Då man går utmed Väsbyån söderut och de gamla åkrarna breder ut sig mellan järnvägen och Marabou, ser man några lerhögar en bit ut från gångvägen. Eftersom vi inget vet om hur de hamnat där får vi gissa. Jag tror att de kommer ur de dammar för dagvattenrening man grävt lite längre fram på åkern och i väntan på ett bättre ställe att lägga leran på låter man den ligga kvar i något som liknar gravhögar. En skylt närmare järnvägen kanske innehåller något som förklarar. Jag är nyfiken och vill läsa, stolpar ut på åkern, den har många gropar och är inte promenadvänlig men skylten ger svaret – Moder Jord. En jordskulptur alltså !
Klättrar upp på en av högarna och kan med god vilja urskilja en figur, en kvinna som ligger på sidan med en arm under huvudet och runda kroppsdelar. Det var roligt att få syn på henne och uppfatta jordhögarna på ett annat sätt.
Vems verk är det här? Dammgrävarnas? Stadsträdgårdsmästarens? Slumpens – någon läste in en figur i de de uppskyfflade högarna och då blev hon till?
Leran som blev tillgänglig vid landhöjningen har varit en trogen Moder Jord, den blåser inte bort eller torkar ut som sandjorden eller förbrukas och dunstar bort som torvjord på utdikade träsk.
Idén är kul men sen verkar ingen sköta om växtligheten, så intrycket blir stökigt.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera