Skrivet av: brittakarolina | 11 januari 2013

Tiden går.

Ja nu håller vi nog på att snöa in lite och det trots att man har plogat på trottoarerna efter senaste snöfallet och till och med strött ut krosskorn.

Rotandet i gamla minnen har gjort att min fina diaprojektor har fått komma till heders igen.  Den fick jag för ett par jämna födelsedagar sedan och jag har varit glad varje gång jag använt den. Den heter Rollei och bara namnet andas kvalitet.

Det har gått rätt bra att använda en vit garderobsvägg för bilderna och sen fotografera av dem med digitalkameran, en del bilder har åldrats dåligt men en del är hyggliga. Men för första gången hakade projektorn upp sej och vägrade flytta ut eller in bilder, fläkten stannade och det började osa. Skruvade isär den så mycket jag kom åt men det räckte inte för att nå felet. Går den att laga?  Ett litet blädder på nätet sa mej att en diaprojektor är det ingen som lagar men efter lite hänvisningar i telefon hittade jag en adress i Hägersten.

Min fina trotjänare och jag åkte dit och när jag lyfte den ur sin väska sa killen,  Oj är det en sån där gammal sak. Gammal? Den är väl inte gammal. Joo det är den. Han lovade att de skulle titta på den. Kan du se på den hur gammal den är? Han vände på den och läste av, mjaa den är nog från slutet av 70-talet eller möjligen en bit in på 80-talet. Oj då. Ja tiden går fort sörru, sa han. Ja det borde jag ju ha kunnat känna av själv.  Det märkliga är att det här upplivandet av det förflutna har gjort att de tiderna verkar ha kommit upp väldigt nära nuet.

Trettondagsblomster b kr

Lite tjatigt med ännu en Amaryllis men den här är så härligt vildartad  och har piggat upp oss i mer än en vecka och kommer från en realök som slumpades bort strax före jul.

 

 


Responses

  1. Hej! Jag har nu läst hela din blogg (sedan jag fann den i förrgår) och vill tacka det allra varmaste för att du givit mig en skärva av tiden då min mormor var barn (född -26), fått mig att glimta världen i tiden då min mamma föddes, bilder från ett äldre Uppsala och inte minst vill jag tacka för alla intressanta handarbetsvinklar! Jag hittade hit via linets och ullens väg som någon annan publicerat hos sig, men jag fascinerades så av din privata historia och av hur du gav dig den på att få till det du ville utan rädsla. Rädslor -som nog ibland kan hindra mig när jag får någon idé…jag har svårt att tro att jag verkligen skulle kunna bereda lin på egen hand med allt jobb som ingår. Tack för inspirationen, och alla underbara bilder!

    • Mina, tack för det du säger, jag värmer mej av alltihop och funderar på det du noterat. Bristen på rädsla är kanske inte moraliskt mod för min del, mer en form av naiv aningslöshet, som jag inte vill vara utan. Britta


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: