Skrivet av: brittakarolina | 17 februari 2010

Sveaplan forts.

Musikundervisningen fick vi i aulan av Alva Sandberg-Norrlander. Vi lärde oss en del om musiktermer och hon ville nog att vi skulle ta in lärdomen men hela situationen var inte inlärningsvänlig. Hon var omfångsrik och med långa svepande kjolar halvlåg hon över tangenterna på en flygel uppe på podiet och vi, en liten skvätt småfolk satt samlade i främre vänstra hörnet av den stora aulan. Det blev väldigt ojämnt. Det jag kan om musik kommer ändå från de här lektionerna och är användbart då man löser korsord. Då jag googlar på Alva Sandberg-Norrlander visar det sig att hon komponerat en del som nu finns i Statens Musikbibliotek.  

Sista kvarten på ”Nollans” lektioner bad vi att Marianne skulle få spela på flygeln och det brukade hon få. Marianne Schering kunde spela vad som helst, jazz, precis allt vi bad om och utan noter och hon spelade. I alla övriga ämnen märktes hon knappt men i musiken blev hon stor. Hon spelade Johanssons Boogie Woogie Vals, Povel Ramels genombrottslåt då den kom, så aulan gungade. Marianne blev musiker, men dog redan 1953. Bild: skolkort 1944.

En som ännu lever och blivit känd för sin musik är Kerstin Meyer och henne hörde vi sjunga långt innan hon var operasångerskarska. 

  http://sv.wikipedia.org/wiki/Kerstin_Meyer                                                                        Bild: google Picasa webbalbum.

En annan musikprofil var Alice Nilsson ”Babs” som det står på ett foto från en utflykt med hennes klass 1939 och som jag hittade i Stadsarkivet i förgår. Alice slutade skolan när vi började, men vi solade oss i glansen av att hon gått i vår skola.                                                                                          

http://sv.wikipedia.org/wiki/Alice_Babs                                                                   Bild: Salemsfilmstudio.se                                                                                                                                                                                                                               

När jag nu kommit igång med att nämna flickor som blivit extra synliga måste Ulla Sjöblom vara med. Henne kände jag från Kungsholms folkskola där hon hjälpte till i skolbiblioteket. Hon spelade teater som ingen annan och det var garanterat inte tråkigt att hamna på en av hennes föreställningar.

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Ulla_Sj%C3%B6blom  Bild:norran.se   

Ännu en flicka som gått i min skola är Gunvor Pontén, hon gick i parallellklassen B och var mycket söt och hade stort lockigt hår, minns henne bara skrattande och med smilgropar i en pjäs där hon dansade can can med en vid volangkjol.

http://wikipedia.org/wiki/Gunvor_Pont%C3%A9n                                                     Bild: teatergruppen offstockholm.se

Eftersom en av Birgittorna bodde väldigt nära mej hade vi kunnat få sällskap till skolan, men hennes föräldrar hade valt en annan skolväg för henne.  Hon åkte vidare till Stureplan och bytte där till 6:an som gick till Roslagstull, det låg lite närmare skolan än Norrtull. Det var dessutom en väg där man passerade hela centrala Stockholm med upplysta butiksfönster, biografer och folk på gatorna och inte de mer trista bostadskvarteren i Vasastan där 3:an gick. Jag bönade och bad att få byta och åka Birgittas väg och så blev det. Man åkte hem på frukostrasten (lunch) man sprang till hållplatsen för att hinna med och om spårvagnen redan startat, hoppade man på i farten om det gick. Man lärde sej av konduktörerna hur de gled av och på i farten. En gång i början stod jag vänd åt fel håll när jag skulle av fort och jag for som ett hjul i baklängeskullerbytta utmed vagnen. På Stureplan där vi bytte fanns då ”svampen”, ett regnskydd av vit betong med tidningsförsäljning närmast mitten. Det var den tidens mötesplats och centrum av stan. Beskowska skolan låg inte så långt bort och vi spejade efter killar därifrån, de åkte också hem på sina frukostraster. Killar var något främmande och exotiskt och något vi gärna ville veta mer om. Att försöka ta kontakt var inte möjligt, vi hade inget språk att göra oss förstådda på.

Då man råkade vara lite sent ute på morgonen och inte hann till morgonbönen, då dörrarna till aulan stängts och ingen fick komma in efteråt, stod morgonbönsvakterna  i entrén och man antecknades om man inte hade morgonbönskort. Man kunde alltså bli befriad från morgonbön om man hade tillräckligt lång resväg till skolan, men det skulle prövas och jag tror det dröjde ända till 5:5 an innan jag lyckades utverka ett.

fortsättning följer


Responses

  1. SURPRICE! Jag googlade på M;arianne Schering utan större hopp men fann Din blogg! Jag är Rune Yving, nu 84 år, men var förlovad med Marianne i 7 år.Har ännu ej kommit över hennes död… Kanske var det mitt fel. Vet Du varför Marianne dog, berätta för mej, snälla! Hör av Dej i alla fall per mail så är jag djupt tacksam! Kärlek och sorg tar aldrig slut.
    Fantastiskt att hitta Mirrans foto på Internet!
    Med varma hälsningar
    Rune Yving, Sollentuna yving@hem.utfors.se

  2. Det var roligt att få läsa om Alva Sandberg Norrlander, hon var min pappas faster. Googlade henne bara för skojs skull och hittade detta. Mvh Elisabet Sandberg

  3. Rune Yving som varit förlovad med Marianne Schering men bröt förlovningen kunde aldrig glömma henne, han var född 25/10 1927 och innan han dog 27 /10 2012 berättade han den tragiska historien om vad som hände Marianne.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: