Skrivet av: brittakarolina | 10 oktober 2013

Vård – åldringsvård, ett fragment

Sedan i mars har vi kommit i kontakt med den vård som det skrivs om då och då numera. En del av skriverierna nickar vi instämmande i och en del inte.  Hur hela vårdapparaten ser ut är det lite sent för oss att försöka påverka, vi får leva med regelverket som det har blivit och gilla läget.

Lasse bröt höften och benet hos ICA, samtidigt gick ett ledband i knäet av och en ryggkota blev ihopklämd och av det såg man bara benbrottet till att börja med. Om läkarnas roll i tillfrisknandet kan man ha åsikter och det har vi, men där är historien ännu inte avslutad.

Det som blivit lite extra roligt utmed den slingrande behandlingsstigen är alla de biträden och sköterskor vi mött som har sitt ursprung i andra länder. De har kommit från Polen, Irak, Thailand, Ryssland, Kongo och många fler länder och alla för med sej en historia som skiljer sej från vad vi är vana att höra.  Lasse och jag har saknat den naturliga mötespunkt som STI (Stockholms Tekniska Institut) utgjorde i slutet av 40-talet, när vi fick en våg av flyktingar från olika krigshärdar och tömda koncentrationsläger.  De liksom vi utbildade sej där om kvällarna, fick jobb och vi blev vänner för livet.  Trots att vi nu bor i en kommun med många invandrare, har vi i vår ålder inte på ett självklart sätt kommit att mötas och delta i varandras liv annat än ganska ytligt. Om man inte räknar in dem vi handlar av i Centrum, där alla affärer utom en handfull innehas av ägare med ett annat språk.

Men nu får vi mötas i vården och hemtjänsten och här behöver vi varandra på ett hållbarare plan än alla utfunderade sätt att blanda kulturer. Vi måste inse att om alla som inte är födda i Sverige lägger ner sitt arbete och särskilt då inom vården, då stannar hela vårdapparaten.  Man möter många olika ansikten under en sjukdomsperiod om man är inlagd, dagen och natten är indelad i flera pass så variationen av folk verkar oändlig, men alla gör sitt bästa, kanske känner en del att de måste vara dubbelt så bra för att platsa.

Lasse och Natalja kr

Just nu har vi bara ett hemtjänstbesök om dagen, hon kommer om morgnarna och hjälper Lasse upp på fötter. Vi har haft tur, inte så många nya ansikten att hålla reda på, Natalja i veckorna och Sabrina eller Vera till helgen.

Natalja kommer från S:t Petersburg, hon sköter allt proffsigt, är alltid glad och uppmuntrande, hon är snabb och har ögon för det som behövs och talar svenska som en ryska, hon rör sej så att det ser lätt ut och särskilt händerna.  Efter att ha sett henne i arbete en tid kunde jag inte låta bli att fråga vad hon gjort innan hon kom hit, det måste ha varit något med händerna, något hantverk eller ….?    Du är så flink, började jag. ”Flink – vad betyder flink?”  Hm – du är snabb och använder händerna så exakt. ”Jag har varit pianolärare i 30 år i S:t Petersburg”.  En dotter är kvar i Ryssland och en son har följt med hit. I Sverige är han nu ett simmarlöfte och sista flytten gick till Upplands Väsby för här finns en simhall att träna i.

Nataljas händighet fick vi en förklaring till, att den är ett jätteplus i det här jobbet är helt klart och att just vi fick uppleva hennes yrkeskullerbytta känns förmånligt.

 


Responses

  1. Vad roligt att läsa historien om Natalja och hennes son, och vilken fin bild på Lasse och henne!

    • Hej Monica, roligt att du läser, egentligen var det Nataljas bild jag ville ha (och Kujays) men vårdarna fångar fort upp den de sköter när jag tar fram kameran, därför kommer Lasse med på alla bilder.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: