Brittakarolina's Blog

Salmbär är bäret som bara finns på Gotland, hittar man det på fastlandet så heter det Blåhallon Rubus caesium. Och varför salmbär? För något år sedan läste jag att det hetat Salomonbär en gång men nu hittar jag inte uppgiften. Trodde att bären kanske mognade lagom till Salomon dagen men en titt i almanackan säger att Salomon är 25 juni, alltså kring äldre midsommar, så där rök den förklaringen.

Salmbärssylt ska serveras till saffranspannkakan på ön och om man inte kokar den själv kan man köpa den på öns alla marknader. Numera finns det också företag som gör större mängder och man köper upp bär av plockare, det lär finnas ett antal thailändska plockerskor som förflyttar sej med moped och hämtar ”det blå guldet” utmed vägrenarna. 65:- kilot är ett pris som nämns.

Salmbärsrevorna är utskickade av naturens krafter för att återta jorden när man lämnat den obrukad en tid. Där det blivit för öppet och är risk för att jorden försvinner, där kommer salmbäret och gör svåröppnade paket med snören om de dyrbara jordkornen och då håller de sej på plats. Gamla stigar genom betesmarker som inte längre betas täcks fort av salmbär och gör det omöjligt att ta sej igenom och om man ändå försöker blir man illa riven, revorna är vasstaggiga som sågblad.

Samtidigt som det finns mogna bär, väntar en rad kart på att bli blå och vissa revor blommar fortfarande, det gör plocksäsongen lång.

Bären är läckert blådaggiga men de ger ingen aromatisk kick som t.ex.  hallon, smultron eller hjortron, de är helt enkelt sura men som sylt blir de bättre och färgen är överdådigt djupröd.