De här reflexionerna har två veckor på nacken, just nu är torget öde, så när som på eremitkojan.

”Torget”

Vilundagymnasiet är rivet och ytan är utjämnad efter en lång tids sortering av det rivna materialet. Den bebyggelse man planerat och som ska fylla tomrummet efter skolbyggnaderna är inte påbörjad och som en fiffig lösning har man kallat platsen för ”Torget” och gjort vad man kallar ”en 9000 m2 utställningsyta” och placerat ut två plasttält, en kontainer med Väsby Labs reklamtexter och ett par bord, anlagt tre boulebanor och ställt Mats Thiselius ”Eremitkoja” på en jordhög utmed ena kanten av denna yta. Det här ska bli en mötesplats för, ja för vaddå, i den grusöken som uppstått.

Inne i Väsby Centrum har man hyrt en av de övergivna affärslokalerna åt den del av Väsby Kommun som döpts till Väsby Labs och där får allmänheten komma in och önska sej vad de vill se i Upplands Väsby om 30 år. Väsby Labs är ett projekt som betalas av kommunen och som ska planera för den nya bebyggelsen på gamla gymnasietomten och som ska göra alla delaktiga i utformningen. En sorts alibi för att man i kommunen lyssnat på gräsrötterna. Här ska idéerna rassla in och planlösheten hos planerarna ersättas med prat om att man lyssnar på alla idéer, särskilt barnens. En 80-åring som kommer in och önskar eller har idéer möts med ett generat flin, han eller hon kan ju inte rimligen få glädja sej åt något resultat. Och en så gammal person är mer intresserad av förbättringar som kan skapas NU och det här projektet handlar INTE om NU.

Då man läser det som skrivits av Väsby Labs kan man efter en stund inte undgå att tänka på HC Andersens saga om Kejsaren som lurats på sina kläder, här är ordkaskader och imaginära begrepp staplade på varandra och då man letar efter kärnan i det skrivna hittar man den inte.  Trådarna är osynliga och av dem väver man glatt vidare en väv som inte syns. Med hjälp av Väsby Labs blir Väsby Kommun naken, men tror att den har den allra modernaste utstyrseln. Och jag känner mej som det lilla barnet i sagan.      Klippt från nätet:

Torget öppnar där Vilunda gymnasium låg

Vi går till ”Torget” den 23/9, texten ovan gällde öppnandet den 5/9 och då var det visset väder men nu måste väl allt kommit igång. Hela den stora grusytan gapar öde. Inne i ett plasttält ligger högar av plastklossar och där sitter ett par pappor medan barnen sparkar förstrött runt med klossarna. Tre boulebanor har anlagts och man hänvisas till ett tält längre bort för att få låna kulor, ingen spelar boule. Sen står Väsby Labs  kontainer i fjärran och där syns inte en kotte. Lite här och där står tallplantor i låga planteringsfat som symboler för grönska och för att liva upp grusplanen.                                                                                  .

Mats Theselius skapelse ”Eremithyddan” står på sin jordhög vid sidan av planen och den  hyrs ut per natt av Scandic Hotell och de frivilliga inkomsterna ska gå oavkortat till Stadsmissionen, handikappade göre sig ej besvär, en brant trappa leder upp till ingången.

En dag annonseras aktiviteter ut till den 29/9, vi råkar vara borta då men läser i lokalbladet efteråt att det varit kö till servering av soppa. Det är då allt ska ske som står i presentationen för den 5/9, det handlar alltså om ETT tillfälle som ska ge den där dialogen. Det står inte hur länge torget ska vara utställningsplats men vi ser i efterhand att Scandics åtagande för eremitkojan gäller en månad.

13/10 lördag, då jag gick ut för att kolla om det blivit mer trafik på ”Torget” nu, så var tälten bortplockade och Väsby Labs kontainer stängd. De stackars tallarna stod och lutade åt olika håll, vem vattnar dem eller tar hand om dem eller ska de stå och vissna i sina träfat?

Vi som bor här och lever NU, vi önskar förändringar som går att åtgärda NU. Nu kan vi fortfarande leta upp vem som äger vad och försöka få ägaren att åtgärda brister, flera offentliga ytor är utsålda och får förfalla, vad kan bli bättre om 30 år om kommunen redan nu avhänt sig möjligheten att åtgärda?

Det som redan nu verkar omöjligt: 

Tömma de offentliga soptunnorna så att inte kråkorna drar ut innehållet när de blir fulla.

Sopa trottoarerna och rensa från fimpar så barn inte kan stoppa i sig och svälja.

Klippa ner tistlar och (särskilt) kardborrar från gångvägarna så hundar slipper få dem i pälsen.

Förse våra få offentliga konstverk med namnskyltar så att konstnärer inte förblir anomyma.

Göra gångbanor utmed alla allmänna vägar.

Ordna dörröppningar som inte hindrar rullstolar och rullatorer.

Rensa Väsbyån och åkanterna.

Bygga ett skal, en tunnel i marknivå kring tågen, när de passerar Väsby.

Det här är bara några få exempel på vad som kan utgöra ett lyft redan nu men det platsar inte i ”om 30-årspratet”.  Planer för framtiden måste förankras i NUET och likaså trovärdigheten, det går inte att skippa eller gå runt en rad sjabbiga lösningar i Upplands Väsby med att bygga moln om en tänkt framtid och den här leken med att skaka fram något man inte riktigt vet vad man vill ha, är inte gratis.