Skrivet av: brittakarolina | 05 januari 2026

Nytt år 2026

Nytt År 2026

Gott Nytt år önskar jag alla som tittar in på min blogg. Det knubbiga nyåret som redan blivit flera dagar är ett minne från Karins år på Konstfack i början av 80-talet.

Vi som varit utspridda på flera håll under de stora helgerna har ändå lyckats träffas och fira små julaftnar för två och tre personer, Gösta och Selina först, sen Niklas och till slut själva julafton då tog jag tåget till Södertälje och fick julmiddag hos Karin, Glenn och Alexandra. Karin hade dukat ett läckert julbord med sitt julporslin som tillkommit under mer än trettio år av samlande bit för bit.

Brysselkålen överraskade med att vara mild och god och både bloggvännen Eva och Svenska Dagbladet har just beskrivit den lilla kärva kålens förvandling till något välsmakande och njutbart.

Här når solens strålar köksfönstret, de första på mycket länge, det visar dels att solen finns bakom molnen och att den dessutom vänt från sitt lägsta läge och nu är på väg att göra dagarna lite längre.

Flera sammanhängande lediga dagar kring jul och nyår lockade bland annat till ett besök i Rappnes trädgård. Karin, Alexandra och jag skulle ses där och efter en inspirationsrunda dricka en kopp kaffe i den annorlunda serveringen. Dagen var en av de kallaste och min bil vägrade starta. Det är batteriet sa alla jag beklagade mig för och Karin fick ta en omväg och hämta mig.

Vi steg in ”växtparadiset” under ett rosablommande kameliaträd som vi inte såg början eller slutet på.

Iskonvaljer

Amaryllissamling 2025 av trädgårdens egna korsningar

En av många samlingar av keramik som kan förhöja skönheten hos rumsväxter eller tvärtom.

Kort, krukor, pytsar, redskap, taggar och allt som en trädgårdssinnad ute eller inne kan behöva. Det händer att vi går härifrån med endast ett eller två ovanliga kort men den här gången kunde vi inte motstå iskonvaljerna och vi lämnade trädgården med varsin bukett. Den har slagit ut och doftar nu lyxigt när man kommer nära.

Vi kom i dagsljus och sol och när vi lämnade trädgården var det mörkt och isande kallt. Vi tände ett ljus hos Lasse på vägen hem, Promenaden nära den kalla Edssjön gav oss vinterkyla som det sedan tog hela kvällen att värma upp sig från.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2025

God Jul !

Dagen före julafton är marken vitpudrad och det gråregniga vädret ser ut att vara brutet.

Julen och tiden före jul är full av förväntningar men mest de egna och vad orkar jag med i år? Vi har haft så många trevliga jular med varandra i familjen men våra liv förändras och i år har vi fått fira flera julaftnar. Den första var med Gösta och Selina som nu har åkt till Frankrike och har julafton med Yoko, den andra var med Niklas i söndags, då han kom hit och hade med sig världens finaste ”Janson” och i morgon beror det på dagsformen om jag kanske firar med Karin och Glenn. Alfred är med sin pappa i Skåne hos sin farmor och farfar och kusiner.

Jag brukar klaga på det torra lägenhetsklimatet som gör att vanliga krukväxter inte överlever, men i år har jag lyckats ”översomra” två Amaryllislökar på balkongen så att de blommar om just till jul. Sen har min orkide för första gången skickat ut två blomstänglar som just slagit ut.

Niklas kom från Enköping och hade mycket välkomna julklappar med sig i form av fryst mat, ibland tryter förmågan att variera maträtterna och då är det fint att hitta något i frysen.

Den röda Amaryllisen är på väg att öppna sig

Granatäpplen lockar i alla fruktdiskar och har julens färger och är som finast när skalet är kvar.

Nu önskar jag mina läsare en God Jul och en fin fortsättning på den ljusnande vintern !

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 21 december 2025

Pepparkakor

Selina är ett barnbarn som vi fått följa från det hon var alldeles ny och genom de första tio åren (som alla våra barnbarn). Hon hade inga syskon och bodde lite närmare oss så vi fick glädjen att vara tillsammans lite mer med henne, Missy och alla mjukisdjuren.

Nu är Selina vuxen, hon har utbildat sig och har ett jobb som fört henne flera gånger till Italien. För att lära sig italienska for hon dit i somras för en kurs i språket och där blev hon vän med en person som hon fortsätter att vara vän med och de hälsar på hos varandra även när det inte längre är sommar.

