Skrivet av: brittakarolina | 01 juli 2014

Buss till Visby

De ringde från ”bilhandlarn” i går eftermiddag att bilen var lagad och stod färdig, den kunde hämtas idag. Ja då gäller det att komma till Visby med något annat än egen bil, då blir det buss. Det går en buss på förmiddagen genom Hamra, den passerar Holmhällar och tar en runda genom Vamlingbo och vänder sedan norrut och slutar i Visby två timmar senare. Var är hållplatserna och var kan jag ställa mej för att få åka med? Har inte åkt buss på ön sedan 80-talet och innan dess var det tåget, men det var på 40-talet. Jag tog fram cykeln och trampade iväg för att dels känna efter hur lång tid det tar till bussen men också för att hitta hållplatserna.   Är det här en hållplats för buss kr   I Hamra fanns ingen stolpe med busskylt, men kan det vara kuren där bakom blomstren och en cykel verkar parkerad. Vid Storms fanns en stolpe med skylt men inget mer, ingen turlista och inget kryss i listan på nätet, men hit är det närmare, bara två kilometer.

Hållplats för buss kr

På många platser hanterar bussförare inte längre kontanter, hur är det här?  Malin tog reda på att det går med kontanter på Gotland, men om man inte har lösa pengar, går det då med kort? Ett långt samtal med bussinformationen gav att bussförare inte kan ta betalkort och jag måste gå ut och låna pengar av en granne. Två nyinflyttade familjer en kilometer iväg som vi ännu inte sett är våra grannar, jag klarar inte att som första hälsning gå  och be dem om ett lån till bussbiljett. Medan vi svettades med problemet skakade Lasse fram en tjuga ur en pappershög och när jag sedan lättade på mina kvitton låg där två tjugor. Pensionär till Visby kostar 60 kronor, vilken tur !

I morse trampade jag iväg till Storms, det färggranna golfparaplyet fick stanna hemma med Lasse, jag hoppades på vackert väder trots att himlen var grå. Strax efter tio kom en buss och den stannade, nu behövde jag inte oroa mej mer och pengarna räckte.

Då vi passerade utsikten åt öster över vattnet var havet fullt av segelbåtar, mängder av mörka segel, var det Gotland runt-seglare som rundat Hoburgen? Efter en runda kring Vamlingbo med två påstigande var vi i Burgsvik utanför det gamla stationshuset och där väntade flera på skjuts och sen blev de bara fler och fler, så när vi efter två timmar närmade oss Visby, var alla platser upptagna och en del fick stå. Det hade ösregnat i minst fem omgångar under resan men höll uppe när bussen tömdes.

Där ska det vara kr

Där framme ska det vara

Bilhandlarn kr

Bilen fanns att hämta ute på Skarphäll och det blev en rejäl promenad. Hade nog tänkt försöka  parkera och gå in i Visby efteråt och se vad som pågick under den omskrivna Almedalsveckan men någon parkeringsplats fanns inte, jag körde runt till ställen där det brukar gå att stå, men det var omöjligt.

Så jag siktade på Hemse för att gå en sväng i bokhandeln ”Krut och Papper” och sedan fylla på något ätbart men just då kom ett skyfall, så det fick vara. Det blev mjölk, jordgubbar och bröd i Burgsvik och sen raka vägen till Storms för att hämta cykeln. Den såg ut att vara borta och jag hann dra en djup suck men när jag kom närmare stack ett svart handtag upp genom gräset, cykeln hade lagt sej ner och gömt sej i ett dike. Ner med sätena och in med cykeln i bakluckan och hem.

En lite tradig berättelse men jag är rätt glad att jag grejade att hämta bilen, det var mycket som var ovant.

 


Responses

  1. Jag gillar att åka buss, speciellt nu när det är så svårt att hitta parkeringar som dessutom kostar en massa pengar. Ska man stanna några timmar är snart bussbiljetten intjänad.
    Nu bor jag ju i Klintehamn, så för mig är det inga problem med hållplatser och annat. En del bussar passerar t o m här utanför Odvalds så jag behöver bara gå ut till vägen.
    Ni har det ju bra mycket besvärligare, så jag förstår att det känns skönt att ha fått bilen tillbaka.
    Kram, Ingrid

  2. Ja en sån här resa ruskar om en lite och även om jag varit med om samhällets förändring ända från hästskjuts från tåget till nu och jag borde varit förberedd på att bilen kan paja, så blev det en överraskning. Då är det bra att bo i ett livligare samhälle med kollektivtrafik, så man kan välja. För 150 år sedan var det här inte avsides, här bodde mycket folk men idag är det snudd på ödemark och bilen är en förutsättning för att kunna vara här. Den är vår häst. Vi trodde att vi var den svagaste punkten, så länge någon av oss rör sej så kan vi vara här, men utan häst kommer vi ingen vart. Folk utan bil och med längtan kom förr med taxi till Holmhällar, den varianten har vi aldrig prövat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: