Gick den lägre rundan i Bergianska trädgården – förbi Japanska dammen mot grottorna utmed vattnet. Det blommar för fullt bland buskar och träd och på marken. Träden strax intill dammen med etikett Körsbärsplommon var helt utslagna och som vita moln, de hör nog till det finaste som går att se. Det är klart att alla blommande träd är vackra, men inför det här håller jag liksom andan.
Sen intill den branta bergväggen där alla ormbunkarna samlats, lyste som guld något mellan stenarna, Gullpudra! Den hade ingen etikett och det skulle inte förvåna mej om den är vildväxande där på riktigt. Gullpudran sägs visa på källdrag och om man söker vatten så kan man gräva där den växer.
Blåvinge finner gullpudran, är en saga som August Strindberg skrivit. Eftersom jag har varit flickscout och haft med blåvingar att göra så innehåller ordet Gullpudra så mycket äldre värderingar så man skakar på huvudet. Blåvingarna var ett stadium av yngre flickor innan de blev flickscouter och de hade lånat delar av Strindbergs saga som en sorts rättesnöre för hur en flicka skulle lyckas genom att inte vara skvalleraktig, inte ljuga och inte vara nyfiken. Hela Strindbergs saga finns om man googlar på ”Blåvinge finner gullpudran – Strindbergsmuséet”. Blåvingar finns inte längre, sedan man slog ihop flick- och pojkscouter. Strindbergs saga är lite nattstånden och man undrar lite hur han faktiskt menade. Men han beskriver växter fint och han säger att gullpudran har blommor som daggkåpan och blad som mandelblomman och det är just så.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera