Brittakarolina's Blog

Några reflexioner kring fönster och fukt.

Då vi flyttade till Skottland 1957 blev jag riktigt medveten om fönstrens betydelse för den livskvalitet ett hus kan ge. Innan dess hade jag upplevt Hjärnegatans innanfönster som det ålderdomligaste sättet att bevara inomhusvärme under kalla vintrar. De skulle bäras ner från vindskontoret varje höst och rentvättade infogas innanför ytterfönstren. En rulle av bomull för fuktupptagning skulle ligga längst ner mellan rutorna men inget mer, lav, mossa eller glas med koncentrerad svavelsyra eller något annat som skulle dra åt sig fukt var inte nödvändigt. Dubbla fönster skulle hålla värmen kvar inne om vintern och tätt måste de vara inpassade, därför klistrades vita remsor över alla springor som kunde släppa igenom varm eller kall luft. Varje vår skulle innanfönstren sedan plockas bort och bäras upp till vindskontoret igen.

Andra lägenheten efter barndomens var modern och hade dubbla fönster och det var skönt att slippa tänka på att montera i och ur innanfönster.

Det skotska huset vi kom till låg i ett nybyggt småhusområde i Broughty Ferry som är en förstad till Dundee. Alla husen hade enkla fönster som då fortfarande var brukligt i hela Storbritannien. Vi hade envisats med att vilja ha centralvärme installerat, det var något mycket ovanligt och man var misstänksam mot påfundet. När vintern kom, den var senare än den svenska men den kom, då förstod vi att det inte räckte med en boiler i köket och värmeelement i alla rum för att få inomhusvärme. När vi vaknade på mornarna vid kallare väder men över nollan, hade fönstren immat igen och vatten rann över fönsterbrädan och ner på golvet. Om temperaturen var under 0 kunde fönstren vara nedisade som frusna vattenfall. Massiv is på nedre delen av fönstren fick vi lossa på med omvänd dammsugare och vi gick från rum till rum med hink och trasor och samlade upp vatten.  Hur kunde det bli sådana mängder av vatten, när bara två vuxna och ett spädbarn andades i huset? Av en händelse fick vi se att golven var enkla, om man lyfte en golvbräda tittade man ner på den röda lerjorden en halvmeter nedanför golvet och den ventilation (det drag) som alla golvspringor gjorde möjligt, försökte man i Skottland hindra med heltäckande mattor. Skottarnas misstänksamhet mot en panna för centralvärme var välgrundad och den värme den skapade försvann till annat än att göra huset ombonat och funkade inte så länge man byggde hus med oisolerade golv och enkla fönster och där vinden vände blad i tidningen om den råkade hamna på golvet. Så mycket av byggnadstradition måste ändras och fördyra nya byggen för att hus skulle kunna behålla värme.

Sedan vi flyttat tillbaks har vi bott i flera nybyggda hus med dubbla och täta fönster som inte givit bekymmer med nedisade rutor. Mot slutet av 1900-talet blev det vanligt med tre glas i fönstren. Det har vi fått pröva i lägenheten i vårt senaste boende. Förutom att treglas isolerar ännu bättre mot kyla, stänger de ute många störande ljud. Vi har också fått återse frostrosor. På natten är det skönt med svalare luft i sovrummet och trots att ventilationsfolket säger att vi inte får öppna fönstret, så öppnar jag en glipa till natten för att inte kvävas. Om vintern då är kall som den vi nu upplever, förvandlar kylan fukten i luften som passerar till stjärnor och och vackra buskage och fäster på utsidan av tredje rutan. Att vakna med isblomster på rutan är ett nöje när de sitter på utsidan av fönstret.

Jag har hoppat över hur iskristallerna bildas, det finns mycket att läsa på nätet, när och på vilka rutor de visar sig och vad man kan göra om man inte vill att de ska frodas och breda ut sig.