Brittakarolina's Blog

Schack fanns inte i min omgivning då jag växte upp men jag förstod att det var något fint för i scouterna fanns en avundsvärd flicka som då och då i förbigående sa: ”när jag spelar schack med min pappa” …..  Då Lasse kom in i min värld hade han ett schackspel med sej och pjäserna var avläsbara men väldigt enkla och jag försökte sätta mej in i spelet. Snart förstod jag att min hjärna  inte funkade för schack,  jag blev klådd varje gång  jag prövade och till slut gav jag upp, att räkna ut drag så långt i förväg som det behövdes, klarade jag inte och schack blev för mej höjden av intelligens.

Våra barn fick spela schack med sin pappa, jag unnade dem att kunna kunna säga: ”när jag spelar schack med min pappa” , men bara ett av dem började klå sin pappa, de andra var rätt ointresserade.

Då Karin kom in på Nyckelviksskolan, där man får pröva på att arbeta med olika material blev det plötsligt stopp när hon kom till lera. Hon gillade inte lera och fantasin tröt, hon visste inte vad hon skulle göra. Du kan väl göra en snygg eller rolig uppsättning av schackpjäser i stället för dom träiga bitarna  vi har. Jag sa det gång på gång och hoppades kanske att roliga schackpjäser skulle få även min schack-gen att vakna.

När terminen var slut fick vi pjäserna, bönderna fattades, ”nej jag tröttnade, orkade inte hålla på med sånt där, dom var ju så många. Då jag frågar nu om hon hade någon tanke med figurerna, ”jag var fortfarande inne i MAD-världen, då hade jag ännu humor”.

Två vita hästar har rymt men de var de allra snyggaste av pjäserna.