Brittakarolina's Blog

Kommunen genomdriver med hjälp av en kommunikationsbyrå absurda och märkligt förankrade planer genom att låta påskina att man sökt och haft en dialog med befolkningen om det man vill göra. Man redovisar aldrig hur många  som som deltagit i dialogen eller vilka och använder ordet som ett giltigt frimärke som inte kan ifrågasättas. Någon definition på ordet dialog serveras inte.

I brist på egna planer för rivningstomten där Vilundagymnasiet låg lät man skolornas sjundeklassare önska sig vad man ville ha på ”Torget”.  Kommunen med den öppna portmonnän anslog 200 000 till vad det nu kunde bli och skoleleverna själva fick rösta på det förslag de  gillade bäst och det blev en parkourbana.

Lagom till sommaren var den färdig och nu skulle det väl bli lite liv på rivningstomten när kommunen satsade så helhjärtat på de unga. Eftersom området inger mej obehag, har jag undvikit platsen men till slut kunde jag inte hålla mej, tänk om det ändå var så att de unga gillade att vara där, jag ville se hur de roade sej och var beredd att tygla min ovilja mot hanterandet av ”Torget”.

Området, rivningstomten har samma ytbeläggning nu som förut, dvs blandat sten-betong-och tegelkross. Den som försöker ta sej ut på ytan med barnvagn eller något med hjul, vänder snart och kanske har någon klagat för nu har man hällt ut något som påminner om sjösand i strängar från den ena begivenheten till den andra och när det blåser får man ögonen fulla med sand och hjulen borrar sej ner i det mjuka sandlagret.

 Ett nät för racketbollspel är uppsatt men ve den som faller, här kan man skära upp både armbågar och knän, ett annat nät för wolleyboll har fått sjösand på planen.

Planteringarna som ska få oss att önska närodlad mat ser enbart plågade ut och Mats Theselius Eremitkoja har fått någon sorts plantering kring sej som påminner om hur man döljer en komposthög, någon sorts squash eller gurkväxt.  

Parkourbanan som invigts med publicitet består av diverse betongelement och hela anläggningen upptar mindre än en tiondel av hela rivningstomten. Nu har jag kollat flera dagar i rad men har ännu inte sett någon som tränat i banan, däremot gick jag lite nära igår och råkade se vad ett liggande betongrör kan användas till.

 Däremot går en ström av folk snett förbi på väg till och från boningshusen bortom rivningstomten. De färgglada ställningarna i bakgrunden är på Vittraskolans område.

Sen står de fåniga skyltarna överallt med slagord som ska mana oss till att – ja vaddå?  Hur man än vänder sej så står de där. Är det storebror som talar eller vem?  Hur har det här gått till?  Några insändare i lokalbladen har tyckt att kommunansvariga har fått storhetsvansinne men det har gällt andra utsvävningar som inspirationsresor utanför Europa.

Det var jättebråttom att riva gymnasiet och det skulle snabbt byggas lägenheter, minns inte hur många. Nu sitter man i knät på en kommunikationsbyrå och spånar vid något skrivbord och hittar på meningar som inte har någon kontakt med den verklighet vi lever i och kallar det ett nytt sätt att skapa ett samhälle. Man använder meningsbyggnader som inte går att angripa för de är enbart till för att låta som meningar utan att innehålla något med mening. Uppenbara lögner skulle medföra protester men de här flosklerna går inte att få grepp om och det är det som är det läskiga. Vad är det som vi låter ske?

Jag vill ha någon sorts diagnos på det vi upplever och frågar en som möjligen skulle kunna förstå och får svaret: ”Kommunikationsbyråer är före detta reklamare och de har förfört de kommunala så de har tappat fotfästet”.

Men varför kan de inte stiga av när de ser hur knasigt det blir?  ”Kommunfolket som beställt jobbet är själva rätt okunniga och de har blivit förförda, det handlar om förförelese. Och någonstans har ett avtal skrivits som gör ett avhopp omöjligt”.  Kan det vara så?

I går var i alla fall två av boulebanorna befolkade men av mogna ungdomar.

En gigantisk sandlåda utan nät, öppen för områdets alla katter.

I väntan på drag 1