Brittakarolina's Blog

Vi bor utmed Mälaren men det är sällan vi kommer ner till vattnet, vassruggar och bergknallar gör att vi inte möter vattnet så ofta, om vi inte har båt förstås eller badar på iordningställda badplatser. Närmaste strandpromenad är väl i Sigtuna och där kan man gå nära öppet vatten en lång sträcka med många möjligheter att sitta ner och njuta av utsikten. Halvvägs till Sigtuna finns Rosersberg med slott och engelsk park och Mälaren är nära men i måttliga längder. Jag gör en utflykt till Rosersbergs slottspark och hoppas att det inte är trängsel kring öppningarna i vasstäcket utmed stranden.

Rosersbergs slott har sin historia, det ägs nu av staten och förvaltas av fastighetsverket och några byggnader hyrs ut för Hotell och Konferensverksamhet.

Parkeringen utanför slottet ser full ut men det finns platser. Området har planterats med röda buskrosor för avskärmning mellan bilraderna sedan jag var här senast. De har växt upp till ett par meter höga häckar och nu i september lyser omblommande rosor på långt håll och vi kan förstå att vi är vid Rosersberg.

Rosersbergs slott fick sitt namn när det byggdes på 1630-talet efter grundaren Gabriel Bengtsson Oxenstjernas mor som kom från ätten Tre Rosor.

Slottet vänder sin framsida mot vattnet och söder, så det är baksidan vi först ser.

Krukor med mellanblå Agapanthus pryder ingångarna. I sommar gör man uppehåll i visningarna av slottet så de diskreta skyltarna vi ser är till för hotellverksamheten.

I beskrivningen av trädgården nämns att närmast slottet finns rester av en fransk barockträdgård men den är bara som en stor öppen men begränsad gräsplan med en upphöjd avslutande gråstensmur och kanske har vattnet synts också.

Mängder av lindar i fyrdubbla alléer och mer, här liknar det en körväg ner mot vattnet. Trodde jag skulle hitta en ångbåtsbrygga eller rester av en. På 1800-talet var ångbåtstrafiken livlig och man förflyttade sig hellre med båt än på vägar. Mälaren hade många reguljära rutter, en gick mellan Stockholm-Drottningholm- Rosersberg- Skokloster och till Sigtuna och sedan kunde man fortsätta med en annan båt till Uppsala.

Väster om slottet som blivit kungligt slott 1757 och förfogades av hertig Karl XIII, anlades kring 1800 den Engelska parken. Vad som planterats och när är svårt att föreställa sig i den vidsträckta lindplanteringen och våren är nog den ljusaste tiden och att få se lindarna slå ut.

På väg mot en vik passerar vi något som jag kallat trädgårdsmästarlängan men den kan ha ett riktigare namn. Mittemot den en stor fruktträdgård på tillväxt, planterad i vår tid.

Man går in i bokskogen där våren också är ljusaste tiden. Bokarna är väldigt höga och raka.

Bokarnas synliga fäste i marken är så fint, de går inte bara rakt ner jorden, de visar var huvudrötterna går ner. På våren samlas vitsipporna i vinklarna mellan rötterna

Ännu en allé men med ekar, lindar och askar. Vägen går ner till en strand med vit snäcksand och där en liten ö nog haft en funktion i den engelska parken och en pil pekar vägen mot Kättils grotta.

Viken där sanden bestod av krossade snäckskal (2017) och där man anlagt grillmöjlighet med flera bord och sittplatser. Just när jag var där bröt ett sällskap med kanotister upp och paddlade vidare och ett något större fartyg passerade Gibraltar, dvs mellan lilla ön och Runsahalvön. På en lite knölig stig når man härifrån Kättils grotta, en samling storstenar och en lite spännande sittplats byggd mellan sten och vatten.