Skrivet av: brittakarolina | 30 december 2009

Almtuna

Vi kom till Almtuna 1935, det var då ett nybyggt område med hus i funkisstil, men det fanns också några äldre villor med uppväxta fruktträdgårdar. På Solrosgatan 6 hyrde vi övervåningen i ett hus och marken omkring var ännu oplanterad, så det var mest lervälling och klet utanför huset. Ett par små skjul för redskap från byggtiden stod ännu kvar mellan gårdsplanerna. Jag hade hunnit bli nästan sex år och de barn som bodde i husen intill var pojkar. Vi klättrade upp på skjultaken och hoppade ner i leran, vi lekte “vem törs” och jag tordes allt.

En av pojkarna jag lekte med var något yngre än jag och i leran mellan skjulen kom han en dag och delade ut flygblad, som han knyckt inne på sin pappas kontor. Jag kunde tydligen läsa för det var en bruksanvisning för hur man skulle handskas med springmask. Pappan var förmodligen läkare. En annan pojke berättade vad han visste om, vad man måste göra när man gifter sej. Jag funderade och frågade var det skedde, i kyrkan eller i rummet bakom, fick alla titta på eller ..? Sen kom frågan “vem törs”. Jag tordes förstås men pojkarna tvekade och tystnade och gick sen hem till sej den ena efter den andra utan att våga.

Hästar användes fortfarande för att dra kärror vid den här tiden och om de fick vänta för länge på något ställe, hittade de själva en grästott att tugga på. Jag samlade ihop en bukett med saftiga röllekor en gång och bjöd en häst som stod på Vildrosgatan med kärra men den vred undan huvudet och ville inte ha. Då prövade jag med ett fång bruna vissna röllekor från förra året som genomgått en vinter och var stela och knastriga. Då åt hästen som om det varit en delikatess. Lärdom: hästen äter inte allt som är grönt.

Föräldrarnas liv minns jag väldigt lite av och hur Lennart hade det har inte heller satt djupa spår, han var ju 9 år äldre än jag och gick ett påbyggnadsår i det som hette högre folkskolan och var inrymt i Prinsens skola på Kungsgatan. Min mammas ursprungliga roll hos pappa hade varit hushållerskans och ekonomiskt kom den även i fortsättningen att vara det. Hon tilldelades en hushållskassa av pappa och den skulle räcka till mat och om kläder skulle inhandlas fick hon gå och be om extratilldelning. Det kunde då hända att det inte fanns något att få och då blev det bråk. Men även om det fanns blev det bråk. Min pappa såg dessutom utgiften för Lennarts underhåll som onödig, Lennart växte och åt mycket och han behövde kläder. Tillsammans med okända åtaganden i samband med pappas tidigare familj och hans behov av tröst på ölkafé på väg hem från jobbet, blev det inget kvar av hans postiljonlön. Därför vande jag mig tidigt att inte be om något. Mamma hade symaskin och hon tog vara på allt slitet , lagade eller sydde om kläder för att minska behovet av nyinköp. Man hyrde också ut ett av rummen i lägenheten till en “inneboende” och den inkomsten fick dryga ut hushållskassan. Mamma var dessutom smålänning och de är ju kända för sin förmåga att få pengar att räcka och “det är inte inkomsterna som gör en rik utan det man kan låta bli att ge ut“.

Eftersom jag ansågs som ganska ensam skulle jag få börja i kindergarten för att få lite organiserad samvaro med andra barn. Nu i efterhand har jag försökt hitta var denna kindergarten låg och när jag går vägen dit i minnet, kommer jag till Salagatan och när jag går dit i verkligheten kommer jag till Salagatan 21.

Uppsala stadsarkiv säger att det inte finns några uppifter om kindergartenverksamhet på 30-talet Men i en dödsruna över rektor Eva Netzelius som nyligen avlidit 97 år gammal kan man läsa att det fanns en kindergartenlinje vid Etisk-pedagogiska Institutet år 1929-30 och då skrevs Eva Netzelius in, 1945 blev hon institutets föreståndare och 1962 blev hon institutets första rektor. Tankar och idéer för verksamheten hade sin grund i Friedrich Fröbels idétradition: http://www.forskolenatet.se/?page_id=34

och när man läser vad det innebär kan man tro att det var något ditåt man strävade med den kindergarten jag kom till.

