Luften kring byggena är full av kranar, den ena inte helt lik den andra och nya hus får höjd och form på nolltid jämfört med byggtekniken för 100 år sedan.
En dag när jag gick genom Blå Parken såg jag att den vänstra av de två kranarna på förra bilden rörde sig, men det var inte för att flytta något till bygget utan den långa armen började vika sig.
Den var på väg att fälla ihop sig själv. Sakta sakta vek den ihop sig
Det blåste och var kallt men jag måste se hur det slutade. När den långa armen vecklats ihop, kröp själva mittpelaren in i sig själv och allt kom ner till marken.
Bakom ett plank och genom ett galler kunde jag se att alltihop samlades på ett lasbilstflak och efter en kafferast rensade man undan bråte kring hjulen och gjorde ekipaget färdigt för avfärd.
Det blåste och var riktigt kallt, nedmonteringen tog mer än en timme och jag frös. Kranvärlden är stor men tillfällig och när man vill tala om en kran, kan man inte ens säga vad de olika delarna heter.
Jag tror man byggde hållbarare hus för 100 år sedan, utan att använda så mycket kranar. Eller inga kranar alls. Ett slitgöra, men hantverket fick ta sin tid, materialet var bra, man byggde inte på vintern (= byggde inte in så mycket fukt i husen, dvs mindre fuktskador, mögel och elände).
By: bloggarbjorn on 13 september 2020
at 12:59 e m
Ja även om det är så, så blev människornas kroppar mer nerslitna då av alla tunga lyft. Nu fäster man både våta och torra material och maskiner i en krok och sen svävar det iväg dit det ska, någon lossar kroken och materialet har flyttat sig från marken till sex våningar upp (eller mer) utan att ha tryckt ihop någons ryggkotor.
By: brittakarolina on 13 september 2020
at 10:08 e m
Somligt blir bättre, annat sämre, det håller jag med om. Kranarna ersatte mursmäckorna som släpade upp tegel och bruk till murarna. Men kvalitén på nyare byggen … tja? Nu skall det ju byggas så rasande fort.
By: bloggarbjorn on 14 september 2020
at 1:58 e m