Jag har ett finskt skrin som Lennart skickade med någon frivilligkompis, då han for hem på permission och som han gick upp till min mamma och lämnade tillsammans med hälsningar från Lennart vid fronten vid Svir. 
Det är en ask av trä som man klätt med olika lager av björknäver och det liknar inga skrin jag sett hittills.Lockets form och lilla handtag påminner något om en likkista och det är vad de flesta säger när de efter en stunds eftertanke yttrar något. Vi var visst medvetna om vad som kunde innebära slutet på Lennarts Finlandsresa. Så skrinet fyllde mig med obehag och kändes som en föraning.
Men texten han skrivit på insidan av locket med grönt bläck såg inte ut som ett avsked. 
Länge samlade jag en och tvåkronor i skrinet och till slut var det fullt. Många av dem innehöll dessutom silver och när barnen var halvstora fick de en påse till födelsedagar ibland och nu är vi nere på botten bland femtiöringar och tioöringar.
Brittakarolina's Blog 
Vilket egendomligt skrin!
Jag håller med om att det ser ut som en likkista, men du hittade ju användning för det i alla fall.
Trevlig helg!
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 13 februari 2015
at 11:13 f m
Ja det har till och med blivit slitet, men på något vis ”bränns” det fortfarande. Hälsningar Britta
By: brittakarolina on 13 februari 2015
at 12:25 e m
Under ställningskriget fördrev soldaterna tiden med allt möjligt pyssel. Jag har också ”krigsminnen”, som min pappa hämtat. Han överlevde kriget, oskadd till det yttre, men hade nog mardrömmar resten av livet. Min pappa fördrev tiden med att fiska.
By: Ulla on 26 februari 2015
at 3:39 e m
Hej Ulla ! Jag har undrat så hur det går att leva ”normalt” efter att man varit med i strid, det måste ju finnas kvar alltid. Har tänkt att om min bror överlevt det han var med om, hade han aldrig fått ro. Tack för att du skrev!
By: brittakarolina on 26 februari 2015
at 9:12 e m