Skrivet av: brittakarolina | 28 december 2012

Den långa bilturen

Volvo PV 444 kr

Det här är den enda bilden vi har på bilen, där körriktningsvisaren på taket syns.

Efter att ha varit åtskilda i ett halvår, halva tiden av ett hemskillnadsår, hade Lasses och min gemenskap kommit i annat ljus. Ingen vet vad som hänt om jag avstått från att följa med på hans resa, vi hade kanske skilts eller kanske inte,  men resan påskyndade vår återförening. Det var ingen stormande passion som kom över oss, mer ett pragmatiskt resonerande om villkoren för mitt deltagande. Lasse var förannonserad i Oslo, Dundee, London, Amsterdam, Bryssel och Paris till att börja med och vi for någon gång i mitten av oktober.

Minnena är väl inte lika skarpa som efter mina resor på egen hand, dels var spänningen för att leta logi borta och sen var jag nog mentalt upptagen med att få plus och minus för egen del att gå ihop.  Den här resan var ju främst Lasses och de adresser han hade på sin lista skulle besökas och hans resultat var viktiga för företaget. Mitt uppdrag var helt mitt eget och det gällde att se de stora städernas museer så mycket jag hann med och orkade.

Bilen var en PV 444, ägd av Scania Dental AB, körriktningsvisarna satt på taket ”en kråka” som väckte munterhet i södra Europa men även förargelse.

Mot Oslo kr

På väg mot Oslo hade det börjat snöa och marken var vit, ett så tidigt snötäcke hade vi inte sett förr och ännu märkligare  blev det då alla träd  ännu inte lagt av löven och plötsligt föll de ovanpå snön.

I Oslo övergick snöfallet i regn och medan Lasse besökte sina adresser, letade jag upp Frognerparken med Vigelands skulpturer.  Det hade skrivits en del om dem, hela skulpturparken var färdig 1949 så den var inte urgammal.  Alla skriverier var inte positiva och jag visste egentligen ingenting om skulptören Gustav Vigeland. Men alla de känslor som kom emot mej bland skulpturerna blev till en storm och den gjorde mej andlös. I anläggningen finns 200 naturalistiska skulpturer av Vigeland och människans livscykel är temat. Känslorna i skulpturerna är inte antydda, de är uttalade och huggna i sten. Sen hade regnet givit kropparna dramatiska tillägg, så alla uttryck var förstärkta. Det var alltså mycket kroppar och utan kläder, många rumpor och själva uppställningen var lite stel och obekväm, mycket granit. Det blev nödvändigt att få dit Lasse också så vi båda hade sett. Visst vore det roligt att se samlingen ännu en gång  och känna efter om den ger samma OJ som då.

Frognerparken.kr jpg

Frognerparken

Vigeland kr  d

Vigeland c kr

Vigeland a kr

Från Oslo tog vi en båt till Newcastle. Nordsjön är känd bland garvade sjömän för att vara det mest sjösjukeframkallande vattnet på jorden. Vi noterade att matsalen far full vid första måltiden, sen blev den glesare besatt och till slut var den nästan tom, det gungade och vrängde och vi sa  – aldrig mer.

Skottland kr

Från Newcastle for vi i dimma  över skotska marker som betades av helsvarta Aberdeen-Angus den ”nya köttrasen” med världens bästa kött. Vi passerade Edinburgh för första gången och såg att stan var vacker men målet i Skottland var Dundee.

Där fanns ett företag som Lasse haft mycket kontakt med, de tillverkade tänder i ett gammalt ”mansion house”, något herrgårdsartat  med många småtorn och trappor och de hade visat aktivt intresse för de svenska avtryckspastorna bland annat. Det gamla godset låg ute på landet på en kulle som kalhuggits för att ge fårbete och rummens inredning med cederboaserade väggar och parkettgolv var magnifik och där hade man byggt in maskiner för tillverkning av plasttänder.

Dundee The Laws 1957 kr

Baksidan av the Laws utanför Dundee 1957.

Vi togs emot furstligt och fick bo hemma hos ägaren mr Pat MacPherson och hans fru Muriel. Skottland var då ur vår synvinkel mycket efterblivet och vi förstod att kriget bromsat upp utvecklingen, men sen var de ju faktiskt britter och även om de ville hävda sin egenart som skottar, så levde klassamhället i högönsklig välmåga och det var inte hemligt eller med skamkänslor utan helt uttalat och legitimt. Man förstod inte arbetarnas språk och åkte inte buss mellan fem och sju för då kunde man få fläckar på kläderna i trängseln då juteindustrierna släppte ut arbetare av ”all shapes and sizes”. Samtidigt ville skottarna framhålla sitt skandinaviska arv, i språket finns många ord vi har gemensamt och de såg oss som besläktade.