Vi närmar oss jul och den sista julförberedelsen jag inte släppt taget om är pepparkakorna. Jag hittade för många år sedan ett recept i Stora kokboken från 1974 som heter Luciapepparkakor, de innehåller ingefära och cedroolja som smaksättare och det receptet har jag nog alltid lyckats med och alla tar en till och en till osv. Selina som under studietiden jobbade på flera konditorier tycker om att baka och nu ville hon visa sin italienske vän hur man bakar dessa pepparkakor.

Grädde, farin, mörk sirap, mjöl och kryddor är allt som behövs. Sen ska degen vila svalt, gärna över natt och då Selina och vännen behövde lite svängrum för bakningen ville de vara hos mig och baka. Selina fick göra degen, inga handskrivna lappar med recept förekommer längre, man tar upp mobilen och plåtar texten. Cedrooljan finns bara på ett ställe och det är i essensaffären på Vallingatan, en affär med Skansenstatus och väl värd ett besök. Nu råkade jag ha Cedroolja kvar i kylskåpet av Karins julklapp till mig från förra året, så det viktigaste till kakorna fanns.

Bakdagen drack vi först en kopp kaffe och bekantade oss med vännen och sen tog Selina fram degen och jag har aldrig lyckats få mina degar så lydiga och formbara som den Selina hade förberett.

Hon bara kavlade ut och kunde göra degen hur tunn hon ville och den kladdade inte fast någonstans eller sprack eller torkade, degen bara gjorde det hon önskade.

Ingen plåt blev glömd i ugnen och bränd, kakorna blev härligt krispiga och de hade stansat ut både grisar hjärtan och gubbar. Som väl var, lämnade de kvar en omgång färdiga kakor och de gick åt när pappa Gösta anlände en vecka senare.

6 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 09 december 2025

Väsbyån vackrast om vintern

Den mörka och regniga senhösten har fyllt på det gamla vattendraget Väsbyån med ett envist småregnande och omgivningarna avspeglar sig förföriskt i den stigande vattenytan. Men dagarna är korta, det gäller att vara ute före klockan 14.30 för att få syn på vattenytorna. När jag vaknat lite sent på mornarna, klätt mig och ätit och grejat med något som behöver göras, har det redan börjat skymma och om jag då går handlar mat så är det mörkt när jag kommer ut ur affären.

Klockan 3 på eftermiddagen, visar sig solen i en rand vid solnedgången, den har inte slocknat bakom molnen.

En liten del av vår husrad vid middagstid

Gångvägen bakom vår husrad också vid middagstid.

Rosenbukett med små rosor från Blomsterboda i Vallentuna ger en glädjekick vid åsynen i fem dagar – om man sköter om dem.

En kall och frostig morgon vid Hammarby källa.

Vägen från källan upp mot Hammarby kyrka. Liten del av Birgittavandringen och Ingegerdsvandringen om man vill pilgrimsvandra.

Löven har en av sina grannaste stunder förutom vår, sommar och höst, när rimfrosten visar bladens nerver och konturer.

Båten bakom Messingen vilar i nygrävd jord. Hoppas sommarens försök med fritt växande ogräs inte uppmuntrade till att pröva den lösningen flera somrar.

Luften är full av ledningar över tågspåren.

Ån följer järnvägen nära och leran skakar när tågen passerar. Är den giftbemängda Väsbyån kring och norr om stationen en tillgång eller enbart en belastning?

.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 26 november 2025

Fallna träd

Väsbyfoto fb hade för en tid sedan som motto för veckan : Fallna träd. Är det något som strandskogen utmed Fysingen har så är det fallna träd. Sjösänkningar har skapat marker nära Fysingen som är blöta och där trivs björkar och alar. De har fått växa fritt i mer än 100 år och efter den tiden är björkarna gamla och har brutits av på olika ställen, ibland går toppen av, eller knäcks de mitt på eller längre ner. Alarna faller i hela sin längd men står nog kvar längre tid än björkarna.

Om man går ner bakom Hammarby kyrka och följer Ingegerdsleden mot Hammarby källa ser man först en liten stuga till höger med en trappa ner, pumphus för Hammarby kyrka står det på en liten skylt på dörren. Här hämtas vatten ur Stockholmsåsem , det var det vi hade i kranarna på 60-talet. Det var hårt vatten som förbrukade mycket tvättmedel, men när vi senare gått över till vatten från Mälaren, var inte hårdheten besvärande längre.

