Allhelgonadag och guldfärgade Ginkgolöv
Hösten har varit grå men mild och en del dagar har solen visat sig. Tidsomställningen har som vanligt gjort eftermiddagarna tidigt mörkare och nu ser man tvärsigenom trädens kronor igen. Gatans lövrika oxlar har även på vår sida bestämt sig för att släppa taget om löven och vi går på en matta av vita avigvända blad.

Inne på gården har den ena av rosorna, Clair renaissans, kommit med två sena blommor, trodde inte att de skulle hinna slå ut.

Jag har väntat på att Ginkgon lite längre ner på vår gata skulle guldfärga sina löv och sedan förgylla trottoaren och rännstenen och nu har det hänt.

Ginkgon är den enda i sin växtfamilj som överlevt från allra äldsta tid, den kan bli 30 meter hög och bladen som är omvandlade barr är läderartade och har två lober (Ginkgo biloba) i solfjädersform. Växten är tvåbo dvs den är antingen hona eller hane och frukterna på honbuskarna luktar så illa att man säljer bara hanbuskar för allmänna planteringar.

Ginkgon är resistent mot industriell rök, svamp-och virussjukdomar och insektsskador och är därför lämplig att plantera i stadsmiljöer. Den växer mycket långsamt, årlig tillväxt är 2 till 4 cm. Om de förökas med sticklingar får de exakt samma växt som trädet de hämtats från, men de kan även förökas med frösådd. Trädet tycker inte om att omplanteras och växer då inte på 2-3 år efter det.

Allhelgonadagen på Eds kyrkogård. De upplysta gamla lindarna utmed trafikleden har kvar en del löv. Det är helt mörkt så när som på gravlyktorna och lindarna och klockan är en kvart i fem.

Lykttändning
Lämna en kommentar