Rester från Gotlandsturen.
På Lasses födelsedag åkte vi till Norebodarna och jag hade honom med mig i bilen, han tyckte om de gånger då vi åkte dit, det var liksom längst bort och bara hav utanför. Senaste gången då vi svängde ut vid fiskebodarna skyndade herr och fru gravand ut i vattnet med ett tiotal små efter sig i en rad. Gravanden känns som den skyggaste eller känsligaste fågeln och vi störde den. Vattnet var guppigt och de små blev kastade hit och dit och vi blev inte kvar så länge för de behövde nog komma iland.
Precis som då skyndade ett gravandpar ut i vattnet, då jag svängde upp med bilen framför bodarna men de hade ingen rad med ungar än. Jag hade tid och satte mej vid några stora stenar och höll mej stilla, kanske skulle de vända och komma tillbaks. De vände så småningom och gick upp men på ett annat ställe och flera gravänder kom flygande och gick ner på vattnet men till slut frös jag och fick sluta att försöka kika i nyckelhålet till var gravänderna hade sitt bo.
Vintern med snö hade brutit ner vassen.
och Norebodarna sov.
En dag fick jag för mig att åka till Stockviken, där finns ett fågelskådartorn. På Faludden är ännu grusvägar och den här årstiden är man lite ensam ute och far.
Ett hårt tuktat träd utmed vägen till Stockviken
Men säg den som ger sig.
Vid grinden till stigen mot fågeltornet satt en stor alarmerande skylt som sa att det var förbjudet att beträda området, dvs gå ut till tornet. Tolkade jag skylten fel eller….var det så ?
Brittakarolina's Blog 
Kommentera