Det växer mossa på norrsidan av plåttaket!

Björk som levt sin tid, tickor har intagit veden.

Vissna träd som brutits på olika höjd

Ett av få ställen där det går att nå vattnet utan att tränga sig igenom tät vass eller sumpig mark men som nyligen blockerats av ett fallande träd.

Träd som brutits och vilar nu på den upp och nervända kronan.

Träd som ser ut att ha fallit för en såg, på väg att döljas av mossa.

Flera lager av multnande stockar och träd som hunnit längre i återgång till mull

1 kommentar

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 08 november 2025

Allhelgonadagen

Allhelgonadag och guldfärgade Ginkgolöv

Hösten har varit grå men mild och en del dagar har solen visat sig. Tidsomställningen har som vanligt gjort eftermiddagarna tidigt mörkare och nu ser man tvärsigenom trädens kronor igen. Gatans lövrika oxlar har även på vår sida bestämt sig för att släppa taget om löven och vi går på en matta av vita avigvända blad.

Inne på gården har den ena av rosorna, Clair renaissans, kommit med två sena blommor, trodde inte att de skulle hinna slå ut.

Jag har väntat på att Ginkgon lite längre ner på vår gata skulle guldfärga sina löv och sedan förgylla trottoaren och rännstenen och nu har det hänt.

Ginkgon är den enda i sin växtfamilj som överlevt från allra äldsta tid, den kan bli 30 meter hög och bladen som är omvandlade barr är läderartade och har två lober (Ginkgo biloba) i solfjädersform. Växten är tvåbo dvs den är antingen hona eller hane och frukterna på honbuskarna luktar så illa att man säljer bara hanbuskar för allmänna planteringar.

Ginkgon är resistent mot industriell rök, svamp-och virussjukdomar och insektsskador och är därför lämplig att plantera i stadsmiljöer. Den växer mycket långsamt, årlig tillväxt är 2 till 4 cm. Om de förökas med sticklingar får de exakt samma växt som trädet de hämtats från, men de kan även förökas med frösådd. Trädet tycker inte om att omplanteras och växer då inte på 2-3 år efter det.

Allhelgonadagen på Eds kyrkogård. De upplysta gamla lindarna utmed trafikleden har kvar en del löv. Det är helt mörkt så när som på gravlyktorna och lindarna och klockan är en kvart i fem.

Lykttändning

Kommentera

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 05 november 2025

Möbler och Marmor

Möbler och och Marmor

Karin ställer ut på Saltskogs gård i Södertälje. Gården har sin egen historia och ägs nu av Södertälje kommun och där har 13 konstnärer ateljeer och plats att arbeta och ställa ut sina verk och de inbjuder även andra konstnärer att ställa ut.

Karin visar verk från hela sin tid som formgivare och särskilt från de senaste åren med egen huggning i skulptören Sam Westerholms verkstad vid sidan om de större skulpturuppdragen.

Kalkstenspaket

Musselminnen, ett av Carraramarmor och två av marmor från Stora Vika 2023 -2025

Besökarna var många

Mattan, inspirerad av snö, is och sandstenshällar i havet vid Stora Karlsö.

Selina, Hedda och Alexandra

Skulptören Lenny Clarhäll och Karin

Manshuvuden och torso

Karins hand och kritpipan

Sjögrässtolarna och Lenny Clarhäll

Selina, Karin och Hedda

Hästtorso, Larv och Bortglömd

Mina bilder ger inte full rättvisa år det utställda och många föremål har inte kommit med, men utställningen är öppen två helger till, 8-9/11 och 15-16/11 kl. 12-16, så det går ännu att se allt i sin helhet.

Karins Hemsida: http://www.karintyrefors.com

Kommentera

Publicerat i Konst, Konsthantverk, Skulpur, Stolar, Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 27 oktober 2025

Löven faller

Bladblogg

Eftersom jag går med rullator har jag oftast blicken riktad mot marken och uppfattar lätt det som finns kring fötterna och det är just nu mycket som sker på marken när jag kommer utanför dörren. Mängder av löv ligger eller virvlar kring och för många av träden ser jag deras löv riktigt nära för första gången. Lövkronorna hamnar högre och högre med hjälp av arborister som plockar bort lägre och störande grenar, stammarna ska bli höga och raka och grenarna får inte hindra stora transporter att komma intill eller förbi.

Centralvägens lindar som blommade och doftade så ljuvligt för några månader sedan har nu gulnat och deras löv fyller gatan och virvlar upp och flyttar sig av minsta vindpust..

Lindens blad blir aldrig röda, de gulnar och blir beigebruna.

Suseboparkens stora träd ger många löv, en del bildar en färggrann matta ovanpå idegranshäckens tak.

Fågelbärsträdens löv går mellan ljusgrönt och orange till brunt. Lövens vitaktiga baksidor förstärker framsidornas färger.

Granne med fågelbäret står ett rosablommande körsbärsträd och här har löven vänt sina rosa baksidor uppåt medan framsidorna är allt mellan gult och mörkviolett.

De röda körsbärsträden vid rivningstomten på Centralvägen är tidigast av alla träd att blomma på våren, det verkliga vårtecknet, deras löv är röda i livstiden men rödare än eld och blod när de faller.

På Hugo Sabels torg, granne med Susebo, finns ett antal Ullungrönnar spridda över hela torget. Jag har inväntat när de ska bilda ett brinnande tak över hela torget men det lär dröja ännu några år.

De vackra löven som tjusat oss med sin färg och form sönderfaller i småbitar när de hamnar på marken och ger en rätt stökig röra.

Vi svänger in på Dragonvägen som har fått en sorts oxlar på båda sidor om gatan. Bladen har vita baksidor och de vänder gärna sin vita sida uppåt när de landar på marken. De allra senast planterade träden är lite annorlunda med mindre blad och har förmodligen ett annat sortnamn. Det vore trevlig om vi alla kunde få veta namnen på de träd och buskar som planteras av kommunen, det kan knappast fördyra inköpen med någon rad med nyplanteringarnas namn. Det gör inget om de är konstiga, går det bara att stava till dem så kan man ju slå upp dem.

Här har löven trampats och regnet gjort sitt för att skapa ett fint mönster på asfalten.

Frosten framkallar lönnlövens röda färg men i år blir de bara gula. Lite snopet då det brukar vara lönnarna som står för den färgrika hösten. Här har lönnarna intill kyrkogårdsmuren vid Ed fyllt asfalten på parkeringen med klargula stjärnor.

Utanför ingången till biblioteket i Messingen låg ett ensamt lönnlöv med de efterlängtade höstfärgerna, men varifrån det hade blåst kunde jag inte se och det blev för mig det enda lönnlövet med rött den här hösten.

6 kommentarer

Publicerat i Träd, Träd, Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 13 oktober 2025

Snabbaste Gotlandsresan

Snabbaste Gotlandsresan

Vi längtar beständigt till den lilla stugan på Gotland. Sommaren som gick var full av hinder och vi behöver vara två när allt ska bäras in och ges plats inomhus till nästa år. En lördag vid kaffedags, strax innan Göstas Sverigevistelse var slut för den här sommaren, ringde mobilen. Det var Gösta och eftersom han är en rörlig person frågade jag först, var är du? Vi är HÄR svarade han och mobilen visade grönt gräs och jag såg var han var, på Gotland och sen såg jag Selina och förstod……

De hade flugit med Göstas plan på morgonen från Eskilstuna till Visby, hyrt en bil där och var nu igång med att bära in allt kring stugan som behöver tak för vintern. Jag hade grubblat över hur någon eller några skulle få tid att göra resan för att just stänga till för i år men en resa för oss behöver planeras och beställas och viktigast av allt, betalas. Gösta och Selina var redan där.

Göstas plan har Lasses initialer på magen, jag tror att Lasse hade varit mycket road av att få vara med på flygturerna och på det här sättet är han ju alltid med.

Ni tar väl bilder av hur allt ser ut nu, om det är grönt på marken? När sommaren är över brukar marken ofta vara brun och torr men det har också hänt att det varit grönt och vackert om det hunnit regna något. Bilderna i den här bloggen kommer alla från Göstas mobil. Kanske har gräset blivit lite grönare av att skickas mellan mobilerna och sen till datorn, men det var också en strålande dag och Selina säger att så här såg det ut. Här är stugan och marken är grön. Rabbisarnas lömska hål under och nära huset är utjämnade och gräset gör allt för att täcka allt grus vi fyllt hålen med. Niklas har jobbat under två somrar med att göra marken motbjudande att gräva hål och gångar i för rabbisarna och helst ska de små sötnosarna själva vilja flytta till andra marker. Det ser ut som om Niklas har lyckats och han jämnade ut det sista av den stora grushögen vi fick levererad för 7 år sedan och som alla hinkat ut småsten från under de senaste somrarna.

