Skrivet av: brittakarolina | 06 november 2012

Hemresan 1980

Efter tiden hos paret Drouin blev jag kvar någon dag i Avignon och besökte Palais des Papes och Musee du Petit Palais och fick minnesbilder som bara växt med åren.

Därefter upp genom Ardeche dalen och över Massif Central där det blev tydligt att våren kommer sent till vissa delar av Frankrike. Det var fräscht och ljusgrönt nyutslaget och målet var Aubusson som är en av de berömda platserna där man vävt gobelänger och mattor från 1600-talet och det pågick fortfarande verksamhet.

Sedan vidare utmed Loire till Angiers, där finns 75 scener ur Apokalypsen vävda på 1300-talet. De har räddats ur olika skrymslen bla har de använts att täcka potatis i källare

En plats med en känd textil  var förstås Bayeux, där man hyste en 70 meter lång väv med broderier, Bayeux-tapeten  från slutet av 900-talet och som visades första gången i slutet av 1000-talet och som jag också letade upp.

Sist blev det ett besök i Beauvais, också ett känt namn som ursprung för monumentala vävnader.

Les Gobelins i Paris hade jag sett tidigare och även ”damen med enhörningen”, en bildsvit om sex vävnader vävda i slutet av 1400-talet i Flandern och som finns i Paris medeltidsmuséum Hotel de Cluny.

Nu hade jag sett de klassiska platserna med textil i Frankrike, bilder är inte fel men de får en att längta efter att komma nära så att man kan uppfatta vävnadernas storlek och färgernas nyanser på rätsidan och kanske med lite tur på avigsidan.

Jag höll kontakten med La Tuiliere och for dit även 1982 och då hade jag övertalat en kreativ grannfru  som även var textillärare att åka med för att få en stor upplevelse. Till jul 1982 fick jag ett kort från Denise där hon skrev att Daniel fått så många beställningar att de inte kunde ha några kurser kommande år. Då jag nu googlar på Daniel Drouin är han 70 år och i full verksamhet, hans vävnader (några) visas på nätet, motiven är varierande ytor och de lämnar mej bara undrande.   http://www.ventoux-metiersdart.com/daniel-drouin

Monsieur Calame återsåg jag aldrig. Jag skrev till honom och tackade för den oförglömliga dagen han gav mej och jag använde alla superlativ jag kunde uppbringa ur det franska lexikonet, han skickade bilder på den färdiga väven han gjort till sin fru och sen blev det ett par julkort och därefter tystnad. Då direktkontakten saknades kunde den inte ersättas med halvtöntiga papperslappar.

Bilderna är från vykort och broschyrer för de olika verkstäderna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: