”Blommorna från marken flytt, Tidlösan endast oss bebådar, Att vintern helsar oss på nytt”, har en Widström (Ulrika Carolina ?) sagt 1840, då man slår upp Tidlösa i SAOB.
Trots det gör mej Tidlösan lika glad som de första krokusarna på våren. I en pionrabatt anlagd de första åren på 1900-talet såg jag den första gången på ön. Den hade bildat en jätteutbredd familj och trivs antagligen bra i sandjord. Jag har grävt ner ett antal lökar på vår vilda tomt och de blommar i mitten av september och återkommer punktligt och ökar sin omkrets från år till år. I början grävde vildkaninerna upp lökarna och jag grävde ner dem igen, nu verkar de få vara ifred, men när de blommar är djuren där och knipsar av de rosa trumpeterna och låter dem sen bara ligga. Därför har de nu fått nät kring sej så den som är här i september kan se dem.
Colchicum autumnale (Lin), tidlösan är inte ny i trädgårdarna, möjligen de med olika färgnyanser och fransiga eller mångdubbla kronblad, hon finns omtalad redan 1638 som gikt-blomma (SAOB). Giftet colchicine som växten innehåller, använde man för att kromosomfördubbla olika växter för lantbruket på 50-talet.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera