Skrivet av: brittakarolina | 02 januari 2013

Barcelona, Madrid, Lissabon…

Då vi tog fram kartorna för den kommande sträckan kändes det lite osäkert, Lasses affärer sköttes på engelska, men hur troligt var det att alla andra vi mötte i Frankrike, Spanien och Portugal hängde med på det?

Popplar med mistlar kr

Vi hade hunnit en bit in i november, Frankrike var grått och även om vägen gick genom tättbefolkade områden så var det inte lockande att gå ur bilen och se oss omkring. Vi rökte och rökte, bilen blev som en röklåda, vi hade börjat för ett par år sen, det hörde liksom till. Minns inte att jag rökte under sommaren på Salto men vi bodde ju i timmerhus så där var det förbjudet. Men under bilfärden blev det mycket.

Spanien styrdes av Franco den här tiden och vi hade läst om diktaturen och samtidigt fanns det en liten ström av turister som letade sig till de spanska stränderna. Det var mycket för och emot hur man såg på landet, några ville pressa Franco med bojkott medan andra ansåg att ju mer vi åkte dit och visade oss från den ”fria” världen och  handlade med dem dess bättre. Portugal var ju om möjligt ännu mer hårt styrt och dessutom isolerat och dit hade ännu inga turister sökt sej. Så vi var lyhörda för vad den så kallade verkligheten skulle möta oss med.

Det var inte varmt i Spanien, nätterna var kalla och den här tiden på året var grå och ogästvänlig och det mörknade tidigt om kvällarna. Språket blev inget problem, vi pekade och mimade och det funkade när vi skulle ha något själva men annars träffade Lasse sin första och enda oförstående dentalhandlare i Barcelona och då räckte inte mimandet och de fick skiljas under ömsesidiga artigheter.

På Farmakologen framkallade en amanuens, som också använde mörkrummet, sina bilder från la Sagrada Familia i Barcelona, den ofullbordade basilikan av Antoni Gaudi. Han hade sett den sommaren innan och var hänförd, det smittade och den byggnaden måste jag ju se.  Jag fick ingen ordning på kyrkan, Gaudis skapelse innehöll så mycket så jag kom av mej, tog inga bilder och förlitade mej på att hitta en bok som kunde återge något mer än bara silhuetten av kyrktornen. Gaudis arkitektur har blivit omskriven på senare år, det finns massor att läsa om hans hus och de sju byggnadsverken i Barcelona ingår nu i UNESCOs världsarv.

Spanien kr

Efter Barcelona siktade vi på Madrid. vi körde och körde, markerna var plöjda, en del var röda och en del svarta och det inre av landet kändes ödsligt och kalhugget, en del gula löv hängde kvar i popplar utmed vägen, då vi gick av för att fika eller äta, vände folk ryggen till eller tittade åt annat håll, då vi köpte frukt på marknaden var apelsinerna sura, det kändes motigt och vi fick passa oss så inte  bensinen tog slut, det var ont om pumpar och soppan var dålig, den gav hemska avgaser och bilen tappade kraft. Spanien c kr

Väl i Madrid togs vi emot som efterlängtade, Lasse hade med sej material de efterfrågat och det skulle firas på lokal och vi följde med genom gränderna till ett hål i väggen, en bakdörr, som ledde till en stor restaurang, packad med folk och musik. Vi blev tre familjer kring ett stort bord och man beställde Madrids specialitet till alla, spädgris. Sen var alla glada och pratsamma och på golvet intill spelades och dansades flamenco. Mitt i uppsluppenheten försökte Lasse antyda något om det politiska klimatet men han fick genast tecknet att det talar vi inte om, man gör inte det i ett land där väggarna har öron.

Jag hade varit på Pradomuseet och fyllt på mej med Goya och Velasquez och sen något oväntat – Mona Lisa ! Men hon hänger ju i Louvren – ja i Madrid ville man kanske få en att tvivla lite och tro att deras Mona Lisa var den äkta. Och i februari 2012 kom det sensationella nyheter från Madrid att man i Pradomuseet hittat en ”ännu äktare Mona Lisa ” än den de förut haft. Hur gick det här ihop? De hade tydligen bestämt sej för att rengöra sin kopia och under ett lager med svart färg dök ett Toscanskt landskap fram som på den äkta målningen av Lionardo. Sen fortsatte man och en yngre och mer attraktiv dam vaskades fram som man nu tror är samtida med den ursprungliga. Man kan läsa hela historien om man googlar på Mona Lisa Pradomuseet.

Spanien b kr

Efter Madrid drog vi vidare mot Lissabon och de spanska landskapet låg där utanför bilrutan med popplar utmed vägen med vitmålat band om stammen ellet helt trädfritt, sterilt och med berstoppar i bakgrunden. Man fick vara försiktig fram emot kvällen, då var människor på väg hem till byarna från fälten och gick med en åsna lastad med ris eller folk utmed vägkanten och de syntes inte förrän man var tätt inpå. Det var värst under timmen innan det var helmörkt och vi kom att kalla det åsneskymningen. Den kan man faktiskt råka ut för här också just innan man kopplar in mörkerseendet.

Vi passerade gränsen till Portugal och första stora platsen jag minns var Coimbra, universitetsstaden, en av de äldsta i Europa. Den spanska kärvheten släppte, solen bröt fram och själva luften blev varmare och till och med apelsinerna var sötare på den sidan om gränsen. Kom så småningom till Lissabon där folk log mot oss utan anledning och vi handlade konstiga frukter på torget. Avokador smakade jag första gången och förvånades över den främmande konsistensen och smaken.

