Man mötte honom då och då i skogen, han rörde sig tyst som en skugga, men om man själv höll låg hastighet så fick man oftast en pratstund. Flera av motionärerna i Runby var lite oroade och undvek vissa stigar där de kunde stöta ihop med den främmande mannen.
Åren gick, Selina flyttade till Japan och vi till centrala Väsby och jag glömde skogsmannen. Tills en dag för sju år sedan då jag började se honom gå till och från Väsby Centrum, han rörde sig med samma gångart som i skogen, långsamt och osynligt. När han gick från Centret bar han ett par kassar med skivat bröd som stack upp ur påsarna. En dag satte han sig på en av Dragonvägens bänkar och innan han hunnit öppna sina påsar var en flock måsar runt om honom, de visste vad han kunde bjuda på.r
Bilderna är från 15 juli 2012Programmet: Arvinge okänd finns på SVT-play, det visades den 5/12 på TV1 och heter Mannen i kojan.
Så intressant. Tänk så lite man vet om sina medmänniskor. Hans historia är ju förskräcklig egentligen. Men jag tror han litade till djuren.
By: Berit on 07 december 2019
at 4:38 e m
Ja, visst levde han utanför det vi tycker är rimligt, men jag tror att han ändå valde sitt sätt att leva och de som pratat med honom respekterade hans val och han fick vara ifred. Det är annars lätt att en person med annan livsstil blir trakasserad och jag vet ju inte var och hur han slutade.
By: brittakarolina on 07 december 2019
at 5:49 e m
Och genom responsen på facebook får vi veta att han visst blev trakasserad av snöbollskastande skolelever.
By: brittakarolina on 07 december 2019
at 7:11 e m