Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2009

Petterslund forts.

Lergropskanten på vår sida var vänd åt söder och på våren då solen gassade, slog de första tussilagorna ut där. Jag plockade och plockade. För att komma till mark där man kunde se blåsippor och vitsippor fick vi ta en spårvagn från Stora torget till Grindstugan och gå ut i den stora skogen söderut. Där var hela marken blå av sippor eller vit, det berodde lite på  när man var där eller var.  Buketterna man plockade slokade innan man kom hem men rätade upp sig då de kom i vatten. Lite senare på våren  lagom till Mors dag i maj vallfärdade man till Kungsängarna och plockade stora mängder av kungsängsliljor, det fanns så det räckte åt alla, hela fält med lila eller vita klockor på långa skaft. Svårt att tänka sig att de skulle kunna utrotas. Men det gick inte att ha dem inne på natten, då fick de stå på verandan, de luktade väldigt illa.

Fritillary (Kungsängslilja) by DrPuff.

Kungsängsliljor       hämtade på http//farm4.static.flickr.com/3026/246465…

Mamma pekade ofta på växter och sa vad de hette om inte annat så på småländska. Och namnen fastnade. En gång när vi hälsade på hos Jenny och Kalle vid deras sommarställe i Svia var en kusin till Ingrid också på besök, han hette Karl-Henrik Tapper. Han var några år äldre än vi och gick i läroverk och gällde för att vara mycket klok. Han tog sej an oss flickor och gick med oss ut i markerna på en exkursion och visade oss det han tyckte var roligt, växter och han kunde namnen på de flesta. En röd växt som han hade koll på var sällsynt och hette korskovall och den fick vi titta extra mycket på, jag har aldrig sett den sedan dess men om den står i min väg någon gång så känner jag igen den.  Den påminner något i färgen om pukvete som vi sett en hel del av på Gotland.

Karl-Herman var den som Olrog sjunger om i sin visa ”Wedholm och Tjocka Lasse, Karl-Herman och jag” enligt mamma. Hm. Det finns flera bud om vem det kan ha varit. Karl-Herman Tapper blev senare folkhögskolerektor och var även ordförande för en proposition om utbildning på musikområdet 1977, så han kan mycket väl ha spelat på krogen Snuvan med Olrog och önskat att få spela ”bättre musik”.

När hösten kom var det tid för den fjälliga bläcksvampen, den växte i stora mängder på den leriga marken, bara de unga exemplaren dög att anrätta och de både växte och åldrdes fort. Stekta med smör var de en läckerhet och fortfarande blir jag upprymd av att se fjälliga bläcksvampsfamiljer  tränga upp ur marken på leriga åkrar. Lite finare svamp var snöbollschampinjoner och de växte någonstans bortom Björkgatan, de mängder man plockade ter sig overkliga idag, man bar iväd champinjoner i tvättkorgar fyllda till brädden.

Vi fick främmande ibland som moster Hilma och hennes kompis Anna Müller och en gång kom min halvsyster Ingrid. Det var nog en av de första gångerna jag träffade henne, hon tyckte nog inte riktigt om att pappa dragit på sig en ny familj men nu träffades vi.  Ingrid kom med en man i sällskap han hette Per Johannes, han såg lite äldre ut men de verkade vara ett par. Jag tror de hade med sig en ask med byggklossar som present åt mej. När kaffet var urdrucket och samtalsämnena började tryta ville de att jag skulle börja leka med klossarna. Just då lockades jag inte och de lekte själva i stället och de hade fullt sjå med varandra och då gjorde jag mig osynlig och gick under bordet. Där blev jag sittande och svarade inte på tilltal så länge de var kvar. Per Johannes, kan jag se nu efteråt, förekom i många sammanhang, han var lärare och författare och en mång-kulturell person men han och Ingrid upphörde att vara ett par.

Av någon anledning skulle vi flytta från Petterslund till Almtuna. Det låg inte så långt bort, men husen där var nybyggda och en del ännu inte färdiga. Vi hade gått och tittat på området och det gällde nog att få bo i ett hus utan fukt.              Möblerna lastades på ett lastbilsflak och jag önskade mest av allt att få sitta på flaket när vi åkte. Det skulle vara höjden av frihet och självständighet att få sitta där och jag försäkrade mej gång på gång (tjatade) om att jag skulle få göra det.  Mamma sa ja ja och hade väl annat i huvudet i flyttröran och när sedan bilen var färdiglastad och vi skulle åka, försökte hon dra in mej i förarhytten. Nej nej, jag skulle ju få åka på flaket !  Neej det går inte, det kan man inte. Joo men du sa ju ja och att jag fick.  De fick inte in mej och jag gallskrek och till slut sa mamma, jamen då får du väl gå själv då, för det var hon ju säker på att jag inte kunde. Men jag såg möjligheten att slippa sitta i den förnedrande lastbilshytten och gick eller snarare halvsprang till Almtuna. Jag visste vägen till Solrosgatan 6, vi hade ju varit där och då bilen kom ikapp mej nästan halvvägs och man försökte locka mej, svarade jag inte. Jag var arg och förorättad. På något vis fick de ändå in mej i hytten och klämd mellan föraren och mamma blev jag tvungen att sitta och hålla en brunröd pergamenlampskärm i knäet. Total ofrihet.

 

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: