Hösten 1952 började jag hos docent Arvid Wretlind på Farmakologiska Institutionen på Karolinska Institutet. Efter ett par år blev professor Börje Uvnäs på samma ställe min arbetsgivare och dessa anställningar tillsammans kom att bli de roligaste av alla laboratorieåren.
Då jag letade efter namn jag särskilt minns och kollade om någon ännu var i livet, hittade jag minst sju och plötsligt blev det svårt att berätta.
Jag sökte efter bilder på Wretlind och Uvnäs och då kom jag på en lång intressant skrivning av Barbro Westerholm till Karolinska Institutets 200-årsjubileum. Om man googlar på Karolinska Institutet Barbro Westerholm får man hennes biografi och under den går man till artikeln ”Plantskolan Farmakologen”.
Barbo Westerholm har ett långt medicinskt förflutet, hon har passerat 75 år och är fortfarande aktiv som politiker. Hon berättar här om sin egen utveckling och om tiden och arbetet på Farmakologen. Den kategori jag tillhörde dvs laboratorie-och forskningsassistenterna nämns inte annat än i ett fall och då är det en fuskande person som fördröjde hennes studier med ett år och som förbittrade tillvaron. Jag har tagit reda på vem det var och då hon hör till dem som ännu lever känns det tveksamt att ösa på med fler tråkigheter.
Det blir alltså en paus tills jag hittat en infallsvinkel på de här åren. Här fanns så många människor som kom att betyda mycket för mej, inte bara som arbetskamrater, klimatet i huset gjorde att det fanns plats för vars och ens egen historia.
Lämna en kommentar