Brittakarolina's Blog

Sångsvanar finner öppet vatten

I flera år har ett par sångsvanar brukat gästa någon av åkrarna nära Barockparken i mars. Fåglar rör sig i allmänhet snabbt och har inte gjort mig till fågelskådare. Men om de är stora och rör sig måttligt och nästan korsar min väg, kan jag inte undgå att se dem. Är de sedan vita och vackra med långa halsar så fastnar jag i undran och beundran. Varför går de ner just här på sin flygning mot norr år efter år? Kanske svaret finns i vattenpölen ute på åkern. Här har varit vatten för några århundraden sedan men landhöjningen har flyttat undan sjöarna och människan har omvandlat lerbottnarna till åkrar och som sångsvanarna nu landar på antingen där är vatten kvar eller ej.

Just i år har det bildats en sjö ute på en av åkrarna, snön smälte fort men tjälen var stenhård så vattrnet blev kvar och där simmar nu sångsvanar sex stycken och en mängd gäss. Dammarna i barockparken är ännu tillfrusna och även sjöarna häromkring och på åkern finns nu öppet vatten åt fåglarna. Man kommer inte nära, marken omkring är klafsig och mobilkameran är inte bästa redskapet att fånga fåglarna på bild.

Sångsvanen var nära att utrotas men genom att vi slutade jaga och äta den har den återhämtat sig och till och med blivit vanlig. Den häckar i Lappland och mellanlandar mest i Uppland på sin flygning norröver. Norra Europas största samlingsplats för sångsvan är sjön Tysslingen några km väster om Örebro och där möts tusentals fåglar i mars. Man har brukat ge fåglarna ett mellanmål där, men från och med 2025 har man upphört med utfordringen för att ge fåglarna möjlighet att sprida sig till flera områden. Vid Tysslingen är man verkligen nära och där får vi uppleva, tätt över våra huvuden, sångsvanarnas in-och utflygning till och från rastplatsen.

Sångsvanar betar sin mat (gräs) på land medan knölsvanar hämtar sin mat från sjöbotten.

Egentligen gick jag för att kolla om gångvägarna var isfria, det var de men vattnet blev kvar och har gjort lergegga av den tinade ytan .

Ryttare motionerar sina hästar på gångvägarna kring parken och det piggar upp att möta de höga djuren och inte minst att höra hovarnas klapprande.

Barockparkens avklädda lindar ser just nu lite risiga ut och de nyplanterade träden har växt till sig och fyller ut mellanrummen mellan åldringarna. Det dröjer ännu lite innan parken är som vackrast, när träden grönskar och marken blommar.

Väsbyån på sin väg mot Oxundasjön med sitt PCB-haltiga vatten. En vikingatida båt ska påminna om vattenleden, forntidens fraktväg, när vattnet var vägen till viktiga platser. Båten är osynlig mot skogen men avspeglar sig fint i Väsbyån. Pelarna som hissar den mot skyn ska visa vattnets höjd för 1000 år sedan.