Här har varit helt uppgrävt och djupa förbindelsegångar åt flera håll. Tidlösorna ser vilsekomna ut, de har blivit uppgrävda och avsmakade av rabbisar, här är en liten tofs de lämnat kvar. En stor tallgren hänger brun och är knepig att enkelt plocka undan, den har brutits men inte fallit, det blir nästa års jobb.

Medan gångarna under stugan och plintarna varit viktiga att få stopp på har rabbisarna nöjt sig med att gräva sig in under bodarna, men även här har det blivit obekvämt att fortsätta.

Södra gaveln, det gröna på väg och inga snubbelhål.

Utsikt mot söder och elledningarna borta.

Stugan sedd från söder. Det lilla huset fanns inte med i några drömmar eller planer då vi blev en familj, men vi inspirerades av de små husen i strandskogen vid Holmhällars pensionat, där vi bodde med tre barn och hund i flera somrar. Något enkelt att sova i till natten och gott om plats utomhus för barn att röra sig på. Med åren har det tillkommit bekvämligheter som el och en tvättbod med dusch och tvättmaskin, toalett och nedgrävda avloppstankar.

Stugan är nu låst för vintern och Visby nästa.

Mot brevlådan 1 km. Här på den torra sandkanten några meter högre än stranden har vägen gått när Gotland hade mycket vatten även på land. Utmed vägen växer många vildäppelträd men bland dessa kan det även uppstå något som smakar gott och är direkt ätbart, i dungen till höger finns ett sådant.

Majsen frodas, på höger sida är åkrar som haft sockerbetor, säd av olika slag, vall och nu sedan ett par år majs. De odlare vi talat med blir lyriska när de talar om majs. Korna tycker om majsen, den är näringsrik, man hackar ner hela växten till foder, inga rester och den växer gärna flera år på samma åker.

Stenvasten söder om brevlådan följer vägen och den finns i rester utmed hela åkervägen och även på vår tomt. De nyligen lagade och återuppbyggda vastarna är stiliga och turistvänliga, men de här olagade resterna andas fortfarande och är de verkliga minnena från förr.

Selina och Gösta på väg igen. De var tillbaks i Eskilstuna – Stockholm i tid så Selina hann till sin bokklubb klockan 20.

Det här är vad piloten ser i planet och lite till.

7 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 06 oktober 2025

Dagens runda

blomster och grönt inom räckhåll

Med de dagliga promenaderna till fots når jag inga vildmarker eller växter som själva valt sin växtplats. Men inom ett par kvarters avstånd finns ändå mycket att stanna upp inför.

Tidlösan blommar i september, plötsligt är den här med hela sin familj och de ljust lila lyser upp de trötta rabatterna.

Kommunala planteringar i stora blomsterkar har växter som byts ett par gånger per säsong och just nu har rödlila Dahlior satt fart och blommar allt vad de orkar.

Jag sneddar över Hugo Sabels torg och ser att det är dags för orange pumpor hos blomsterhandlaren och de har sällskap av djupröd ljung och tillsammans blir de en häftig färgkombination som jag inte kan motstå.

Träden har behållit sin grönska länge men på Kvarnvägen har löven gulnat och glesnat.

Det är kallt och jag fryser om händerna så jag vänder hemåt, solen gömmer sig och de körsbärsträd som är kvar efter rivningen av Medborgarhuset har blivit röda. Löven har

börjat falla, det går fort.

De kubformade järnbehållarna på torget som uppstod har länge blommat blått och tillsammans med högt gräs är de fina i motljus men jag får inte till det på bild, gräset är visset och för högt.

En vattenpöl på Genvägen som tar lång tid på sig att torka in. Den speglar en flikbladig björk.

Ullungrönnarna utmed gångvägen mot vårt hus är pampiga och arboristen har tagit bort stökiga grenar så de ser ut som om de växt just så prydligt som det verkar. Bären är saftigt röda, undrar om gelé av dem blir lika god som av vanliga rönnbär?

3 kommentarer

Publicerat i träd, Uncategorized, Växter | Etiketter:, , ,

Older Posts »

Kategorier