Strandpromenaden vid Norr Mälarstrand byggdes 1941 – 1943 och dess inre består av trasiga tegelstenar och annat hårt material från rivningar i stan. På den tiden då någon i min familj gick ut och gick (det kallades inte att promenera), var det inte naturen som lockade, det var byggen av olika slag man tittade på. Ett av byggena skulle förvandla en sunkig kaj till en vacker strandpromenad och lyfta husen vid gatan till något liknande Strandvägen. Man tippade lass efter lass med gammal bråte och formade kullar och bredde till slut jord över. Hur ska något kunna växa i det här, var frågan då man sett vad de täckte över.
Det blev en fin strandpromenad med många planterade träd och växter, broar och paviljonger i vattnet. De första åren tog isen och vattnet tillbaks delar av det planterade, men man förstärkte och låste till om stranden med stora stenar. Nära Rålambshov hade man planterat pestskråp med stora paraplyformade blad och därunder höll stora råttor till som man fick stiga åt sidan för när de korsade ens väg på grusgången. Med åren har man placerat ut en del konst i det gröna och för c:a 10 år sen fick Karins tredelade kalkstensstol en plats på en gräsmatta bland björkar. De första åren blev den övermålad med olika texter som vi hjälptes åt att skura bort men på senare år har den fått vara ifred och det är bara kalkstenens eget åldrande som gör att den inte gnistrar som nyhuggen längre. Det var längesen vi kollade om den blivit förvanskad, så vi tog oss in till stan i dag, en råkall och halvdimmig lördag.
Mängder av folk var ute, alla unga som vanligt, antingen med barnvagnar eller med hundar. Och folk som sprang, av båda könen, med mer eller med mindre kläder på, alla dessa joggande människor gör en nästan nervös att bli omsprungen av eller möta deras endorfinskapande brådska. Den grusade promenadvägen hade utökats nästan ner till vattnet, gräset var bortsprunget för där höll de springande till.
De planterade träden har blivit jättestora, många almar är till synes helt friska och med stor omkrets. Fyllningsmassorna har tydligen inte varit ett hinder för tillväxten. Hur gamla träd blir har jag sökt en lista på och här är då alla träd något över 70 år. Björkarna är nog på väg att bli gamla, men de som har det knepigast är kanske pilarna närmast vattnet, de har lagt sej ner i vattnet och ser inte ut att må bra. Alarna är rejäla och verkar också ha kommit till övre medelålder, hur gamla kan de bli?
Och där bland björkarna ser vi stolen! På stenstolarna i den antika teatern i Aten finns det avloppshål i stenen för att man ska slippa gå ifrån sin plats för att tömma blåsan. Den frågan är löst här med en stol i tre delar, det ska inte behöva bli översvämning.
Stolen har fått fin placering, man har en skön utsikt över vattnet och Västerbron om man slår sig ner.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera