Brittakarolina's Blog

Linneanum heter orangeriet i Uppsala botaniska trädgård.  Det byggdes för mer än 200 år sedan för att hedra Carl von Linnés minne och invigdes 1807. Gustav III lade första grundstenen 1787 men levde inte när det till slut invigdes.

Det hörde till att ha ett orangeri vid slott och herrgårdar, när man hade exotiska trädslag i krukor i trädgården och de behövde skyddas mot vinterkyla. De flesta orangerier från äldre tid har övergått till att hysa annat än ömtåliga träd, de är caféer, restauranger eller skulpturhallar, ganska få används för sitt ursprungliga syfte men Linneanum är ett av få orangerier som ännu används för att skydda exotiska träd från att dö av köld.

Dörrvredet på jättedörren satt högre upp än mitt huvud , men idag var det öppet.

Innanför i den stora hallen som kallas Frigidariet (+ 5 grader) står tre led av träd med gröna lövkronor i stora träkaggar, lagerträd från Linnés tid, de som lockat hit mej, men även olivträd, pomeranser och många andra som inte klarar våra vintrar utomhus.  Någon rörde sig i den stora hallen och en stege var rest intill ett pomeransträd och grönt klipp låg på golvet. Jag hade tur, det var trädgårdsmästaren Erik Århammar som var där och skötte träden och han blev någon att fråga om mer än det som står skrivet i fastighetsverkets fina broschyr om Linneanums tillkomst.

Erik Århammar, trädgårdsmästare med trädet och frukterna som givit namnet orangeri.

Linneanum har renoverats i flera omgångar och på 40-talet rev man 6 kakelugnar som stod utmed väggen  i Frigidariet, utmed fönsterväggen fanns då två stora eldstäder som spred varmluft genom kanaler under golvet ut i det stora rummet. En särskild eldare höll fyr i spisarna. Det finns inga bilder kvar av kakelugnar och spisar. I golvet kan man se spår av var de de värmeledande kanalerna gått.

Teglet i golvet har tillverkats av lera som hämtats ur det som nu är en damm en bit utanför byggnaden, den är djupare än man tror. 

sexkantigt tegel

Helt sant, vinterdagen idag är nog den mörkaste och lätt att glömma när man kommer in bland byttorna och känner grönbladig sommarlust. Träden som förvaras så här svalt om vintern anfalls inte av samma sorts löss som plågar våra plantor i lägenhetsvärme. Det vore bra om någon kunde ta fram en affärsidé om orangerier för vinterförvaring av krukväxter som annars torkar och dör.

Olivträd

Ett av de fyra 250-åriga lagertäd som finns här från Linnés tid.

Hoppas det går att läsa, kanske lite luddigt.

Höga dörrar leder in till Linnésalen, det förnämaste rummet med en Linnéstaty och nu minns jag att för ett antal år sedan hade trädgårdskonstnären Tage Andersen utställnng här med sina fågelburar och andra lite svåra konstverk . Thunbergssalen missade jag idag, kände inte efter om dörrvredet gick att vrida runt.Carl von Linné i Linnésalen

och mittemot honom ett par bänkar från förr, storleken märks inte när ingen sitter i dem.

Södra gaveln på Linnésalen

I motsatt ände av orangeriet finns kaktusrummet som är varmare än frigidariet och med mycket ljus. Här pågår en utställning av kaktussamlaren Olov Hedins efterlämnade växter och snäckskulpturen har gjorts av hans dotter Sofie.

Hålet i kantmuren, en synlig rest av värmekanalerna från tiden före värmeledningsvärme och termostater.

Svärmors kuddar

AgaveDen här dagen var det lågt i tak och den nyputsade vackra rosa färgen på slottet kom inte till sin rätt.

Jag har hämtat några uppgifter ur den fullmatade broschyren om Linneanum men den innehåller mycket mer och finns utlagt på bord strax innanför entredörren,  teglet och och värmekällorna berättade Erik Århammar om.                Öppet tisdag-fredag 9-15 och stängt fram till efter nyår.