Undrar hur man resonerade i mitten av 1800-talet då man till slut valde att bygga järnvägen utmed Väsbyån. Marken var vattendränkt och översvämmades om vårarna och spåret skulle gå rakt igenom och skära av en bit av godset Stora Väsbys ägor, Barockparken. Var alternativet möjligen det förmånligaste och billigaste ? Och sedan fick tågen snigla sig fram på den skakiga marken utmed Väsbyån i hundra år, tills man i vår tid kunnat förstärka banan genom att driva ner betongpelare i den skakiga marken och numera kan tågen passera Väsby utan att sakta ner.
Parken med renoverade dammar och tuktade lindar av olika ålder ger spännande bilder under alla årstider. Dammarna speglar träden både med och utan löv, men går man nära ser man att vattnet i spegeln är brungrumligt. En häger brukar stå orörlig och vänta på något vid en dammkant, han är ju en god fiskare, men fiskarna är inte där.
Några av de unga lindarna som planterats under senare år har fått extra droppbevattning
I parkens del närmast järnvägen finns även lönnar och askar och träden har fått växa vilt och det har blivit på höjden för de vill alla ha ljus.
Nere i gräset lyser en sen blåklocka, nässelklocka eller hässelklocka ?
En överlevare och en nyplanterad.
Baldersbrå i gräset kring lindarna, den hör till de allra senaste blommorna som inte ger upp förrän marken fryser till.
Brittakarolina's Blog 
Lämna en kommentar