De gullade med oss och försökte få Lasse att komma och ta hand om plasttänderna, den som startat tillverkningen, en Sir James, alltid i kilt, hade kommit på obestånd och företaget Caledonian Tooth Company hade just tagits över av MacPherson och han visste ingenting annat än att det fanns marknad för plasttänder. (Det finns en fortsättning på den här historien, den blev en lärorik tid för oss blåögda lingon, födda och uppväxta under socialdemokratiskt styre i Sverige).

London Towerns korpar kr

Towerns korpar

Vi for vidare till London, där skulle Lasse besöka tre företag och under tiden kunde jag kamma London på museer och försöka hinna se så mycket som möjligt. Det jag minns bäst är nog upptäckten av William Turners målningar i the National Gallery. Honom hade jag aldrig hört talas om och inte förrän på senare år har hans namn nämnts hos oss, förra året var han med på Nationlamuseum och då jag googlar på honom är han en av världens högst värderade på auktionerna (motsvarande 100-283 miljoner kr).  Det känns i alla fall som om jag såg honom först. Sen hann jag med Tate och en liten del av the British Museum. Av Londonmuseerna är det nog the British Museum jag helst går tillbaks till om vi råkar vara i London, där blir man aldrig färdig. Att gå ensam på museum hör till det roligaste som finns, jag känner mej direkt tilltalad och att man vill visa mej något.

Engelsmännen till skillnad från skottarna visade inte att de kände sej besläktade med oss, de visste inte mycket om andra länder på Europakartan och satt i världens centrum, men de var för den skull inte oartiga, tvärtom.

I Storbritannien hade man tecken för sej med armen genom sidorutan när man körde bil och skulle svänga, även om man hade en uppfällbar pil som visade körriktning. Polisen stoppade oss för att dels var kråkan på taket något de aldrig sett och de kunde inte läsa av den och dels satt ratten på fel sida (för dem) och även om vi försökte göra armtecken så kom de på fel sida. Vi fick en lapp på bakrutan med en varning för dem som körde bakom.

Färjetransport kr

Efter London var det dags för Amsterdam och bilen lyftes ombord på färjan på den här tiden. Sen blev det högertrafikkörning för resten av bilturen, jag hade ännu inte körkort så det var Lasses jobb och jag satt bredvid och rökte. Genom att vi hade det yttre ganska okända kring oss att ta ställning till och ingen av oss visste bäst så blev det inte av att gräla, jag var dessutom en bra kartläsare och en j-l på att samarbeta så det funkade hyggligt mellan oss.

I Amsterdam hade Lasse bara en adress att söka upp så vi hade inte anledning att bli kvar men jag hann se Rijksmuseum och mycket Rembrandt och utan säkerhetsgrindar och slussar. Kom underfund med att man kunde använda svenska på stan och i affärer när tyska eller engelska inte var gångbart, våra språk ligger inte så långt ifrån varandra så med lite god vilja förstår man. Vi passerade Rotterdam som blev nästan utplånat under sista kriget och där pågick återuppbyggnden för fullt och resultatet kom att bli en nästan alltigenom modern stad.

Belgien och Bryssel skulle hälsas på och där kom vi in i något annorlunda. De vi la märke till först var de fula poliserna med stora näsor och insjunkna pannor som stod och viftade med batonger i gatukorsningarna, de liknade skämtteckningar och hade ingen funktion, folk körde precis som de ville ändå.  Vi råkade ut för helkonstiga manövrer och var glada varje gång vi inte blev bucklade. Något år senare fick vi veta att i Belgien behöver man inte ta körkort för att få köra bil, man får kortet utan prov då man registrerar bilköpet. AHA. Det dröjde in på 80-talet innan det blev körkortstvång för belgarna och nu ger EU Belgien dispens för folk med äldre körkort, dvs folk som aldrig prövats för kortet.

Vi blev väl omhändertagna av den belgiska kontakten, de sa, vi måste träffas och det betydde att vi gick ut på ett ölställe och drack olika sorters öl. Det höll vi på med en hel kväll, det var klart öl och grumligt öl, starkt öl och ännu starkare, visste inte att det fanns så mycket att välja på.

Paris Seine c krParis nästa, Torsten hade rekommenderat Hotel de Suède på vänstra Seinekajen och där hade vi bokat rum. Jag har glömt hur länge vi stannade i Paris och det måste ju varit lördag-söndag någon gång också, men jag hann med att gå på Louvren och ett par varuhus och märka att julkommersen var igång för fullt. Det var inte särskilt svårt med trafiken i Paris och inte heller i London och det gjorde att självförtroendet blev grundmurat för storstadstrafik, ingen kan skrämma oss för det nutida kaoset, vi tror att det bara kan gå bra. Bara man vet ungefär åt vilket håll man ska så fixar det sej.

Paris Louvren kr

Paris Louvren c kr

Venus från Milo i Louvren, Paris


Responses

  1. Tack Torsten för att du ordnade resan åt Lasse o Britta!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: