Från mina fönster
Vintrarna har blivit snöfattigare på senare år, före jul fick vi litet eller inget snötäcke. Men den 7 januari kom det. Vi var förvarnade men blev ändå överraskade över de mängder som föll och som förvandlade allt utanför dörren till ett rent vitt landskap.

Tidningarna kallar det snösmocka. I skenet från gatlyktan utanför arbetsrummet brukar man kunna läsa av hur mycket eller litet det regnar eller snöar och vindriktningen.

Från köksfönstret ser man leveransvägarna till Centrum för varor, personer, vårdcentralen och rehab och stundtals är det intensiv trafik, vi beundrar ofta hur man klarar sina stora varubussar och annat i trängseln utan krockar och hårda ord.

Härifrån får man en vink om vädret för dagen, vilka ytterkläderkläder som gäller, hur mycket det regnar, går man med uppspänt paraply regnar det genomträngande, lite duggregn – inget paraply.

I fönstret åt gården blickar man västerut. Här råkar Elisabeth vara dagmatte.

Många små hundar och färre stora hundar passerar under mitt sovrumsfönster på den här gatan med mattar och hussar på sina motionsrundor.

Genom fönstret mot balkongen blir vintervädret påtagligare. Inga växter vare sig ständigt gröna eller barrväxter har överlevt en balkongvinter, men det ger bröd åt plantförsäljningen.

Tycker faktiskt om konstgjorda blommor också och särskilt när vädret är grått och solen inte visar sig.
Lämna en kommentar