Skrivet av: brittakarolina | 25 juni 2013

Hoburgsrundan

När det blåser så att dörren flyger ifrån en har man att välja på att sitta inne eller att göra en utflykt med bilen i blåsten. Vi har några mål som behöver klaras av varje år och ett är att fika på Majstregården vid Hoburgen och det blir mer dramatiskt när vindstyrkan är hög.

Hoburgsrundan ac kr

Man svänger av från stora vägen där det står ”vacker kustväg” och där nära havet kommer man till ett landskap som känns främmande. Mot havet har man gröpat ur backen och brutit sten i sekler och mot land reser sej en rygg, där får betat sedan urminnes tider och skapat ränder i sicksack i backen och där våradonisen blommar i maj som en rest från en tidigare vegetation med svarta havskontakt.

Hoburgsrundan k kr

Olvon blommar och påminner om att det är midsommar, den finns i visan men en krans av olvon luktar rysligt, så den kan ingen bära. När blåsten tar i vänder bladen baksidan upp och  här ser de ut som vrängda paraplyer, bladbaksidor kunde vare ett eget ämne för de har en särskild funktion att skydda växten från kylan som bildas av blåsten och att bli kvar när det lugnar sej med hela bladytan i behåll.

Hoburgsrundan ad kr

Här ligger en stenrad som påminner om en skeppsättning utan att vara det.

Hoburgsrundan e kr

Färistar dundrar när man far över och nära vägen upp mot stenen som sprätter sten och som Linné förevisades, ligger alla fåren och tittar intresserat upp när man stannar.

Hoburgsrundan d kr

Hoburgsrundan b kr

Vid Majstregården står många bilar, de flesta besökarna går ner till Hoburgsgubben och hälsar, han sägs ha fått gulmålad näsa i år. När vi var yngre och hade barn med oss gick vi gärna runt hela udden och då kunde vi plocka med oss blad av strandkål, som klamrade sej fast mellan de nedfallna stenblocken. Den är sällsynt och kokta späda blad är goda med lite smör.

Hoburgsrundan l kr

Inne på resturangen är det samma innehavare sedan många år, man blir förvånad över att de verkar känna igen en, de pratar med sina gäster och går runt med påtår till kaffet, man förflyttas till en annan tid, då man hade tid och man blir överraskad. Rundan avslutas hos Körsbärsgården, vår otroliga konsthändelse på Storsudret, men det får vi beskriva senare.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: