Förra gången vi var vid Ulriksdals slott kom vi aldrig ända fram till Orangeriet utan stannade vid slottskaféet och vände sedan hemåt efter kaffet, de grovgrusade planerna och gångarna gjorde promenaden jobbig för Lasse med sin rullator och sen tror jag inte att hans intresse för gamla skulpturer var så väldigt stort.
Var är vi – i Frankrike eller England ? Ja inte i Frankrike, där är gräsmattorna inte öppna för sittande eller liggande människor, men här under de gamla lindarna hade folk med och utan barn sina filtar med sig och gjorde den stora gräsplanen till en jättelik och fantastisk tavla.
På andra sidan gräsplanen var en folksamling, finklädda, ett bröllopsfölje ? men inte det vanligaste.
Efter kaffe i Slottskaféet med unika, nybakade och välsmakande kardemumma – och mandelbullar kom vi äntligen fram till Orangeriet. Här finns en del av Nationalmuseums äldre skulpturer som hör till en annan tid och andra skulpturideal. 
Den här gången var det Sergels skulpturer som var mest tilldragande men det fanns en hel del fler att se som antagligen är svårplacerade i vår tid.
Två karyatider av Sergel, de bär på fat med eld.
Ett barnporträtt av Gustav den IV Adolf av Sergel.
Kafégäst
Brittakarolina's Blog 
Kommentera