Vintern har hittills varit omväxlande vit och svart, många dagar med snötäcke och andra dagar med marken synlig.. Under den mörkaste tiden var väglaget inget som lockade till den dagliga promenaden, ofta halt och knögligt och när snön oxh isen nu regnat bort ligger all vinterns samlade grus kvar som en knastrande matta över trottoaren och skakar om rullatorn. Men eftermiddagarna är ett par timmar längre och solen har också visat sig och då vaknar min vårlängtan.
Mycket vatten i ån, nu är Väsbyåns verkliga storhetstid, den liknar en flod eller något man skulle kunna färdas på i en (liten) bå.
Fjolårsvassen gör vad den kan för att bilda ridå mot järnvägen. Den trivs och växer rikligt i Väsbyån. På sommaren då vattnet är lågt tar den över ån helt på flera ställen.
Skulpturen som balanserade upp-och ner på en arm i toppen av den avkortade björken har tröttnat och klamrar sig nu med huvudet uppåt fast i trädkronan.
De smältande snöhögarna påminner om att det kom ett par snöfall som krävde skottning.
Pilens svar när man kortar in stammen blir tydligare när löven saknas.
Har isen på gångarna lämnat Suseboparken? Ja men snövallen utmed gatan tar tid på sig att bli vatten.
Var det en snögubbe?
Våren sover ännu trots solskenet under den smältande snön, jag går hem och låter äntligen dockfamiljen komma ur tomtedräkterna.
Det är ju inne med begagnade kläder och det passar bra för det har inte blivit så mycket nyheter för det här gänget.
Brittakarolina's Blog 
Lämna en kommentar