Skrivet av: brittakarolina | 26 juni 2016

Där havet är nära

En av de varma kvällarna utan blåst ville Lasse att vi skulle åka strandrundan igen och leta efter en tappad navkapsel. Allt folket hade nu kommit, köer i mataffären och långa människor som pratade högt och ropade till varandra. Vid stranden stod en – två – nej många husbilar och det kändes som om vi trängde oss på i deras möblerade uterum.

t

På ena sidan om vägkanten raukar med blommande gräs.

DSCN7301

På andra sidan stenig strand och strandråg i sand. Den här tiden ska man inte gå på stranden för man ser inte de ägg som en del  fåglar lägger direkt på marken. Det var glest med fågelskrik, men då vi en gång sett en tärna skära upp flinten på en man, passar man sig för att störa i fågelvärlden.

Jag lånar ett citat från virtuella floran, som den har hämtat från Harry Martinssons Cikada 1953.

Där strandrågen vajar blå, galvaniserad av havsvinden, svartnar tången som gammalt läder, i drivor av pudervit sand.

DSCN7315

Långt ute bland stenarna lyste något vitt, ett par gravänder, men de flyttade sig hela tiden och jag blev trött i armarna, så det blev inget paradporträtt av dem tillsammans.

DSCN7307

Jordskorpan är tunn på stranden, där den alls finns och växterna är små och här håriga som skydd.

DSCN7308

Gulmåran är inte så stor i bättre jord men här blir den riktigt låg.

DSCN7351-001

Gula fetknoppen brer ut sig som en matta om den kan.

DSCN7365

Uppe på vår strand från havet för länge sedan, lyser solvändorna tillsammans med fetknopp och timjan och annat med korta skaft.       I år kommer äntligen havtornsbären i mängd, förra året fick vi några matskedar som smakprov men det har tagit tid för de nergnagda buskarna att hämta sig och skicka upp nya skott.DSCN7340Bären är ännu gröna och vi hoppas få vara med om höstens skörd.

DSCN7354Smällglim vilar sej på dagen och fäller ut kronbladen lite senare. Man roade sej med att smälla foderpåsarna mot armen för länge sen. Usch sa min mamma som kom från innersta Småland, de heter så rysligt så det går inte att säja, men ändå sa hon det: baggataska. Växternas namn på landet förr var väl så beskrivande. De hade en rytm och ligger kvar , munkalöss, pukvete, kärringkrut, brannbera osv.osv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: