Ännu en gång har jag kommit hit. Nu är vägkanter, fält och åkrar knallgröna och jag råkade ut för ett ösregn uppe på Lojstaskogen, regnet sköljde över bilen så jag var tvungen att sakta in för att kunna se vägen. Det verkliga ärendet för resan är att hämta havtornsbären. om de finns kvar förstås. Och om de inte är kvar så går jag ut och plockar salmbär i stället, de har spridit sig kring alla stigar och diken runt oss och även om någon redan plockat här, mognar nya bär efter och efter regnen blir de stora och väl synliga.
De var kvar och det här är roligt, alla buskarna som nu har bär är fruar till Romeo och alla var ett år nergnagda helt till grässvålen av rådjur som hittat lugna marker runt myren. Vi förstärkte stängslet där buskarna stått och tänkte plantera nya buskar men såg att rotskott var på väg och dem sparade vi på och sen har det tagit flera år för dem att växa till sig och ge den här skörden.
Jag gick ut i skymningen för att se hur marken hämtat sig efter sommarens hetta och torka, stora ytor är ännu kala, rabbisarna har grävt täta hål och många har nog haft sin sista sommar, de syns inte till någonstans på eller runt tomten. Fältsipporna fick ingen fart i våras och nu har de hunnit i kapp.
Linhattens åker består som vår tomt av sand, där stod under Gotlands oljetid ett borrtorn för att ta upp olja. Åkern såddes med luzern och en del år har man kunnat skörda och nu efter den fasansfulla sommarhettan trängs de blålila blommorna och man glömmer veckorna av ovisshet för vattentillgången och det knastrande ljudet av steg på döda tuvor.
s
Gulsporrarna lyser som brinnande ljus i grönskan.
En oxel vid infarten till tomten, 
När man komer närmare ser man att den består av minst sju stammar.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera