Brittakarolina's Blog

I ett växthus jag går in i då och då finns en bomullsbuske. Den verkar flerårig, har nästan vedartad stam, blommar och går i frö, det bildas frökapslar med bomull kring fröna och de får sitta kvar och torka, öppna sej och fröhåren väller ut. En del fröställningar som blivit bruna och torra faller ner på golvet och blir skräp som trampas av besökare. Svårt att motstå detta skräp och ur en enda nedfallen kapsel går det att spinna 9 meter garn.

Gömt i luddet ligger bomullsfröna och uppfinningen av en maskin som kunde plocka ut fröna så att bomullen inte behövde rensas för hand var en gång ett stort steg.

Ett av fem frön överlevde, de är lite känsliga i början.

9 meter bomullsgarn, spinner man tunnare blir det fler meter. Övre skalan är centimeter.

Törnrosas slända

För länge sedan, då jag brann som mest för handspinnandet (som kunskap), tog jag med bomull och andra fibrer än de som kan skördas på våra breddgrader i kurserna. Då behövdes andra redskap och jag skickade efter bomullssländor från Bette Hochberg i USA. Hon var ett namn och med egen bokutgivning och hennes man var den som gjorde redskapen och såg till att de blev sålda.

En slända kan se ut nästan hur som helst men beroende på vad man ska spinna, kan man vara hjälpt av dimensionerna på redskapet. Bomullen kan spinnas till mycket tunnt garn, fibrerna är korta och krusiga och för att garnet ska hålla ihop och få styrka krävs det mycket vridning (många varv). Hochbergs sländor var små och funktionella men även vackra, små klenoder, en ten av järn och en liten skiva av mässing. Överst var en en spetsad krok att haka upp garnet med, den är inte nödvändig, en rak spets går lika bra och nedtill var tenen spetsad för minskad friktion mot underlaget vid vridning. Man rekommenderades att använda en kaffekopp som underlag för att få maximal fart och för att sländan inte skulle slinka iväg åt sidan eller ramla i golvet. Aimée Pern som ofta löste problem på eget vis hade keramikugn och gjorde särskilda  koppar för ändamålet som vi använde på kurserna.

Bomullssländor enl. Bette Hochberg

Var kommer Törnrosa in?   Enligt sagan stack hon sig på en förgiftad slända som en förbigången fe hade siat om att hon skulle drabbas av. Den vanliga frågan när en icke spinnkunnig ser en spinnrock är, ”var är sländan?”  Sländan är redskapet som fanns före hjulspinnrockens tid och den hanteras helt för hand. Då behovet av garn kom i obalans med tillgången, tog man hjälp av hjulet för att få ökad vridningshastighet och dubbelt så mycket garn kunde framställas på samma tid som med handdrift.

Sagoboksillustrationerna visar ofta Törnrosa vid en spinnrock med hjul, det har blivit lite missförstånd om hur man spann och vid vilken tid, sagan är mycket gammal och illustratörerna har väl inte vetat så mycket om det tekniska, när spinnrocken blev vanlig i Europa osv. En bild ligger ofta väldigt fast och sen upprepas den, oavsett om den är rätt eller fel.

Törnrosa fick nog en slända som var vass i båda ändar. Om den sen stöddes mot golvet så fanns nog möjligheten med dåtidens hygien att få till en infektion om hon hade otur att sticka sej på den änden. Eller hon kunde göra som jag…..

Då jag satt och tränade med de Hochbergska före en kurs, var sländan på väg att hoppa ur skålen och fort satte jag handen över för att hejda den. Och där satt den – sländan – i handen. Den hade trängt in i mellanhanden och var nästan ute på andra sidan och då jag försökte dra den tillbaks, kröktes långfingret, den var helt vilse därinne och jag insåg att jag behövde hjälp.

Det blev skjuts till Löwenströmska som då hade akutmottagning, jag hade svept en handduk om handen och vid intaget tvekade de att skriva vad jag sökte för. Jag har stuckit mej på en slända. Vad är det? Har du hört talas om Törnrosa? Sen visade jag upp mitt rörliga långfinger och man sa, oj då, sitt ner så ropar vi upp dej.

Läkaren som kom frågade också vad jag hade i handen och han fick samma svar, har du hört tal………..  Han grubblade, det kunde bli komplicerat att få ut kroken bland senor och ben, hur skära? Hårddisken arbetade.   Eftersom kroken gått så långt in att den rörde sej under skinnet på andra sidan frågade jag om han kunde göra hål där och låta sländans krok gå helt igenom och sen knipsa av den. Det blev lösningen, lite bedövning, ett snitt på handryggen, kroken ut, en vass tång, läkaren frågade om han verkligen fick ta sönder sländan, det fick han och allt var över på någon minut. Läkaren överräckte den stympade sländan och började sedan leta efter krokbiten som hoppat iväg på golvet någonstans, men jag sa, jag behöver den inte.

Sländan till vänster med spetsad krok, den i mitten är resten av den som gick in i min hand och den till höger har fått spetsen på kroken nerslipad.

Sländkrokarna inbjuder ju till olyckor och jag skrev ett brev till paret Hochberg i USA och berättade vad som kunde hända. Då visste jag inte hur rädda amerikaner är för att man ska avkräva dem ekonomiskt ansvar men tystnaden från dem var total. 

Sländan finns kvar kvar i något ändrad form i hjulspinnrocken, man har ordnat med en rem som drar den runt och gjort så att det spunna garnet automatiskt dras upp på en spole, men man kan inte sticka eller skada sej på den.