Lissabon med borgen kr

Jag letade mej upp till borgen, Castelo S.Jorge på en av de många branta kullarna i stan och däruppifrån hade man en vid utsikt, på den krenelerade muren satt feta vita duvor och innanför gick vita påfåglar och pickade i sanden, allt var rent och städat och minnet av synen låg orubbat som en spinnande katt i 40 år.

Lissabon b kr jpg

Lissabons påfåglar kr

Sen var jag med om en tur dit för 20 år sedan, landet var då befriat från sin diktatur och hade bytt regering ett par gånger och uppe på borgmuren satt inga vita duvor och inga vita påfåglar gick omkring på området innanför, däremot hittade jag bakom en vägg två smutsiga fransiga påfåglar inträngda i en bur, stor som för tre kaniner och marken omkring var full av skräp och då var det jobbigt att möblera om i minnet.

Vi hade sett att de som gick hem om kvällarna med sina åsnor hade ibland en randig filt antingen om sej eller upplagd på åsneryggen. Den var randig i häftiga grundfärger med svart och regnbågsfärger och hur får man tag på en sådan? I gamla stan hängde de i taket på långa stänger i en bod, materialet var hårgarn dvs det stod emot väta och det var strävt, alltså ingen gosefilt. Jag köpte en och den låg sen och lyste som en regnbåge när man öppnade bakluckan.

En av de första kvällarna då vi gick ut för att äta hamnade vi på ett ställe där det serverades ”tipico” dvs portugisisk mat. Till maten sjöng en dam Fados, något som var helt nytt för oss men som kändes urgammalt och svårartat. Menyn var oläsbar för oss men vi ville ha något typiskt portugisiskt och det var bacalhao. Vi nickade och sa ja tack och in kom salt kokad torsk, kabeljo. Lite snopna kämpade vi med att få ner den och då kom en lång rätt ståtlig herre fram och frågade om han fick besvära. Han talade bra engelska och förstod att vi var främmande i landet och undrade om han fick ta oss med och visa sådant vi kanske inte skulle hitta till själva, han var militär, kavallerist och var ledig över helgen och det skulle vara ett nöje för honom att få eskortera oss. Vi tackade nej till det mesta, han kunde ta oss till Estoril t.ex. det stora casinot och jag minns inte alla förslag men vi blev fast, vi kunde sen inte röra oss utan att han hängde med och han fick även ut oss till Estoril, där var det packat med folk, men casinot var inte vår grej så vi fick lyssna på musik. Vi hörde mer Fado och den som sjöng var Amalia Rodrigues, vi hörde Coimbra för första gången, (den kom senare som schlager till oss) och kvällen avslutades med Uma Casa Portugesa och då sjöng hela församlingen med, det var som deras nationalsång.  Den smäktande och jamande Fadon gjorde intryck, den lät helt onaturlig  men den sitter där.  Vi har funderat över om det var portugisisk generositet vi fick uppleva eller om vi var bevakade av vår stilige kavallerist.

Spanien d kr

Sen hade vi återfärden genom Spanien, vi tog inte samma väg men så mycket muntrare blev den inte. Strax efter att vi passerat gränsen till Spanien stod en ung man med axelväska och bad om lift. Han talade bara spanska och sa vart han skulle och det hade varit snålt att inte ta med honom. Men han ville inte ha kontakt utan kröp ihop och gömde sej i bilen. Då vi kom in i en av de många poppelalleerna såg vi en stor flock med svarta grisar ute på ett fält och de rörde sej med full fart mot vägen vi körde på. De skulle över vägen och hann alla före oss och när vi passerade där de gått över, dök det upp en ensam svart gris mitt framför bilen och det sa boff och vi körde över den. Då blev det liv i liftaren och han både tecknade och pekade att vi måste köra vidare. Vi stannade för vi såg i backspegeln att grisen låg kvar på vägen. Det var klart att vi måste kolla att grisen var död eller förkorta lidandet, den fick inte plågas. Grisflocken hade ingen vallare och ingen människa syntes någonstans och liftaren småhoppade och ville få oss därifrån. Vi letade  fram något tungt verktyg och började gå tillbaks till grisen. När vi hade kanske 50 meter kvar, reste den sej på alla fyra benen och sprang vidare mot flocken den kommit efter och vi trodde knappt våra ögon.

Liftaren gick av någonstans och vi satt åter med oss själva och rökte i ett Spanien som vi sedan aldrig velat återvända till. Cigaretterna, det fanns bara en sort,  hette Bison och hade en buffel utanpå paketet, de var inte runda utan knöliga och lite lösa och lukten och smaken var hemsk, men vi var ju rökare så det måste gå.

Spanien Montserrat kr

När vi närmade oss Barcelona en andra gång kom vi förbi Montserrat, en samling märkliga bergsformationer som sägs ha inspirerat Gaudi till tornen i la Sagrada Familia. Här fanns ett kloster och ett naturreservat med skog och gröna löv (ek) och fågelsång, helt annorlunda än det öde och torra land  vi genomkorsat och här andades vi ut en natt. Började vi längta hem? Neej vi hade ännu Milano, Bern och Berlin kvar…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: