Brittakarolina's Blog

En måndag i midsommarveckan blev trädgårdslängtan så stark att jag bredde ett par smörgåsar, lade ner en flaska vatten i min tygkasse och for till Botaniska Trädgården i Uppsala. Den här dagen parkerade jag utan rädsla för efterräkningar, parkeringstillståndet är numera min flytväst och jag slipper irra för att söka ledig plats åt bilen.

Måndag, stängt i orangeriet och tropiska växthuset, jag kunde helhjärtat beundra blomningen i hela parken. Orangeriet-Linneanums alla jättekaggar med träd och växter hade rullats ut och stod runt väggarna på Linneanum.

På Linneanums framsida kan man se två träd, ett på var sida om den stora trappan. Det är två av fyra lagerträd som överlevt sedan Linnés tid.

Löven till lagerkransarna som de nya doktorerna får vid promoveringen i Uppsala hämtades tidigare från dessa träd men doktorernas mängd har ökat och nu måste löven hämtas från avläggare till dessa träd. Jubeldoktorernas (50 år efteråt) kransar får fortfarande löv från de äldsta träden.

Professor i medicin Olof Rudbeck d,ä, anlade den första botaniska trädgården år 1655 för att medicinstudenterna skulle få bekanta sig med medicinalväxter. Då låg den där Linnéträdgården nu är. En omfattande brand år 1702 förstörde mycket av den och universitetet hade inga medel att reparera för, så den fick sakta förfalla. År 1787 donerade Gustav III slottsträdgården som ritats i stram barockstil av arkitekt Carl Hårleman att användas till ny botanisk trädgård och alla växter flyttades då över till det vi nu ser som Botaniska trädgården. Kungen donerade även pengar att bygga orangeriet Linneanum.

I den formella delen av trädgården har en av ytorna planterats med pioner som just börjat blomma i alla färger från djuprött till vitt.

Bredvid orangeriet skymtar en damm, något skuggad av näckrosor och andra vattenväxter, det är en före detta ”lergrop” där man hämtade lera till det tegel som behövdes för orangeribygget och det uppvärmningssystem som höll de värmekrävande växterna med vintervärme.

En klotpil vid dammkanten har haft glädje av vattnet och blivit omfångsrik.

Och ger oss en lövtunnel att gå genom.

Trädgården har utökats flera gånger och tropiska växthuset och rabatter med teman som visar på aktuella forskningsområden, finns i den del som är på andra sidan Norbyvägen. Där är också avdelningen med fjällväxter som invigdes 2014 som dopgåva till prinsessan Estelle och som möblerats med 300 ton stenblock från Uppland. Växterna mellan stenarna tog tid på sig att börja frodas men täcker nu marken bättre än de första åren.

Det var varmt och lunchdags och parken hade många bänkar att sitta på både i sol och skugga. De trädskuggade blev fort upptagna av lunchgäster. Jag hittade också en sittplats och åt mina smörgåsar som i en önskedröm om paradiset.

I vattenfyllda rör finns olika vattenkrävande växter separerade från varandra, här kan man komma nära, de är annars svåra att studera där de växer naturligt i åar och strandkanter.

Estelles trädgård nämns nu bara som fjällväxterna, en alpaster som vi kanske inte har själva i våra fjäll fyller en spricka mellan ett par stenar

Och sömntutan lyser upp och illustrerar något i de olika forskningsinriktningarna.