Kindergarten låg då inne på en gård på Salagatan, man gick in genom ett plank och det växte höga träd på gården och i ett tvåvåningshus med öppning åt norr fanns “Tant Lisa” och hon tog hand om kanske 18-20 barn i c:a 5 timmar om dagen.

Mamma gick nog med mej den tradiga vägen från Almtuna förbi Vaksalaskolan till Salagatan och in genom dörren i planket. Tant Lisa hälsade på alla barnen en och en och sedan gick man upp en trappa och ställde ifrån sig sitt smörgåspaket vid sin plats.  Exakt hur dagen sedan indelades minns jag inte men man lekte olika lekar, sjöng och när Tant Lisa spelade piano, delades trianglar och tamburiner ut för att alla skulle vara med i musiken.

När man ”arbetade” eller åt satt man kring ett långbord som gick utmed hela södra väggen, vi var placerade och om det blev lite oroligt någonstans gjordes omplaceringar. Det var väldigt lite fritt spring i lokalen, man höll alltid på med någon uppgift eller någon lek. Det fanns flera varianter av “arbete” vi skulle syssla med. Ett var att fläta korgar och det började med att man fick pappskivor klippta till någon kontur av höna eller annat djur och med hål utmed kanten där vi skulle trä in pinnar och koppla ihop till ett “skelett” med en likadan skiva. Sen skulle pinnarna fyllas med ett flätverk av orangea pappersband och när det var färdigt hade man en korg att lägga saker i. Pinnarna ramlade lätt ur hålen och de orangea banden färgade av sig om man blev blöt om fingrarna.

En annan produkt vi höll på med hela terminen var en garnboll. Den var påbörjad och låg med 20 andra i en korg som togs fram till ett “slöjdpass” . Man hade pressat ihop papper hårt och lindat ett bomullssnöre kring så den såg ut som en skalad apelsin. Med ullgarn skulle bollen kläs på stygn för stygn och garnet fästas kring snörena, det var många moment, trådar klippas och garn träs på en trubbig nål och sen skulle nålen komma rätt. Man kunde växla färg på garnet men bara när Tant Lisa tillät. Jag tyckte efteråt att bollen var oanvändbar, den hade ingen studs och det skulle en boll ha. Trots att de här “hantverken” inte var lustframkallande i stunden så gav de någon sorts vana att hantera något som gick långsamt och det var ingen som protesterade, alla gjorde som de blev tillsagda.

                        

Vi hade också en matrast och då kom våra medhavda smörgåsar fram. Mjölk serverades och ibland tror jag att vi fick choklad. Jag hade en liten pappväska med lock till smörgåsarna, som bestod av två dubbla knäckebrödsbitar med ost, rökt kött eller korv på. En dag då jag fällde upp väsklocket slog det i munnen och en framtand föll ut som en båge i luften. Den skulle ändå ut, men det gick fortare än väntat.

Efter maten värmdes vatten och två plåtbaljor togs fram och mjölkmuggarna skulle diskas. Alla skulle delta på något sätt, någon fick diska, någon skölja, några torka och några ställa undan.

Vi var också ute på gården och lekte, det var “björnen sover “och “bro bro breja” och andra både lekar och ringlekar som jag vet att jag gillade men inte minns vad de hette. När dagen var slut vill jag tro att jag gick hem själv, det fanns nästan ingen biltrafik och inga andra faror utmed vägen, men jag undrar om inte mamma ändå mötte mej.

Almtuna har numera uppslukats av Fålhagen och finns inte längre som stadsdel. Vi blev kvar där i ett år och flyttade sedan till Svartbäcken norr om stan till Stjärnhjelmsgatan 13 B.


Responses

  1. Åh farmor! du ska veta hur ofta jag promenerar i dessa områden! Det sker nog flera gånger i veckan. Jag kan gå omkring i timmar och bara titta och tänka, sitta på en bänk och fundera. Helt fantastiskt att läsa din beskrivning av mitt favoritområde i Uppsala! Nästa gång jag går där (troligen på lördag) kommer jag tänka på dig.

    Malin

    • men almtuna lever fortfarande kvar i folkmun, för många är det stor skillnad, några av mina vänner bor i krokarna och tar mycket illa vid sig och man använder samlingsnamnet fålhagen (mest dom som gick på almtunaskolan åk 1-6)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: