Blomningen är överväldigande. Efter att ha varit mycket inomhus en tid gick jag igår runt kvarteret, måste se den gröna explosonen och den vita och den rosa och den gula.
Bloggen ”Med kameran i högsta hugg” har varit i Väsby och sett körsbärsträden utanför f.d. Folkets Hus, de blommar i klarrosa en dag och hinner man inte dit då, så har färgen bleknat till något nästan smutsblaskigt dagen efter och nästa dag ligger blombladen på marken. Jag hann inte dit i år. Men stjärnmagnolian (?) utanför gamla disponentvillan i Suseboparken var igång och en nyplanterad körsbärssläkting intill den stora doftande balsampoppeln utanför norra ingången till Centrum.
Parkavdelningen har fyllt på sina blompottor och de piggar upp trottoarerna men de snickrade båtarna här och där har jag svårt med.
De flyter i träkol och man undrar om det ska föreställa vatten eller hänsyfta på att vikingarna brände ner omkring sej där de drog fram. Det finns ingen nyckel, man får inget veta och parkavdelningen svarar inte på frågor. Den är vår hemliga konstskapare och i brist på kulturnämnd är det parkchefens konstsyn och val som gäller.
Vid infarten till Väsby står ett stort klot av en randig stenart, det har varit på modet att köpa arbeten av kinesisk granit under några år (billig sten fraktad hit från Kina och ingen koll på hur stenarbetarna skyddar sina lungor där). Runt stora klotet finns ett antal småklot av betong som drabanter. På stora klotet är utskuret en yta i stenen som möjligen föreställer kommunens konturer och där har man försökt fästa några torktåliga fetbladsväxter. Det hela ser makabert ut och påminner om en stor brun sårskorpa på stenens yta. Klotet som väl antagligen ska föreställa jorden har fått en båtform av diverse stenblock att vila i och storleken på Väsby i förhållande till jordklotet rimmar väl bra med det storhetsvansinne den borgerliga alliansen i Väsby lider av enligt en del sent vaknade insändare.
Inte ens när våren är så överflödande rik kan jag låta bli att reta mej på det sätt kommunen hanterar det gemensamma. Åter till blomningen.
Tur att man har den nya grönskan i alla nyanser att glädja sig åt när så mycket annat är knasigt.
De där kulorna ser ju lite mystiska ut. Den på bild nummer nio fick mig att tänka på en gammaldags dykarhjälm!
By: bloggarbjorn on 14 maj 2013
at 9:19 f m
Betongkulorna har antagligen tänkts innehålla lampor för belysning av storklotet men det är nog bara en eller två som funkar, ljuset blev kanske inte som man tänkt sej eller också har de bara slocknat. Ja alltihop verkar som ett enda påhitt.
By: brittakarolina on 14 maj 2013
at 1:05 e m