Brittakarolina's Blog

Idag är det Mors Dag och då tänker jag göra vad jag vill. Jag började faktiskt redan igår med att gå ut och leta rätt på Hamra Hälsobrunn i det hemska snåret den har hamnat i, men det blev en ”ickehistoria”.  Idag vill jag återse Fornborgen i Långmyren och både den och Hälsobrunnen såg vi och vallfärdade till på 70-talet, de var fullt synliga och inte överväxta av buskar och nässlor eller begravda av kullvälta jätteenar.

Mitt ute i Långmyren finns en fornborg, en alldeles rund anläggning, med en 3 till 5 meter bred stenvall 190 meter lång. Den grävdes ut i början av 1900-talet av Mårten Stenberger f 1898 död 1973. Svante berättade att han var med som grovis, jag gissar att det kan ha varit 30- eller 40-tal och de kom ner till botten som bestod av ett stocklager. Det här var före senare tiders dateringsmöjligheter och Stenberger hade en del tankar om fornborgarnas funktion (som inte gäller längre) och kanske det inte framkom så mycket användbart för honom och grävningen har inte givit eko någonstans, annat än i form av en numera ansiktslös skylt.

Man tar sig ner till kanten av myren, letar upp det lämpliga diket som går fram till norra delen av stenmuren och håller sej till vasskanten för att inte trampa ner något av grödan. Där framme skymtar formen, buskar visar var borgen finns.

Man följer diket, det blir fuktigare och fuktigare och jorden är svart, där den är bar kan man sätta fötterna och då går det lite fortare.

Vi är framme och här står skylten behagligt skuggad av olvonlöv.

Öppningen i stenvallen är 2.5 meter bred och ligger i Sydöst. Den vaktas av ett dött spökträd utan löv men det är min fantasi som skenar, trädet är en getapel och den börjar väldigt sent att grönska och har faktiskt liv.

 Hela området är just nu vitt av hundloka och stenarna syns inte mycket, nässlorna är på väg och sen är det älggräs som kommer att täcka botten i borgen. Det är en vacker ring och hela platsen är gripande, man ser fritt åt alla håll och en gång då det var träsk runt om, hade man ett skydd här inne. Om det nu var för att gömma sig själv eller att rädda in traktens boskap undan plundrande fiender. Diametern på ringen är 55 meter, jag har inte mätt, det ser mer ut. En stensatt väg har funnits ut hit men den har ingen arkeolog nappat på så den är undanplöjd.

Platsen finns, den är ordentligt överväxt, naturen återtar och klär på med sina egna kläder. Jag har varit där idag och det gick att ta sig dit.