Idag ska vi fira att det är 63 år sedan Lasse och jag gifte oss i Stockholms Rådhus. Den gången snöade det något blandat så att det bildades ett kallt, tjockt och halvt genomskinligt snömos på marken och trots att vi bara hade en kort bit att gå till Piperska muren för att äta lunch så fylldes våra tunna inneskor med sörjan och vi frös. Och om vi trott på tecken och tydor, så hade vi kanske tolkat snöstöp i skorna som något förebådande, men det gjorde vi inte. Vi hade båda arbetat på förmiddagen och bett om ledigt efter lunch, ingen visste vad vi tänkte göra, vi ville undvika allt ståhej och det här var vårt sätt att inte gå i någon familjs ledband. Vi sågs inte som fullvuxna och föräldrarna på båda håll ville fortsätta att bestämma över våra liv. Efter lunchen med våra bröllopsvittnen Eivor och Rune, gick var och en till sitt och vi tog oss hem till vårt hyrda rum med kakelugn och kokplatta i Aspudden. Eivor och Rune, båda STI:are, lever än, Eivor ser vi ett par gånger om året och Rune har lämnat Sverige för alltid, han blev professor i USA och vi höll kontakt länge, senast 8 november år 2000, då vi hittade hans telefonnummer på nätet. Har beskrivit det här tidigare, det är inte så mycket mer att säga. Vi känner oss lite som urtidsödlor, tiderna har förändrats, man har flyttat på alla värderingar och vi längtar inte tillbaks till något. Men alla de synsätt vi lämnat bakom oss förintas inte, de bleknar bara och ligger kvar och gör sej påminda då och då precis som alla våra åldrar.
Idag ser vi blå himmel och det snöar inte. Parkavdelningen sågar och formar de ganska nya träden utmed gatan, det är något nytt här i Väsby. Men det är också alla de nyplanterade träden som kantar de nybyggda stråken. För ett antal år sedan fick vi underkänt av en undersökning om grönområden i förorterna, vi hade på tok för få träd, det har man alltså ändrat på numera.
Brittakarolina's Blog 
Först måste man gratulera till bröllopsdagen. 63 år är imponerande. Inget Hollywoodäktenskap precis.
Sen vill jag fråga om STI. Det kan naturligtvis betyda vad som helst men min pappa utbildade sig till ingenjör, jag tror i slutet av 40-talet, på någonting som hette Stockholms Tekniska Institut. Är det samma STI som du refererar till?
Mina föräldrar gifte sig bara någon månad senare än du och Lars, den 23 december 1950. För se om denna bildlänkning fungerar.
By: Arne on 08 november 2013
at 9:31 e m
Hej Arne och tack! Jaa det är just vårt STI, Lasse gick ut 1948 och jag tog en termin ledigt och gick ut 1949. De flesta grenarna höll till på Kungsgatan-Malmskillnadsgatan men kemi var på Bältgatan lite bakom Karlaplan. Lever någon av dina föräldrar än? Det här var jätteroligt att höra.
By: brittakarolina on 08 november 2013
at 10:19 e m
Nej, mina föräldrar var väl lite äldre när de gifte sig än som var vanligt på den tiden . Pappa var född 1909 och gick bort 1994. Mamma var född 1919 och gick bort 1986.
Jag är ganska säker på att var STI-Kungsgatan som gällde i hans fall. Med sin examen fick han arbete på FOA som efter den tid kom att flytta till Garnisonen bredvid Radiohuset. Det passade bra eftersom familjen fick en lägenhet på Gärdet 1953.
Bonusinformation – En av mina kusiner på pappas sida bor i Uppland Väsby sen början av 1970-talet 🙂
By: Arne on 08 november 2013
at 10:51 e m
Oj, det var mycket som låter bekant, roligt en sån här nostalgisk dag. Hälsningar Britta.
By: brittakarolina on 08 november 2013
at 11:37 e m
Arne, fin bild på dina föräldrar, vilken linje gick din pappa?
By: brittakarolina on 08 november 2013
at 10:31 e m
Vill också skicka Hjärtliga Gratulationer till Bröllopsdagen och ett stort tack för underbar läsning på brittakarolina! Av en slump hamnade jag här denna söndag morgon och har inte kunnat sluta läsa! Vilka upplevelser och vilka härliga berättelser och så underbart skrivet! Tack!
Hälsningar Nina Unsgaard
By: ninaunsgaard on 10 november 2013
at 9:46 f m
Nina, välkommen och tack, nu blir jag varm!
By: brittakarolina on 10 november 2013
at 10:48 f m
Gratulerar till ert 63-åriga äktenskap! Det är så roligt att komma in här och få en liten glimt av en annan människas liv – och du skriver så fint!
Jag har just läst ut en bok av Olof Lagercrantz (”Om konsten att läsa och skriva”) och den avslutas med ett stycke som fastnade hos mig. Jag tänker att det stämmer så väl in, när jag sitter och tittar på mina tonårsbarn och undrar hur DE tror att det är att vara en ”gammal” mamma i 40-årsåldern. Så här skrev Lagercrantz:
”Jag uppfattar den vemodsfyllda blick varmed unga människor ser på mig. Jag känner igen den.
De vet inte att jag betraktar dem på samma sätt och mäter deras återstående liv i samma förgängelsekänslas tecken.
Alla hör vi samman.”
By: Mona on 15 november 2013
at 8:55 e m
Hej Mona och tack för snälla ord och för dina tankar. Förgängelsekänsla var väl ett innehållsrikt ord. Hälsningar Britta.
By: brittakarolina on 15 november 2013
at 11:47 e m