal bland referenslitteraturen står det tydligt utsagt att med nesselspinning avsågs bomullsspinning. Räcker det för att rubba talet om nässlor i nättelduk.

I SAOB säger J. Fischerström att alla nätteldukar görs av bomull, men det har eftersägarna tagit lätt på och återger endast raderna där man anser att nättelduken ursprungligen gjorts av brännässlor.

Britta Stenberg-Tyrefors

Bilder:   Nättelduk, tillhörig Grötlingbo Hembygdsförening.

     Fisknät av nässelgarn, spunnet och knutet av förf.

     Väv av nässelgarn, sp. o vävt av förf.

     Bild av träd med (får) ull, från J.Mandevilles voyages 1350

SAOB  Svenska akademiens ordbok

Riksarkivet, Kammarkollegii Arkiv, listor över import av textil 1700-tal

Nordisk familjebok

Tyska ordböcker i Riksarkivets läsesal, nu avlägsnade.

3 kommentarer

Publicerat i Hantverk, Textilhantverk, Textilhistoria, Uncategorized | Etiketter:,

Older Posts »

Kategorier