Brittakarolina's Blog

Anunds Hög

För tre år sedan råkade vi få se krokusprakten vid Södra Statonen i Örebro. Havet av blommande krokus var så häpnadsväckande färgstarkt, så vi har velat se det ännu en gång. Ska vi försöka att ta oss dit igen och kanske söka upp sjön Tysslingen, där sångsvanarna mellanlandar på sin färd till Sibirien? Det lär vara lika mäktigt som transamlingen vid Hornborgasjön.

Vi kom iväg. Enköping-Västerås har vi åkt många gånger, vi flög lågt enligt Lasse, men vägarna tillåter numera högre hastigheter än förr och det finns just inget att fästa blicken på, då de nya vägsträckningarna dras genom obebyggda områden och inte en stuga är synlig. Strax efter Västerås fanns en skylt till Anunds hög , Sverigees största gravhög och vi behövde ta oss en smörgås, så vi följde skyltarna. B-kursen i arkeologi gjorde sig påmint, vår lärare hade ansträngt sig för att få tillstånd att gräva i högen, den var inte utgrävd då och han lockade oss studenter med hopp om att få vara med om världens seminariegrävning. Vi köade som råttor bakom den kände råttfångaren i Hameln som flitigt spelade på sin flöjt, men det blev inget tillstånd den gången. Och högen har jag aldrig sett. Det är en sevärd plats som är väl omhändertagen med stigar och många sittplatser utplacerade bland fornfynden. Det är inte bara en hög, det är flera och kring dem finns storstenar i anhopningar som inte genast låter sig avläsas. En stege leder upp till toppen av Anunds hög och därifrån har man utsikt och de stora stenarna visar sig vara delar av fem skeppsättningar.

Väg upp till toppen på Anunds hög

Utsikt från toppen av högen

Bäcken som slingrar sig runt området

Och en fin kase som inväntar Valborgsmässoafton.

Krokusarna

Vi var mycket nyfikna på krokusarna i Örebro men där hade den stora mängden tröttnat och var i behov av omplantering eller omgrävning, vi hade antagligen sett deras ”final grande” för tre år sedan. Men en liten remsa nära intill den vi minns var ännu livaktig och drog  inte bara oss till sig utan flera med kameror.

Att flera av gräsmattorna var guldgröna av vårlökar och att det tagit många år att sprida  dem är inte lika spektakulärt som de blålila krokusmattorna.

Tysslingen

Efter en del irrande tog vi oss till Rånnesta vid norra änden av sjön Tysslingen och när vi närmade oss såg vi på långt de vita fåglarna dels ute i vattnet och dels på land. En stor flock av kajor hade flyguppvisning och stod för stora lyft och landningar bland svanarna och i de ännu nakna träden runtomkring.

Alla de här fåglarna såg vi inte, däremot ett par tranor som seglade runt runt utan att gå ner medan vi var där och några kanadagäss i utkanten av svanmängden .