För övrigt har det skrivits väldigt mycket om hur vi förhöll oss under åren som följde men för min del som 9-14 åring var det radion som stod för uppgifterna och vi förhöll oss inte alls eller med andlös beredskap för vad som helst.
Föräldrarna skakade på huvudena och sa då och då “hur ska det här gå”, den tyska diktaturen hade vi hört Lennart berätta om efter att han träffat Annas familj i Stettin så den var skrämmande och Hitlers tal kom till oss i sena nyheterna som galna utbrott. Ryssarna verkade trots att de hotade att svälja Finland, mer avlägsna så de utgjorde inte riktigt samma hot som tyskarna. Tyskarna var nog de vi var räddast för.
Men sj, gj, stj och alla ljuden skulle läras in ändå, kursplanen för skolan följdes som vanligt och vi levde på. Vintern kom att bli jättekall och folk förfrös fingrar och öron och man inrättade i februari 1940 ett två (tre ?) veckor långt skollov för att spara på bränsle för uppvärmning av stora skollokaler och då det var koks som var bränslet och som vi blivit avskurna från blev det “kokslov”.
Det ordnades utflykter och resor för barnen och diverse aktiviteter men jag åkte mest skidor i Kohagen och skridskor på Stadshagens idrottsplan. Den var stor och man spolade en läcker is, de hade strålkastarbelysning och musik i högtalare att åka till. Ljudet från rörens inbromsningar kan jag ännu höra och de ger mej vällustrysningar, det var nog det roligaste att få känna isen under skridskorna. När det blev kappåkning åkte jag fortast och var till och med bättre än killarna, det är det enda jag varit bäst i någon gång, jo orientering kanske men det kom senare.
Från fjärde klass kunde man söka till femårig realskola och Fröken pejlade vilka det kunde bli aktuellt för. Det blev en grupp på c:a 10 barn och dit räknades jag. Man gick efter betygen, hade man alltför skraltiga kunskaper i matte och stavning var det liksom ingen idé. Sen sattes extraläsning in för dessa redan duktiga elever, det kostade extra och då var det stopp för min del. Fröken ryckte på axlarna och tyckte att vi inte förstod vårt bästa.
Provdagarna kom, jag hade inte förstånd att vara nervös, för mej stod ingenting på spel och förvåningen blev stor då jag blev godkänd och fick en plats på Sveaplans flickläroverk. Efteråt sa min fröken “och du som kom in utan extraläsning, det var inte dåligt”. Man kunde söka till olika skolor men Sveaplan var statlig och därmed var terminsavgifterna begränsade, därför valdes den skolan.
Innan den nya skolan började kom en sommar och nu var jag alldeles för stor för att sitta framtill på pappas cykel och man anmälde mej till skolans barnkoloni. Det blev många barn (50 ?) och vi var inkvarterade i Bettna skola i Sörmland. Det blev en ny värld under några sommarveckor.
De som ville fick hjälpa föreståndarinnan Fröken Sehlmark i trädgårdslandet att plantera morötter. De var sådda tidigare och hade kommit upp och skulle nu gallras och de bortgallrade små plantorna skulle även tas omhand och planteras i nya bäddar. Djupt hål med en planterpinne, sen skulle roten vara rak nere i hålet vi fick inte låta den vikas, för då växte inte moroten rätt. Plantorna hade blivit lite slaka, så det där med rak rot var inte helt lätt, den blev lite krokig ibland. Fröken sneglade väl och såg och ertappade mej med en dubbelvikt rot och sen fick jag rensa ogräs i stället.
Då blåbären mognade kördes vi ut till en skog för att plocka blåbär det hörde till att man skulle fylla på bärförrådet så det blev sylt till nästa års koloni också, vi hade själva fått blåbärssylt till pannkakor från föregående års plockning. Det var jättekul, jag plockade för att jag inte kunde låta bli och det blev flera liter. Visste inte att det gällde att inte ta i för mycket, att vinna en plocktävling var liksom ingen vinst när man var på kollo.
Kvällar och nätter hände också saker på kolonin, killarna klättrade in till tjejerna, jag tillhörde yngsta gruppen så vi var inte riktigt färdiga för killarna, men de som var lite större fick påhälsning av killar som ville “slätas”. Det här var ledarnas huvudvärk och det gjordes razzior och förhör och rättegångar och man hotade med hemskickning för dem som deltog i de nattliga orgierna.
Vi mindre fortsatte att kasta filtloppor i taket, ju fler dess bättre. En filtloppa skapades så att man plockade fibrer från filten – om det fanns några kvar och då tussen var stor nog blötte man den med spott och klämde ihop den då blev den lite tung, sen kastade man den i taket eller på en vägg och där satt den – smack.
Det fanns två flickor på kolonin jag gärna var med, en hette Rita och den andra Ursula, de hade kommit från ett annat land och talade lite dålig svenska. Vi träffades även en tid efter kolonin, de bodde hos en dam på Scheelegatan som inte var deras mamma eller ens släkting och vi gick ut och vandrade i stan lite ibland. Vi skrev brev till varandra och sprang och la i varandras brevlådor men efter en tid fick de inte gå ut när jag ringde på och en dag fick jag veta att de flyttat till Kanada. De var på alltså på flykt och på väg mot ett säkrare land.
Sommardagar, då det inte regnade och man inte var på kollo, gick det badbussar till Flatenbadet, det fanns en upphämtningsplats intill Kronobergsparken. Där väntade alltid några barn med baddräkt och handduk på morgonen och efter någon halvtimmes resa släpptes man ut vid Flaten, där man fick bada så mycket man orkade fram till lunch. Då serverades en stor nybakad kardemummabulle och en mugg mjölk. Doften och smaken på denna bulle var himmelsk. Efter bullen var det vilostund och sen badade man tills bussarna tog oss hem igen och klockan 16 var man åter i parken. Det fanns alltid några barn att vara med och jag var aldrig beroende av någon “bästis” för att leka och det hände att man blev bekant med några från en annan stadsdel.
Då Lasses och min barndom har råkat sammanfalla visar det sig att det var Lasses lärare och rektor i Enskede folkskola Henning Bengtsson som var den drivande kraften bakom badbussarna och arrangemangen kring dessa och han engagerade visa av sina elever att hjälpa till att dela ut de doftande bullarna och servera mjölken. En av dem var Lasse! I beskrivningen nedan står inget om varifrån de underbara bullarna kom men Lasse vet, de kom från Cedvalls bageri i Enskede, åtminstone de bullar han packade upp.
Brittakarolina's Blog 
Lämna en kommentar