Brittakarolina's Blog

Vädret är svårartat just nu, vi får hålla dörren till balkongen stängd. Vi väntar också med spänning på om några blåmesar ska inspektera Karins gamla fågelholk och flytta in. Den skulle kanske suttit där redan i höstas för att vara intressant.

Det kommer veckorapporter från Norrvikens sjöisbana om isläget och det påminner om att jag började stå på långfärdsskridskor förra vintern. Jag kom av mig då jag blev ensam om isäventyret och i år avstår nog Lasse från att stå som väskhållare på stranden och frysa.

I går blev längtan efter färgerna och den galna mångfalden i Rappnes Slottsträdgård för svår att motstå, så jag gav efter och for dit. Det var fullt på parkeringen en vanlig torsdag eftermiddag.                                                             

De gröna julbockarna hade inte informerats om att julen var förbi.

I det kalla förrummet trängs knoppande och blommande grenar med vårens groende lökar i tusen krukor och med hinkar fulla av blommor där färgen väller över kanten.

Då man sen kommer in i stora utställningen, vet inte vad rummet kan kallas, då är man inne i det omöjliga. Det här KAN inte finnas någon annanstans, en mångfald att drömma om, belyst, vattnad, omskött och allt placerat så att man andas häftigare (väl exponerat) och man betalar ingen entré. Sen alla prylarna som lever sitt eget liv och som man inte ser så ofta. Det här går inte att fånga med en kamera, det måste upplevas. Kan bara sikta på lite i taget.

Köttätande växt med plats för villebråd.

Orkidéer med befriade luftrötter.

Kaktusbordet

Hörde igår att Kina gått in i hästens år.

Här blommar livsträdet. I boningsrum händer det inte, man måste ge den rätt antal timmar av dagsljus under en viss tid för att den ska skicka ut sitt stjärnflor.

Ett hästpar till.

Inte tegelstensromaner, betongböcker.

I orangeriet som är svalare hänger citroner och apelsiner och övervintrande rosmarin och sådant man frestats att ha i sitt fönster men som behöver lite kallare för att inte torka ut. På väg till kaféet passerar man odlingar och igår var det Streptocarpus, Kornettblomma för hela slanten.

Man plockar själv sina tulpaner.

Om vintern känns ihålig, om Ior smittat av sej, åk hit och förundras och gläds över att platsen finns. Det går en buss 502  från  Solna C och som har ändhållplats Polishögskolan, sen får man gå mellan världens högsta granhäck och Silverdals begravningsplats 1/2 km och snegla ner mellan granarna mot Ulriksdals Slottspark. Med bil är det bara å åk.