Brittakarolina's Blog

Stockholmsåsen har sin historia och det vi bevittnar är väl slutet på den men inte enbart genom glömska och överväxning utan genom omrörning av resterna. Den långa åsen går genom Väsby och delar av den finns kvar men också gropar där åsens innehåll tömts ända ner till urberget. Grusåsar har gömt mycket, det har funnits arkeologer som letat dinosaurieben längst ner mot berget. Vägen mot Ed från Uppsalavägen går på en landbrygga mellan två grustäkter dvs man har stora djup på båda sidor om vägen.

Det gröna på den branta slänten har växt upp sedan vi kom till Väsby dvs sedan 60-talet, då hade man avslutat grustäkten på den här sidan och alla ytor var utan grönska.

Överst på den lilla höjden fanns då inga tallar men en fin björk balanserade med halva rotpaketet hängande i luften och vägrade ge upp. Jag blev så berörd och läste in så mycket i björkens öde, så jag gjorde en bildväv av den. Gruset släppte sedan och rötterna orkade inte hålla kvar trädet. Idag gick jag av för att se om det möjligen fanns någon ny ny liten björk på gång mellan tallarna.

Spår i marken, ganska nyligen har någon kört här, javisst ja man kör enduro i grusgroparna. Har aldrig varken sett eller hört dem och vet inget mer än att de förstör fornminnen (järnåldersgravfält), det har jag läst i lokalbladet.

Det har blivit riktiga vägar där man kört och 

och gupp har man fått på köpet

och nu är det tallarnas tur att vädra rötterna.

och här kan man läsa av hur småstenen levererats en gång.

Kan det här vara stolar för några kontrollanter när de har tävling?  Lite fattigt att gå omkring och se spåren men inte ha sett dem som gör spåren. Det hörs lite knatter från botten av gropen, tänk om de kommer farande här?

De ser så små ut på håll det är nog bara småkillar med moppar

Jo de kom och de var inte så små och när de kom närmare hann jag inte få med dem och måste dessutom hoppa undan.