Det regnar idag och snön rinner bort, ska inte säja att jag saknar den. Jag har just fått ett mail från våra gamla grannar i Skottland och det är nog så att jag längtar lite dit ibland. Vi bodde där som de flesta nyinflyttade till en större stad i ett litet hus i ett nybebyggt område bland nya familjer som kom från diverse ställen. Vi blev bekanta genom barnen och hundarna och trädgårdarna som vi kämpade med i leran som var värre än i Uppland. Jul firade man inte i Skottland på 50-talet, kan läsa på nätet att det var förbjudet i flera hundra år pga reformationen och julfirande ansågs papistiskt. Där spikades och hamrades både julafton och juldagen och cementblandarna snurrade, vi trodde det knappt. Vänta till nyår sa man, det firar vi. Hogmanay. Nyårsafton höll man sej uppe förstås och skålade på tolvslaget, sen gällde det att en ”first foot” kom över tröskeln för att det skulle gå väl under året. Man fick inte gå ur sitt hus förrän någon kommit in över tröskeln. Grannarna hjälpte varandra och man gick runt och ringde på och hade en flaska under armen för att skåla med eller en bit stenkol (man eldade med sådant i brasan) eller en silverpeng eller en rökt sill, allt för att symbolisera mat och framgång och det blev en riktig röra av hela grannskapet. Ensamma tanter blev sittande och kunde ringa efter tre dar och säja, jag har inte haft nån first foot, hjälp mej ut. Det här var längesen, nu firar skottarna också jul. Men Gott Nytt År alla som hälsar på på bloggen, kom gärna över tröskeln så jag kan komma ut. Britta
Godt nytt år tilbake Britta. Hils Lasse så mye 🙂 Jeg skal hilse fra Odd som akkurat har fyllt 94 år. Frisk og fin!
By: Trond Erikson on 03 januari 2013
at 8:56 e m