Brittakarolina's Blog

   Sensommar

är bästa tiden på Gotland sägs det och det stämmer bra i år. Soligt och varmt, ingen blåst, inget jäktar en längre, allt har blommat redan, åtminstone de vilda växterna. Men det är torrt och dammar om vägen och gräsmarken är beige-brun, åkrarna är plöjda fast en del står med fullväxta majsplantor som täta skogar. Alldeles nyligen har man kört med klippmaskin och rensat vägkanterna och sikten blir genast vettig, de vackra blomstren utmed vägen och som Gotland blivit så berömt för gör att man inte ser smådjur förrän försent. 

Första dagen vi kom ner var det dödstyst i luften, inte ett pip och det är väl den största skillnaden från i juni. Sen i förgår hade vi plötsligt  en massa småfåglar kring oss på fältet utanför och i oxeln, ja de var överallt och skickade snabba pip till varandra. De var här i går också och då vi for till Bottarvegården för att fika så var luften där också full av flygande och det kokade och puttrade i de stora trädkronorna när småfåglarna trängdes bland grenarna. Och det var inte bara en sort, de var små och ännu mindre, en del med bruna stjärtar och en del med grå, svartvita flugsnappare, svalor och bofinkar, det var en brokig mångfald och nu hade det varit kul att känna till lite fler än de tydligaste.  Visste inte att de for iväg i ett så blandat sällskap med varandra, då de drar söderut.  Idag är allt dödstyst igen, de har dragit vidare.

Flyttfågel på biltaket,

Väddklintens silverglänsande blombottnar håller sej över vintern.

Överblommat gräs.

Uthus vid Bottarvegården med den svenskaste höstblomman.

Rabatten vid stenvasten.

Solnedgång, Noremasten med sin stora snurrande konservburk är utbytt mot en smal mast med enbart lysen. Den förra fick man inte fotografera, hur det är nu vet vi inte, men hur kan man undvika?